Fåfängeträning

Idag gjorde jag mig förtjänt av mina bevingade fötter. Vi åkte upp till kollis vid lunchtid och jag gav mig av så snart vi kom fram. Tog sikte på Spånga och värmde upp lite lugnt nån kilometer innan jag ökade tempot tills jag nådde en ansträngningsgrad som kändes ok. Vek av mot Blackeberg via Vällingby och vände där tillbaka mot Brommaplan. Passerade Judarskogen och fick vara lite extra fokuserad på de lite rotiga stigarna eftersom jag mestadels sprungit på asfalt dittills. Jag hade satt min Garmin på 5:15 som mål för snittempot, men tittade inte mycket på klockan utan gick efter känsla.
Ibland blev det tungt och då slog jag av på tempot, för att sen öka när det kändes bättre några sekunder senare.

Med två kilometer kvar ökade jag tempot lite till för att avsluta starkt och när klockan pep för 15 km kändes det riktigt bra.

Snittempot hamnade på 4:55 vilket är ett av mina snabbaste 15 km pass nånsin tror jag. Ändå maxade jag aldrig, utan det fanns kvar i tanken. En skön känsla!

Det är så lustigt vilken skillnad det är från dag till dag. Efter gårdagens lugna 10:a var jag helt av banan till efter middagen, men efter dagens pass var allt som vanligt.
Nu blir det grillkväll på kollis!

Medan Alicia tränade friidrott på Danderydsvallen i går kväll passade jag på att utforska närområdet en smula. Kollade kartan innan vi åkte och såg ett stort skogsområde på andra sidan E18, så jag sprang dit och hittade en skylt (bilden) samt en karta över alla motionsslingor, bingo! Jag hade 14 km distans att avklara, så jag valde 10an (grön) och gav mig av. Slingan var härligt kuperad och underlaget bestod mest av välpreparerad motionsstig, vilket var enkelt att springa på.
Det var underbart att springa på ett helt nytt ställe och inte ha en aning om vad som väntade. Jag lät benen ”sköta snacket” och det flöt på fint. Enda smolket var en jättelång backe på slutet av spåret. Den kom när jag hade minst kräm kvar och jag fick kämpa rejält för att komma upp. Både vader och lår skrek av syra, men jag klarade hela backen utan att behöva gå. Den backen satt kvar i benen ett tag efteråt kan jag lova.
Hittade så småningom tillbaka till Danderydsvallen och kunde konstatera att jag lyckats hålla mitt måltempo och överlevt. Det blir ett besök även nästa vecka!