Verkligheten kommer ikapp

Publicerat: september 13, 2012 i Återhämtning, Gnäll och ursäkter, Träning
Etiketter:, , , ,

Idag verkar det som att insanityträningen kombinerat med löpningen börjar ta ut sin rätt. Insanitypasset var idag ett s k Cardio Recovery där man slipper konditionsträningen och bara gör diverse styrkeövningar, ingen puls alltså, men inte bara vila heller. Det är veckans lättaste pass hursomhelst, vilket är skönt.

När jag senare gav mig ut på dagens löprunda så kändes det motigt värre. Benen var det inget fel på, utan det var som att springa i tjock luft typ. Pulsen var låg, så det enda jag kan skylla på är mental överträning. Sprang min sedvanliga runda ned till Hagaparken och tillbaka, vilket blev knappt en mil. Snittade 5:22 och 152 bpm (76%), så det var inget anmärkningsvärt så sett, men känslan var att det var tungt och trögt.

Under långpasset i söndags drog jag på mig begynnande blånaglar på båda stortårna, vilket under måndagens pass blev värre och idag kunde jag knappt springa nedför. Smärtan var snudd på olidlig, vilket gjorde att jag fick kompensera kraftig i nedförsbackarna. Inte bra alls.

Nu blir det löpvila till på söndag, men eftersom vi har 40-årsfest för Janica på lördag så finns viss risk att det långpasset får stryka på foten. Vi får väl se.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s