Inlägg märkta ‘insanity’

Trappar ner

Publicerat: april 8, 2013 i Allmänt, skor, TEC, Träning, Utrustning
Etiketter:, , , , ,
1

Med bara några dagar kvar till TEC så börjar det synas på Facebook, Twitter och annat att folk förbereder sig. Det blir lätt ett stort fokus på framförallt utrustningsfrågor och väderprognoser. Många går in i bubblan och fokuserar stenhårt, det är ju så mycket som måste stämma, famförallt om man ska springa 100 miles.

Jag vet att jag kommer bli stressad på fredag kväll när jag börjar fundera på om jag tänkt rätt och börjar ändra mina planer i sista minuten. Efter väderomslaget 2012 är jag lite bättre förberedd vad gäller just vädret. Är det 30 cm snö på lördag morgon så är det. Kan jag inte göra något åt det så tänker jag inte oroa mig, vilket för övrigt är mitt nya motto.

Efter förra veckans långpass så blev det bara Insanity på tisdagen, intervaller på onsdagen, 18 km distans samt Insanity på torsdagen och till sist 20 km distans på söndagen. Fredag och lördag vilade jag helt då vi hade andra planer. Dessutom måste jag trappa ner och låta kroppen återhämta sig ordentligt.

Den här veckan blir ganska lugn. Idag körde jag Insanity på lunchen, i morgon blir det ett distanspass och eventuellt Insanity och på onsdag är det ett kort intervallpass på schemat. Jag kanske lägger till ett lugnare Insanitypass den dagen. Torsdag och fredag är total vila.

Två dagars vila är precis lagom mycket för mig, det märktes speciellt i helgen. Distanspasset i söndags blev ett av mina bättre. Jag gick ut i ett mycket konservativt tempo och slog av på tempot så snart det kändes minsta ansträngande. Tittade aldrig på klockan, bortsett från några koll på distansen, utan förlitade mig på den upplevda ansträngningen.
Höll mig mest till asfalt, men valde fel väg vid Stora Skuggan och kom in på en isig stig som inte passade mina skor (NB RC 1400) något vidare. Fick istället springa på isen längs stranden nån kilometer innan jag kom till en väg som ledde upp till Lappkärrsberget och jag fick fäste under fötterna igen. Lite spännande detour. Passet slutade hursomhelst på 20 km @ 5:25 med 145 bpm (72%) i snittpuls. Inget sprintpass, men den låga pulsen till det tempot har jag nog sällan, om ens nånsin, haft.

20130408-202517.jpg

Jag har en längre tid letat efter ett par bra skor för mina Insanitypass och i lördags hittade jag äntligen ett par som både sitter bra och dessutom är snygga. Reebok R Crossfit Nano 2.0 är det väl tilltagna namnet. De fick visa färg under dagens pass och de levererade. Hittills har jag använt Vibram Fivefingers, men det har inte varit optimalt. Önskar bara att jag kunde ha de nya på fritiden åxå, men de ska bara användas inomhus tyvärr. Vill ju inte repa golvet å andra sidan. Kanske kan köpa ett par till? 🙂

20130408-181407.jpg

Annons

Det börjar närma sig

Publicerat: april 2, 2013 i Allmänt, TEC, Träning
Etiketter:, , , ,
14

Träningen har flutit på riktigt bra på sistone. Det har blivit ett antal distanspass mellan 12 och 18 km, ett intervallpass på bandet, ett riktigt bra långpass på 37 km, ett lyckat backintervallpass samt ett antal Insanitypass. Jag har alltså inte legat på latsidan utan tvärtom kört på så hårt jag kunnat.
Jag valde dock att vila helt under skärtorsdagen, långfredagen och påskafton för att se om muskelfästet under knät blev bättre, men resultatet var marginellt bättre tyvärr.

Jag trodde kroppen skulle vara piggare än nånsin efter tre dagars vila, men riktigt så blev det tyvärr inte. Veckans långpass, och det sista inför TEC, blev iallafall en solig historia och gick via Danderyd och Djursholm till Ensta Krog i Täby, där starten för TEC går, och tillbaka via Mörby, totalt 35 km. Den snabba och lätta känsla som jag haft de senaste veckorna infann sig tyvärr inte, men i det stora hela var det ett lyckat pass.

Skärmavbild 2013-04-01 kl. 20.28.11
Måndagens långpass blev en solig och trevlig runda.

Om knappt två veckor är det åter dags för TEC. I år springer jag bara 50 miles, då tanken egentligen var att springa ett 100 miles lopp en månad senare. Det loppet känner jag dock inte att min kropp tillåter. Problemet med muskelfästet i vänster ben samt Plantar Fasciitis har gjort att jag inte fått till den träningsmängd som jag hade hoppats när jag anmälde mig förra året.

Nu får jag satsa på att göra ett bra TEC istället. Jag har ingen direkt målsättning med loppet eftersom det var tänkt som träning, så jag får åka dit och springa så fort jag kan helt enkelt, hur svårt kan det va? 🙂

20130402-200424.jpg
Sprang förbi Ensta Krog, starten för TEC, under måndagens långpass. Det var fortfarande en hel del snö och is de första hundra meterna från starten, men det hinner nog töa bort.

Välbehövlig men inte helt frivillig vila

Publicerat: mars 19, 2013 i Allmänt, Gnäll och ursäkter, Träning
Etiketter:, , , ,
0

Sitter på Stadt Hotel i Lidköping och väntar på min middag och försöker förlika mig med tanken att jag inte tränar något alls idag. Har suttit i bilen hela dagen, bortsett från ett möte i Alingsås på eftermiddagen, och har inte rört på mig mycket. Packade löparkläderna och planerade att ta mig ut på en 14 km runda när jag kom hit, men det blev dels lite senare än jag trott och dels har jag lite huvudvärk och dessutom låg energinivå, så efter noga övervägande övergav jag tanken på löpning idag. Ett lätt beslut kan tänkas, men jag brottas verkligen med beslutet. Kanske kan te sig lite maniskt och jag kan nog hålla med, men samtidigt är det en tunn linje mellan att vara målinriktad och manisk. Jag hatar verkligen att stå över träning, men om det är någon gång som jag med gott samvete kan stå över så är det idag. Muskelfästet i vänsterbenet har plågat mig på nätterna och stört sömnen rejält, så en vilodag är att föredra. Bilkörning är dessutom det som gör mest ont.

Söndagens långpass blev riktigt bra. Enda planen var att få ihop 30 km, så jag valde att springa mot stan via Haga och Valhallavägen ned till Gärdet. Vek av mot Ropsten och över till Stora Skuggan, vidare till Bergshamra och Ulriksdal, för att till sist komma hem igen.
På vägen mötte jag TSM-grupper ett antal gånger och det soliga vädret lockade ut många söndagsflannörer. En riktigt härlig dag för löpning!

Kollade bara sporadiskt på klockan under passet för att hålla koll på distansen, tempot fick ge sig själv. Det blev 30 km i 5:30-tempo, nästan identiskt med förra helgens långpass. Pulsen hamnade på 148 bpm (74%), vilket jag var väldigt nöjd med. Lite lägre än förra helgen och lite snabbare, men så var det mer flakt den här gången.

Den här veckan stuvade jag om i träningen och valde att förlägga backträningen igår, även om det inte är optimalt att köra dagen efter långpass. Solen sken när jag bytte om, men väl ute möttes jag av isande vind och begynnande snöfall, det började bra. Sen glömde jag sätta igång klockan, så en kilometer fattades. På fötterna hade av valt trailskor, vilket visade sig vara helt fel val. Stigen upp till Hagakullen var belagd med is, så det blev till att improvisera. Jag testade även att springa uppför norra sidan, men dels var det för halt och dels alldeles för brant. Några intervaller gjordes på gång- och cykelvägen som jag kör mina korta backpass på, men den backen är för kort. Totalt fiasko alltså! Visste inte om jag skulle skratta eller gråta.

20130319-194204.jpg
Inte mitt bästa backpass…

Innan middag ville jag ta revansch och valde att köra ett av de längre Insanity-passen för första gången. En timme senare hade jag tömt kroppen på all energi och hade nästan blodsmak i munnen, men var iaf nöjd med dagens träning till slut.

20130319-194958.jpg
Ett rejält konditionspass!

Jag får ta nya tag i morgon när jag kommer hem. Huvudsaken är att jag får till den planerade löpningen den här veckan, övrig träning får komma i andra hand. En vilodag gör bara gott och förhoppningsvis kan muskelfästet bli lite bättre.

Bra början på veckan

Publicerat: mars 13, 2013 i Allmänt, Träning
Etiketter:, , , , , ,
0

Efter söndagens långpass tog jag löpvila på måndagen, för att istället köra ett Insanitypass innan det var dags att skjutsa dottern till friidrottsträningen. De tränar numera bara i en timme, vilket gör det snudd på omöjligt att hinna springa nåt vettigt pass under tiden, så jag satt och kollade på när ungarna blev drillade istället.

Insanitypassen blir roligare för varje gång. Jag orkar mer allt eftersom och hänger med bättre, vilken naturligtvis hjälper. Förra gången jag följde programmet så körde jag alltid passet på lunchen och löpningen innan middag. Det gjorde att löpningen blev lidande då jag inte hann att återhämta mig ordentligt. Dessutom körde jag Insanity 5-6 dagar/vecka, vilket tillsammans med löpningen slet rätt fint på kroppen. Den här gången tar jag det mer sporadiskt och känner efter så att det blir bättre balans. Nu går löpningen i förta hand och jag springer på lunchen och gör insanity innan middagen.

I tisdags tog jag mig runt Brunnsviken, men höll mig på asfalten istället för Hälsans Stig. Jag har nästan blivit lite beroende av asfalt, grepp och lite högre tempo. Det blev 12 km @ 5:10 och hela passet flöt på fint. Solen sken, men kvicksilvret ville tyvärr inte gå över nollan, så det blev buff och tunna handskar. Jag längtar verkligen efter korta tights och linne! Innan middag var det åter dags att köra ett pass insanity, sen var det sluttränat för den dagen.

Jag hade väldigt ont under knät hela natten och det höll mig tyvärr vaken en del. Kanske tränade jag för mycket och/eller för hårt? Svårt att säga. Hade egentligen tänkt springa innan jag flög till Danmark idag, men det smärtade så pass mycket att jag valde att stå över det.

Landade i CPH vid 15-tiden och tog tåget till Odense strax innan 16. Kom fram till hotellet vid 18:30 och kollade genast in gymet. Det fanns ett löpband som varken var nytt eller rymligt, men förmodligen skulle kunna duga för ett pass eller två. Eftersom jag inte kände något i benet tack vare att jag i princip suttit still i drygt fem timmar så var valet lätt. Jag svidade snabbt om och sen var det dags för långa backintervaller. Värmde upp i två kilometer och körde sen 6x 400 meter i 15% lutning med 3 minuters joggvila. Första intervallen gick lite för snabbt, men sen hittade jag ett tempo som blev så jobbigt att jag precis klarade hela intervallen.Det funkade över förväntan och blev ett riktigt jobbigt och lyckat pass. Kanske blir det fler pass på bandet innan jag åker hem på fredag?

20130313-221650.jpg

Varken nytt eller vidare rymligt, men det funkade

Barmark

Publicerat: mars 11, 2013 i Allmänt, Träning
Etiketter:, , , , , , ,
0

Efter besöket hos Jenny i måndags var jag lite extra försiktig under mitt första löppass på onsdagen. Kortade av det lite när jag fick känningar i knät och nöjde mig med 14 km. Hoppade dessutom över mitt planerade backträningspass i torsdags och körde istället Insanity, eftersom jag då kan styra lite mer över hur jag belastar och får dessutom ett rejält träningspass.

I fredags sken solen och det var vår i luften när jag gav mig ut. Valde för första gången på flera månader att inte springa i IceBugs, utan tog istället mina trotjänare TNF Single Track. Jag ville känna asfalt under fötterna isf is och snö som dominerat så länge. Satte av mot Sollentuna och sprang på nästan helt torra cykel- och gångvägar hela vägen dit och hem. Tack vare greppet på asfalt, och kanske även det fina vädret, blev tempot dessutom relativt högt. 16 km @ 5:14 med ganska låg puls var överraskande resultat med tanke på hur lätt det kändes. Det snabbaste jag sprungit sen snön la sig över Stockholm iaf. Ett uppfriskande pass på flera sätt. Det kändes dessutom bra i knät hela tiden.

I går var det så dags för långpass och på schemat stod 35 km kuperat. Eftersom det fortfarande inte går att springa i Ursvik, och med blodad tand från fredagens asfaltslöpning, så valde jag åter att hålla mig på gång- och cykelvägar och sökte mig istället till alla backar jag kände till eller kunde hitta på vägen. Från Frösunda gick färden norrut via Bergshamra och Danderyd, till Edsberg och sen söderut igen via Järva och Sollentuna.

Jag försökte i möjligaste mån att springa på, för mig, okända vägar vilket gjorde större delen av passet till något nytt. Jag hade strålande solsken under nästan hela passet, men värmen kom aldrig riktigt upp i fredagens kaliber. Mina tunna vantar åkte av och på flera gånger och buffen fick sitta på hela tiden. Tempot var återigen ganska hyggligt och trots att jag endast tittade på klockan sporadiskt för att hålla koll på distansen, så insåg jag att det gick snabbare än det brukar.

Jag kortade av passet en smula pga tidsbrist, men fick ändå ihop drygt 30 km strax över 5:30-tempo med låg puls. Ännu ett lyckat pass alltså. Det är nog vårkänslor i benen just nu.

Den här veckan ska jag till Odense i Danmark onsdag till fredag. Jag packar naturligtvis träningskläder och hoppas hinna med en runda eller två. Dessutom har jag alla Insanity-pass på min iPad så att jag kan köra pass även när jag reser. Vi får se hur veckan blir.

20130311-172811.jpg
Bild från SUM påminner om hur fantastiskt det är med barmark. Längtar tills all snö är borta!

Goda nyheter (äldre inlägg som hamnat fel)

Publicerat: mars 7, 2013 i Allmänt, Träning
Etiketter:, , , , , ,
0

Igår tisdags var jag hos min kiropraktor Jenny och hon hittade problemet snabbt, en abduktormuskel (insida lår) som stramade och ett muskelfäste som var irriterat. Smärtan i knät under löpturen i fredags kom sannolikt av att muskeln drog knät snett.

Efter diverse knådande, sträckande och vickande så fick jag två stretchövningar som jag ska göra några gånger per dag. Dessutom tejpade hon mig under knät. I övrigt är det bara att köra på som vanligt. Hoppade dock över träningen helt och lät mina knådade muskler vila lite.

Igår gav jag mig ut på lunchen för att testa hur det kändes. Det blev en sväng runt Brunnsviken i vanlig ordning. Benet kändes ganska ok under hela rundan, men lite smärta i knät i vissa backar. Jag får skynda långsamt helt enkelt.

Innan middag klämde jag in ett pass Insanity. Janica och Alicia testade att hänga på en stund också, vilket var extra roligt. Janica hade huvudvärk redan innan vi började, så hon kunde inte göra hela programmet, men fick ett smakprov och kommer göra det igen. Alicia gjorde sitt bästa att hänga med i svängarna, men hade stora problem med koordinationen och tog dessutom ut sig tidigt och fick ge upp efter halva passet. Starkt jobbat dock!

Idag är planen att springa backintervaller i Hagabacken igen, men vi får se vad benet säger om det. Jag testar nog, men får kanske springa distans istället, vi får väl se.

20130307-091628.jpg

Stigen uppför Hagakullen

20130307-091523.jpg

Hagakullen under förra veckans backintervaller

Alternativ träning

Publicerat: mars 4, 2013 i Okategoriserade
Etiketter:, , , ,
0

Det blev inget långpass för mig denna soliga och smått perfekta löparsöndagdag. Var naturligtvis lite bitter, men valde att lägga den energin på att trötta ut min kropp på andra sätt. Eftersom jag inte kan använda vänster ben särskilt effektivt så valde jag att köra ett pass Insanity och anpassa vissa övningar efter min förmåga. Det är framförallt knäböj som inte fungerar just nu, men trots det lyckades jag genomföra 95% av övningarna. Jag gjorde istället andra övningar om det kom någon jag inte kunde hänga med på, inte konstigare än så.

Efter drygt 40 minuters Insanity pustade jag ut några minuter (medan jag svettades ymnigt) och fortsatte sen med att varva Boot Camp och 6 Packs Abs Workout, båda appar från Adrian James. Det blev 3 ”varv” om totalt 37 minuter, vilket kändes som ett bra komplement. Det går ju inte att jämföra med 35 km kuperat långpass, men bättre än inget.

Planen är nog att försöka få en tid hos kiropraktor-Jenny snarast så hon kan avgöra om jag behöver gå till doktorn eller inte. Har större förtroende för Jenny än för de läkare jag hittills träffat på mottagningen i Solna, iaf vad gäller idrottsskador. Jenny fixar det mesta.

Reboot

Publicerat: september 26, 2012 i sjukdom, Träning
Etiketter:, ,
0

Efter 10 dagars träningsuppehåll fick det i måndags vara nog och jag gav mig ut för att testspringa kroppen. Med blykoll på pulsen tog jag en lugn runda ned till Haga Slott och tillbaka.
På vägen blev jag passerad av diverse löpare och jag fick bita mig i läppen både en och två gånger för att inte hänga på, det var ett testlöp och jag skulle INTE pressa mig.

Kroppen kändes naturligtvis fräsch efter 10 dagars vila, om än lite tung och seg i början. Musklerna hade ju nästan glömt vad löpning var. 🙂
Det kändes fantastiskt att vara ute i den syrerika höstluften (rent tekniskt hade vi inte höst ännu, men ni fattar) och få röra på mig.
Jag valde att bara springa 8 km för att se om förkylningen blev värre efteråt eller inte. Pulsen höll sig iallafall inom normala värden, vilket pekar på att jag borde kunna börja träna nu, om än lite försiktigt i början.

Med drygt två veckor kvar till SUM så är 10 dagars uppehåll inte optimalt på något sätt, men nu får jag göra det bästa av situationen.
Jag hoppar in i mitt schema där jag är och gör så gott jag kan, mer kan jag inte göra. Tur att SUM inte är ett A-lopp, annars hade jag varit duktigt stressad just nu.
Andreas fru Jessica har haft det klart värre med drygt tre veckors förkylning. Hon beslutade att avstå SUM pga all utebliven träning och jag förstår henne, det är på gränsen att jag känner att jag kommer i tillräcklig form för SUM.
Jag är fortfarande förkyld, med snor och känningar i halsen av och till, så det gäller att träna försiktigt. Vi får se vilken ambitionsnivå jag lägger mig på när jag står på startlinjen.
Med tre dagars konferens i Prag bakom mig kan jag vara i vilket skick som helst dessutom, så variablerna är många.

Insanityträningen har naturligtvis också legat på is och jag prioriterar att komma igång med löpningen först innan jag ger mig på Insanity igen.
Planen är att köra igång med den på måndag. Dock blir det uppehåll veckan därpå när jag är i Prag. Det är klurigt att följa ett program som Insanity till 100%, men jag har ändå lyckats förhållandevis bra tycker jag om man bortser från mitt förkylningsuppehåll.

Idag flög Andreas till Grekland där han på fredag morgon återigen ”tåar” startlinjen på Spartathlon. 245 km från Aten till Sparta är inte kattskit direkt 🙂
I år ska de fått ordning på liverapporteringen, så jag kommer sitta naglad framför datorn för att följa honom och de andra svenskarna som springer.

Det blev ytterligare ett distanspass innan middagen idag. Mitt andra efter uppehållet och det kändes jättebra rakt i genom. Tog en sväng i regnet ned till Hagaparken ”som vanligt”. Pulsen höll sig i schack, så jag tror det är ganska säkert att köra på.
I morgon är jag i Norge hela dagen, så det blir ett naturligt träningsuppehåll, men jag skyndar långsamt. På fredag kan jag ge mig ut igen och jag längtar redan!

 

Verkligheten kommer ikapp

Publicerat: september 13, 2012 i Återhämtning, Gnäll och ursäkter, Träning
Etiketter:, , , ,
0

Idag verkar det som att insanityträningen kombinerat med löpningen börjar ta ut sin rätt. Insanitypasset var idag ett s k Cardio Recovery där man slipper konditionsträningen och bara gör diverse styrkeövningar, ingen puls alltså, men inte bara vila heller. Det är veckans lättaste pass hursomhelst, vilket är skönt.

När jag senare gav mig ut på dagens löprunda så kändes det motigt värre. Benen var det inget fel på, utan det var som att springa i tjock luft typ. Pulsen var låg, så det enda jag kan skylla på är mental överträning. Sprang min sedvanliga runda ned till Hagaparken och tillbaka, vilket blev knappt en mil. Snittade 5:22 och 152 bpm (76%), så det var inget anmärkningsvärt så sett, men känslan var att det var tungt och trögt.

Under långpasset i söndags drog jag på mig begynnande blånaglar på båda stortårna, vilket under måndagens pass blev värre och idag kunde jag knappt springa nedför. Smärtan var snudd på olidlig, vilket gjorde att jag fick kompensera kraftig i nedförsbackarna. Inte bra alls.

Nu blir det löpvila till på söndag, men eftersom vi har 40-årsfest för Janica på lördag så finns viss risk att det långpasset får stryka på foten. Vi får väl se.

Starkare

Publicerat: september 10, 2012 i Allmänt, skor, Träning
Etiketter:, , , , , , ,
0

Förra veckan fyllde jag 43 år och man kan nog säga att jag lämnat en eventuell 40-årskris på tryggt avstånd. Nu har jag aldrig upplevt någon kris, mycket tack vare att jag tränade mig till mitt livs bästa form lagom till jag fyllde 40 år. När många i min ålder har soffat till sig på ett eller annat sätt så har jag en fysik som en 28-åring (metabolisk ålder). Kanske inte helt vetenskapligt, men det är en fingervisning vilket räcker för mig.

Träningen flyter för övrigt på fint och Insanityn har definitivt gett resultat. Hittills har jag bara missat två dagar av 19, vilket är bättre än förväntat. Resultaten är kanske inte så synliga ännu, men jag känner stor skillnad både under Insanitypassen, men framförallt när jag springer. Största anledningen till att jag började med Insanity var ju för att bli generellt starkare och min fröhoppning var att jag skulle bli en starkare löpare, vilket alltså har hänt.

I söndags gav jag mig ut på långpass med målet att springa minst 30 km. Sist jag sprang 30 km eller mer var i maj(!), så lite ovan kändes tanken faktiskt. Mitt mål är som sagt att bli en starkare löpare, så jag valde att springa till Ursvik och börja med ett varv i Extremspåret. Eftersom jag vilat helt under lördagen kändes kroppen pigg och benen starka. Jag lyssnade på min senaste ljudbok ”Finding Ultra” av Rich Roll, vilken kan rekommenderas, och försvann in i boken medan benen jobbade på. Jag la mig på en ansträngningsgrad som kändes lagom för långpass och aldrig blev jobbig. Min Garmin var satt på 6-tempo så att jag hade lite koll. Backarna i spåret forcerades utan några problem och det var här jag insåg att jag blivit starkare. Benen trummade på uppför och syran lyste med sin frånvaro, en riktigt skön känsla.

Bild

Söndagens långpass

Efter ett riktigt trevligt varv i Extremspåret styrde jag kosan mot Ulriksdals slott och vidare via Bergshamra ned till Brunnsviken som jag sen följde till Hagaparken och avslutade med ett besök på toppen av Hagakullen. Med 28 km i benen lyckades jag inte springa hela vägen upp, men däremot gå i högt tempo. Starkare! Benen hade orkat, men flåset var inte lika starkt.

Bild

Höjdkurva och tempo under söndagens långpass

Det blev 30 km @ 6-tempo med 150 bpm (75%) snittpuls, helt enligt förväntningarna. Ett riktigt lyckat pass på min ära, även om det inte blev så långt.

Idag satt en del av långpasset kvar på sina ställen, det märktes att det var längesen jag sprang några längre distanser. När jag drog igång dagens Insanityträning på lunchen så var jag lite småstel, men det försvann snabbt när uppvärmingen var klar. På schemat stod Pure Cardio + Cardio Abs, vilket betyder konditionsträning tills du bryter ihop och sen ett bålträningsprogram. Det gick dock helt ok, även om jag hade problem med sista programmet, det fanns inte styrka kvar så det räckte. Bålstyrka är inte min styrka om man säger så, men det kommer.

På eftermiddagen gav jag mig ut på ett distanspass runt Brunnsviken. Dagen till ära snörde jag på mig mina New Balance 101, de tunna trailskor jag köpte förra året i NYC. Jag har bara sprungit i dem en gång tidigare och fick då sån träningsvärk i vaderna dagen efter att de legat i malpåse sen dess, men idag fick jag ett ryck och snörde på mig dem. Varken långpass eller Insanity kändes av när jag kom iväg, utan det rullade på fint. Även idag kände jag mig stark och kunde ta alla backar utan att bli vidare ansträngd. Pulsen höll sig hyggligt låg och tempot precis lagom för distanspass. Resultatet blev 14 km @ 5:24 med 150 bpm (75%) snittpuls, även det ett lyckat pass under omständigheterna.

Bild

Höjdkurva och tempo under dagens distanspass

Min förhoppning är att hinna bli lite starkare lagom till SUM så att jag kan smita in under 5-timmarssträcket. Det skulle göra mig glad att få avsluta året med att uppnå ett mål. Efter SUM börjar jag träna på ett nytt sätt som Andreas har tänkt ut, mer om det senare.

På tal om Andreas så var han i Polen i helgen och supporterade Anna Grundahl under VM i 24 timmars. Anna, som för övrigt är en av mina största hjältar, lyckades springa snudd på 230 km (!), vilket gav henne en 6:e plats i damklassen. Fatta att hon bara har fokuserat på löpningen i några år! Helt fantastiskt!
Att hon dessutom är bland de mest ödmjuka och minst uppmärksamhetstörstande människor jag känner är bara ett plus. Det finns alltför många löpare som får för mycket uppmärksamhet utan att prestera ens mediokra resultat på lopp. Lustigt hur det kan vara… Nåväl, det är vad det är.

Äldre inlägg