Två veckor har gått sen SUM och träningen flyter på bra. Andreas har lagt om min träning en del med start veckan efter SUM. Träningen är numera inte uppdelat i Lätt-, Medel-, Tung- och Vilovecka på samma sätt, men är fortfarande periodiserad.
Den första månaden ligger fokus på något man kan likna med Maffetone, dvs jag ska springa alla pass i ett visst ”puls-spann”, närmare bestämt 140-150 bpm. Det motsvarar 70%-75% av min maxpuls, vilket ligger i den aerobiska zonen. Skulle jag följt Maffetone till 100% skulle det betyda max ca 142 bpm, men så utgår Maffetone från en maxpuls om 180 bpm, vilket i mitt fall är 20 slag för lite. Jag kan förvisso springa med 142 bpm, den maximala puls jag enligt Maffetone får springa, men det känns inte helt rätt att följa den ekvationen då den är så fel. Lika fel som att använda formeln 220-ålder när man räknar ut maxpuls. Ni som eventuellt fortfarande gör det: SLUTA GENAST.
Det kräver viss tillvänjning att springa med låg puls. För några år sen gjorde jag ett tappert försök att följa Maffetone, men då gick det så långsamt att jag till slut gav upp. Nu funkar det klart bättre och jag ligger för tillfället runt 144 bpm, dvs 72% av HRmax, i 5:45-tempo. Vissa dagar går det lite snabbare och andra långsammare. Jag får ge det tid, men är övertygad om att det ger resultat, det har det gjort under dessa två veckor iaf. Det är inte superkul att springa långsamt och slava under pulsen, men nu har jag vant mig och vet på ett ungefär hur pulsen ”känns” så jag går mer och mer efter upplevd ansträngning.
Bortsett från löpningen får jag in två eller tre ordentliga styrkepass per vecka. Funderade ju på att ta upp Insanity igen, men inser att jag kommer få svårt att följa det till 100%, så det får vara. Dock kommer jag nog köra ett Insanitypass i veckan för att få omväxling, men alltså inte följa programmet.
Det blir inga fler lopp för mig i år, men nästa år har jag lite lösa planer som jag kommer återkomma till. Jag är anmäld till TEC 50 miles, men det är endast för tränings skull. Utöver det funderar jag på Ursvik Ultra. Det har jag velat springa i flera år, men eftersom det ligger så nära TEC, som varit mitt huvudmål, så har jag stått över. Nu hoppas jag det blir av. Även Ursvik Ultra görs för tränings skull, lite nattlöpning med pannlampa i tidvis teknisk terräng är bra träning. Dessutom går loppet ett stenkast från min bostad, vilket är ett stort plus.
Sist, men inte minst, vill jag påminna om den helt fenomenala podcasten UltraRunnerPodcast.com. Har du inte lyssnat på den ännu så gör det!
Om man stöder killarna på UltraRunnerPodcast.com får man sjyssta stickers som man t ex kan ha på bilen.
Fåfängeträning 