Arkiv för kategori ‘Energi’

Ur askan i elden

Publicerat: januari 24, 2011 i Allmänt, Energi, Gnäll och ursäkter, Kosttillskott, Träning
1

Ännu en medelvecka har gått till ända och hårda veckan tar sin början. Nu är det inte långt kvar till TEC och det känns på flera sätt. Dels ökar träningsbelastningen och dels poppar TEC upp i huvudet i tid och otid, framförallt när det tar emot under ett pass. Då biter jag ihop och påminner mig själv om att TEC kommer bli ännu jävligare, så det är inte lönt att gnälla.

Veckans träning började med ett lugnt distanspass på löpbandet i måndags. 8 km i max 75% av maxpuls. Långpasset från söndagen hade inte lämnat några spår och passet flöt på bra. Detta pass gjorde jag på löpbandet.

I tisdags var det åter dags för backintervaller. Den här gången var det 6x 400 meter med 3 minuters vila som gällde. Värmde upp drygt 3 km innan jag satte fart. Intervallerna flöt på riktigt bra och jag lyckades hålla nästan identiskt tempo under varje intervall, samtidigt som jag lyckades ligga på gränsen rent ansträngningsmässigt och samtidigt orka alla intervallerna. Ett riktigt lyckat pass. Sa jag att jag ÄLSKAR backintervaller?

I onsdags var det dags för fjärde passet på lika många dagar. Kroppen kändes fortfarande fräsch, men mentalt så var jag lite extra trött. Jag hade besök av kollegor från England och hade kört omkring med dem under dagen samt suttit i möten.
Passet för dagen var ett 13 km distanspass (max 75%), så det var ganska skönt. Gick ned till gymet på kvällen och sprang medan jag tittade på TV. Helt ok.

Torsdagen var vilodag och det passade mig mer än bra. Efter ännu en dag med mina engelska kollegor så var det skönt att bara slappa efter jobbet. Nog för att jag älskar att träna, men ibland är det jävligt skönt att slippa. Trots det fick jag ångest för att jag inte tränade… Go figure.

I fredags var det dags igen och på schemat stod 13 km fartlek, ett pass som jag tidigare gjort på bandet några gånger med lyckat resultat, så det fick bli så igen. Värmde upp två kilometer och körde sen 500 meter fartökning (ca 4:45) följt av 500 meter jogg (ca 5:45), därefter 1 km fartökning (ca 5:00) följt av 500 meter jogg (ca 5:45). Följde det mönstret resten av passet och avslutade med en rejäl spurt. Min fotpod, som jag för övrigt har kalibrerat några gånger, beslöt sig för att inte fungera optimalt, medan pulsmätningen för en gångs skull fungerade ypperligt. Underligt.

Lördag var som vanligt vilodag vad gäller träningen.

I söndags var jag först och veckohandlade på morgonen. Väl hemma igen så städade jag lägenheten innan jag började förbereda mig inför dagens långpass. Glömde helt bort att äta mellanmål, så jag försökte kompensera genom att ta en Vespa och sen äta en näve nötter och russin. Fyllde ryggan med vatten och packade ned två gel samt Perpetuem Solids och gav mig sen av.
Det har blivit väldigt svårt att hitta inspirerande rundor på sistone. Vintern har gjort det än svårare då man plötsligt kan hamna på oplogade gångvägar och tvingas tillbaka eller långa omvägar.
Jag valde att springa mot Bergshamra och via Stocksund bort mot Djursholm. Efter Näsbypark sprang jag under E18 och hamnade plötsligt vid en sjö som kändes bekant. Jag hade kommit till TEC-spåret! Följde den en bit tills jag kom till cykelbanan ett stenkast från Ensta Krog. Följde cykelbanan mot Näsbypark och följde sen lite nya vägar och stigar tillbaka. Blev omsprungen av en ”äldre” kille strax efter Näsby Slott och han skulle uppenbarligen samma håll som jag, så jag tog rygg på honom. Låg ca 5-7 meter efter honom en halvmil tills han började krokna och jag gick upp bredvid honom i en backe. Frågade hur han mådde och så vips hade jag sällskap. Det visade sig att 47-åriga Johan var läkare men forskade numera på KI (typ nåt om hjärtat) höll på med triathlon på motionsnivå. Vi sprang ihop till Stocksund, där han bodde. Riktigt roligt att göra nya bekantskaper! Nu hade jag ca 5 km kvar, men krafterna var det inget fel på, tvärtom. Under passet hade jag ätit en gel och två Perpetuem Solids, total ca 150 kcal,  men led inte av nån energibrist, toppen!

Väl hemma vid porten kunde jag konstatera att passet blivit väldigt lyckat. Energimässigt hade det funkat jättebra och passet i sig var roligt då jag fått se helt nya områden samt stiftat en ny, om än flyktig, bekantskap. 35 km @ 5:56 med 148 bpm (74%) puls var ett kvitto på att formen var helt ok.

Nu väntar hårda veckan, det ska bli intressant!

 

 

Lätta veckan är över, nu trappas det upp!

Publicerat: januari 16, 2011 i Allmänt, Energi, Kosttillskott, Träning
2

Veckan som gått har varit bra rent träningsmässigt, men även mentalt. Med det menar jag att motivationen har återvänt och jag är peppad inför kommande utmaningar. Det var när jag träffade Andreas i veckan som jag kände att jag återfick motivationen igen och det är ju en av många anledningar till att man har en coach. Vi diskuterade och planerade framförallt min träning och målsättning inför TEC, men jag fick även chansen höra mer om äventyret Across The Years.

Veckan började dock med ett misslyckat pass. På schemat stod tempo 10 km, vilket betydde 2 km uppvärmning, 6 km i 4:45-tempo (10K fart) och avsluta med 2 km nedjogg. Jag valde att förlägga det på bandet, dels pga underlaget ute, men framförallt för att min dotter var hemma och jag ville inte springa för långt bort när hon var ensam hemma.
Värmde således upp och satte sen av i 4:45- tempo, vilket kändes ok i början, men efter knappt 2 km kände jag att jag behövde en paus. Jag tryckte på paus, snöt mig och drack lite och körde sen vidare. Ytterligare en km avverkades, men jag kände att det inte funkade. Jag hade inget att ge! Pausade ca 10-15 sekunder och fortsatte igen, för att sen upprepa det varje kilometer. Besvikelsen var stor när jag insåg att jag inte hade farten i mig, åtminstone inte den dagen. Kände mig riktigt patetisk, men insåg även att jag inte gjort ett fartpass på flera månader, så det var kanske inte så himla konstigt.
I tisdags var det löpvila, så istället körde jag två omgångar Your Shape Atletiskt Program.

Onsdagens pass var 13 km @ 75% HRmax, vilket jag gjorde på bandet. Inte mycket att skriva hem om direkt, det var bara att göra.

I torsdags var det ÄNTLIGEN dags för backintervaller, min absoluta favorit! Jag älskar känslan när jag får ta i så det nästan svider i musklerna och det känns som jag springer fort som faan, men inser att benen knappt rör sig pga mjölksyran. Dödsskönt lidande!
Passet består av 8 x 35 sekunder med 90 sekunders vila. Inte så grisigt som det kan vara när man t.ex. bara har 60 sekunders vila.
Värmde iaf upp 2 km och kom fram till backen jag valt för ändamålet. Pga underlaget valde jag en cykel- och gångväg som var någorlunda plogad. Normalt sett använder jag den backen för mina 400 meters backintervaller, men den fick duga även till dessa korta.
Rev sen av min intervaller en efter en och älskade varenda minut. Lyckades hålla jämn fart under alla och krämade sen på rejält på sista för att klämma ut det sista ur benen. Det blev ett sånt där pass som man ler åt på vägen tillbaka.

I fredags vilade jag från löpningen, men körde istället två omgångar Your Shape och la in mage- och armträning emellan. Man kan ju inte vila helt lixom.

Lördag blev iallfall en vilodag, då den var fylld med en massa andra aktiviteter med avslutande middag + bubbel och öl hos våra vänner som bor granne.

Idag var det så dags för långpass. Strax innan tolv tog jag en Vespa, laddade ryggan med vatten och packade några Perpetuem Solids samt en gel och gav mig ut. Valde dubbat framför GoreTex, vilket visade sig var rätt val, även om jag gärna sett att jag haft både och. Det regnade och var slaskigt och framförallt blankis! Dubbarna bet bra, så det var inga problem. Däremot var det lite kallt om fötterna då jag envisades med att trampa i ganska många vattenpölar under passet. Passet flöt på bra och efter en mil tog jag min första Perpetuem Solids. Höll mig sen fram till 15 km då jag tog gelen. Jag ville försöka låta Vespa göra grovjobbet och bara addera lite energi i taget. En Perpetuem Solids innehåller ca 33 kcal, vilket gör det enkelt att portionera. Jag tog sen en Perpetuem Solids var 5:e kilometer och höll mig bra på det. Det blev totalt tre stycken och en gel, vilket blir drygt 180 kcal på 28 kilometer, utan att känna av minsta tecken på energibrist. Jag hade inte ätit något på nästan 4 timmar innan passet, så jag hade inte de bästa förutsättningarna heller, men det gick ju bra.

Efteråt vankades det varmkorv med bröd och det sköljdes ned med Recoverite innan det var dags för dusch och bad. Tog en portion Recoverite efteråt, samtidigt som jag satte degen inför vårt semmelbak. När det var klart var det dags att fixa middag, som bestod av delvis hemmagjord pizza.

Nu ska jag slå mig ned i soffan och njuta av de sista timmarna av söndagen! I morgon fortsätter träningen, så det gäller att återhämta sig!

Gott nytt år!

Publicerat: januari 3, 2011 i Allmänt, Energi, Kosttillskott, Träning, Utrustning
2

Så var det dags att börja gå upp kl 5:45 som vanligt. Man vänjer sig snabbt vid att vara ledig minsann. Det har blivit många sena kvällar på sistone, men nu är det slut på det. Den här veckan är å andra sidan ganska kort, så det blir något av en mjukstart.

Jag fick tillslut igång min fotpod i torsdags eftermiddag och förlade den dagens 16 km distanspass (i max 75% av MRmax) till löpbandet. Valde bandet som har TV rakt framför/ovanför och trummade sen på. Det gick riktigt bra och tristessen lyste faktiskt med sin frånvaro.

På nyårsaftons förmiddag var det dags att upprepa bedriften, men jag valde att korta ned distansen till 10 km och lägga in 35 minuter toningsprogram (Your Shape) istället. Körde först det och gick sen ned till gymet och ”rev av” 10 km (i max 75% av MRmax) på bandet.

Nyåret firades sedan in hos goda vänner i Vallentuna, där vi även sov över. Nyårsdagen blev en lugn historia som mestadels spenderades i TV-soffan. Ingen träning den dagen inte. 🙂

I söndags var det däremot dags att snöra på sig IceBugs’en och ge sig ut på ett långpass. Hårda veckan skulle krönas med ett 37 km-pass och vid 12-tiden gav jag mig av. Hade laddat ryggan med vatten och tagit en Vespa, samt blandat till en flaska med Perpetuem. Satte av mot Danderyd där mötte jag upp med vår granne Karin, som var där på möte och hade bestämt sig för att springa hem. Hennes plan för dagen var 17 km, så jag föreslog att hon hängde med mig runt Edsviken, vilket jag beräknade till drygt 17 km, ”give or take”. Karin tränar inför sitt första Stockholm Marathon. Hennes längsta distans hittills är Lidingöloppets 30 km.

Det bjöds på skiftande underlag, men mestadels var det fullt löpbart och vädret visade sig från sin bättre sida. Typ 4-5 minusgrader och ingen vind att tala om gjorde det behagligt att springa. Vi rundade Edsviken och när 17 km var avverkade var det fortfarande en bra bit kvar. Karin hade ju planerat för 17 km och hade bara med sig några små Perfecta-flaskor med Enervit-dryck, så jag bjöd henne på Perpetuem Solid och vatten för att hon inte skulle klappa ihop helt. När jag lämnade henne vid porten hade det blivit ca 22 km, så jag får nog se över min överslagsräkning i framtiden…

Jag fortsatte mitt långpass med att följa Brunnsviken ned till Haga Forum, där jag vek av mot KS och följde Solnavägen en bit innan jag svängde av mot Haga Norra och sen följde cykelvägen till Järva Krog och hem igen. Jag missbedömde distansen en smula och kom fram en kilometer för tidigt, men då fick det vara nog. Passet summerades till 36 km @ 6:30 med 150 bpm (75%) snittpuls. Helt ok med tanke på underlag.

Duschade länge och avslutade med ett varmt bad medan jag ”smuttade” på min Recoverite. Det var ett tag sen jag kom upp i dessa distanser och det kändes faktiskt i benen efteråt. Underlaget sliter ju lite extra, men det är  å andra sidan bara extra träning.

Nu är det dags för en vilovecka, det ska faktiskt bli lite skönt. 🙂

Kinect är här

Publicerat: december 20, 2010 i Allmänt, Energi, Kosttillskott, Träning
0

Efter enträget tjatande på min fru så fick jag till slut tillåtelse att inhandla en Kinect till vår Xbox. För er som inte känner till Kinect så är det, enkelt uttryckt, en kamera och sensor som kopplas till Xbox’en. Den gör att man kan spela med kroppen som kontroll. Dessutom köpte jag träningsprogrammet Your Shape – Fitness Evolved. Jag är ganska skeptiskt till alla träningsprogram som finns till datorer och konsoler, men tyckte ändå att detta program i kombination med Kinect hade potential.
Eftersom man slipper ha några extra grejor till Your Shape – Fitness Evolved på Kinect, till skillnad från liknande till Wii eller PS3, och att programmet blir interaktivt tack vare Kinect så kändes det rätt.

Your Shape – Fitness Evolved innehåller en uppsjö av träningsvariationer. Allt från färdiga program för både män och kvinnor, till så kallade gymspel och Zen/Yoga.
Jag testade först ett par boxningspass och insåg ganska snabbt att jag skulle ha nytta av detta, för jag suger verkligen på slag- och sparkkombinationer. Även de mest simpla!

Nästa test var Personlig träning, där man dels svarar på några enkla frågor och dessutom får göra ett fitnesstest som ska avgöra vilken nivå man ligger på. Därefter valde jag Men’s Health Fettförbränningsprogram som är 20 minuter. Programmet var enkelt och effektivt. Utfall, bensax (som utfall men man hoppar upp och byter ben), sittande axelpress m fl. Tre övningar per set och 6 set totalt. Jag var ganska svettig efteråt kan jag säga, bensaxen formligen mördade! Träningsvärken var brutal dagarna efteråt!

Nästa träningsprogram på min frus önskelista är Zumba Fitness, men även jag tänker ge det en ärlig chans. Det kan nog göra underverk för både koordination och bålstyrka.

Förra veckan var min lätta vecka och de pass som genomfördes var följande:

Måndag: 14 km fartlek. Skrev om det i senaste inlägget.

Onsdag: 14 km distans där jag skulle ligga under 75% av maxpuls. Inte snabbt, men långsamt…

Fredag: 15 km distanspass, även detta med målet att ligga under 75% av maxpuls. Snömodden gjorde allt för att göra det så tungt som möjligt! Snittade 6:15!!!

Söndag: 27 km långpass. Kom i väg vid 11 och sprang mot Norrtull. Valde cykelvägar och trottoarer i förhoppningen att det skulle vara bättre än stigarna kring Brunnsviken. plogbilarna hade inte gjort något underverk ännu, så det blev löpning i snömodd. Jag sprang vidare mot Roslagstull och vände blicken norrut tills jag nådde Bergshamra, där jag vek av mot Ulriksdals slott och kom ned till Edsvikens västra sida. Stigarna var långt ifrån upptrampade, så jag fick kämpa några kilometer innan jag gav upp och sökte mig mot bebyggelse och bättre fotfäste. Hittade ut på Sollentunavägen och följde den tillbaka mot Solna och ned till Hagaparken i höjd med Haga Norra, där jag vände hemåt igen.

Efter 27 km i snömodd var det skönt att vara hemma. Vinden hade ökat och snön började göra ont i ögonen. Snitttempot stannade på drygt 6:30 och pulsen under 150 bpm. Ett ganska lagom pass med andra ord.

Dett a var även första gången jag testade Perpetuem Solids, vilket var en lite intressant upplevelse. Mer om det i senare inlägg.

Kräftskiva, men först VFF!

Publicerat: augusti 14, 2010 i Allmänt, Barfotalöpning, Energi, Kosttillskott, Träning, Utrustning
7

Fredag och dags för kräftskiva hos goda vänner i Vallentuna. Värden Johan ville gärna springa ihop och jag hade ett 7-8 km pass på schemat, så det passade ypperligt.
Valet föll på VFF för dagens pass. Värdparet skrattade gott åt ”gorillatofflorna” som Janica döpt dem till. Innan jag åkte hemifrån blandade jag en flaska Iskiate, varav jag lurade i Johan ett glas innan vi gav oss av till Vallentuna IP. Han tyckte om smaken, men de uppsvällda och geléaktiga chiafröna var lite annorlunda tyckte han. Själv tycker jag mig känna en klar skillnad i energi efter att ha druckit Iskiate, men så är jag ju lättpåverkad…

Vid Vallentuna IP satte vi av längs 5 km spåret i lagom tempo. Underlaget övergår från motionsspår till grusspår med större stenar (1-2 cm i diameter), vilket var lite obehagligt att springa på med VFF. Dock vande jag mig snart. Vi sprang och snackade hela tiden, så jag glömde lixom bort att jag sprang ”barfota”.
Efter ett varv tog vi ett behagligt varv i 2,5an och sen fick det vara bra. Vi hade ju en kräftskiva att förbereda åxå, något som våra fruar hade fått lejonparten av på sin lott. 🙂
Passet summerades 7,8 km @ 5:58 med 142 bpm (71%) snittpuls. Jättebra! Vaderna fick jobba massor, men i övrigt känns det suveränt att springa i VFF!!!

Lördag och söndag var total löpvila. Tränade lite styrka och prehab i söndags, men annars tog jag det väldigt lugnt. I söndags eftermiddag träffade jag Andreas igen och vi gick igenom träningen fram till Uppsala 100. Jag har två mellanveckor kvar där fokus är mer fart än distans, sen börjar formtoppningen. Spännande! Jag höjer blicken och börjar redan längta till TEC-träningen, men först ska Uppsala avklaras så bra som möjligt.

Idag var det åter dags att ge sig på medelveckan med ett vanligt distanspass om 15 km. Hade med mig en flaska dem 5 dl iskiate och jag tog ett glas innan jag gav mig ut. Eftersom jag hade glömt min handjagare hemma så tog jag iskiateflaskan, fyllde upp med vatten och tog med den. Värmde upp några kilometer, snabb stretch och sen bar det iväg längs Djurgårdskanalen. Valde att springa några varv mellan de sista broarna och sen tillbaka till kontoret. Vädret var perfekt och det var många ute och sprang. Passet i sig var ganska händelselöst, men samtidigt väldigt behagligt. Drack en klunk iskiate ibland och tyckte nog att det funkade bra. Inga problem med energilöshet eller så iallafall.
Summering 15 km @ 5:40 med 152 bpm (76%) snittpuls. Jag siktade på 150 bpm, så det blev ju ganska bra.

Hårda veckan avslutad

Publicerat: augusti 9, 2010 i Allmänt, Energi, Kosttillskott, Träning
0

Så var det då äntligen dags för ett ordentligt långpass. På schemat stod 50-60 km, vilket är de roligaste långpassen. Det enda egentliga problemet jag har är att hitta en inspirerande runda, speciellt på de längre långpassen.
Jag funderade först på att ta mig till Vallentuna och springa runt sjön, en runda min kompis Johan sprang under sin träning inför StM. Dock föll det bort pga olika anledningar, ffa logistiska. Dels vill jag helst inte behöva ta bilen till löpningen, dels skulle det innebära att jag sprang 18 km till Vallentuna, sen 22 km runt sjön och sen 18 km hem. När jag skriver det så känns det inte som ett problem, men jag ville ha närmare hem om något hände.

Vid 12-tiden kom jag så till slut ut och jag hade fortfarande inte bestämt mig! En vag plan formades och jag gav mig av längs Brunnsviken mot Haga. Tanken var först att följa viken till Bergshamra för att sen fortsätta mot Edsviken, men på vägen valde jag istället att fortsätta runt Brunnsviken.
4 varv blir nästan 50 km, så det fick bli första målet. Jag har ju sprungit runt viken nästan 100 ggr, så jag var väl lite orolig att jag skulle ruttna och tappa motivationen, men det gick över förväntan.
Ungefär 45 minuter innan jag gav mig ut tog jag en Vespa Jr, Anti-fatigue caps samt Endurolytes. Som energi valde jag en tretimmarsflaska med Perpetuem. Jag packade även ned två gel som backup.

Jag lyssnade klart på en ljudbok under de första 20 km, sen var det dags att börja lyssna på Born to run(!) som jag nyss läst klart. Vilken njutning! Flera gånger kunde jag inte hålla mig för skratt och jag sprang nog och log större delen av tiden. Jag formligen älskar den boken!
Under första varvet mötte jag en VFF-löpare två gånger. Det hade varit kul att springa en stund tillsammans med honom och få ”pick-his-brain”, men han dök upp så fort både gångerna att jag inte hann reagera. Han verkade dessutom bara sprungit ett varv.

Vid 20 km tog jag en andra Vespa Jr, anti-fatigue caps och endurolytes.

Varven flöt på utan några konstigheter och kroppen kändes helt ok, bortsett från höger häl som ömmade allt mer.
Vid 30 km var jag nästan beredd att avsluta, men bet ihop och fortsatte. Jag tog även mina anti-fatigue caps och endurolytes.
Väl inne på mitt fjärde varv (>36 km) så tog jag beslutet att inte springa ett helt varv till, utan valde att vända tillbaka när jag nådde 44 km, vilket skulle ge mig exakt 50 km. Vid 40 km tog jag en tredje Vespa Jr, anti-fatigue caps och endurolytes.

Väl tillbaka framför min port klockade jag 50 km. Summerade passet medan jag stretchade lite försiktigt. 50 km @ 6:25 med 153 bpm (76%) snittpuls.

Min puls hade under hela passet varit aningens hög, kan inte riktigt sätta fingret på vad det beror på. Fram till 25 km låg den klart under 75%, men på slutet var 85% inte ovanligt. Får jobba mer med det. I övrigt kändes kroppen redo för mer, bortsett från min häl som helst ville dö. Jäklar va öm jag va hela kvällen. Smörjde med anti-inflammatorisk salva, men det hjälpte inte mycket tyvärr.

Totalt fick jag ihop 101 km den gångna veckan. Nu följer en vilovecka, vilket ska bli skönt på sätt och vis. Jag börjar jobba igen och kan behöva fokusera på att komma igång efter semestern.

Träningsvärk och sköna träningspass

Publicerat: juni 28, 2010 i Allmänt, Energi, Träning
0

Midsommardagen
I lördags bestämde jag mig för att skippa löpningen och bara köra mitt styrketränings- och prehabprogram. Utfall, knäböj, diverse övningar på boll, sit-ups och armhävningar blev det under en timme. Fram till TEC i april gjorde jag mina prehabövningar 5-7 dagar i veckan, men efter TEC har det blivit mycket sparsamt. Styrketräningen i form av sit-ups , armhävningar och diverse träning med hantlar har jag däremot fått rutin på.

I lördags kväll började utfall och knäböj kännas av och i söndags morse var träningsvärken ett högst påtagligt och närvarande faktum. Jag hade svårt att sätta mig ner, utan fick falla ner istället. Pinsamt värre! Jag behöver uppenbarligen göra det oftare…

Söndag
Min fru (Janica) skulle inviga sina nya löparskor, så vi gav oss av på en gå/jogg-runda ner till Hagaparken och tillbaka. Janica fick bestämma tempot, vilket fungerade utmärkt. Jag planerade att springa ett distanspass om 10-15 km efteråt, så detta var en perfekt uppvärmning och jag hoppades att mina värkande muskler skulle slappna av och värka lite mindre.

Efter 7 km var vi hemma igen och totalt hade Janica lyckats springa 5 km. Riktigt bra med tanke på att hon dels är total nybörjare på löpning, men framförallt för att hon pga av sin migrän tar betablockerare och blodförtunnande medicin dagligen. Medicinen ser till att inte pulsen går upp för mycket, vilket är direkt kontraproduktivt då musklerna skriker efter syre, men hjärnan säger ”nej, jag låter inte hjärtat pumpa fortare än så här”. Taskigt läge kan man säga. Janica kämpar på ändå och jobbar med att försöka hitta ”tröskeln” där musklerna får den syre de behöver och hon fortfarande kan jogga.

Nån timme efter morgonpasset var vi på kollis vid Brommaplan och jag gav mig ut på ett distanspass i Bromma med omnejd.

Beslöt mig för att rundan fick bli drygt 10 km då jag egentligen bara skulle sprungit 5 km enligt mitt träningsprogram. Jag skulle ju sprungit 10 km på midsommarafton ,men det fanns inte tid för då, vilket gjorde att jag ”stod i skuld”.
Passet gick mycket bättre än katastrofen i torsdags, trots att det var varmare och jag redan varit ute en runda på morgonen. Totalt blev det 10 km @ 5:40 med 154 bpm (77%).

Måndag
Idag var det start för medelveckan och första passet var ett 15 km distanspass. Med gårdagens totalt 17 km och fortfarande rejäl träningsvärk så bävade jag lite inför dagens pass, men det visade sig gå över förväntan.
Jag värmde upp till Råstasjön och efter stretch bar det av runt sjön och över till Lötsjön där jag avverkade 2 varv innan jag sprang tillbaka till Råstasjön igen för ytterligare två varv. Temperaturen låg runt typ 26º, men tack vare sträckor med skugga så blev det aldrig ett problem. Jag börjar nog vänja mig vid värmen nu.


Totalt blev det 15 km @ 5:40 med 154 bpm (77%), vilket jag är nöjd med.
Jag måste lära mig att ta det lite lugnare på mina distanspass. Målet är att komma ner till runt 75% av HRmax, oavsett vad det blir för tempo. Farten ska jag istället träna under intervall- och tempopassen.

I morgon är det dags för det första intervallpasset på länge, det ska bli riktigt intressant!

Jättelångt 2010

Publicerat: juni 22, 2010 i Energi, Gnäll och ursäkter, Kosttillskott, Lopp
3

Började lördagsmorgonen med en stor skål kalaspuffar (!) och kaffe. Skakade sen till en Vitargo Gainers Gold  innan jag gjorde mig redo för avfärd till Grisslehamn. Väl där parkerade jag vid hamnen och inväntade Fredrik och Anna som skulle hämta upp mig och skjutsa mig till starten i Norrtälje.

Där var aktiviteten i full gång och löpare strömmade till hela tiden. Nu är det ju inte ett stort lopp, utan vi blev totalt ett 40-tal. Precis lagom intimt alltså. Vi hade gott om tid att förbereda oss innan starten, vilket gjorde att all stress lyste med sin frånvaro, skönt. Tog min första Vespa ca 45 minuter innan start.

Efter diverse tal av arrangörer och sponsorer så var det så dags för start. Jättelångt-bilen skulle köra först genom stan, med oss springandes bakom. Kanske inte helt optimalt, men lite udda åtminstone. Efter några kilometer kom vi iallafall fram till Roslagsleden och det var dags att på allvar påbörja loppet.

Jag och Mia teamade upp som i fjol och valde ett konservativt tempo. Med 68 km framför oss och inget uttalat mål med loppet, förutom att njuta av dagen, så fanns det ingen anledning att pressa sig från start. Tids nog skulle vi behöva gräva lite djupare och då ville vi inte behöva nå botten s a s.

Efter 10 km började jag dricka Perpetuem under en halvtimme, för att vid 20 km ta min andra Vespa och hålla mig till vatten ett tag. Vid 30 km var det dags för Perpetuem igen. Detta upplägg fungerade riktigt bra. Jag reducerade mitt energiintag ganska rejält jämfört med vad jag normalt intar när jag förlitar mig på Perpetuem och ibland även gel. Jag hade en episod runt 40 km där jag plötsligt blev jättetrött och nästan ville stanna och sova(!), men det försvann efter 5-10 minuter. Mycket underlig känsla.

Vet inte riktigt när mina problem startade, men det var nog drygt 2 mil in i loppet som min mage började krångla. Jag försökte slappna av och tänka på annat, men det var inte helt lätt. Tempot sjönk en aning och jag fick kämpa lite extra. Sprang sen nån timme innan vi passerade ett utedass, där jag äntligen kunde lätta på trycket. Efter det försvann den värsta smärtan, men helt borta var det inte.

Löpningen flöt generellt på riktigt bra och vi snackade bort tiden. På vätskekontrollerna, som flera gånger var inhysta på arrangörernas verandor och innehåll ALLT man kan önska sig och lite till, stannade vi bara till för att snabbt komma vidare. Jag drack bara vatten och Perpetuem, så det fanns inget jag ville ha utöver det.

Strax efter 50 km var magknipen tillbaka med besked och jag var till slut tvungen att uppsöka naturen, utan resultat. Dock fick jag släppa väder och det lugnade magknipen under resten av loppet, vilket var fantastiskt skönt. Nu kunde jag fokusera mer på löpningen istället för magen. Det flöt på ganska bra och bortsett från att det återstod ett par svårtforcerade etapper så höll vid bra tempo där underlaget tillät.

Humöret var i topp och det hjälpte verkligen till att få löpningen njutbar. När vi trodde att det var 10-11 km kvar mötte Abbe upp och berättade att det bara var 8 km kvar, vilket härligt besked. Dock var det banans absolut svåraste del kvar, några kilometer i obanad terräng med höga, mossbeklädda klippor och rotiga stigar, där tempot sjönk dramatiskt. Jag tittade på klockan en gång och vi höll då 12-tempo. Den kilometern avverkades på drygt 10 minuter och då gjorde vi så gott vi kunde!

Till slut kom vi iallafall ut ur skogen och en platt grusstig då Abbe förkunnade att det bara återstod ca 400 meter. Vi ökade farten och sträckte ut lite extra den sista biten, vilket kändes skönt efter de sista kilometernas underlag som krävt all uppmärksamhet.

I mål kom vi på nya PB 7:50, en dryg halvtimme bättre än i fjol. Där träffade vi bl a min ”reskamrat” Anna som, för henne helt oväntat, vunnit damklassen på ca 6:40. Vilken skräll! Så j…a kul! Samma dag kom hennes kille Krille 3:a i en stor multisporttävling med ca 100 tvåmannalag, så de hade nog all anledning att fira när hon kom hem.

Efter en välbehövlig och mycket välgörande massage, där ”frossan från helvetet” åter dök upp (precis som efter TEC) så var det dags att ta sig hem till Solna igen. Naturligtvis funderade jag på hur snabbt det KUNNAT gå om inte magen krånglat. Det får vi kanske veta nästa år, för då återkommer jag garanterat till Sveriges kanske mest välorganiserade och vackraste lopp.

Jättelångt och Vespa

Publicerat: juni 14, 2010 i Energi, Kosttillskott, Lopp
Etiketter:, ,
2

Jättelångt
Med Stockholm Marathon avklarat så är det dags att koncentrera sig på nästa lopp, nämligen Jättelångt den 19 juni.

Få lopp tillfredsställer äventyrslustan som just denna typ av lopp. Jättelångt går i år i omvänd riktning, dvs från Norrtälje till Grisslehamn och består mestadels av löpning på grus- och skogsväg, asfalt, men innehåller även lite obanad terräng samt löpning över åkrar.

Under förra årets lopp regnade det i princip hela tiden, vilket innebar att jag och mina kamrater (Mia och Staffan) sprang nästan 8 ½ timme i vätan. Hela historian finns här. Det var trots regnet den stora behållningen 2009, eftersom jag bröt gax.

Målet med loppet 2009 var att testa min energistratetgi inför GAX, men i år har jag inget uttalat mål med Jättelångt, utan tar det som det äventyr det är. Det blir ett rejält långpass vilket passar bra inför t ex Uppsala 100 i september.

Vespa
Jag har ju testat Vespa under ett antal pass och min slutsats är att det fungerar riktigt bra. Förutsättningen är att man lär sig använda det och anpassar sig en aning, men när man väl hittat sin egen väg så har man mycket att tjäna på Vespa.

Varför använda Vespa?
Vespa ”ställer om” musklerna till att utnyttja fett som bränsle i högre grad, vilket gör att man kan dra ner på energiintaget rejält. Jag har själv dragit ned till 1/3-del utan att förlora prestationsförmåga och jag kommer fortsätta att utforska möjligheterna med Vespa.
Att kunna dra ner på energiintaget kan vara till stor hjälp för de som har svårt att få i sig tillräckligt med energi, pga illamående eller andra anledningar, men alla har nytta av att utnyttja fett i högre grad. Det gäller inom alla idrotter, men kanske är mest fördelar för de som sysslar med uthållighetsidrotter där energiintaget är avgörande.

Det jag har noterat när jag tagit Vespa är att min snittpuls är lite lägre, vilket naturligtvis hjälper till att öka prestationsförmågan. Dessutom stabiliseras blodsockernivån så att jag inte blir tung i huvudet. Eftersom hjärnan får mer kolhydrater till sitt förfogande så slipper man risken att gå in i väggen. Mitt längsta Vespa-test är bara 36 km, så StM blev ett skarpt test. Tanken är att även springa Jättelångt på Vespa. Vi får väl se hur det går.

Stockholm Marathon 2010

Publicerat: juni 8, 2010 i Energi, Gnäll och ursäkter, Kosttillskott, Lopp, Utrustning
2

Så var årets upplaga av Stockholm Marathon avklarad. Inget annat lopp jag springer är omgärdat av så mycket förväntan och planering. Logistiken och planeringen kring nummerlappsutdelning och det faktum att loppet börjar sent på dagen så hela dagen går åt till att vänta på att åka in till ÖIP. Även om jag sprungit distansen massor av gånger så hinner jag ändå bygga upp stressnivån innan jag beger mig till starten.

Väl framme på ÖIP är det fullsmäckat med folk. I går var kön från ÖIP till startfållorna fullständigt galet packat och det tog evigheter att komma fram. Gången hade ett flertal flaskhalsar som bromsade upp rejält, vilket jag tyckte var uselt planerat. Väl framme vid startfållan så släpptes vi in framifrån, vilket innebar att de flesta bara stannade eftersom de vill ha en bra startplats. Idiotiskt!

Jag kom fram till min startfålla (D) strax innan start. Då hade jag inte hunnit värma upp eller stretcha, men det fick lösa sig tänkte jag. Ställde in min Garmin på 5:15-tempo. Man får räkna med att springa ca en kilometer längre pga trängsel etc så får man lägga till 2-3 procent. Målet var att komma in på 3:45-3:50, lite beroende på hur det kändes när jag väl kommit igång. Tanken var att börja med ett lite lugnare varv för att sen eventuellt öka efter 21 km.

När starten gick insåg jag mitt första misstag. Hade valt att springa med det vätskebältet som jag använde på TEC, Nathans Elite, som har en stor flaska. Det funkade skitbra på TEC, men på maran skumpade som attan. Drog åt bältet ordentligt och då satt det ganska bra, men resulterade i andra problem, mer om det sen.

När jag kom upp till Valhallavägen första problemet, kramp i muskeln på framsidan av höger smalben. Jag brukar ha problem med det av och till, oftast när jag ska springa kvalitetspass och startar passet snabbt. Det brukar oftast släppa efter uppvärmning och stretch, men det fanns ju inte riktigt tid för. Jag fick sänka farten och försöka slappna av, men vid SVT fick jag stanna och stretcha vaden, vilket hjälpte en liten stund. Det tog en mil innan det släppte helt, så första milen gjorde jag på 56 minuter, dvs några minuter efter tänkt tempo.

Trängseln var lite värre än tidigare år tyckte jag, men förmodligen har man bara glömt hur det var. När väl krampen hade släppt så flöt andra milen på riktigt bra och jag avklarade den på ca 53 minuter, precis enligt plan.

Andra Vespan drack jag vid 19 km då jag kommit ut till Sjöhistoriska. Det kändes fortfarande helt ok, men banans tråkigaste del låg framför mig, vilket påverkade min motivation en hel del. Farten sjönk i takt med motivationen och låg runt 5:30 på sträckan fram till Slussen. Strax innan Gröna Lund passerade jag Alexander Weibust, en gammal arbetskamrat som var med på den tiden jag började springa. Vi bytte några ord innan jag trampade vidare. Det var även här som jag fick en hel del problem med magen tack vare att jag fått spänna bältet så hårt. Funderade länge på om jag skulle dumpa bältet, men var för snål  för det 🙂

Från Slussen och till Rålis tappade jag en hel del tempo och jag vet inte riktigt varför, magen hade lugnat sig lite. Över Västerbron kändes det helt ok och en titt i SportTracks ger 5:30  i snitt upp till krönet. Enligt StM’s sida så snittar jag sen ca 5:40 mellan 30 km och 40 km, dvs Slussen till Odengatan.

Jag kämpade hursomhelst på så gott det gick och jag stämde ibalnd av mot min Garmin för att se så jag låg enligt plan, vilket jag gjorde. När jag passerade Centralen så var det dags att börja ta i lite uppför Torsgatan till Odengatan och fortsatt upp till Birger Jarlsgatan. SportTracks säger att snittet låg runt 5:10 de sista 6-km, medan StM säger nånstans runt 5:30, men båsa har samma sluttid så jag vet inte vem som har mest rätt.

Väl uppe på Karlavägen gav jag det sista hel vägen in i mål. Känslan när man kommer in på Stadion är fortfarande oslagbar och när speakern läste upp mitt namn så rös jag i hela kroppen, men den här gången fick jag inga tårar i ögonen när jag korsade mållinjen. Den verkliga magin var borta.

Jag kom in på 3:50:40, vilket är nytt PB med ca 5 minuter och nästan exakt vad jag hade som målsättning, ändå kände jag ingen som helst lycka över resultatet. Tvärtom kände jag bara besvikelse. Största anledningen var att loppet inte kändes som det brukade, det var inte lika roligt som det varit. Den där sköna känslan infann sig aldrig. Det var lite kämpigt på slutet och den nya bansträckningen inte lika rolig. Jag hade hellre sett att man tog den trista biten på Gärdet/Djurgården på första varvet istället.

Gick från plats 5693 till 3850, men tappade ett antal placeringar från förra årets plats 3587.

Andra saker som irriterade mig var min lite arroganta inställning till förberedelserna inför loppet. Jag beslutade mig inte för huruvida det skulle vara ett långpass eller ett lopp. Jag testade inte att springa med vätskebältet innan och jag laddade inte alls på kvällen innan eller förmiddagen innan loppet. Nog för att distansen som sådan inte utgöt nån utmaning, men jag måste ju ändå ha nån sorts målsättning med och förberedelse inför loppet.

Nu ska jag försöka sluta älta detta och blicka framåt mot nästa roliga utmaning, nämligen Jättelångt. Mer om det i nästa inlägg.

Äldre inlägg
Senare inlägg