Nerver och förväntan

Publicerat: april 3, 2011 i Allmänt, Gnäll och ursäkter, Lopp, ryggsäck, TEC, Utrustning
2

Idag kom Andreas förbi för att hämta lite grejer som han beställt och naturligtvis pratade vi mest om TEC. Vi var överens om att tankarna kretsar i princip uteslutande runt TEC. Lite nervositet, men mest förväntan. Jag har ju aldrig sprungit längre än 100 km, så de sista 60 km är ett mysterium för mig. På ett 100 mileslopp är de första 100 km bara transport, det är sen loppet börjar. Det skrämmer mig inte ett dugg, men eftersom jag inte varit där ännu så finns ett mått av nervositet.

Vad gäller utrustning så är det mesta klart eftersom jag beslutat mig för att a med det mesta jag äger :). Enklare så lixom. Vad gäller vätskan så kommer jag använda min nya Nathan Endurance-rygga och byta blåsan vartannat varv. Det tror jag kommer fungera bra. Det blir dessutom enklare för min support Magnus. Jag kommer ha med mig handjagare och vätskebälte i utrustningen om jag skulle vilja byta under loppet. I veckan laddade jag batterierna till min underbara pannlampa Silva Alpha 6, så jag kan lysa upp Täby under lördagsnatten. Om ni bor i området kan ni ju titta ut runt 22-tiden och se själva 🙂

Förra veckan var jag hos min kiropraktor Jenny, som fick gå i genom kroppen och klämma lite här och där. Jag har lite småskavanker som inte är några showstoppers, men störande.

Skovalet är det svåraste. Jag har många skor, men inga som jag tycker är helt perfekta för TEC. De bäst lämpade är mina gamla trotjänare TNF Arnuva 50 Boa, men de skaver rejält på höger ”långtå”. Ska försöka få bukt med det, för de är riktigt bra om än slitna. Jag tar med mig några par för säkerhets skull. Kanske t om hinner inhandla ett nytt par som jag kan inviga på slutet av TEC? Vid det laget spelar det ju ingen roll då fötterna lär vara rätt trasiga ändå.

Den här veckan är det lugnt på alla sätt. Jag har några enkla pass, men i övrigt tänker jag äta upp mig och vila mycket.

Det känns som det inte finns så mycket att skriva om just nu, men det lär bli en del framöver. Under själva loppet siktar jag på att Twittra (Ultrazebban) ibland och även ladda upp lite video om det fungerar.

 

Det är nära nu

Publicerat: mars 29, 2011 i Allmänt, Gnäll och ursäkter
0

Knappt två veckor kvar till TEC och tävlingsnerverna gör sig gällande. Det är dags att titta på utrustning etc på allvar. Vädret är totalt opålitligt och jag har ingen aning om vad jag ska förvänta mig för förhållanden på ”banan”, så jag får nog packa ned allt jag har. Typ som vanligt då ler nog de som känner mig.

Idag var jag hos min kiropraktor Jenny, som tog en titt på en del ställen på kroppen som har gnisslat på sistone. Strax under insidan på vänster knä molar återkommande och ländryggen har bråkat av och till senaste månaderna. Inget allvarligt, men det var skönt att få det kollat.

Senaste tidens träning har förflutet bra. Jag fick hoppa över fredagens pass pga ryggvärk, efter att ha varit på mitt lager och lyft tungt och fel. Det gick dock över ganska snabbt, mycket tack vare Voltaren som gjorde att jag kunde röra mig lättare och påskynda läkningen. Två vilodagar krävdes, sen var jag igång igen, skönt.

Det har varit mest distanspass (i max 75% av maxpuls) och några back/intervallpass på sistone. Intensiteten har av naturliga skäl trappats ned. Kroppen känns fräsch nu när den fått tid att återhämta sig och läka sig. Det ska bli intressant att se hur det känns när jag står på startlinjen. Målet är ju att kroppen ska vara så full av spring att det nästan kokar. 🙂

Det märks att jag börjar gå in i bubblan och fokus ligger mer och mer på vad jag gör och hur jag gör det. Eftersom jag minskar min träning så kan immunförsvaret sänka garden och jag blir mer mottaglig. Därför är jag lite extra försiktig just nu. Vänner med snörvliga barn etc är inte välkomna in i min zon om man säger så.

 

Utlottningen avgjord

Publicerat: mars 21, 2011 i Allmänt
5

Först vill jag tacka för alla svar på min fråga om hur ni återhämtar er, det var både roligt och intressant att läsa era mail.

Alla återhämtar sig på olika sätt, vilket faktiskt är lite överraskande. Jag trodde att jag skulle se en röd tråd, eller åtminstone fler likheter mellan er.

Ofta handlar det om att man kastar i sig något snabbt på stående fot efter träningen på lunchen, eller så frossar man i allt möjligt sött, fett och gott.

De flesta verkar dock ha ganska bra koll på vad som fungerar för dem, vilket känns betryggande!

Vinnarna i utlottningen blev:

Coyntha Hernández de Sedvall som får prova HEED

Camilla Ringström som får prova Recoverite

Martin Cronier som får prova HEED

Lisette Lundström som får prova Perpetuem

Johan Boholm som får prova Recoverite (eller Perpetuem)

Test: CEP kompressionstights

Publicerat: mars 18, 2011 i Återhämtning, Test, Utrustning
0

Nyttan med kompressionskläder är lite omtvistad. Det är lite svårt att finna entydiga bevis på att de har någon egentlig effekt, men de som använder dem svär oftast vid dess förträfflighet.

Jag använder själv kompressionskläder sedan några år och tycker mig känna stor skillnad både under och även efter passen. Jag började med att använda kompressionsstrumpor, för att sen även köpa långa tights och senare även korta tights.

Ibland använder jag kompressionsstrumpor efter långpass för att påskynda återhämtningen, men det har även hänt flertalet gånger att jag haft på mig kompressionsstrumpor när jag flugit eller stått på exempelvis mässa eller liknande.

CEP tillverkas av Medi, vilket är en av världens s största tillverkare av medicinska kompressionskläder. Jag har använt deras strumpor sen jag började sälja dem via Runners Gear och har varit störtnöjd. De kostar mer, men ger också mer.
Tidigare har jag använt strumpor från framförallt X-Socks, men även Nike. Ingen av dessa har varit lika bra som CEP.

CEP Tvättpåse

CEP gör mer än bara strumpor och jag för några veckor sen fick jag hem ett par av deras kompressionstights för test. De levereras i en snygg låda på bästa Apple-vis* och innehåller förutom tightsen även en lite tvättpåse samt en bruksanvisning för hur man enklast sätter på dem (!).

Det är bara benen som består av kompressionsmaterial, medan resten består av vanligt funktionsmaterial. Att ta på sig dem kräver, precis som med kompressionsstrumporna,  lite teknik, därav bruksanvisningen.

CEP bruksanvisning

När de väl är på sitter de som ett skruvstäd! Det känns lite väl tight i början, men om man är van vid kompressionskläder så vänjer man sig ganska snabbt. Jag har testat två löppass på bandet, ett intervallpass med tusingar och ett vanligt distanspass. Tightsen känns rejält tighta, men inte obekväma. De kräver lite tillvänjning, för det är klart annorlunda mot vanliga korta tights. Under själva passet ger kompressionen en känsla av tryck i musklerna som förmodligen kommer till sin rätt framförallt intervall- eller backträningspass, men kompressionen är ju även nyttig under distans- och långpass.

Den stora skillnaden kände jag efter passen, då musklerna i låren kändes fräschare än vanligt. Även dagen efter tycker jag mig märka skillnad i hur musklerna känns. Återhämtningen kändes snabbare.

Storleken bestäms utefter lårets omkrets och de finns i fem storlekar för män och kvinnor.

Priset är ganska, högt närmare bestämt 1295.-, men då får man också ett par kompressionstights av högsta kvalitet, tillverkade av den ledande tillverkaren av medicinska kompressionskläder.

Finns för beställning på Runners Gear, men det har ni nog redan listat ut 🙂

Skitjobbig avslutning

Publicerat: mars 16, 2011 i Allmänt, Gnäll och ursäkter, Kettlebell, Träning
0

Förra veckans träning var den sista ”riktiga” träningsveckan och fr.o.m. tisdag så är jag inne i min formtoppningsperiod. Det kan låta lite pretentiöst för en amatör som jag, men faktum är att om man verkligen vill prestera optimalt så är formtoppning en förutsättning. Själva principen går ut på att sänka träningsmängden på ett kontrollerat sätt så att man på tävlingsdagen är så överjävligt sugen och laddad att kroppen nästan skriker efter att få prestera. Dessutom är man helt förhoppningsvis återhämtad, både fysiskt och mental, från lång tids träning och har fyllda energidepåer. Det är även under formtoppning som risken för att åka på sjukdomar är som störst, så det gäller att vara försiktig.

Nedtrappning

Träningen gick bra förra veckan. Började veckan med ett kortare långpass om 26 km. Planen var egentligen var att springa 30 km, men pga problem med magen fick jag korta ned det. Dock stod det 25-30 km i schemat, så jag gjorde det jag skulle.

I tisdags var det dags för mitt favoritpass igen, dvs backintervaller. 8x 35 sekunder med 2 minuters vila. Ett riktigt underbart pass som lämnade sköna spår i form av träningsvärk i övre delen av rumpmusklerna. Klämde även in ett pass med kettlebells innan middagen. En bra dag.

Efter onsdagens vila var det skönt att ge sig ut på ett 13 km distanspass i 75% av HRmax. Det förlade jag runt Lötsjön där det var hyfsat torrt, även om mycket smältvatten hade samlats på sina ställen. Hade svårt att hålla ner tempot med mina pigga ben, men lyckades ändå hålla pulsen i schack. Innan middag blev det ett kettlebellpass igen. Tyvärr slutade mitt pulsbälte att fungera mitt i passet och trots batteribyte så fick jag inte liv i eländet.

I fredags fegade jag lite och körde det planerade distanspasset på bandet. Det blåste så förbaskat ute. 3 km i distanstempo, 6 km lite snabbare och de sista 3 km i distanstempo. Ingen pulsmätning, vilket störde mig en hel del, men jag fick stå ut. Ett helt ok pass annars.

Söndagens långpass blev en lite sorglig avslutning på veckan. Dels fick jag springa utan pulsmätning, men det hade jag nästan vant mig vid. De första 20 km gick ok, men sen började magen att krångla. Uppsökte Fältöverstens toalett, men väl ute på Valhallavägen så fick jag ont igen. Beslöt mig för att springa raka vägen hem så gott det gick och gå fick jag göra med jämna mellanrum. Det var med nöd och näppe som jag klarade mig hem. Skrapade ihop drygt 30 km, dvs 5 km kort. Inte hela världen kan tyckas, men jag hatar verkligen att inte slutföra ett planerat pass. Hade dock inget val.

Med detta passet gjort återstod endast ett kortare långpass i måndags för att kunna sätta punkt för träningen inför TEC och fokusera på formtoppningen. Nu blir det mer fokus på kontrollerad nedtrappning och lite mer träning i form av kettlebell och stabilitet.

Segt och tungt

Publicerat: mars 12, 2011 i Allmänt, Gnäll och ursäkter, TEC, Träning
0

Fredag:

Inför dagens lunchpass, som bestod av 12 km distanspass med 6 km farthöjning i mitten, fick jag inte i mig något mellanmål pga långt möte.
Jag slängde i mig en halv Hammer Bar, laddade en flaska med HEED och sprang ned till gymet så snart jag kunde. Pulsmätningen har helt kajkat ur på min 310XT, men jag valde ändå att ta på mig bandet i förhoppningen att den skulle vakna till. Det blev löpband idag pga den starka blåsten och lite lathet.
Satte bandet på 1% lutning och började med 3 km i distanstempo, vilket är ca 5:35-5:40 för mig. Det var tungt och energilöst! Jag längtade till fartökningen så att passet skulle ta slut fortare 🙂
Ökade farten till ca 5:15 och genomled 6 km. Det blev aldrig någon njutning, men det var ingen direkt pina heller. När de var avklarade sänkte jag tempot till distansfart igen och avslutade med 3 km. När 12 km var gjorda var jag glad och nöjd över att tagit mig i genom passet.

Väl hemma igen vägde jag mig för att se hur mycket jag svettats: 1,6 kg! Dessutom hade jag druckit ca 6 dl under passet, så över 2 liter vätska på 12 km?! Kan det vara möjligt? Jag svettas förvisso mycket på löpbandet, men ändå. Galet!

I morgon lördag är det egentligen dags för kettlebellträning igen, men vi får se om det hinns med. Vi ska bort till kompisar direkt efter Alicias ridning och innan dess är det ärenden som ska göras. På söndag är det iallafall mitt sista riktiga långpass innan TEC, sen början nedtrappningen och formtoppningen på allvar. Jag ser fram emot den känsla man får under formtoppningen, suget efter löpningen blir enormt!

Trevlig helg!

Sista chansen att vinna

Publicerat: mars 10, 2011 i Okategoriserade
4

Skicka ett mail till ultrazebban @ runnersgear.se och skriv några rader om hur du återhämtar dig, så är du med i utlottningen av HEED, Perpetuem och Recoverite.

Ange vilken av dem du helst skulle vilja ha och gärna var jag ska skicka den. De vinnande bidragen presenteras här på bloggen.

Jobbigare än man kan tro

Publicerat: mars 9, 2011 i Allmänt, Kettlebell, Träning
0

Ända sen jag började att träna med kettlebell så har jag roat mig med att använda pulsbandet och klockan för se hur min ansträngande det är.

Programmet jag gör är baserat på ett prgram från boken ”träna med kettlebells” av Linus Johannson (Miro Förlag). Programmet innehåller 9 st övningar och jag har lagt till en extra som heter tvåhandsryck (nedan) som är min egen favoritövning.

Jag brukar värma upp några minuter genom att göra jumping jacks eller hoppa hopprep (utan rep). Sen gör jag två varv utan nån längre vila mellan övningarna, vilket brukar ta runt 30 minuter.

Jag har ökat antalet repetitioner i alla övningar för att passa mig bättre, men även för att jag ökat min styrka ganska snabbt initialt. Tyvärr innebär det att jag måste investera i några fler kettlebells inom en snar framtid, men det är angenäma problem.

Kettlebellprogram

Det som förvånat mig mest när jag tränat är hur hög ansträngningsnivån är. Att det är tungt är ingen nyhet, men att jag får så pass hög puls under övningarna är lite av en chock. Eftersom man ofta använder hela kroppen så blir ansträngningsnivån därefter. Att sitta i en maskin på gymet ger ju inget i jämförelse känns det som!

Här ser ni pulsen från gårdagens pass t.ex. I nästan alla övningar var jag över 150 bpm (75% av maxpuls). Jag hade min dotter och hennes kompis springande runt i lägenheten samtidigt, så vilan emellan blev ibland lite längre än vanligt.

Nästa vecka tänkte jag testa ett tredje varv för att se hur det känns. I dagsläget är jag rätt mör efter två varv, men med en kort vila mellan varven så borde det inte vara ett större problem. Vi fr se hur det går.

Formtoppningen börjar

Publicerat: mars 8, 2011 i Allmänt, Kettlebell, Lopp, Träning
0

I helgen skickade Andreas mitt schema och det blev uppenbart att det nu är nära till TEC. Den 9 april är det dags att än en gång ge sig på 100 milesdistansen. Två gånger har jag försökt och tvingats bryta pga löparknä, den här gången ska det inte hända igen hoppas jag.

Har jag då gjort något annorlunda gentemot förra året? Jo, dels har jag sprungit mycket mindre(!), något som kanske skrämmer mig litegrann. Jag började jobba med Andreas i November 2009 och sprang drygt 3800 km totalt under 2009. Under 2010 har jag sprungit nästan 1300 km mindre om jag ska tro Garmin Connect. Skillnaden ligger i att jag har haft ett uttalat syfte med alla pass sedan jag började träna under Andreas. Dessutom var jag arbetsbefriad februari-maj och kunde träna hur mycket jag ville, vilket jag åxå gjorde. Those were the days…

Förutom löpning så har jag tränat en del annat i år, men det har nog dock ingen större inverkan på knäna. Jag köpte en skumrulle i höstas och den har jag använt ett antal gånger. Jag är kass på att komma ihåg att använda den tyvärr, vilket är jäkligt underligt. Jag kommer ju ihåg att träna med mina kettlebells. Nåja, jag ska försöka komma ihåg att använda den 2-3 ggr/vecka fram till TEC. Påminn mig gärna 🙂

Mentalt känner jag mig väl förberedd inför årets upplaga. Tack vare min eminenta support Magnus så fungerade allt smidigt under förra TEC, så vi kommer nog inte ändra speciellt mycket. I år hoppas han nog på att få springa med mig des sista 4-6 milen. Det vart något av ett antiklimax för honom förra året. Även på GAX var det ju tänkt att han skulle hålla mig sällskap de sista 4 milen, men istället fick han köra hela vägen hem från Skåne. Inte så kul minsann.

Jag förlitar mig till Perpetuem som vanligt. Dessutom kommer jag använda Vespa, för jag känner definitiv skillnad i energinivå när jag använder det på långpass. Får inte alls samma behov av att tillföra energi. Jag plockar med mig gel för att ha något att alternera med. Ibland vill jag bara bryta mönstret och få en annan smak i munnen.

Det svåraste är ju att bestämma kläder, eftersom april kan bjuda på många överraskningar. Det kan vara allt från -5 till +15. Helst vill jag slippa att byta kläder under tiden, utan det får räcka med att klä på mig mer när temperaturen sjunker.

Idag var det åter dags för favoritpasset med korta backintervaller. Tack vare det underbara vädret så klädde jag mig i tunnare kläder än på länge, vilket kändes underbart. Valde även att springa i mina Kayano, det kändes grymt!
Värmde upp 2 km och rev sen av 8 st 35 sekundersintervaller med 2 minuters vila emellan. Jag formligen älskar detta pass, men det har jag ju sagt många gånger tidigare. Tyvärr var det inte barmark i den backen jag gör detta pass, så jag fick inte ned kraften ordentligt men fullt tillräckligt. Passet var hursomhelst riktigt lyckat.

På eftermiddagen var Andreas på besök för att diskutera schemat och även upplägget inför TEC. Det känns skönt att kunna bolla lite med Andreas eftersom han dels känner mig väl vid det här laget och dels är ruskigt rutinerad.

Innan middagen klämde jag in ett pass med kettlebells. Har sagt det förut och säger det igen, det är så jäkla kul och tidseffektivt! Så, nu kanske jag inte behöver säga det igen 😉

I morgon onsdag är det vilodag, eller? 🙂

Distanspass i sol och blåst

Publicerat: mars 4, 2011 i Träning
0

I onsdags hade jag vilodag och såg till min förtvivlan på vädret som bjöd på både sol och många plusgrader! Inte mycket annat att göra än att hoppas på en repris igår då det var dags igen.

Dagen började inte så lovande, men framåt 10-tiden kunde man skönja sol. Det blåste mycket fick jag veta av min mamma som var på besök, men det oroade mig inte så mycket. Vid lunchtid kom jag så iväg och styrde stegen mot Lötsjön. Min plan var att värma upp dit, vilket är ganska exakt 2,5 km, för att sen springa 4-5 varv och sen tillbaka, vilket totalt skulle ge 15 km.

Vägen bort till Råstasjön var isig och/eller moddig, så det var en kamp att komma fram till sjön. Första kilometern var dessutom i rejält stark och isande vind, men tack vare solens värmande strålar i ryggen så gick det bra. Väl framme vid sjön stannade jag till och stretchade lite snabbt, något jag inte gjort på länge.

Runt sjön var det inte vidare lättsprunget. Det låg is och/eller snömodd runt hela sjön, så jag fick tänka om och vek istället av mot Lötsjön. Där var det barmark och jag kunde njuta av att slippa titta var jag satte fötterna och istället njuta av det underbara vädret. Åt ena hållet var det kallt i vinden, medan det i medvinden blev väldigt varmt istället. I-landsproblem. Kunde iallafall ta av min handskarna och även buffen åkte av en gång, men var tvungen att åka på igen när hjärnan frös till is i vinden.

Jag valde att lägga tempot på en nivå där ansträngningen ”kändes”, men inte gick över gränsen till ”jobbigt”. Det brukar betyda 75%-80% av HRmax för mig. Lät kroppen bestämma tempot mer eller mindre och försökte bara njuta av barmarken och solen.

Efter några åttor runt Lötsjön styrde jag kosan hemåt igen, nu via en annan väg som var lite mer löpvänlig. Väl hemma vid porten kunde jag summera passet till 15 km @ 5:08 med 79% snittpuls. Det var riktigt skönt att få ”sträcka ut” och springa lite snabbare än vanligt. Jag har inte mycket snabbhet i kroppen just nu, men det kanske kommer nu när jag går in i sista träningsperioden inför TEC.

Äldre inlägg
Senare inlägg