Kuperat pass i värmen

Publicerat: maj 20, 2010 i Träning
0

Hetsätning straffar sig.
Igår onsdag vilade jag från löpningen, men hann med sit ups och armhävningar innan middagen, iaf nästan. Just armhävningarna gjorde jag när jag börjat äta. Slängde in en tugga i munnen, gick till vardgsrummet och gjorde dem, sen tillbax och tog en ny tugga innan det var dags för nästa set.

Efter att av någon outgrundlig anledning slängt i mig middagen utan att ha tuggat nämnvärt så kom magknipen som ett brev på Posten. Trots det fick jag i mig den hett efterlängtade pajen till fikat, vilket naturligtvis inte gjorde magen gladare, men mig. Soffläge intogs och samarin inmundigades, men det hjälpte föga.
Natten blev lite orolig naturligtvis.

I morse var magen inte riktigt med, men inte lika djävlig som i går. Gick ned till Apoteket och köpte Gaviscon på förmiddagen. Det lugnade lite.

Dagens träning
På lunchen beslöt jag mig för att springa i Lill-Jansskogen och Fiskartorpet. Var lite orolig för vad magen skulle säga om det, men det gick över förväntan. Passet som sådant var lyckat och känslan helt ok. Det är fortfarande ovant att springa i värmen, men det ger sig med tiden.

Fick ihop drygt 9 km i 5:15-tempo och 163 bpm (82%). Tog inte ut mig, emn värmen kändes som sagt.

Efter jobbet är det dags för en promenad med frun medan dottern cyklar. Vi skulle egentligen tagit em gå/joggrunda, men min fru fick ont i höften igår, så vi får nog vänta med det. Vi får se.

Planen tar form

Publicerat: maj 18, 2010 i Allmänt, Kosttillskott, Träning
0

Eftersom jag saknat ett program att följa sen TEC så har det känts lite vilset att ge sig ut och springa. Varje pass har blivit en blandning mellan tempo- och distanspass, förutom långpassen och nåt enstaka förplanerat kvalitetspass.

Innan jag började hos Andreas så hade jag ju faktiskt en förhållandevis strukturerad träning, som löst baserades på det FIRST-program som jag använde inför Stockholm Marathon 2007, mitt första. Dock var det först när jag började följa Andreas periodiserade program som jag kände att jag utvecklades. Eftersom han byggde upp programmet utefter mina personliga förutsättningar så optimerades träningen.

Jag kan förvisso titta på programmet och lägga upp en egen plan, men jag vet inte om jag vill det. Det känns det tryggare att Andreas, med sin erfarenhet och kännedom om mig, sätter ihop programmet och sen diskuterar vi kring det och gör eventuellt små förändringar.

Jag pratade med Andreas idag och vi kom överens om att ta nya tag efter Stockholm Marathon. Mitt mål efter det är Uppsala 100 i september, vilket är min sista chans för året att prestera något på en längre distans. Jag har ju genomfört det en gång tidigare, 2008 sprang jag det på 11:45h. Målet för i år är att slå det, det får räcka tills vidare.

Veckans träning har fortsatt i samma hjulspår som tidigare. I går kom jag ut på lunchen och sprang längs Djurgårdskanalen. Totalt 9 km @ 5:12 med 159 bpm (80%). Långpasset satt kvar i benen vilket gjorde att det tog lång tid innan steget kändes någorlunda smidigt.

Idag gjorde jag som i onsdags förra veckan, dvs tog med min dotter på en tur till Haga Forum och tillbaka. Hon cyklade medan jag sprang. Benen kändes ganska pigga trots att det var tredje dagen i sträck som jag sprang. Cirka 45 minuter före vi gav oss av tog jag en Vespa Jr och hade med mig en handjagare med 3 dl vatten. Min dotter vurpade en gång och vi fick ta ett par korta promenader här och där, men snittempot blev ändå 5:08 och pulsen snittade 158 bpm (79%) vilket jag får anse vara ok. Totalt fick vi ihop 11 km.

Jag fick äntligen hem Tissue Rejuvenator igår! Det är rena mirakeltabletten under de lite Tissue Rejuvenatorhårdare veckorna eller när man är skadad. De innehåller bl a glutosamin för lederna, men även ett antal naturliga anti-inflammatoriska komponenter som hjälper till att stävja DOMS och minska användningen av NSAIDS (anti-inflammatoriska läkemedel).
Under den tuffaste träningsperioden i vintras, när jag sprang upp till 110 km på en vecka, var de guld att ha i arsenalen. Benen återhämtade sig från ena dagen till den andra och jag kände mig sgs aldrig sliten. Rekommenderas varmt!

I morgon är det vila som gäller, endast den vanliga styrketräningen ska göras. Den består av sit-ups, armhävingar, utfall, knäböj och bollövningar för core.

På återseende!

Senaste tidens träning

Publicerat: maj 15, 2010 i Allmänt, Träning
0

Det var ju ett tag sen jag ”rapporterade” min träning, så jag tänkte att det var dags för det nu.

Nästa lopp är Stockholm Marathon som går av stapeln den 5:e juni. Ett lopp som blivit en tradition och årets upplaga blir mitt fjärde.
Inför årets lopp så har jag hjälp två vänner att förbereda sig inför sina respektive debuter, vilket har varit fantastiskt roligt. Jag har inte fungerat som coach, utan snarare bollplank och gett tips om träning, utrustning, energi och kosttillskott. Gemensamt för båda har bl a varit att de testat Perpetuem och älskat det. 🙂 Jag vet att jag tjatar, men om bara fler upptäckte hur bra Perpetuem är så skulle de prestera så mycket bättre.

Mitt eget mål för StM är att komma under förra årets tid som var 3:55. Då kom jag i mål och hade mycket kvar att ge. Då kändes det som om jag hade kunnat springa typ 10-15 minuter snabbare, men det får jag aldrig reda på.
Det som får mig att tveka inför årets lopp är att det inte känns som att jag tränat lika hårt i år. Fokus har ju varit på TEC, och sen dess har jag tränat ganska planlöst. Visst har det blivit några intervall och tempopass, men inget strukturerat och målinriktat. Vi får väl se hur det går helt enkelt. Distanståligheten har ju iallafall ökat rejält.

Senaste tidens träning har mest blivit distans- och tempopass längs Djurgårdskanalen samt några pass i Lill-jansskogen/Fiskartorpet på lunchen.

Den här veckan sov jag i min hemstad Skövde i måndags och passade då på att ge mig ut innan middagen. Valde att springa från hotel Prisma upp till toppen av Billingehus, en nätt stigning på ca 4 km med en avslutande backe med 13% lutning som värst. Väl uppe på toppen mötte jag upp min klubbkamrat Torill som drillade en grupp Team Ultrasweden-medlemmar i korta intervaller. Jag hängde med och det kändes bra, men efter det passet var jag rätt tömd på energi. En hel dag i bilen, möte, dåligt energi- och vätskeintag lade inte grunden för ett bra löpass, men jag gjorde så gott jag kunde.

Höjdprofilen säger väl det mesta?

Väl tillbaka på hotellet så drack jag Recoverite och duschade innan jag gick upp till centrum för lite McDonald. Det kändes helt klart i både knopp och kropp att jag hade tagit ut mig ganska rejält. Kände mig t o m lite febrig på kvällen, men så kan det ju bli när man tagit i ordentligt och kroppen jobbar med att återställa allt. Sov som en kratta på natten, men det berodde nog mer på att täcket var för tjockt och varmt.

I onsdags blev det ett ganska lugnt distanspass ned till Haga och tillbaka. Min dotter cyklade medan jag sprang. Det blev 10 km i 5:40-tempo och 150 bpm (75%)

I fredags tog jag ett varv runt Brunnsviken och det blev ännu ett ganska lugnt distanspass. Kroppen var rejält seg och hela passet var tungt. Har ingen förklaring, utan får skylle på dålig uppladdning eller taskig dagsform. Drygt 13 km i 5:20-tempo och 160 bpm (81%) skvallrar om att allt inte stod rätt till.

I dag var det dags för långpass igen och jag passade på att testa Vespa igen. Tog en Junior ca 45 minuter innan start och sen ännu en minuterna innan jag gav mig av. Med mig hade jag ryggan med vatten samt en handflaska med Perpetuem för en timme. Sprang i en timme innan jag började tulla på handflaskan. Vid 20 km tog jag en Vespa igen och höll mig återigen till vatten en halvtimme innan jag gick på Perpetuem igen. Totalt blev det 33 km och det kändes helt ok hela tiden, fast jag bara hade med 1/3 av den energi jag brukar ha. Ganska coolt tycker jag!

Vi hörs i veckan, nu ska jag inta soffläge!

Ännu en nystart

Publicerat: maj 15, 2010 i Allmänt
Etiketter:,
3

Efter några nedslag hos andra bloggleverantörer så hamnade jag till slut på WordPress. Här verkar det finnas gott om verktyg och möjligheter att utvecklas om jag skulle vilja. Dessutom har de en bra app till iPhone, något som jag tyckte saknades hos Blogger.

Jag har fortfarande inte fått något svar från Google om varför de stängde mina e-post och mina bloggar, vilket jag tycker är under all kritik. Det jag mest saknar med bloggarna är historiken och alla kommentarer. Att börja om på en ny blogg är ju i sig inga problem.
E-postkontot de stängde var mitt primära privata, vilket kan ställa till det, särskilt som man inte får ett meddelande när man mailar till det.

Nåväl, nu är det som det är och jag orkar inte bry mig. Google och Blogger verkar inte vara intresserade av att hålla hög servicenivå, så jag får välja en annan leverantör helt enkelt.

Hoppas mina gamla läsare hittar hit och även att nya läsare finner bloggen läsvärd.
Välkomna!

Dagens intervaller…

Publicerat: maj 4, 2010 i Okategoriserat
1

…gick riktigt bra. Värmde upp 2 km ned till Djurgårdskanalen och stretchade ordentligt, sen bar det av. Hade programmerat klockan för att ligga mellan 4:00- och 4:20-tempo, vilket gör att den varnar om det går för sakta eller för fort. Efter första intervallen fick jag in känslan för hur tempot kändes.

Brände sen av intervallerna på ”löpande band”. Vilan bestod av 60 sekunder gång och 30 sek jogg. När jag kom till slutet på näst sista intervallen så började det ta emot på allvar och under sista tappade jag lite fart, men kämpade mig genom det.

Snittempot blev 4:10, vilket var nästan enligt plan. Det var de sista två intervallerna som drog ned snittet.

I morgon och på torsdag är jag i England. Hoppas få chansen att ta en återhämtningsrunda. Vi får väl se.

Uppladdning

Publicerat: maj 4, 2010 i Okategoriserat
2

Gårdagens lunchlöpning bestod av ett varv i Lill-Jansskogen samt ett varv i Fiskartorpet. Tredje veckan i rad som jag kör den rundan och gårdagens pass var det snabbaste hittills. Jag börjar väl vänja mig och kan disponera krafterna bättre. Duktigt jobbigt är det hursomhelst.

Efter jobbet var det dags för min fru att testa att springa lite, så vi promenerade ned till Brunnsviken och blandade jogg med promenad till Haga slott och tillbaka. Hon tar betablockerare pga migrän, vilket gör att hjärtat helt enkelt säger nej när musklerna behöver mer syresatt blod. Svår balansgång när det kommer till träning. Hursomhelst så gick det passet jättebra. Hon har ett fantastiskt fint löpsteg, bland de ”renaste” jag sett faktiskt. Det såg fjäderlätt ut. Jag blev ruskigt avis. Jag kände mig klumpig i jämförelse.

Just nu laddar jag inför dagens lunchpass. Tänkte damma av en gammal favorit, närmare bestämt 10×400 m intervaller. Programmerade in passet i min Garmin och satte tempot till ca 4:10 och vilan till 1:30. Borde vara ganska lagom. Vi får väl se…


Risifrutti är egentligen inte optimalt att ladda med, men det får gå den här gången.

Jag saknar fortfarande ett program att följa, men det beror på att jag inte gett Andreas något att jobba med. Jag reser en hel del i jobbet just nu, vilket gör det lite klurigare att få ihop träningen exakt.

I morgon bär det av till Aylesbury i UK för två dagar. Jag packar träningskläder och hoppas få in ett pass nånstans under den vistelsen.

Kampanj!
Missa inte veckans kampanj på Runners Gear. 10% rabatt på HEED, Perpetuem, Hammer Gel och Nathan vätskebälten om man anger ”gejärnet” i kassan. Gäller t o m lördag 8 maj.

Veckan som gått

Publicerat: april 27, 2010 i Okategoriserat
Etiketter:, ,
0

…har varit ganska händelserik. Dels har jag fått till ett flertal bra löppass, dessutom har mitt nya jobb bjudit på en hel del utmaningar.

Efter tisdagens kuperade runda så följde ett distanspass på onsdagens lunchrast. På förmiddagen snöade det plötsligt och temperaturen låg runt några grader, inget jag hade tagit höjd för när jag packade träningsväskan.
Jag valde att ändå genomföra passet så gott det gick. Sprang ned till Djurgårdskanalen och struntade i att stanna och stretcha, utan malde på för att få det gjort. På vägen möter jag Szalkai med två löpare, kul att studera en elitlöpares steg och hållning. Vänder tillbaka vid sista bron och springer förbi två tjejer som står och väntar på Szalkai & Co. Det visade sig att det var Petra Månström som bloggar på SvD som var där för att göra ett reportage. Jag kämpade hursomhelst vidare och kom så småningom tillbaka till kontoret. Passet summerades till 9 km @ 5:03 med 162 bpm (81%) snittpuls. Den upplevda ansträngningen var precis lagom. Ett bra pass.

Eftersom jag saknar ett schema att gå efter, nu när TEC är förbi, så blir det vad det blir. Jag har ingen plan i dagsläget, lite vilsen faktiskt. Mer om det senare.

I fredags var det dags för ännu ett lunchpass. Duplicerade i princip onsdagens pass och summan blev 9 km @ 4:47 med 166 bpm (83%) snittpuls. Än en gång kändes passet riktigt bra. Kroppen är pigg och benen vill springa. Rent mentalt är jag laddad och sugen på att springa. Det finns lixom inget motstånd eller någon ovilja att ge mig ut.

Utöver löpningen så spenderade jag en del tid med att förbereda inför Dustin Expo som gick av stapeln i torsdags och lördags. Jag stod i vår monter under mässan, vilket gjorde att jag missade Nikes utförsäljning i lördags, toppen… Nåja, jag har ju en del träningskläder om man säger så.

Vad gäller träningsschema så pratade jag med Andreas idag. Eftersom jag gärna vill ha en plan att följa så identifierade vi några mål och delmål och resonerade kring hur träningen ska se ut framöver. Han ska återkomma med en plan i dagarna.

Några skador har dykt upp som jag tampas med. Dels har jag fortfarande ont på ovansidan av höger fot, men med hjälp av filtringar så avlastas området en aning. När vi rivit montern i lördags och baxade ut de hjulförsedda tunnorna med displaymaterial så skulle jag sparka till tunnan för att komma över en kant. Tyvärr vägde tunnan drygt 30 kg, vilket resulterade i att den vann kampen och min stortåled fick sig en rejäl smäll, det kändes som den gick av. Smart… Som om jag inte redan hade ont i vänster fot!

På’t igen

Publicerat: april 20, 2010 i Okategoriserat
Etiketter:
0

I torsdags var det dags att dra på sig löpardojjorna igen. Min arbetsplats ligger ett stenkast från Fältöversten på Östermalm, vilket ger en del valmöjligheter vad gäller bra löprundor. Eftersom det var första passet efter TEC så föll valet på Djurgårdskanalen. Solen sken och det var ca 12º varmt, dvs lite för varmt för min valda klädsel som var långa tajts, långärmad t-shirt och den ultratunna vindjackan jag fick på TEC, pust.

Efter att ha väntat på satellitfix så satte jag av från Östermalmasgatan via Karlaplan och Narvavägen ned till Djurgårdsbron. Där nånstans insåg jag att min klocka inte registrerade distans. Däremot visade den tempo, mycket underligt. Jag stannade och meckade med klockan en stund för att sen fortsätta, det verkade vara nåt generalknas på klockan och den ville inte alls registrera detta pass uppenbarligen. Jag värmde upp ca 3 km och stretchade ordentligt innan jag fortsatte längs kanalen till den första bron. Den gick jag över och vände sen tillbaka mot kontoret. Framsida, insida av låren började kännas och det eskalerade tills det gjorde riktigt ont. Nån del av Quadriceps vile inte riktigt vara med och jag tvingades sänka tempot och ta några gåpauser så smärtan kunde ebba ut innan jag fortsatte.

Jag kom till slut tillbaka till kontoret och kunde konstatera att kroppen kändes ganska bra, bortsett från låren. Passet kunde jag inte summera mer än att det var ca 7,5 km och det tog knappt 40 minuter.

Söndag eftermiddag gav jag mig ut på ännu ett testpass. Från Frösunda följde jag Hälsans stig till det jag kallar Haga Hundberg, dvs den del mellan Haga Forum och Roslagstull där hundar får vistas utan koppel. Där vände jag hemåt igen.
Klockan fungerade denna gång och jag fick till ett ganska bra tempopass där jag lät kroppen bestämma farten. Försökte dra ned på tempot ett antal gånger, men snart var jag tillbaka igen. Ansträngningsnivån var ganska hög, men det var fortfarande behagligt. Har nog en liten infektion i kroppen som höjer pulsen. Hade däremot inga problem med låren den här gången och resten av kroppen visade inga tecken på att vilja protestera. Passet summerades till 12 km @ 5:15 med 165 bpm (84%) snittpuls.

 Vid Haga Slott har de dragit om gångvägen, men den består 
mest av stenbumlingar som gör framfarten riskfylld.

Tisdag och dags för ett lunchpass igen. Idag valde jag att springa bort till den kuperade slingan som går i Lill-Jansskogen och vad jag kallar Fiskartorpet. Värmde upp ca 1,5 km, stretchade och gav mig av längs stigarna. Efter knappt halva varvet vek jag norrut och korsade Björnnäsvägen och anslöt till Fiskartorpsspåret som är lite mer kuperat och innehåller 3-4 rejält branta och långa backar. Efter ett varv i spåret sprang jag tillbaka till Lill-Jansskogen och slutförde varvet, för att sen springa tillbaka till kontoret.

Det märktes att jag inte hade laddat med nån energi innan passet, men det fungerade ändå hyfsat. Ansträngningsnivån var än en gång hög och pulsen kom upp i 90% vid flera tillfällen. Ändå kändes det bra hela tiden och jag fick till ett riktigt rejält pass. 9 km @ 5:25 med 166 bpm (83%) snittpuls.

En riktigt bra runda. Lagom lång och flertalet rejält asjobbiga backar.
Höjdprofilen för dagens pass visar på ett ungefär hur jävliga en del av backarna är.

Fram till Lidingö Ultra den 8 maj så vet jag inte riktigt hur jag ska lägga upp träningen. Den här veckan blir nån sorts startvecka (lätt) och jag hoppas få till lite mer distans under nästa vecka. Kanske borde jag satsa på mycket löpning i kuperad terräng för att förbereda mig, men frågan är om det inte är försent att dra nån nytta av sån träning när Lidingö Ultra bara är 3 veckor bort. Några långpass ska jag iaf få till hoppas jag.

PS. Den här veckan får jag bl a hem Nathan HPL #020 samt Intensity (dammodellen) på Runners Gear DS.

TEC 2010 del 2: Summering

Publicerat: april 16, 2010 i Okategoriserat
Etiketter:,
12

Summering av TEC.
Vad säger man om ännu ett brutet 100 miles lopp? Gick jag hem med svansen mellan benen och slokande öron? Inte en chans!

Om man bortser från att jag fick bryta så gick loppet gick helt enligt planen. Energistrategin fungerade klanderfritt, depåstoppen var nästan otäckt tajta och kroppen kändes i övrigt riktigt stark och pigg. De första åtta milen var snudd på ”ansträngningslösa”. Om jag hade vänt tillbaka till start och tejpat vänster knä när jag kände av smärtan så kanske loppet slutat annorlunda, men det får jag ju aldrig veta. Det är inget jag funderar på heller.

Perpetuem levererade än en gång jämn energi och jag kompletterade med gel vid några varvningar. Jag passade även på att testa Vespa, ett nytt kosttillskott som enligt tillverkaren ställer om metabolismen så musklerna utnyttjar mycket högre grad av fett som bränsle. Kan inte riktigt säga vilken effekt det hade, men så följde jag inte instruktionerna till fullo. Återkommer med test senare.

Jag gjorde så gott som allting rätt, så jag kan inte vara mer än nöjd med mitt lopp. Jag visste att det fanns en risk att löparknät skulle stoppa mig, så den här gången tog det mig inte på sängen.

Jag vet att jag utan större problem kan springa åtminstone 100 km, en vetskap som stärker mitt självförtroende enormt. Om jag tejpar knäna innan lopp så är chansen stor att jag motar Olle i grind och kan genomföra även lopp så långa som 100 miles framöver. Den som lever får se.

Jag vill passa på att tacka Janne & Co som anordnade TEC, alla fantastiska funktionärer som valt att ägna sin tid åt att hjälpa oss löpare (framförallt Linda och Camilla som fanns där varenda varvning och frågade om jag behövde någon hjälp innan Magnus dök upp), Andreas för coaching och stöd, Patrick (massören) för hans enträgna försök att avhjälpa mina problem, min trogna vapendragare Magnus för allt engagemang, både före, under och efter, för att hjälpa mig i min strävan att genomföra TEC. Sist men definitivt inte minst tackar jag min tålmodiga och stöttande fru som bl a står ut med mitt evinnerliga snackande om löpning och träning.

Min dotter hade gjort en medalj till mig!

Jag tar med mig allt jag lärde mig under loppet och tränar vidare. Förr eller senare kommer jag besegra 100 milesdistansen och då kommer jag vara bättre förberedd än nånsin. Tills dess får jag underhålla mig med hjälp av lopp såsom Lidingö Ultra, Stockholm Marathon, Jättelångt, Uppsala 100 och Sörmlands Ultra. Inte fy skam det heller.

TEC 2010 del 1 (Varning för långt inlägg!)

Publicerat: april 15, 2010 i Okategoriserat
Etiketter:, ,
7

Vaknade tidigt lördag morgon och det pirrade i hela kroppen. Kunde inte hålla mig utan gick upp och gjorde iordning frukost till mig och mina tjejer. Själv åt jag vitt bröd med jordnötssmör och blåbärssylt, vilket har blivit en tradition inför alla lopp.

Efter frukost var det dags att plocka ihop det sista och börja förbereda avfärden till Täby. Jag bar ner träningsväska med extrakläder, en påse med handduk och ombyte till efter loppet, en stor plastlåda med proviant, samt en mindre plastlåda med all pannlampa, batterier o dylikt.

Jag valde att åka omklädd till loppet. Valet föll på CEPs kompressionsstrumpor, CW-X Pro kompressionstights, Adidias kalsonger, Adidas kompressionströja, lager 2 tröja från Salomon, tunna Saucony handskar och en Buff. Jag valde även att börja loppet med mina trailskor från New Balance, ett par MR749GY.

Pirrig i hela kroppen körde jag så till Ensta Krog och väl där var aktiviteterna i full gång. Vädret lämnade en del att önska, grått och regn i luften, ca 2º, inte alls vad jag hade beställt.

Proviantbordet sköttes med bravur av världens bästa funktionärer!

Många välkända ansikten såväl som en hel del nya. Eftersom det erbjöds så vitt skilda distanser så fanns alla nivåer av löpare på plats. Jag hämtade ut min nummerlapp, vägde in mig (på ofattbara 94 kg) och fick min påse. Den innehöll diverse Compeed-plåster, informationsblad och broschyrer, två förpackningar med Dextrosol (som hade gått ut i september 2009) och till sist en riktigt schysst och ultralätt vindjacka! Den drog jag genast på mig och den visade sig vara precis det som fattades mig denna mulna och råa dag.

Andreas och hans support crew dök upp och började montera upp sitt ”partytält”, i vilket jag fick härbärgera mina attiraljer. Helt perfekt! Jag blandade till två flaskor Perpetuem och fixade lite med mina piller.
Även min klubbkamrat Christian Nilsson var där och delade tält med oss. Det kändes ”tryggt” att ha dessa rutinerade herrar i min ringhörna på nåt sätt. De har så enormt mycket erfarenhet och utstrålar sånt lugn, vilket fick mina egna nerver att kylas ned rejält. Visst var jag hispig, men de utstrålade sånt lugn och sån fokus att jag smittades en aning.

Tävlingsledare Janne körde en kort informationsgenomgång och sen var det dag satt ställa upp för start. Först var det dags för lite fyrverkerier, något som definitivt inte görs sig i dagsljus, sen höjdes startpistolen. Skottet gick av och loppet var i gång!

Det kändes lite overkligt att börja springa. Ända sen mitt misslyckande på GAX så har jag förberett mig för TEC och nu var det plötsligt verklighet. Lufsade iväg i lagom takt och höll mig ifrån att rusa iväg. Eftersom man inte kunde avgöra vilka distanser de andra skulle springa så ville jag undvika risken att hänga på nån som bara skulle springa 50 km eller 50 miles. Jag skulle springa mitt eget lopp och inte alls bry mig om hur snabbt andra sprang. De första 10 milen är ju i princip transportsträcka, det är först på natten som det avgörs.

Första varvet (och milen) gick på 1:09h, vilket var nästan exakt som planerat. Jag bytte flaska och fortsatte min färd. Ödslade ingen tid vid proviantbordet. På vägen fick jag sällskap både gamla bekanta och nya bekantskaper, lika roligt varje gång.

Min puls låg trots det låga tempot ganska högt, strax över 75%, vilket oroade mig en aning. Det kunde iofs bero på nerver, så det var inte på något sätt alarmerande. Jag försökte slappna av och springa så avspänt som möjligt. Andra varvet klockades 1:11h, fortfarande enligt plan.
Min kollega Fredrik hade dykt upp vid Ensta Krog och följde med mig medan jag blandade till en ny flaska Perpetuem, tog mina piller och kom iväg ut på tredje varvet.

Allt kändes bra. Hade fått bra flyt i både löpning och gåpauser och tredje varvet slutfördes på 1:14h.
När jag kom till varvningen stod min ”support crew” och trogne vapendragare Magnus där. Han skulle egentligen inte dyka upp förrän inför 5:e varvet, men kunde inte hålla sig. Han hjälpte mig att fixa till en flaska Perpetuem samt piller och gick sen med mig en bit och snackade innan han släppte iväg mig.

4:e varvet gjordes på 1:17h, vilket jag var jättenöjd med. Medelpulsen hade hittills legat på strax över 75%, klart högre än det borde, men kroppen verkade inte brytt sig för energin fanns och jag kände mig både pigg och stark.

Det var på 5:e varv det började osa katt. Höger knä visade lite tendens till molande värk, men den var först så diffus att jag inte visste om det var löparknä eller något annat. På GAX kom det ju som en blixt från klar himmel, helt utan förvarning. Som en kniv som körs i i knät. Jag slog av lite på tempot och sprang ”lyhört” för att vara extremt uppmärksam på eventuella varningssignaler.Väl inne i varvning fick jag benet tejpat och insmörjt av Athletic Rehab-killen (som jag inte minns namnet på), men som även hjälpte mig på Uppsala 100 i höstas.

Ut på 6:e varvet med tejpat knä och oron gnagde lite i bakhuvudet. Skulle det sluta lika illa som GAX? Jag tog det försiktigt och det visade sig fungera riktigt bra. Jag hade nog ”motat Olle i grind” trots allt. Varvet flöt på utan konstigheter och jag slutförde det på 1:22h, vilket inkluderade stoppet hos massören. Magnus stod redo med ny flaska och piller.

7:e varvet gick utan några som helst problem. Jag hade passat på att byta till mina Asics 2140 vilket kändes fantastiskt skönt. Jag hade haft ont ovanpå vänster fot ett tag och även höger stortå gjorde ont, så ett byte var välkommet. Varvet gjordes på 1:18h och jag kände att jag låg i fas med min plan.

Väl ute på 8:e varvet gick jag de första 500-700 meterna och pratade lite i telefon. När jag sen började springa kände jag att det värkte i vänster knä, vilket förvånade mig. Jag har aldrig upplevt några problem med vänster knä, så jag blev överraskad. Värken kom tillbaka med jämna mellanrum, vilket tvingade mig till fler gåpauser än tidigare. Jag skulle vänt tillbaka till starten och tejpat knät, men det är lätt att vara efterklok.

När det var ca 3 km kvar av det varvet så passerades jag av Mia och Staffan. Mia sa att hon ville klara 50 miles under 10 timmar och trummade på, medan Staffan inte var lika angelägen. Jag tog det ännu lugnare i skogspartiet, men väl ute på fast mark så tittade jag på klockan och insåg att jag faktiskt också kunde hinna in under 10 timmar, så jag beslöt mig för att öka takten lite.
På avstånd såg jag Staffans rygg och sakta men säkert började jag knappa in. När det bara var några hundra meter kvar till målet tittade jag på min klocka och insåg att jag hade BRÅDIS om jag skulle ha minsta chans, så jag älgade på för allt vad tygen höll. Jag kom som skjuten ur en kanon, passerade Staffan och min kompis Magnus som stod och väntade med en ny flaska i handen blev av med den i ett nafs när jag spurtade förbi honom i typ 3:30-tempo. Väl framme vid målet såg jag till min besvikelse att klockan redan passerat 10 timmar, med 21 sekunders marginal! Nåja, det var skönt att sträcka ut benen iallafall! 😀

Fick mitt vänstra knä tejpat samt lite massage och sen blev jag utschasad på ännu ett varv av Magnus och min kollega Fredrik. De vägrade lyssna på mina ursäkter om ont i knäna, så jag tog min pannlampa och gav mig av ut på ett nionde varv. Började med att gå nån kilometer och när jag väl skulle börja springa så inser jag att knäna är slut, de vill helt enkelt inte lyda. Jag fortsätter att gå och gör ytterliager ett antal försök till att jogga, men det fungerar inte. Jag beslutar mig för att bara gå detta varv.

Nionde varvet blir mitt sista. När jag komemr till skogspartiet ca 4 km från mål så har jag rejält ont i ryggen och har svårt att gå pga knäna. Dessutom är benen väldigt trötta av all gång. Det går rejält långsamt på den rotiga skogsstigen. Temperaturen har sjunkit och jag är inte klädd för att gå, vilket resulterar i att jag blir nedkyld. Jag ringer till Magnus som kommer och möter upp mig ca 3 km från mål. Vi går i sakta mak hela vägen till målet och där slutar min resa för den här gången. Pust.

När jag klätt av mig i omklädningsrummet och ska gå in i duschen så börjar jag skaka okontrollerat, springer snabbt in i bastun och värmer mig innan jag gör ett nytt försök, utan att lyckas. Stannar i bastun tills jag känner mig rejält varm, rusar ut i duschen och sköljer av mig snabbt innan jag rusar tillbaka till bastun. Där tvålar jag in mig och satsar sen på att snabbt rusa ut och skölja av mig för att sen återvända till bastun. Mycket besynnerlig och aningens skrämmande upplevelse.

När jag väl vågat mig ur bastun och ska klä på mig så samtalar jag med några andra i omklädningsrumet när det börjar skjutas fyrverkerier utanför. Vi spekulerar i vad som pågår och gissar på prisutdelning för 50 miles, för Jonas kan ju inte ha kommit in redan… eller? Några minuter senare stegar Jonas Buud in i omklädningsrummet och vi sitter förstummade. Hur i helsike gick det till?

Vi är alla väldigt intresserade av att höra om hans spektakulära lopp och vi passar alla på att ställa frågor. Jonas har avklarat 100 miles på fantastiska 12:32h och därmed fullständigt förintat det förra svenska rekordet! Helt galet!

Väl ombytt tar jag mig på stela ben til lmmassören som ger mig en rejält omgång innan färden bär hemåt. Magnus kör hem mig och min bil, för att sen ta buss och tåg tillbaka till Täby för att hämta sin egen bil, vilken kompis va? En riktig hjälte i mina ögon!

Slut del 1

Äldre inlägg
Senare inlägg