Fåfängeträning

Efter fredagseftermiddagens smått magiska runda i Ursviks Xtremspår var det svårt att hålla sig borta, så lördag förmiddag drog jag åter på mig skorna och drog till skogs. Att det var femte dagen i rad som jag sprang kändes konstigt nog inte av det minsta, utan kroppen kändes ungefär som vanligt. Solen sken och dagen till ära valde jag korta tights, linne samt min tunnaste vindjacka. Efter en halvmil åkte vindjackan av och jag sprang och njöt av solen mot huden, vilken känsla! Jag mötte många löpare under rundan, men ingen som var lika lättklädd. 

Jag höll ned tempot och fokuserade på att njuta av naturen och vädret. Stannade och fotade ibland och gick uppför de värsta backarna. Tempot var högst sekundärt. Jag hade inte heller bestämt hur långt jag skulle springa, det fick bli som det blev lixom.

Efter ett varv i Ursvik styrde jag kosan mot Ulriksdal där jag genade över berget genom i princip obanad terräng, vilket visade sig vara lite väl besvärligt, men samtidigt ganska roligt. Fortsatte mot Brunnsviken och ned till Haga Forum där jag vände hemåt igen. Jag hade insett att jag förmodligen behövde hinna till Bolaget innan stängning, så jag hade plötsligt en tid att passa. Lite synd, men så kan det bli. Bråttom hade jag fortfarande inte, så på vägen hem passade jag på att springa uppför Hagakullen som avslutning. På vägen upp möter jag en cyklist som kommer dundrande ner för stigen. Det var Krille, Annas (Grundahl) kille. Vi snackade en bra stund innan det var dags för oss båda att fortsätta träna.

Efter ett besök på Hagatoppen sprang jag hemåt och klockade exakt 30 km vid porten. Snittpulsen stannade på ganska höga 150 bpm, men det skulle få sin förklaring.
Väl hemma summerade jag dagen och veckan som gått och insåg att jag fått ihop 116 km de senaste 7 dagarna(!). Jag kände inte ett spår av dessa kilometer i kroppen, så det överraskade mig verkligen.

I söndags passade vi på att spendera lite tid i solen på kollis (nåja, det var ju iaf några minuters sol då och då) och när jag halvlåg i en solstol så var det som om nån tryckte på en knapp och jag blev plötsligt förkyld. Det kom från ingenstans! Nog för att jag haft förhöjd vilopuls ett tag, men det kom så plötsligt. Det eskalerade naturligtvis och under natten till måndag fick det fästa ordentligt och jag vaknade med täppt näsa och halsont.

Jag får ta några dagar och vänta ut det, men tröstar mig med att jag fick till en bra mängdvecka innan det slog till.