Inlägg märkta ‘Ursvik’

Blandvecka

Publicerat: maj 20, 2013 i Allmänt, Träning
Etiketter:, , , , , ,
0

20130520-074643.jpg

Så har jag lagt ännu en bra träningsvecka bakom mig. Den började lite knackigt pga att smärtan i stortån, som jag tjongade in i en rot i söndags, men blev bättre på slutet.

Måndagens pass fick kortas av en smula då det gjorde för ont halvvägs och även under tisdagens pass smärtande det, men först efter 3/4 av passet. Valde att vila helt från löpningen under onsdagen och det gjorde att jag på torsdagen kunde springa både på lunchen och tillsammans med Janica efter jobbet. Lunchpasset blev förvisso en extremt seg historia, men tån gnällde iaf inte. I fredags var jag gräsänkling några timmar på kvällen, så jag passade på att göra ett kvällspass runt Brunnsviken. Hade egentligen tänkt mig nåt längre, men det hanns tyvärr inte med. Valde mina Trailroc 245, som inte har något tåskydd att tala om, för att inte riskera att få ont i stortån igen och det funkade perfekt.

I söndags förmiddag gav jag mig av mot Ursvik för ett varv i Extremen. Det var kvavt och fuktigt och jag var lite seg, så jag beslöt mig för att gå helt på upplevd ansträngning och inte titta på klockan alls, förutom när jag ville kolla distansen.

Jag tog det lugnt och rundan i Ursvik var som vanligt både omväxlande och lite utmanande. Vädret växlade ibland och det var risk för regn, men så länge jag var ute så var det som tur var uppehåll. I Ursvik höll jag på att trampa på kopparödlan på bilden. Trots att den kröp mitt på stigen så var det lätt att ta den för en kvist eller rot. Jag stannade och tittade på den nån minut innan jag gav mig av.

Efter Ursvik sprang jag via Ulriksdal och ned till Haga Forum där jag vände hemåt för att till slut komma hem med 30 km i benen. Ingen lång runda, snarare precis lagom. Tempot låg strax över 6 min/km och pulsen på låga 144 bpm (72%). Riktigt nöjd med både tempo och puls. Pulsen har varit lite högre än snittet på sistone, så jag var orolig att nåt va på gång igen. Dessutom brukar värmen öka pulsen, men jag verkar ha acklimatiserat mig lite mer nu.

Veckan slutade på 82 km och räknat söndag-söndag blev det 111 km. Ännu en ganska hygglig vecka alltså. Denna veckan kör jag på ungefär som vanligt, men sen trappar jag ner inför Jättelångt den 8 juni. Hoppas på en fin dag i skog och mark mellan Grisslehamn och Norrtälje

Annons

Snuvad på träning

Publicerat: april 29, 2013 i Okategoriserade
Etiketter:, , , , , , , , , , , ,
4

BildEfter fredagseftermiddagens smått magiska runda i Ursviks Xtremspår var det svårt att hålla sig borta, så lördag förmiddag drog jag åter på mig skorna och drog till skogs. Att det var femte dagen i rad som jag sprang kändes konstigt nog inte av det minsta, utan kroppen kändes ungefär som vanligt. Solen sken och dagen till ära valde jag korta tights, linne samt min tunnaste vindjacka. Efter en halvmil åkte vindjackan av och jag sprang och njöt av solen mot huden, vilken känsla! Jag mötte många löpare under rundan, men ingen som var lika lättklädd. 

Jag höll ned tempot och fokuserade på att njuta av naturen och vädret. Stannade och fotade ibland och gick uppför de värsta backarna. Tempot var högst sekundärt. Jag hade inte heller bestämt hur långt jag skulle springa, det fick bli som det blev lixom.

Bild

Efter ett varv i Ursvik styrde jag kosan mot Ulriksdal där jag genade över berget genom i princip obanad terräng, vilket visade sig vara lite väl besvärligt, men samtidigt ganska roligt. Fortsatte mot Brunnsviken och ned till Haga Forum där jag vände hemåt igen. Jag hade insett att jag förmodligen behövde hinna till Bolaget innan stängning, så jag hade plötsligt en tid att passa. Lite synd, men så kan det bli. Bråttom hade jag fortfarande inte, så på vägen hem passade jag på att springa uppför Hagakullen som avslutning. På vägen upp möter jag en cyklist som kommer dundrande ner för stigen. Det var Krille, Annas (Grundahl) kille. Vi snackade en bra stund innan det var dags för oss båda att fortsätta träna.

Efter ett besök på Hagatoppen sprang jag hemåt och klockade exakt 30 km vid porten. Snittpulsen stannade på ganska höga 150 bpm, men det skulle få sin förklaring.
Väl hemma summerade jag dagen och veckan som gått och insåg att jag fått ihop 116 km de senaste 7 dagarna(!). Jag kände inte ett spår av dessa kilometer i kroppen, så det överraskade mig verkligen.

I söndags passade vi på att spendera lite tid i solen på kollis (nåja, det var ju iaf några minuters sol då och då) och när jag halvlåg i en solstol så var det som om nån tryckte på en knapp och jag blev plötsligt förkyld. Det kom från ingenstans! Nog för att jag haft förhöjd vilopuls ett tag, men det kom så plötsligt. Det eskalerade naturligtvis och under natten till måndag fick det fästa ordentligt och jag vaknade med täppt näsa och halsont.

Jag får ta några dagar och vänta ut det, men tröstar mig med att jag fick till en bra mängdvecka innan det slog till.

Extrem premiär

Publicerat: april 26, 2013 i Allmänt, Gnäll och ursäkter, Träning
Etiketter:, , , , , , , ,
2

Eftersom både fru och dotter hade andra planer för fredagen och sov borta på var sitt håll så föll aktivitetsvalet av naturliga skäl på löpning. Hade lite lösa funderingar på långpass, nattlöpning m.m., men eftersom jag ville finnas hemma på kvällen och natten om ffa Alicia behövde min hjälp så föll till slut valet på ett mellanting.

Drog på mig mina Inov-8 Trailroc 255 och gav mig av mot Ursvik. Tog en flaska med HEED eftersom jag inte visste hur långt passet skulle bli. Ville inte begränsa mig genom att bestämma hur långt eller länge jag tänkte springa, utan mer låta det bli som det blev.

Skärmavbild 2013-04-26 kl. 22.39.44

Så här ser bansträckningen för Ursviks Extremspår ut numera. Helt klart en förbättring.

Kroppen har inte känts helt ok denna vecka. Långpasset i söndags var tungt på många sätt, hade ont i benen den sista halvmilen av 30 km. Vilade från löpning i måndags och körde ett Insanitypass istället. I tisdags blev det 14 km distans som var ganska ansträngande och pulsen låg knappt 10 slag över det normala. Även onsdagens 16 km distans var tyngre än vanligt, med hög snittpuls och nära nog tunnelsyn på slutet. Inget roligt pass alls, det tog tid att återhämta mig efter det. I torsdags var det dags för Alicia att träna en timme friidrott på kvällen, så jag hängde med och passade på att köra mina backintervaller under tiden. Det passet fungerade riktigt bra, men så är det kort åxå. Träffade på Camilla som var ute och tränade en adept, en snabb kille som körde tusingar så det rök om det.

Med blandade resultat bakom mig i veckan så var jag osäker på hur dagens pass skulle bli, så jag lyssnade väldigt noga på kroppen och tog det försiktigt. Sprang upp till Ursvik och anslöt till extremen ungefär 3 km in på spåret. Detta var första gången i extremen i år, så jag blev glatt överraskad när det visade sig att de dragit om stora delar av spåret. Det har nästan blivit ett helt nytt spår och dessutom klart mycket roligare än tidigare. Löpningen flöt på riktigt bra och jag njöt av varje sekund, snudd på runners high vid nåt tillfälle. För det mesta var det torrt och fint, men på flera ställen var det lerigt, blött och rejält upptrampat. Lyckades gå ner mig i några fina lerpölar, men skorna dränerade otroligt bra, så jag behövde inte springa med blöta och kalla fötter i många minuter.

IMG_4878

Efter en tur i Ursviks Extremspår tog det en stund att få skorna rena igen. Hinner förhoppningsvis torka lagom tills det är dags att skita ner dem i morgon förmiddag igen.

På tal om skorna så skötte de sig exemplariskt! Grymt grepp på alla underlag och precis lagom mycket dämpning för att fortfarande ha god markkontakt. De har mycket gemensamt med lillebror 245, men jag tycker ändå att de skiljer sig tillräckligt mycket för att motivera att ha båda i garaget. Jag kommer definitivt använda 255 på långpass och 245 på distanspass. Det enda negativa jag kunde hitta var att de har för bra grepp på asfalt. Jag gillar inte när sulan nästan suger sig fast i asfalten. Nu är det ju inte en asfaltssko utan en trailsko, så det är inget problem så länge man håller sig till trail. Jag sprang SUM i mina 245or och det var ju inga problem trots en hel del asfalt. Det var iofs inte speciellt roligt att springa med dem på asfalt, men det går.

Hursomhelst så gick dagens pass alldeles utmärkt och jag fick ihop ett hyggligt pass på 20 km. Planen är att hinna med ett långpass i morgon förmiddag innan mina tjejer kommer hem, så lite energi ville jag spara tills dess. Det blir nog ett besök i Ursvik igen, det var så förbaskat roligt!

Det fick bli pizza som återhämtningsmat, en riktig gräsänklingsmiddag framför TVn.

Första testet av Inov-8 TRAILROC 245

Publicerat: oktober 7, 2012 i Allmänt, skor, Test, Träning
Etiketter:, , ,
0

20121007-175924.jpg

När vi var i stan går smet jag in på Löplabbet Race lite snabbt, mest för att jag aldrig varit där. Jag ville kolla om de mot förmodan hade fått hem New Balance 1010, men det visade sig att NB inte tar in den i Europa.

Jag pratade med den trevliga personalen, varav en kille visade sig ha handlat av mig på Runners Gear, och tittade på lite skor. Vi kom in på Inov-8 TRAILROC 245 och det slog mig att just den skon intresserat mig många gånger när jag läst tester och recensioner där skon hyllats. Jag har testat Inov-8 tidigare, men ingen modell har passat mig, så jag misstänkte att inte heller denna skulle göra det. Till min stora förvåning satt de som en smäck och det visade sig att lästen omarbetats på denna modell, vilket gjort den rymligare i tåboxen än tidigare. Musik för mina öron, storfotad som jag är. Ovansidan är av tunn och tät mesh som ser riktigt tålig ut.

Känslan när jag tog på mig dem var typ mockasin, dvs supersköna. Sulan är förhållandevis tunn, men inte för tunn utan känns ändå rejäl. De har fyra mm drop. Sulan består av tre zoner med olika gummiblandning, vilket ska ge optimalt grepp är tanken, återstår att se om de lyckats.

I storlek 46,5 väger de 315 gram styck, vilket är nästan 100 gram mindre än mina New Balance 876. Skillnaden mellan dessa skor är stor på alla sätt. NB876 är robustare och ger klart mer skydd från alla håll och är förstavalet vid längre terränglopp.

Idag var det premiär och jag gav mig förväntansfullt av mot Ursvik för ett varv i extremen. Skorna kändes ganska tunna och lite obekväma mot asfalten, men det försvann så snart jag kom in på stigen i Ursvik. Där kändes de fullständigt hemma.
Dubbarna greppade fint på alla underlag, bortsett från ren gyttja. Dessutom funkade de fantastiskt i nedförsbackarna, något som jag uppskattade när det var lite extra lerigt eller blött. På blöta löv, klippor/sten eller ängar var greppet perfekt. Jag sprang där jag normalt skulle undvikit, just för att testa greppet.

Det som saknas är skydd för tåboxen, vilket jag hade uppskattat lite extra idag eftersom alla nedfallna löv effektivt kan dölja naturens försåtsminering i form av stubbar, stenar och rötter. Första gången jag sparkade in höger stortå i en rot gick det ok, men andra gången kändes det som jag bröt den. Då fick jag stanna och yttra några väl valda könsord innan pulsen och smärtan gått ned tillräckligt för att fortsätta.

Jag trampade ned i ett antal gyttjepölar och blev blöt om fötterna, men skorna dränerade snabbt och jag kände mig aldrig blöt mer en några minuter.

Totalt sett blev dagens runda 20 km och skorna presterade över förväntan. De är mina nya favoritskor för terräng!

Baklängeslöpning…

Publicerat: juni 23, 2012 i Allmänt, Träning
Etiketter:
0

…är inget jag tänker syssla med, men däremot har det blivit några baklängesvarv i Ursviks milspår på sistone. Det började förra veckan när jag skulle göra 16 km distans och jag inte kunde komma på var sjutton jag skulle springa. Jag är så förbaskat trött på alla rundor här omkring, så jag beslöt mig för att ge mig av mot Ursvik, där jag inte varit på ett tag. Efter drygt 2 km var jag framme och valde då att springa det ”baklänges”, vilket gjorde att det kändes nästan nytt. Jag kände igen mig överallt, men såg allt på ett nytt sätt. Det kändes många gånger jobbigare åt det hållet, men det beror ju på att jag i princip kan springa det åt rätt håll i sömnen. Har nog sprungit 10:an nästan 100 ggr vid det här laget. Vissa backar var jävligare än jag kunnat tänka mig, men det gjorde det bara ännu roligare. Nu kommer jag uppskatta dessa mer när jag springer åt rätt håll 🙂 Tempot blev lite lägre då jag sparade lite extra på krafterna, men stannade ändå strax under 5:30.

Banprofil från Garmin Connect

Sen dess har jag varit tillbaka i Ursvik några gånger för fler varv både fram- och baklänges och det har varit riktigt roligt. Nu är jag van vid baklängesvarvet och kan driva på lite hårdare åxå, vilket gör det ännu roligare. Jag försöker i princip alltid ”pacea” mig så jämnt som möjligt under alla mina pass, det är bra inför lopp att kunna hålla ett så jämnt tempo som möjligt. Jämfört med 10:an i Enebyberg som jag berättade om för några veckor sen (Smultronstället) så är Ursvik tristare, men Ursvik ligger drygt 2 km bort, medan Enebybergsspåret är drygt 7 km bort. Jag vägrar att ta bilen till löpningen, annars hade jag nog valt Enebyberg.Alicia tränade friidrott på Danderydsvallen ett tag, vilket är en kilometer från Enebybergsspåret. Numera tränar de på Sollentunavallen och mig veterligen finns inget roligt motionsspår i närheten. Saknar redan Enebyberg…

Kettlebell- och styrketräningen går sisådär. Det blev ett uppehåll nån vecka, men nu är jag i gång igen. Det var nog bra för musklerna att få vila upp sig ordentligt å andra sidan. 🙂 Dessutom har jag fått några raska promenader med Janica de gånger hon inte kunnat springa pga migränrisken. Jag hade t o m lite träningsvärk efter en av dessa ”powerwalks”, vilket var oväntat. Måste trummat på bra helt enkelt.

Idag är det midsommardagen och vi planerar att ta en promenad idag och spara löpningen till i morgon. Lite sofftid är planerad åxå… 🙂 Glad midsommar!

Ny vecka, nya möjligheter…

Publicerat: december 8, 2009 i Okategoriserat
Etiketter:, , ,
0

…är nog tamejfaan bland de värsta uttryck jag vet! 🙂

Dock innebär en ny vecka att det är dags att trappa upp träningen ett par pinnhål. Mötet med Andreas i onsdags resulterade i ett något modifierat träningsprogram. Han hade skruvat upp programmet genom att öka distansen på i princip alla pass samt introducera s k bonuspass, vilket är 5 km pass som jag kan/får klämma in på vilodagarna. Dock får jag bara använda dessa pass en eller två gånger beroende på vilken vecka det är.

Träffarna med Andreas är väldigt konstruktiva och hjälper mig oerhört mycket. Det bygger upp min egen tillit till min egen träning, vilket man kan säga bygger upp mitt ”träningssjälvförtroende”.

Dags för intervaller
Dagen efter mötet med Andreas var det dags för det första intervallpasset på väldigt länge. 5x 800 m i 10K-tempo och 1½ minuts joggvila. Jag valde än en gång att förlägga passet runt Råstasjön. Efter sedvanlig uppvärmning och stretch var det så dags att ta sig an första intervallen.
Vanligtvis programmerar jag passet i Garmin Training Center (TC), där man kan ange intervallsträcka, vilotid alt. vilosträcka samt kan sätta ett tidsspann för den fart man vill hålla under intervallen. Där brukar jag sätta +/- 5 sek och får då en varning om jag springer för långsamt eller för fort. Rena autopiloten alltså.
På torsdagens intervallpass valde jag istället att göra en snabbprogrammering direkt i klockan och då anger man bara intervallsträcka och vilotid (alt. vilosträcka). Jag insåg efter någ)a hundra meter atät jag saknade en hastighetsvarning och att jag själv måste ha koll på farten! Det resulterade naturligtvis i att jag sprang för fort under första intervallen, men sen flöt det på riktigt bra. Den första passerades på 4:29, sen blev följande 4:34, 4:38, 4:38 och 4:38. Mycket jämnare än så kan jag inte önska. Snittet hamnade på drygt 4:35, vilket bara var knappt 5 sek/km för snabbt. Ett pass att vara nöjd med.

Bonuspass
I lördags passade jag på att klämma in ett bonuspass medan min dotter red. När jag gjort iordning hästen och alla var på plats i ridhuset så smet jag iväg. Bredvid ridcentret ligger Grimstaspåren, varav två är elljusspår. Efter en felspringning kom jag tillslut in på rätt spår och avverkade lite drygt ett varv. Det var rejält kuperat och väl upplyst, vilket gjorde det till ett riktigt roligt pass. Det var svårt att inte hänge sig totalt och bara låta kroppen bestämma tempot, men det var ju trots allt ett bonuspass som bara ska syfta till att addera lite distans och belastning.Summering 5,8 km @ 5:30 med 77% snittpuls. Hit ska jag återvända!

Grimstaspåret var en trevlig överraskning!

Långpass
Söndagens långpass blev en lite sorglig historia pga tidsbrist. Morgonen började med städning innan vi gav oss in till stan och förhandsvisningen av ”Planet 51”, vilket för övrigt var en riktigt rolig film.
Väl hemma hade klockan hunnit passera två och när jag väl kom iväg var den halv tre. Kvar att göra var veckohandling och middagslagning, så jag kände mig lite stressad.
Valde att springa till Ursvik och ansluta till tian en bit in på spåret. När jag nådde starten hade det hunnit bli mörkt, så jag fick välja femman som är upplyst. Efter ytterligare två varv i femman, med påhälsning i 2,5an som förlängning, så beslöt jag mig för att bege mig hemåt. Jag hade inte ro i kroppen att springa när det fanns så mycket som behövdes fixas.
Totalt skrapade jag ihop 23 km @ 6:16 med 73% snittpuls. Det saknades 5 km, men jag tänkte att bonuspasset skulle täcka det. 🙂

Med det passet var lätta veckan gjord och jag går in i medelveckan, men mer om det framöver.

Våren är på väg!

Publicerat: mars 19, 2009 i Okategoriserat
Etiketter:, , ,
4

Då min dotter ska på kalas på söndag, vilket eliminerar chansen att springa mitt sedvanliga långpass, så bestämde jag mig för att köra ett semi-långpass i går (onsdag).
Jag var ju förbi Ursvik i tisdags och visste hur underlaget var, så jag tog med mig mina YakTrax. Jag tog även med mig 2 liter Vitargo i vätskeryggan, samt gel, Runekaka och Honeystinger-chewies. Rejält med energi, men så visste jag inte hur länge jag tänkte vara ute. Förhoppningen var att göra ca 30 km, men med tanke hur mina lår kändes så valde jag att köra på känsla.

Vid kl 9:40 gav jag mig av mot Ursvik. Tog vägen via Överjärva Gård där min dotter enligt uppgift skulle vara med sin skolklass för att se de nyfödda lammen, men ingen syntes till.
Jag stannade efter järnvägsbron och stretchade kort samt satte på mig YakTrax’en, sen bar det av på 10’an! Solen hade kommit fram och värmde lite, men vinden var både kall och allerstädes närvarande. Endast inne i skogen mojnade vinden något, men dit nådde inte solens strålar heller. YakTrax’en skötte sitt jobb med bravur, då det var rejält med is och snö på sina ställen. Utan dem hade det varit näst intill omöjligt att ta sig fram, iallafall springandes.
Tempot höll sig runt beskedliga 6 min/km, mycket pga underlaget, men även för att jag inte ville ta ut mig för mycket utan passa på att njuta.

När jag nästan gjort klart ett varv så ringde mobilen och jag var tvungen att stanna för att prata en stund. Det blåste kallt och mina försök att hitta lä var fruktlösa. Till slut fick jag avsluta samtalet för att jag inte skulle frysa ihjäl. Träningsvärken i mina lår hade inte släppt, utan snarare förvärrats, vilket fick mig att fundera på att förkorta passet.

Väl framme vid bron, där jag startade, beslöt jag mig för att byta miljö. Mina lår behövde kanske lite mer flack terräng? Sprang först bort och letade efter min dotter vid Överjärva Gård, utan resultat, och fortsatte sen till Ulriksdals Slott för att springa i min favoritbacke. Den är ca 400 meter lång och ca 6% lutning, vilket är precis lagom jobbigt. När man väl kommer upp på krönet så fortsätter den med ca 2 graders lutning ytterligare ca 20 meter. Jag blir lyrisk av tanken 🙂

Tog mig via Bergshamra ned till Brunnsviken och följde Hälsans stig bort till Haga Forum, där jag valde att springa mot Koppartälten, Haga Norra och sen tillbaka hem till Frösunda. Låren ville inte springa längre, så det fick stanna vid drygt 24 km för den här gången.

Efter att ha laddat upp dagens löptur till SportTracks var det dags för sedvanlig ”analys”.

Min snittfart runt Ursvik var 6:08 ock runt Brunnsviken 5:53. För hela passet hamnade jag på 5:58 och en snittpuls på 155 BPM, vilket är ca 79% av max för mig. Helt ok med tanke på underlaget och att Ursvik är hyffsat kuperat.

En ”lagom” löptur på alla sätt alltså. I dag vilar jag benen och kör rodd samt styrketräning, men i morgon hoppas jag hinna med ca 15-20 km i vårsolen igen. Då tror jag att jag ska öka farten lite, kanske några varv runt Råstasjön?

Nu börjar allvaret

Publicerat: mars 17, 2009 i Okategoriserat
Etiketter:
4


Nu när de fysiska och inte minst mentala sviterna från ”nederlaget” i Skövde (jodå, jag är fortfarande bitter!) så smått börjar klinga av är det dags att se framåt.

I går damp det ner, det tjocka kuvertet med poststämpel Malmö. Jag visste redan vad det var, för Fredrika har skrivit i sin blogg om när hon fick sitt kuvert. Det var från gax100!
Jag lät kuvertet ligga ett par timmar innan jag lite högtidligt öppnade det. Inuti låg tre stycken olikfärgade lappar att fästa på mina drop-bags vid 42 km, 80 km samt 128 km. Därtill fanns det ett A5-häfte och ett A4-häfte, båda med kartor, ruttinformation samt allmän information. Sist men inte minst låg det en nummerlapp till mig.

Nu börjar allvaret, på allvar! All träning och alla lopp fram till den 15 augusti ska ha ett enda syfte: att förbereda mig inför gax100. Frågan som återstår är: Hur ska det gå till? Hur ska JAG träna för att klara 100 miles? Det finns ett antal träningsprogram, framförallt inför de olika 100-milesloppen i USA, som jag skulle kunna följa, men frågan är om det funkar för mig.

Innan middagen, efter loppet i Skövde, träffade jag ultralöparen Andreas Falk och passade då på att fråga om råd. Han föreslog bl a att jag skulle lägga in långpass på 5-6 timmar där jag inte nödvändigtvis måste springa hela tiden, utan huvudsaken var att hålla mig i rörelse. Han berättade även att man kan dela upp långpass på två dagar och få samma träningseffekt. Det viktiga är att jag provar och utvärderar träningen för att hitta det som fungerar för mig.

Ibland önskar jag att jag hade en coach som jag kunde fråga och använda som bollplank. Att internet är en fantastisk källa till information, precis som böcker och tidningar. Problemet är att jag måste prova allt för att hitta det som passar mig, vilket är tidsödande. För att verkligen veta om nåt fungerar så måsta man ju ge det tid innan man utvärderar. Ta t ex Maffetone-träning. Om man bara testar nån gång i veckan så ger det inga eller iaf väldigt lite resultat. Man måste nöta på under alla pass i en månad för att verkligen kunna få ett underlag för at utvärdera. En månad av ens liv kanske inte är mycket, men ändå.

Idag satte jag igång några nya utmaningar. Ni har säkert hört talas om träningsprogrammet fr 100 armhävningar på 60 dagar. Det finns även andra varianter, såsom 200 sit-ups samt 100 pull-ups. Dessa tre programmen är det jag har satt i gång med fr o m idag.

En grov plan har börjat växa fram och min träning kommer framöver se ut ungefär så här:

Måndag: Rodd + Styrketräning (gym)
Tisdag: Löpning 1h – 1½h + utmaningarna
Onsdag: Löpning 2h-3h + utmaningarna
Torsdag: Rodd + Styrketräning (gym)
Fredag: Löpning 1h – 1½h + utmaningarna
Lördag: Vila
Söndag: Långpass 3h – 5h

En gång per månad ska jag, som tidigare nämnt, försöka lägga in ett längre långpass på ca 6 timmar. I april finns utrymme för det, medan maj är upptaget med Lidingö Ultra samt Stockholm Marathon. Två lopp som kommer kräva nog så mycket av mig.

Jag satt och lekte lite på MapMyRun och plottade upp en tänkbar kandidat för mitt längre långpass. Titta här och avgör om ni tycker att det verkar vara en rolig sträcka. Jag tar gärna emot förslag på intressanta sträckor som räcker ca 4-6 mil och med slut i Frösunda. Edsviken och Brunnsviken har jag sett nog av och Ursvik kommer de flesta av mina vanliga långpass förläggas i, så jag behöver lite ny input.

Ett splittrat inlägg igen, hoppas ni orkat hit ner.

Till sist: Dagens träning blev lätt distans 10 km. Sprang till Ursvik, men ångrade mig eftersom det var is överallt, så jag vek av till Överjärva och sprang via Ulriksdals Slott (backen där är underbar) och Bergshamra ned längs Brunnsviken till Haga Norra, där jag vek av på gångbron och tillbaka till Frösunda. Det var härligt att springa utomhus igen!!! Nu får det vara slut på löpbandslöpning!

Hej på er!