Inlägg märkta ‘löpning’

Bloggtorka

Publicerat: december 9, 2013 i Okategoriserade
Etiketter:, , , , , ,
Image

Under en väldigt gråmulen runda runt Brunnsviken förra veckan så kom plötsligt solen fram och skapade ett fantastisk ljus. Svårfångat med iPhonen, men ändå.

Det var ett tag sen jag skrev något i bloggen. Mest beror det på att jag helt enkelt inte haft något som jag trott skulle intressera någon. Eftersom jag inte har några speciella mål och ingen specifik träning att ”rapportera”, utan bara min ”vanliga” träning som inte är speciellt spännande att läsa om, så har det liksom blivit något av en bloggtorka.

Jag tränar minst lika mycket som tidigare, men nu består träning till större del av olika typer av styrketräning. Ena dagen är det kettlebells, andra dagar kör jag Adrian James HIIT-app (High Intensity Interval Training) som är riktigt effektivt. Ett tag följde jag några olika program genom appar (200 squats, 100 push ups, 20 pull ups, 200 sit ups) vilket var både annorlunda och omväxlande.  Idag hittade jag t ex ett kul armhävningsprogram (The Ultimate Pushup Workout Routine) på nätet som jag var tvungen att testa. Älskar att testa nya träningsupplägg!

Löpträning blir det 3-4 dagar i veckan, men då mest vanliga distanspass om 10-14 km. Det blir lätt att jag tar ett varv runt Brunnsviken (14 km) men även en del rundor bort till Stora Skuggan på Norra Djurgården där det finns fina spår med branta backar. Långpassen har lyst med sin frånvaro, men det ska det snart bli ändring på.

Min primära målsättning just nu är att bli stark och ”fit”. Jag tycker att jag suger på fundamentala saker såsom chins/pullups och push ups, något som förvisso inverkar minimalt på t ex löpning, men som jag själv lägger vikt på. Jag strävar primärt efter att ha en proportioneligt tränad kropp och jobbar nu på de ”svagheter” jag har. Naturligtvis ligger det ett mått fåfänga i det hela, det sticker jag inte under stol med. Som Coltings bok ”Jag vill ju bara se bra ut naken!” som jag förvisso inte läst, men titeln passar mig iallafall.

Jag lovar att bli bättre på att uppdatera bloggen framöver, kanske torkan är över nu?

Annons

Eftersom jag helt misslyckats med att anmäla mig i tid till de lopp jag helst skulle vilja springa, i första hand SUM och i andra hand Bislett, så får det här året bli ett ”mellanår” vad gäller lopp. Inför nästa år får jag säkra mina startplatser tidigt så att jag slipper stå där med skägget i brevlådan igen. Det jag mest grämer mig över är att jag missar SUM. Det är ett så perfekt lagom lopp eftersom jag tar tåget till starten, springer 50 km och sen tar tåget hem. Jag hinner lixom klämma in loppet och sen ha tid för annat, till skillnad mot de längre loppen där hela dagen eller helgen går bort. Black River Run som går till nu i helgen var ett alternativ, åtminstone 50 miles, om inte både jag och min fru hade rest i jobbet denna vecka. Jag fick inte ihop pusslet helt enkelt och insåg att det skulle innebära mer stress än jag vill ha inför ett lopp.

Generellt får jag nog ändå säga att träningen flyter på bra, även om jag inte har kommit upp nån vidare distans efter sommaren. Senaste långpasset gjordes nån gång i juni, så det börjar verkligen bli dags. Samtidigt har jag alltså inte haft något lopp att träna inför, så det har inte känts så viktigt.
I övrigt har jag fortsatt med alternativ träning i form av HIIT, kettlebell, traditionell styrketräning etc, så den totala mängd träning har varit fortsatt hyggligt hög. Jag snittar strax under en timmes träning per dag just nu, men det lär öka när jag kommer i gång med långpassen igen. Min målsättning med den alternativa träningen, dvs allt utom löpning i mitt fall, är att få ihop åtminstone tre timmar per vecka, men gärna mer. Det är naturligtvis en delikat balans, eftersom det gäller att hitta brytpunkten där träningen fortfarande ger mer effekt än slitage och lyckas pricka in en ”sweet spot”. Vissa veckor har jag gått lite över gränsen och blivit aningens sliten, men det har alltid varit i samband med att jag senare haft dagar då jag inte kunnat träna och då fått vila.

De senaste veckorna har jag begränsat löpningen till varannan dag, med några få undantag, och det har gjort märkbar skillnad. Jag har känt mig mycket piggare och starkare under löppassen och kroppen har fått rejält med tid att återhämta sig.

I förra veckan var jag i Oslo några dagar och passade då på att ta revansch på en backe som jag gav mig på i februari och som jag då fick ge upp då jag överraskades av fallande temperatur och ymnigt snöfall. Jag hade ganska tunna skor med obefintligt mönster och tunna kläder, så det var en kylig och våt upplevelse den gången. Den här gången gick det dock desto bättre. Oslo visadsig från sin bättre sida rent vädermässigt. Jag sprang från Tøyen upp till Nordstrand, en stigning på ca 200 meter över sex kilometer. Inte brant men i princip konstant uppför. De sista 500 meterna var rejält branta, men väl uppe på ”toppen” så kunde jag pusta ut och sen påbörja nedförslöpningen.
Passet var bara tolv kilometer, men det satte ändå lite spår i benen.

20130919-122843.jpg
Utsikten över Oslo var helt fantastisk, men var tyvärr svårfångad på bild. Containrar är ju inte så sexigt att se på.

Den här veckan har jag varit i Göteborg och Malmö och jag passade på springa i Götet, vilket är första gången för mig. Jag gav mig av från hotellet, som låg vid Centralen, och sprang till Slottsskogen, där jag trots tydliga kartor irrade runt en stund. Slottsskogen var förvånansvärt kuperad och sprang och jag önskade att vi hade något liknande i Stockholm. Hagaparken är förvisso lite kuperad på sina håll, men några av backarna i Slottsskogen var nåt i hästväg.
14 kilometer skrapade jag hursomhelst ihop, varav de sista i strålande solsken, i motsats till det regn och rusk som dominerat i övrigt.

20130919-123657.jpg

Idag består dagen av tågresa från Malmö till Stockholm och sen mässa till ca kl 21, så det blir ingen träning för mig. Två dagars resande och ”mässande” har tärt lite på kroppen, så jag valde bort träning idag. Tar igen lite i morgon och till helgen.

Bellmanstafetten 2013

Publicerat: augusti 25, 2013 i Lopp
Etiketter:, ,

För några veckor sen frågade (eller snarare påminde) Magnus mig om (att) jag skulle vara med på Bellmanstafetten i år. Jag hade faktiskt glömt bort det lite grann, men naturligtvis skulle jag vara med. Inte bara för att det är lite av en folkfest, utan det gav mig även chansen att umgås med Magnus lite extra, något jag inte är bortskämd med nuförtiden av diverse anledningar.

Jag funderade en del på om, eller snarare hur, jag skulle träna/toppa inför en snabb 5 km, men insåg att det var allt för lite tid kvar, så jag körde på som vanligt. Löpträningen har flutit på ungefär som vanligt, men än är det en bit kvar till normal mängd. Mitt fokus ligger fortfarande mycket på styrka av olika slag,

Veckan innan loppet tränade jag alla dagar utom fredag, då jag tog det väldigt lugnt. Fick till en lunch med Magnus som fyllde 40 i tisdags och vi pratade naturligtvis en hel del om Bellmanstafetten men ännu mer om alla små äventyr vi varit igenom under åren.

Lördagen kom och jag tog cykeln till Stora Skuggan där jag skulle träffa Magnus och mina lagkamrater. Jag fick inte tag i honom och irrade runt bland tusentals människor en stund innan han plötsligt dök upp med Matilda som skulle springa första sträckan. Vilken lättnad, jag hann bli lite lätt stressad. Vi kollade starten tillsammans och sen var det bara att vänta på min tur. Jag skulle springa tredjesträckan, så jag hade ca 45 minuter på mig från start. Efter en stund gick vi och hejade på Matilda när hon hade ca kilometern kvar.

Snart var det även min tur och jag värmde upp med korta sprintar, höga knän samt rumpsparkar innan jag gav mig av till växlingsområdet. Där fick jag vänta ca 5 minuter innan Daniel kom ångande med pinnen i högsta hugg. Med Macklemore i lurarna gav jag mig så av på mitt varv. Första km blev naturligtvis lite för snabb (4:07) och jag fick lite hållkänning efter drygt 500 meter, så jag slog av lite på tempot för att mota Olle i grind. Sen kom jag in i ett ganska lagom tempo och undvek att hållet slog till helt. Undvek att titta på klockan och gick helt på känsla, men såg några gånger att jag låg högt i puls. Beslöt mig för att ignorera även det och kämpade på så gott det gick.

Andra km flöt på fint, men sen började det bli motigt. Första riktiga ”backen” kommer efter 2,5 km och den kändes nästan in i själen just för tillfället, men jag påminde mig snabbt om att det var knappt att man kunde kalla det för backe och slog snabbt bort allt gnäll ur huvudet.
Fjärde km var nog den jobbigaste jag nånsin varit med om! Min puls låg högt och jag kände att jag låg lite över gränsen, men nu var det ju så lite kvar så jag slog bort alla negativa tankar och fokuserade på att bara klämma ur allt jag hade i kroppen.

Sista km blev den näst snabbaste och börjar först uppför för att mitt på gå nedför och avslutas återigen uppför. Med några hundra meter till växling så kände jag mig nästan upprymd och stod på så gott jag bara kunde för att avsluta på topp. Växlade med Magnus och kunde äntligen pusta ut! Vilken urladdning!

Jag stoppade min Garmin och upptäckte att jag sprungit på 22:13, vilket var nästan en minut bättre än i fjol (23:05) och avsevärt mycket bättre än jag kunnat hoppas på. Officiell tid blev 22:11 och med det nytt PB med 54 sekunder! Jag är hur nöjd som helst! Inför nästa år tänker jag träna lite specifikt inför loppet så jag kan smita in under 22 minuter.

Vad som förvånade mig nästan mer än sluttiden var att min snittpuls under loppet var 180 bpm, dvs 90% av min maxpuls! Redan efter en km nådde jag 180 bpm och höll mig sen där och över (max 187 bpm) under resterande tid. Normalt borde jag fått rejält med mjölksyra av det, men jag kände aldrig av det. Hur det kan komma sig måste jag ta reda på. Min mjölksyratröskel kan ju knappast ligga mycket högre, eller? Jag tränar ju i princip aldrig över 160 bpm (80%), så min tröskel borde ligga nånstans mellan 160 och 180 bpm. Nån som vet mer?

Vårt lag gjorde hursomhelst bra ifrån sig och totaltiden blev 1:53:50. Vilken placering vi fick framgick inte närmar skrev inlägget och spelar egentligen ingen som helst roll, men jag får addera det senare om det dyker upp.

Min växling kan man se här

20130825-160644.jpg
Före och efterbilder

För snart en vecka sen kom vi hem från tre underbara veckor i Italien. Träningen var som tidigare sagt sporadisk, iaf vad gällde löpningen. Under tre veckor kom jag endast ut på tre distanspass, men körde däremot ett antal pass med tabatintervalller tillsammans med fru och dotter. Efter det körde vi styrka av olika slag, så lite träning har det blivit. Dock var det ju trots allt semester, så jag ville ändå känna att jag vilade upp mig ordentligt. God mat och dryck har gett mig ett ”trivselkilo” att arbeta bort när jag nu kommit hem, så nu är det återigen allvar med träningen.

Sen vi kom hem har jag satt igång med ganska normal träning igen. Det har blivit några löppass den här veckan och dessutom både tabatintervalller och diverse styrka. Jag har dammat av mina kettlebells igen och lärt frun några basövningar. Kul med omväxling. Mitt nya favoritpass är 15 min burpees. Jag gör 6-7 burpees, vilket tar ca 25 sekunder, och vilar resten av minuten och repeterar sen i 15 minuter. Jättekul och skitjobbigt på slutet. Tanken är att man bygger på med fler burpees med tiden. Superbra och tidseffektiv helkroppsträning.

I morgon går Stockholm Ultra av stapeln för första gången. Jag ville ju inte känna pressen att behöva träna och formtoppa under semestern, så jag har valt att stå över. Dock är jag sjukt sugen… I dagsläget har jag nog ändå inte 100 km i kroppen, så det får vara helt enkelt. Det ser ut att bli varmt i morgon, så jag avundas inte dem som springer, framförallt 100K, men önskar dem alla lycka till!

Idag blev det knappt 30 minuter kettlebell innan frukost och sen 12 km distans när vi kommit upp till kollis. Tog en sväng från Brommaplan in till Rålambshovsparken och tillbax. Vet inte om det var morgonpasset i kombination med värmen (30C i solen) som tog musten ur mig, men min puls låg skyhögt under större delen av passet, ibland så högt som 88% och det i ett tempo runt 5:30.

20130803-135137.jpg
Vyn från Tranebergsbron är spektakulär!

Efter löpningen kunde jag med gott samvete njuta i solstolen resten av dagen!

Det är nu en vecka sen vi kom fram till Gavorrano och vi njuter av varenda sekund. Vädret har varit bra hela tiden, ca 35-38 grader på stranden. Vattnet var ganska kallt de första dagarna, men har blivit varmare nu.

Träningen har varit lite sporadisk. Efter tre dagars bilkörande var jag lite stel i kroppen när jag i måndags morse gav mig ut på det första löppasset här. Det fick bli en försiktig 8:a för att rosta av kroppen. Lite träning hemmavid har det åxå blivit, typ armhävningar, squats, bålträning och annat av ”enklare” natur. Back to basics s a s. Mest för att hålla igång och inte få för dåligt träningssamvete.

Utsikt från byn Ravi där jag vände tillbax hem till Gavorrano

Jag passar även på att simma lite varje gång vi badar, vilket är både skönt och jobbigt när man som jag är totalt otränad vad gäller simning. Dessutom är det bara bröstsim som gäller, eftersom jag inte lärt mid crawl ännu. Står på to do-listan…

Körde ett Tabata-pass i onsdags med efterföljande styrka och igår blev det ett styrkepass efter stranden. I morse tog jag mig, sent omsider, ut på mitt andra ”riktiga” löppass som blev 10 km. Temperaturen hade hunnit komma över 25 grader och allteftersom passet fortskred så steg åxå temperaturen, så det var lite svettigt på slutet, speciellt som det går uppför andra halvan.

Bild

Höjdkurvan från dagens pass

Bild

Utsikten från vår balkong tröttnar vi nog aldrig på

Igår var det så äntligen dags att premiärspringa mina nya Brooks PureFlow2 som jag ”impulsköpte” i fredags. Hade iofs läst om dem på nätet, men hade sgs glömt dem när jag väl stod i butiken.

Vid 10 snörde jag på mig den 295 gram ”lätta” skorna (i storlek EU46/US12). Skorna är inte superlätta, men känns ändå riktigt nätta på foten om man väger in dämpningen i ekvationen, framförallt jämfört med NB Minimus med sina 205 gram.

Snörningen är asymmetrisk och lite speciell då plösen endast fäster längs yttre sidan, men det stör inte på något sätt utan gör tvärtom att skon sitter riktigt bra. PureFlow2 är inte direkt en minimalistisk sko, utan erbjuder bra dämpning med låg drop (höjdskillnad mellan häl och tå) om 4 mm. Precis vad jag kommer uppskatta i Italien där jag bara springer på asfalt och bara i backar.

Tillsammans med dottern på cykel gav vi oss av norrut från Frösunda via Ulriksdal och Silverdal till Sollentuna och Häggvik. Det är cykelväg större delen av vägen, vilket underlättade för Alicia som inte cyklat så mycket ännu i år. Efter Häggvik gick vägen via Akalla och sen tillbaka till Sollentuna och hemåt samma väg från Silverdal. Vi hade perfekt väder hela tiden, lite disigt och lagom varmt.

Mina Brooks skötte sig exemplariskt under hela turen och bjöd på en bekväm tur. Under passets 21 km kände jag inga problemområden och inget visade sig efteråt heller. Det jag var mest orolig för var om jag skulle slå i ”långtån”, den tå som är längst och som jag hade ont i redan, men det gick bra. Materialet i PureFlow2 är styvt längst fram kring tårna, men inte lika hårt som vanliga skor. En bra kompromiss mellan skydd och komfort.

Alicia klarade cykelturen över förväntan, men hade rejält ont där bak på slutet. Det var hursomhelst väldigt mysigt att ha sällskap och få tid tillsammans, samtidigt som hon kom ut och rörde på sig isf att sitta hemma.

20130701-091344.jpg

20130701-091408.jpg

20130701-091423.jpg

Med mindre än en vecka till semestern börjar så är det mycket som ska planeras och fixas. Vi åker som vanligt till Gavorrano i Italien och även i år spenderar vi tre veckor där. Jag längtar så otroligt till sol, bad, mat, dryck och allt annat som Toscana erbjuder. De långa och branta backarna kring Gavorrano erbjuder utmanande löpning och det är långt till närmsta flacka.

Sen Jättelångt har träningen flutit ungefär som vanligt, men betoningen har legat mer på styrka än tidigare. Jag varvar en mängd olika typer av styrketräning därhemma. Jag slog till på Jungle Gym (typ TRX) för ett tag sen och de är verkligen jätteroligt att träna med. Instabiliteten ger enormt bra träning och har gett träningsvärk jag aldrig upplevt tidigare 🙂

Ibland blir det ett program med medicinbollen, andra ggr blir det kettlebell eller hantlar. Fördelen är att träningen blir omväxlande både för musklerna och hjärnan. Det blir aldrig tråkigt, utan jag skulle tvärtom kunna träna flera ggr per dag. Oftast blir det löpning på lunchen, ca 10-14 km beroende på hur det känns, och sen ett styrkepass innan middagen. Allt från 20 minuters WOD till en timmes mer traditionell styrketräning.

Jag har tagit semester från Andreas schema och all träning blir nu s a s spontan. När jag är i Italien kommer jag ändå inte följa ett schema, så det är meningslöst att Andreas ska sitta och skruva ihop ett till mig. Jag får återuppta den schemalagda träningen efter semestern. Dessutom måste jag identifiera eventuella mål (lopp) inför hösten och vintern.

Ett lopp jag gärna skulle vilja springa är Stockholm Ultra, men eftersom det går av stapeln en vecka efter vi kommer hem från Italien så avstår jag med största sannolikhet. Jag vill slippa känna tvånget under semestern. Känner jag för att ligga kvar i sängen på morgonen så ska jag kunna göra det utan att ha ångest resten av dagen. Kanske anmäler jag mig och springer i den form jag är efter semestern och struntar i att sikta på ett specifikt resultat? Det jag har att slå är mitt PB från Uppsala 100 från 2008 vilket är 11:45h. Vi får väl se helt enkelt.

Igår smet jag in på Löplabbet Race när vi var i stan. Mina trotjänare NB RC 1400, som jag köpte i NYC i september, har blivit väldigt slitna och jag behöver en ersättare. Jag har ett par NB Minimus 10v2, men de är lite för tunna för vissa pass. Upp till 15 km funkar de bra, men sen vill jag nog ha lite mer dämpning. Efter en stund hittade jag ett par Brooks PureFlow 2 och de satt som en smäck! Med 4 mm drop och hyggligt dämpning blir de helt perfekta ersättare. Det gör inget att de dessutom är riktigt snygga. Det är mina första Brooks, så det ska bli riktigt roligt att premiärspringa dem under morgondagens pass. Återkommer med rapport.

20130629-162834.jpg

Nu ska jag njuta lite av eftermiddagssolen och förbereda huden inför Italien.

BildEfter fredagseftermiddagens smått magiska runda i Ursviks Xtremspår var det svårt att hålla sig borta, så lördag förmiddag drog jag åter på mig skorna och drog till skogs. Att det var femte dagen i rad som jag sprang kändes konstigt nog inte av det minsta, utan kroppen kändes ungefär som vanligt. Solen sken och dagen till ära valde jag korta tights, linne samt min tunnaste vindjacka. Efter en halvmil åkte vindjackan av och jag sprang och njöt av solen mot huden, vilken känsla! Jag mötte många löpare under rundan, men ingen som var lika lättklädd. 

Jag höll ned tempot och fokuserade på att njuta av naturen och vädret. Stannade och fotade ibland och gick uppför de värsta backarna. Tempot var högst sekundärt. Jag hade inte heller bestämt hur långt jag skulle springa, det fick bli som det blev lixom.

Bild

Efter ett varv i Ursvik styrde jag kosan mot Ulriksdal där jag genade över berget genom i princip obanad terräng, vilket visade sig vara lite väl besvärligt, men samtidigt ganska roligt. Fortsatte mot Brunnsviken och ned till Haga Forum där jag vände hemåt igen. Jag hade insett att jag förmodligen behövde hinna till Bolaget innan stängning, så jag hade plötsligt en tid att passa. Lite synd, men så kan det bli. Bråttom hade jag fortfarande inte, så på vägen hem passade jag på att springa uppför Hagakullen som avslutning. På vägen upp möter jag en cyklist som kommer dundrande ner för stigen. Det var Krille, Annas (Grundahl) kille. Vi snackade en bra stund innan det var dags för oss båda att fortsätta träna.

Efter ett besök på Hagatoppen sprang jag hemåt och klockade exakt 30 km vid porten. Snittpulsen stannade på ganska höga 150 bpm, men det skulle få sin förklaring.
Väl hemma summerade jag dagen och veckan som gått och insåg att jag fått ihop 116 km de senaste 7 dagarna(!). Jag kände inte ett spår av dessa kilometer i kroppen, så det överraskade mig verkligen.

I söndags passade vi på att spendera lite tid i solen på kollis (nåja, det var ju iaf några minuters sol då och då) och när jag halvlåg i en solstol så var det som om nån tryckte på en knapp och jag blev plötsligt förkyld. Det kom från ingenstans! Nog för att jag haft förhöjd vilopuls ett tag, men det kom så plötsligt. Det eskalerade naturligtvis och under natten till måndag fick det fästa ordentligt och jag vaknade med täppt näsa och halsont.

Jag får ta några dagar och vänta ut det, men tröstar mig med att jag fick till en bra mängdvecka innan det slog till.

För tillfället är jag inne i en period av träningsmani. Efter decembers skrala träning och viktökning så ger jag nu järnet för att snabbt komma i form igen. Jag har inte ställt mig på vågen på några veckor och ska inte göra det förrän den 1 februari som tidigast. Matt Fitzgeralds bok (Racing Weight) har gett svar på många frågor jag haft och jag lär mig mer för varje dag. Mycket intressant läsning, så jag rekommenderar den starkt. Det är dock INTE en bok om bantning eller dieter, det ska förtydligas.

Det fungerar superbra att inte äta några som helst godsaker på vardagar, jag är väldigt sällan sugen numera. Den första veckan var lite småjobbig av och till,  men nu är hjärnan inställd på att inte sukta efter det. Visst händer det att jag blir sötsugen, men då finns det alltid en frukt i närheten. Dessutom fungerar en proteinshake grymt bra åxå. Det är mättande, tar bort allt sötsug samt ger lite extra protein, även om det sällan behövs extra proteintillskott, men det är bättre än godis iaf.

Förra veckan fick jag in bra träning alla dagar utom lördag, som alltid är en vilodag för mig. Schemat såg ut så här:

Måndag: 70 min styrketräning på lunchen och 12 km normal distans på kvällen
Tisdag: 40 min kettlebell (ett lite snabbare pass pga tidsbrist)
Onsdag: 12 km distans med tempoökning i mitten.
Torsdag: 70 min styrketräning.
Fredag: 14 km normal distans
Söndag: 28 km långpass

Planen är att fortsätta enligt det här mönstret ett tag till, dvs träning minst 6 dagar/vecka och ibland dubbla pass. Löpningen kommer att bli lite tuffare framöver, med backintervaller varje vecka, så jag får lyssna på kroppen ordentligt. Just nu känns det iallafall superbra och jag är fokuserad på att bli riktigt fit. Målet är ju delvis att tappa några kilo för att se om jag kan bli snabbare på kuppen.

En övning, eller snarare ett program i programmet,  som jag gör under mitt styrkepass är en iOS-app som heter 6 pack abs workout av Adrian James.  Den innehåller ett stort antal magövningar och färdiga workouts. Grym app med bra förklaringar och videosnuttar så att man fattar hur övningarna går till. Jag gör Intermediate workout tre gånger under ett styrkepass, vilket ger en väldigt bra genomgång av hela magmuskulaturen. Söker man på Adrian James på Apple App Store så finns det en uppsjö träningsappar. Jag tänkte testa några andra åxå för skoj skull.

IMG_4462  IMG_4463  IMG_4465 IMG_4464

Mitt styrketräningsprogram ser ut ungefär så här:

Armhävningar
Axlar (hantellyft/gummiband åt sidan)Bicepscurl (gummiband)
Knäböj utan vikt
6 Pack Abs-programmet
Utfall utan vikt
Chin ups
Plankan
Plankan sidor

Detta gör jag 3 varv och det tar ca 70 minuter. Ibland lagar jag mat samtidigt och då tenderar det ta lite längre tid. Sista varvet försöker jag maxa de flesta övningar för att vrida ur ordentligt. Jag brukar byta ut övningar av och till för att göra det lite mer intressant, men inga stora förändringar.

Den här veckan flyter träningen på lika fint som förra veckan och jag hoppas det fortsätter så. Ju mer tränar desto mer vill jag träna, det blir ju som ett gift, men det behöver jag knappast berätta för er, det vet ni ju redan.

Trögstartad stege

Publicerat: maj 9, 2012 i Allmänt, Träning
Etiketter:, , ,

Precis lagom till att jag kom ut började det duggregna, toppen! Det blåste en del, så jag valde långa tights och vindjacka, även om termometern visade 13 grader. Man har ju blivit lurad förr.

Det kändes lite tryckande i luften och både kroppen och huvudet kändes segt. Gårdagens kettlebellpass hade inte satt lika djupa spår som tidigare, men det spelade säkert in lite. Andreas hade ju sagt åt mig att inte träna tungt dagen före kvalitetspass, men varför lyssna…

Planen var hursomhelst att köra 12 km stege, men med tanke på hur jag kände mig så övervägde jag att köra 12 km distans istället. Valde dock att skjuta på beslutet tills jag var ordentligt uppvärmd. Insåg efter några kilometer att jag glömt sätta på mig pulsbandet, det hade kunnat bli en showstopper då jag är total slav under pulsen, men jag valde att fortsätta. Dock krävdes extra viljestyrka! Tittar aldrig på pulsen under passen, men vill kunna se efteråt.

Sprang längs Brunnsviken och ned till Haga och bort till Bellevueparken. Varje kilometer gick lite snabbare och även om jag kände mig ur form så ville jag ändå genomföra stegen som planerat. Vid 6 km stannade jag och tog av mig jackan, det var helt enkelt alldeles för varmt. När jag satte av igen så var allt förändrat, jag kände mig så mycket piggare av den svala luften mot min hud. Jag pinnade på och ökade tempot för varje kilometer och nu fanns det inget som kunde stoppa mig. Den 7:e kilometern missade jag att öka med 6 sekunder och den sista med 3 sekunder, i övrigt ökade jag varje kilometer.

Trött som få, men riktigt nöjd kom jag så hem igen och kunde konstatera att jag faktiskt genomfört stegen mot alla odds. Snittempot hamnade på hyggligt mediokra 5:11, men det var inte det viktiga. Jag genomförde passet, det var det enda som räknades.

Igår tränade jag som tidigare nämnt kettlebell. Drygt 45 minuter tog det att göra två varv i programmet samt kompletterande planka (4 x 60 sek) och några axelövningar med hantlarna. Träningsvärken som normalt kommer som ett brev på Posten har i skrivande stund inte visat sitt fyla tryne, men det kommer väl. Kanske har jag vant mig? Nä, det tror jag inte. Förhoppningen är att få in ytterligare ett sånt pass i veckan. Vill ju träna styrka 2-3 ggr/vecka för att få kontinuitet. Förra veckan blev det inte en sekunds styrka, så planen haltar lite kan man säga.

Jag vill ju bli fin till semestern 🙂

Italien 2009. Är nöjd om jag når ungefär samma standard i år.