Arkiv för kategori ‘Allmänt’

Det är nära nu

Publicerat: mars 29, 2011 i Allmänt, Gnäll och ursäkter
0

Knappt två veckor kvar till TEC och tävlingsnerverna gör sig gällande. Det är dags att titta på utrustning etc på allvar. Vädret är totalt opålitligt och jag har ingen aning om vad jag ska förvänta mig för förhållanden på ”banan”, så jag får nog packa ned allt jag har. Typ som vanligt då ler nog de som känner mig.

Idag var jag hos min kiropraktor Jenny, som tog en titt på en del ställen på kroppen som har gnisslat på sistone. Strax under insidan på vänster knä molar återkommande och ländryggen har bråkat av och till senaste månaderna. Inget allvarligt, men det var skönt att få det kollat.

Senaste tidens träning har förflutet bra. Jag fick hoppa över fredagens pass pga ryggvärk, efter att ha varit på mitt lager och lyft tungt och fel. Det gick dock över ganska snabbt, mycket tack vare Voltaren som gjorde att jag kunde röra mig lättare och påskynda läkningen. Två vilodagar krävdes, sen var jag igång igen, skönt.

Det har varit mest distanspass (i max 75% av maxpuls) och några back/intervallpass på sistone. Intensiteten har av naturliga skäl trappats ned. Kroppen känns fräsch nu när den fått tid att återhämta sig och läka sig. Det ska bli intressant att se hur det känns när jag står på startlinjen. Målet är ju att kroppen ska vara så full av spring att det nästan kokar. 🙂

Det märks att jag börjar gå in i bubblan och fokus ligger mer och mer på vad jag gör och hur jag gör det. Eftersom jag minskar min träning så kan immunförsvaret sänka garden och jag blir mer mottaglig. Därför är jag lite extra försiktig just nu. Vänner med snörvliga barn etc är inte välkomna in i min zon om man säger så.

 

Utlottningen avgjord

Publicerat: mars 21, 2011 i Allmänt
5

Först vill jag tacka för alla svar på min fråga om hur ni återhämtar er, det var både roligt och intressant att läsa era mail.

Alla återhämtar sig på olika sätt, vilket faktiskt är lite överraskande. Jag trodde att jag skulle se en röd tråd, eller åtminstone fler likheter mellan er.

Ofta handlar det om att man kastar i sig något snabbt på stående fot efter träningen på lunchen, eller så frossar man i allt möjligt sött, fett och gott.

De flesta verkar dock ha ganska bra koll på vad som fungerar för dem, vilket känns betryggande!

Vinnarna i utlottningen blev:

Coyntha Hernández de Sedvall som får prova HEED

Camilla Ringström som får prova Recoverite

Martin Cronier som får prova HEED

Lisette Lundström som får prova Perpetuem

Johan Boholm som får prova Recoverite (eller Perpetuem)

Skitjobbig avslutning

Publicerat: mars 16, 2011 i Allmänt, Gnäll och ursäkter, Kettlebell, Träning
0

Förra veckans träning var den sista ”riktiga” träningsveckan och fr.o.m. tisdag så är jag inne i min formtoppningsperiod. Det kan låta lite pretentiöst för en amatör som jag, men faktum är att om man verkligen vill prestera optimalt så är formtoppning en förutsättning. Själva principen går ut på att sänka träningsmängden på ett kontrollerat sätt så att man på tävlingsdagen är så överjävligt sugen och laddad att kroppen nästan skriker efter att få prestera. Dessutom är man helt förhoppningsvis återhämtad, både fysiskt och mental, från lång tids träning och har fyllda energidepåer. Det är även under formtoppning som risken för att åka på sjukdomar är som störst, så det gäller att vara försiktig.

Nedtrappning

Träningen gick bra förra veckan. Började veckan med ett kortare långpass om 26 km. Planen var egentligen var att springa 30 km, men pga problem med magen fick jag korta ned det. Dock stod det 25-30 km i schemat, så jag gjorde det jag skulle.

I tisdags var det dags för mitt favoritpass igen, dvs backintervaller. 8x 35 sekunder med 2 minuters vila. Ett riktigt underbart pass som lämnade sköna spår i form av träningsvärk i övre delen av rumpmusklerna. Klämde även in ett pass med kettlebells innan middagen. En bra dag.

Efter onsdagens vila var det skönt att ge sig ut på ett 13 km distanspass i 75% av HRmax. Det förlade jag runt Lötsjön där det var hyfsat torrt, även om mycket smältvatten hade samlats på sina ställen. Hade svårt att hålla ner tempot med mina pigga ben, men lyckades ändå hålla pulsen i schack. Innan middag blev det ett kettlebellpass igen. Tyvärr slutade mitt pulsbälte att fungera mitt i passet och trots batteribyte så fick jag inte liv i eländet.

I fredags fegade jag lite och körde det planerade distanspasset på bandet. Det blåste så förbaskat ute. 3 km i distanstempo, 6 km lite snabbare och de sista 3 km i distanstempo. Ingen pulsmätning, vilket störde mig en hel del, men jag fick stå ut. Ett helt ok pass annars.

Söndagens långpass blev en lite sorglig avslutning på veckan. Dels fick jag springa utan pulsmätning, men det hade jag nästan vant mig vid. De första 20 km gick ok, men sen började magen att krångla. Uppsökte Fältöverstens toalett, men väl ute på Valhallavägen så fick jag ont igen. Beslöt mig för att springa raka vägen hem så gott det gick och gå fick jag göra med jämna mellanrum. Det var med nöd och näppe som jag klarade mig hem. Skrapade ihop drygt 30 km, dvs 5 km kort. Inte hela världen kan tyckas, men jag hatar verkligen att inte slutföra ett planerat pass. Hade dock inget val.

Med detta passet gjort återstod endast ett kortare långpass i måndags för att kunna sätta punkt för träningen inför TEC och fokusera på formtoppningen. Nu blir det mer fokus på kontrollerad nedtrappning och lite mer träning i form av kettlebell och stabilitet.

Segt och tungt

Publicerat: mars 12, 2011 i Allmänt, Gnäll och ursäkter, TEC, Träning
0

Fredag:

Inför dagens lunchpass, som bestod av 12 km distanspass med 6 km farthöjning i mitten, fick jag inte i mig något mellanmål pga långt möte.
Jag slängde i mig en halv Hammer Bar, laddade en flaska med HEED och sprang ned till gymet så snart jag kunde. Pulsmätningen har helt kajkat ur på min 310XT, men jag valde ändå att ta på mig bandet i förhoppningen att den skulle vakna till. Det blev löpband idag pga den starka blåsten och lite lathet.
Satte bandet på 1% lutning och började med 3 km i distanstempo, vilket är ca 5:35-5:40 för mig. Det var tungt och energilöst! Jag längtade till fartökningen så att passet skulle ta slut fortare 🙂
Ökade farten till ca 5:15 och genomled 6 km. Det blev aldrig någon njutning, men det var ingen direkt pina heller. När de var avklarade sänkte jag tempot till distansfart igen och avslutade med 3 km. När 12 km var gjorda var jag glad och nöjd över att tagit mig i genom passet.

Väl hemma igen vägde jag mig för att se hur mycket jag svettats: 1,6 kg! Dessutom hade jag druckit ca 6 dl under passet, så över 2 liter vätska på 12 km?! Kan det vara möjligt? Jag svettas förvisso mycket på löpbandet, men ändå. Galet!

I morgon lördag är det egentligen dags för kettlebellträning igen, men vi får se om det hinns med. Vi ska bort till kompisar direkt efter Alicias ridning och innan dess är det ärenden som ska göras. På söndag är det iallafall mitt sista riktiga långpass innan TEC, sen början nedtrappningen och formtoppningen på allvar. Jag ser fram emot den känsla man får under formtoppningen, suget efter löpningen blir enormt!

Trevlig helg!

Jobbigare än man kan tro

Publicerat: mars 9, 2011 i Allmänt, Kettlebell, Träning
0

Ända sen jag började att träna med kettlebell så har jag roat mig med att använda pulsbandet och klockan för se hur min ansträngande det är.

Programmet jag gör är baserat på ett prgram från boken ”träna med kettlebells” av Linus Johannson (Miro Förlag). Programmet innehåller 9 st övningar och jag har lagt till en extra som heter tvåhandsryck (nedan) som är min egen favoritövning.

Jag brukar värma upp några minuter genom att göra jumping jacks eller hoppa hopprep (utan rep). Sen gör jag två varv utan nån längre vila mellan övningarna, vilket brukar ta runt 30 minuter.

Jag har ökat antalet repetitioner i alla övningar för att passa mig bättre, men även för att jag ökat min styrka ganska snabbt initialt. Tyvärr innebär det att jag måste investera i några fler kettlebells inom en snar framtid, men det är angenäma problem.

Kettlebellprogram

Det som förvånat mig mest när jag tränat är hur hög ansträngningsnivån är. Att det är tungt är ingen nyhet, men att jag får så pass hög puls under övningarna är lite av en chock. Eftersom man ofta använder hela kroppen så blir ansträngningsnivån därefter. Att sitta i en maskin på gymet ger ju inget i jämförelse känns det som!

Här ser ni pulsen från gårdagens pass t.ex. I nästan alla övningar var jag över 150 bpm (75% av maxpuls). Jag hade min dotter och hennes kompis springande runt i lägenheten samtidigt, så vilan emellan blev ibland lite längre än vanligt.

Nästa vecka tänkte jag testa ett tredje varv för att se hur det känns. I dagsläget är jag rätt mör efter två varv, men med en kort vila mellan varven så borde det inte vara ett större problem. Vi fr se hur det går.

Formtoppningen börjar

Publicerat: mars 8, 2011 i Allmänt, Kettlebell, Lopp, Träning
0

I helgen skickade Andreas mitt schema och det blev uppenbart att det nu är nära till TEC. Den 9 april är det dags att än en gång ge sig på 100 milesdistansen. Två gånger har jag försökt och tvingats bryta pga löparknä, den här gången ska det inte hända igen hoppas jag.

Har jag då gjort något annorlunda gentemot förra året? Jo, dels har jag sprungit mycket mindre(!), något som kanske skrämmer mig litegrann. Jag började jobba med Andreas i November 2009 och sprang drygt 3800 km totalt under 2009. Under 2010 har jag sprungit nästan 1300 km mindre om jag ska tro Garmin Connect. Skillnaden ligger i att jag har haft ett uttalat syfte med alla pass sedan jag började träna under Andreas. Dessutom var jag arbetsbefriad februari-maj och kunde träna hur mycket jag ville, vilket jag åxå gjorde. Those were the days…

Förutom löpning så har jag tränat en del annat i år, men det har nog dock ingen större inverkan på knäna. Jag köpte en skumrulle i höstas och den har jag använt ett antal gånger. Jag är kass på att komma ihåg att använda den tyvärr, vilket är jäkligt underligt. Jag kommer ju ihåg att träna med mina kettlebells. Nåja, jag ska försöka komma ihåg att använda den 2-3 ggr/vecka fram till TEC. Påminn mig gärna 🙂

Mentalt känner jag mig väl förberedd inför årets upplaga. Tack vare min eminenta support Magnus så fungerade allt smidigt under förra TEC, så vi kommer nog inte ändra speciellt mycket. I år hoppas han nog på att få springa med mig des sista 4-6 milen. Det vart något av ett antiklimax för honom förra året. Även på GAX var det ju tänkt att han skulle hålla mig sällskap de sista 4 milen, men istället fick han köra hela vägen hem från Skåne. Inte så kul minsann.

Jag förlitar mig till Perpetuem som vanligt. Dessutom kommer jag använda Vespa, för jag känner definitiv skillnad i energinivå när jag använder det på långpass. Får inte alls samma behov av att tillföra energi. Jag plockar med mig gel för att ha något att alternera med. Ibland vill jag bara bryta mönstret och få en annan smak i munnen.

Det svåraste är ju att bestämma kläder, eftersom april kan bjuda på många överraskningar. Det kan vara allt från -5 till +15. Helst vill jag slippa att byta kläder under tiden, utan det får räcka med att klä på mig mer när temperaturen sjunker.

Idag var det åter dags för favoritpasset med korta backintervaller. Tack vare det underbara vädret så klädde jag mig i tunnare kläder än på länge, vilket kändes underbart. Valde även att springa i mina Kayano, det kändes grymt!
Värmde upp 2 km och rev sen av 8 st 35 sekundersintervaller med 2 minuters vila emellan. Jag formligen älskar detta pass, men det har jag ju sagt många gånger tidigare. Tyvärr var det inte barmark i den backen jag gör detta pass, så jag fick inte ned kraften ordentligt men fullt tillräckligt. Passet var hursomhelst riktigt lyckat.

På eftermiddagen var Andreas på besök för att diskutera schemat och även upplägget inför TEC. Det känns skönt att kunna bolla lite med Andreas eftersom han dels känner mig väl vid det här laget och dels är ruskigt rutinerad.

Innan middagen klämde jag in ett pass med kettlebells. Har sagt det förut och säger det igen, det är så jäkla kul och tidseffektivt! Så, nu kanske jag inte behöver säga det igen 😉

I morgon onsdag är det vilodag, eller? 🙂

Viloveckan har börjat

Publicerat: mars 2, 2011 i Allmänt, Återhämtning, Barfotalöpning, Gnäll och ursäkter, strumpor, Träning, Utrustning
0

Viloveckan är här och jag tampas med träningssuget från start. Normalt sett brukar jag nästan längta efter viloveckan, men eftersom jag missade 25 km under hårda veckan så var jag inte lika sliten som jag brukar vara, utan ville snarare ha mer. Fick bara ihop 85 km, vilket inte är mer än jag gör en medelvecka.
I måndags var total vila, inte ens kettlebell fick jag träna för min kära fru. ”Nån jävla måtta får det vara, du var ute i femåenhalv timme igår!” fick jag höra, så det var bara att softa. I tisdags stod det 15 km distans och jag fick äntligen röra på mig igen. Valde bandet igen av ren lathet. Siktade in mig på n bra TV-kanal och körde på. Kroppen kändes fräsch och inget satt kvar från helgen.

Idag vaknade jag med lite skum känning i halsen, så jag valde att vänta med träningen tills jag visste var det barkade. Jag hade ”5 km jogg” på schemat, ett utfyllnadspass, så det var inte hela världen om jag stod över. Dagen gick och inget hände, men tiden tog slut och det blev ingen träning. Lika bra att vila när jag har chansen.

I morgon är det åter dags för 15 km distans. Förhoppningen är att vädret är lika fantastiskt som idag, då blir det magiskt! Enda nackdelen med utomhuspass är att jag inte får testa mina nya kompressionstights från CEP, något jag ser fram emot. Återkommer med test framöver.

Jag har även fått ett par CEP kompressionsstrumpor utan fot, egentligen tänkta för fotbollsspelare, vilka jag tror är perfekt för alla som använder Vibram FiveFingers. Ska bli riktigt kul att testa de åxå!

 

Utlottning
Skicka ett mail till ultrazebban@runnersgear.se och skriv några rader om hur du återhämtar dig. så är du med i utlottningen av HEED, Perpetuem och Recoverite. Ange vilken av dem du helst skulle vilja ha och var jag ska skicka den. De vinnande bidragen presenteras här på bloggen.

Långt avslut

Publicerat: februari 28, 2011 i Allmänt, Energi, Kettlebell, Träning
6

Senaste tidens träning har gått lite upp och ned. Min mellanhårda vecka (14-20 feb) gick riktigt bra och innehåll flera roliga pass, däribland backträning samt tusingar. Den veckan avslutades med ett långpass om 34 km.

Förra veckan, som var min hårda, började lite fel. Fick hoppa över det planerade långpasset i tisdags pga tidsbrist, vilket gjorde att jag missade 25 km välbehövlig löpning. Dagen efter flög jag till England och Aylesbury, där vårt huvudkontor ligger. Jag packade naturligtvis ned träningskläder, men valde att bara ta med kläder för löpbandet. I England var det 10-15 grader varmt och snön lös med sin frånvaro, helt underbart. Jag ångrade lite att jag inte tagit med kläder för utomhuslöpning.

Innan middagen på onsdagen så gick jag ned till hotellets gym och körde mina planerade tempointervaller. Började med 3 km i långpasstempo, sen 5 km i distanstempo, 5 km i marathonfart och avslutade sen  med 2 km i distanstempo. Bandet på hotellet fungerade fint, men avslutade automatiskt efter 60 minuter, vilket gjorde att jag snabbt fick hoppa över till bandet bredvid och ännu snabbare få igång det. Högst frustrerande! Det fanns TV-apparater på väggen framför, men de har typ 15″ och väggen var 5 meter bort, så det var inte mycket nöje i det.
Det hade varit en lång dag och jag hade ätit lite dåligt så energinivån var låg när jag stapplade upp till mitt rum efter passet. Det var tur att jag hade packat en shaker med en portion Recoverite, vilken jag svepte blixtsnabbt, annars hade det nog kunnat sluta illa. Efter en duschen styrde jag kosan mot restaurangen och tryckte snabbt ned en hyggligt undermålig hamburgare med pommes. Sötsuget var enormt, men hotellet hade ingen försäljning alls. Däremot hade gymet en låda Mars, så det en sån fick duga. Inte hela lådan alltså…

I torsdags blev det ingen träning, då jag kom hem till Sverige och Solna strax innan midnatt, men däremot kom jag ut i fredags. Hade planerat 15 km i distans/långpasstempo, men beslöt mig för att förlänga det passet för att försöka ta igen det jag förlorat på tisdagen. Det blev 20 km i typ 5:50-tempo, vilket kändes ganska lagom.

Kettlebellträningen har också kommit i gång med jämna mellanrum. Jag utgår från boken Träna med kettlebells av Linus Johansson, en bok jag kan rekommendera för dig som är nyfiken. Jag använder ett av programmen som innehåller 9 övningar och kör dessa två varv, vilket tar ca 35 minuter. Efter det brukar jag känna mig helt mörbultad! Jag köpte två kettlebells på 6 kg respektive 16 kg, vilket kändes som en ganska bra början. Dock måste jag nog inhandla en 12 kg och en 20 kg ganska snart, då jag känner att det är lite för lätt att göra vissa övningar. Man ökar nog styrkan ganska snabbt initialt, för att sen plana ut. Att välja rätt vikt från början är nog väldigt svårt och jag tror att man får räkna med att gå upp i vikt (på kettlebellen alltså) ganska snabbt i början. Det ska bli roligt att se resultatet av träningen om några månader. Min förhoppning är att bli starkare i bålen, samt naturligtvis öka lite muskelmassa och/eller tona kroppen. Beach 2011 ni vet :). Förra veckan hann jag med två pass, på tisdagen och lördagen.

I söndags var det så äntligen dags för det långpass jag sett fram emot en längre tid. 50 km stod på schemat och dagen till ära skulle jag få sällskap av Magnus, han som alltid ställer upp och supportar/crewar/pacear mig på mina lopp. Jag skakade till en 5-timmarslösning med Perpetuem, packade ned några gel samt mina tabletter (Anti-fatigue, Race Caps och Endurolytes) och fyllde ryggan med 2 liter vatten. Strax efter 11 kom vi till slut iväg och tog då sikte nordväst, från Frösunda mot Råstasjön och vidare. Redan från start hade dock Magnus problem. Hans puls låg onormalt högt, över 80%, trots att vi höll rejält lågt tempo. Han kämpade på och bet ihop, men jag såg att han led. Han hade sett fram emot det här lika mycket som jag och ville inte ge upp i första taget. Vi provade att gå en del, men det hjälpte föga. När vi började närma oss Jakobsberg efter 17 km så tog han beslutet att bryta, vilket var helt rätt. Han tog pendeln tillbaka till sin bil i Frösunda, medan jag fortsatte ensam. Lördagens kettlebellpass hade lämnat en hel del spår i kroppen i form av träningsvärk, något som jag fick lida för under långpasset. Kul att det ger resultat, men inte lika kul att ha ont.

Jag tog sikte på Danderyd och passerade Hanstaskogen, Häggvik och Sjöberg på vägen. Träffade dessutom på en gammal ultrabekant i höjd med Rinkebyskogen (som för övrigt ligger långt från Rinkeby), vilket var jättekul. Vi bytte några ord innan det blev för kallt att stå still. Väl i Danderyd styrde jag kosan mot Stockholm. Passerade Stocksund och Bergshamra på min väg in mot Roslagstull, där jag vek av mot Norrtull och sedan genom Hagaparken längs Brunnsviken och hem till Frösunda igen. Trots att jag valt odubbat så funkade det riktigt bra under hela passet, tills jag kom till Hagaparken. Där var det moddigt och tungsprunget. Att jag dessutom hade 45 km i benen hjälpte inte.

När det var 5 km var var det som kroppen kände på sig att vi snart var hemma. Det blev lite trögare att springa. Trots det blev det aldrig jobbigt, utan energin var på topp och kroppen kändes fortfarande förhållandevis pigg. Underlaget längs Brunnsviken var rejält utmanade, vilket sög musten ur benen, men så snart jag fick slät och fast mark under fötterna så flöt det på igen. Det var trots allt skönt att komma hem efter nästan 5:30h löpning.

Slängde snabbt i mig en portion Recoverite innan det var dags att duscha. Passade även på att ta ett snabbt varmbad innan det var dags att påbörja middagen. Svepte ännu en portion Recoverite under tiden som jag lagade köttfärssås och pasta till familjen. SMSade även Magnus för att höra att allt gått bra, vilket det tydligen gjort, det var skönt att höra. Det kändes lite olustigt att lämna honom i Jakobsberg, men han bedyrade att det var ok.

Efter middagen var det dags att inta soffläge och få vila min trötta kropp. Dessutom var det dags att inmundiga allsköns kolhydrater och fett i form av glass och godis, en konst jag förfinat till perfektion 🙂 Det var jag värd efter dagens utflykt!

Snurrig avslutning

Publicerat: februari 14, 2011 i Allmänt, Gnäll och ursäkter, Träning
0

Så var den så kallade lätta veckan avklarad. Jag har kommit i en period med många roliga och en del helt nya typer av löppass vilket gör det extra kul att snöra på sig skorna.

Började veckan med 10 km fartlek, ett pass som jag som vanligt förlade till löpbandet. Värmde upp 2 km och gjorde sen 6 st fartökningar om 500 meter med 500 meters vila emellan. Började strax under 5-tempo och höjde sen 0,5 km/h vid varje intervall tills jag hade 4:15-tempo under näst sista. Eftersom jag inte kände för att jogga ned 2,5 km så la jag till en sista fartökning i 5-tempo för att gör a sista stunden lite mer intressant. Jag hade fortfarande lite spring i benen att göra av med. 🙂

På måndag kväll flög jag till Oslo och stod på minimässa under tisdagen, så det blev ingen träning alls. Kom hem till Solna på tisdag kväll.

I onsdags blev det ett vanligt och lite trist distanspass om 15 km, även det på bandet. Jag vet att jag är lat som inte drar på mig vinterstassen och ger mig ut. Det hände dock en rolig grej när jag sprang på bandet. Seinfeld gick på TV’n och det kom en scen där Elaine dansar. Jag skrattade så jag kiknade och höll på att ramla av bandet! Det rimmade illa med att försöka springa, så jag försökte fokusera på något annat och lyckades samla mig efter en stund. Kul var det hursomhelst!

På schemat i torsdags stod det Stege med förklaringen ”Värm upp 2 km, kör 2 km, 1 km, 500 m, 500 m 1 km, 2 km, jogga ner 2 km. 2 km = Tävlingsfart 10 km, 1 km = Tävlingsfart 5 km, 500 m = ”maxfart” Gåvila 2 min mellan.”
Oj vad krångligt tänkte jag, men efter att ha lagt in programmet i Garmin Training Center och synkat klockan så var det inte så krångligt iallafall. Eftersom jag ville göra detta passet till punkt och pricka så valde jag återigen löpbandet framför isiga gator.
Min ”tävlingsfart” på 10 km är i dagsläget nånstans runt 4:50, så det fick bli så. Vad jag gör på 5 km har jag ingen aning om, men där valde jag 4:20-4:30. 500 metersintervallerna i ”maxfart” hamnade strax under 4-tempo. Alla intervallerna gick bra och jag kände mig stark rakt igenom. Eftersom detta var första gången jag testade stege, så valde jag att lägga tempot lite konservativt för att vara säker på att orka genomföra alla fartökningarna.

Både fredag och lördag var löpvila, så jag var ganska taggad att få komma ut i söndags. Problemen började på natten till söndagen. Jag kunde inte sova och när jag väl slumrat till så var nån av katterna igång och väckte mig. Jag hade satt i mig en hel del godis under kvällen, vilket jag naturligtvis fick sota för åxå. Somnade tillslut framåt tretiden.
På söndag morgon var jag trött, men jag åt frukost och åkte sen för att storhandla inför veckan. Väl hemma igen strax innan lunch så märkte jag att jag var vimmelkantig och mådde underligt. Tog en Ipren och väntade lite, men det släppte inte, så jag beslöt mig för att stå över långpasset. Kände mig verkligen inte i form. Inte förrän till kvällen började det släppa och till slut försvinna helt. Vet inte vad det var, men var glad att det försvann.

Kadens

Publicerat: februari 10, 2011 i Allmänt, Barfotalöpning, Träning
0

Ofta råkar man på påståendet att det optimala stegfrekvensen (kadens) är 180-190 spm (steg/minut). Hur mycket sanning det ligger i det vet jag inte, men oftast är det storheter som t ex Noakes som kommer med dylika teorier, vilket gör att man har svårt att motsäga dem, speciellt när man är en amatör som jag.
Första gången jag kontrollerade min egen stegfrekvens blev jag nedslagen. Tror jag hamnade runt 160 spm och jag kände instinktivt att jag aldrig skulle kunna få upp den till den optimala nivån och slutade fundera mer på det.

Efter jag utforskade VFF-löpningen i somras kom min löpstil att förändras en gradvis. Dels tvingades jag springa mer med framfoten när jag hade VFF, dels fortsatte jag att öva den fotisättningen även i mina vanliga skor. Eftersom jag sprang för mycket och för långt för tidigt med mina VFF så skadade jag mig och fick vila från barfotalöpningen. Dock fortsatte jag att jobba med fotisättningen och i höstas kände jag att jag hade lyckats konvertera helt till framfotalöpning. I samband med att jag förändrade fotisättningen så kom även stegfrekvensen att förändras. Hela min löpstil blev mer balanserad. Jag springer med bättre hållning och guppar mindre upp och ned med huvudet, utan får en mjukare framfart. Ibland kan jag komma in i zonen och liksom flyta fram vilket är en riktigt skön känsla.

Det är på löpbandet som jag märker den största skillnaden. Eftersom jag i princip alltid tittar på TV när jag springer på bandet så måste jag hålla huvudet stilla, vilket jag uppenbarligen gör naturligt numera. Jag kan även se mig själv i rutans spegelbild framför mig så kan jag se hur lite mitt huvud rör sig vertikalt med varje steg.

Vad hände då med min stegfrekvens? Jo, numera snittar jag faktiskt runt 180 spm, beroende på typ av pass. På långpass sjunker kadensen av naturliga skäl, medan jag på fartpassen kommer upp i bortåt 190 spm.

Även om målet aldrig var att öka min stegfrekvens så kom det naturligt när jag ändrade min fotisättning, vilket jag tycker är både intressant och fascinerande. Dessutom kan min nya löpstil förhoppningsvis hjälpa till att stävja löparknä, men det återstår att se på TEC…

Äldre inlägg
Senare inlägg