Inlägg märkta ‘distans’

Eftersom jag helt misslyckats med att anmäla mig i tid till de lopp jag helst skulle vilja springa, i första hand SUM och i andra hand Bislett, så får det här året bli ett ”mellanår” vad gäller lopp. Inför nästa år får jag säkra mina startplatser tidigt så att jag slipper stå där med skägget i brevlådan igen. Det jag mest grämer mig över är att jag missar SUM. Det är ett så perfekt lagom lopp eftersom jag tar tåget till starten, springer 50 km och sen tar tåget hem. Jag hinner lixom klämma in loppet och sen ha tid för annat, till skillnad mot de längre loppen där hela dagen eller helgen går bort. Black River Run som går till nu i helgen var ett alternativ, åtminstone 50 miles, om inte både jag och min fru hade rest i jobbet denna vecka. Jag fick inte ihop pusslet helt enkelt och insåg att det skulle innebära mer stress än jag vill ha inför ett lopp.

Generellt får jag nog ändå säga att träningen flyter på bra, även om jag inte har kommit upp nån vidare distans efter sommaren. Senaste långpasset gjordes nån gång i juni, så det börjar verkligen bli dags. Samtidigt har jag alltså inte haft något lopp att träna inför, så det har inte känts så viktigt.
I övrigt har jag fortsatt med alternativ träning i form av HIIT, kettlebell, traditionell styrketräning etc, så den totala mängd träning har varit fortsatt hyggligt hög. Jag snittar strax under en timmes träning per dag just nu, men det lär öka när jag kommer i gång med långpassen igen. Min målsättning med den alternativa träningen, dvs allt utom löpning i mitt fall, är att få ihop åtminstone tre timmar per vecka, men gärna mer. Det är naturligtvis en delikat balans, eftersom det gäller att hitta brytpunkten där träningen fortfarande ger mer effekt än slitage och lyckas pricka in en ”sweet spot”. Vissa veckor har jag gått lite över gränsen och blivit aningens sliten, men det har alltid varit i samband med att jag senare haft dagar då jag inte kunnat träna och då fått vila.

De senaste veckorna har jag begränsat löpningen till varannan dag, med några få undantag, och det har gjort märkbar skillnad. Jag har känt mig mycket piggare och starkare under löppassen och kroppen har fått rejält med tid att återhämta sig.

I förra veckan var jag i Oslo några dagar och passade då på att ta revansch på en backe som jag gav mig på i februari och som jag då fick ge upp då jag överraskades av fallande temperatur och ymnigt snöfall. Jag hade ganska tunna skor med obefintligt mönster och tunna kläder, så det var en kylig och våt upplevelse den gången. Den här gången gick det dock desto bättre. Oslo visadsig från sin bättre sida rent vädermässigt. Jag sprang från Tøyen upp till Nordstrand, en stigning på ca 200 meter över sex kilometer. Inte brant men i princip konstant uppför. De sista 500 meterna var rejält branta, men väl uppe på ”toppen” så kunde jag pusta ut och sen påbörja nedförslöpningen.
Passet var bara tolv kilometer, men det satte ändå lite spår i benen.

20130919-122843.jpg
Utsikten över Oslo var helt fantastisk, men var tyvärr svårfångad på bild. Containrar är ju inte så sexigt att se på.

Den här veckan har jag varit i Göteborg och Malmö och jag passade på springa i Götet, vilket är första gången för mig. Jag gav mig av från hotellet, som låg vid Centralen, och sprang till Slottsskogen, där jag trots tydliga kartor irrade runt en stund. Slottsskogen var förvånansvärt kuperad och sprang och jag önskade att vi hade något liknande i Stockholm. Hagaparken är förvisso lite kuperad på sina håll, men några av backarna i Slottsskogen var nåt i hästväg.
14 kilometer skrapade jag hursomhelst ihop, varav de sista i strålande solsken, i motsats till det regn och rusk som dominerat i övrigt.

20130919-123657.jpg

Idag består dagen av tågresa från Malmö till Stockholm och sen mässa till ca kl 21, så det blir ingen träning för mig. Två dagars resande och ”mässande” har tärt lite på kroppen, så jag valde bort träning idag. Tar igen lite i morgon och till helgen.

För snart en vecka sen kom vi hem från tre underbara veckor i Italien. Träningen var som tidigare sagt sporadisk, iaf vad gällde löpningen. Under tre veckor kom jag endast ut på tre distanspass, men körde däremot ett antal pass med tabatintervalller tillsammans med fru och dotter. Efter det körde vi styrka av olika slag, så lite träning har det blivit. Dock var det ju trots allt semester, så jag ville ändå känna att jag vilade upp mig ordentligt. God mat och dryck har gett mig ett ”trivselkilo” att arbeta bort när jag nu kommit hem, så nu är det återigen allvar med träningen.

Sen vi kom hem har jag satt igång med ganska normal träning igen. Det har blivit några löppass den här veckan och dessutom både tabatintervalller och diverse styrka. Jag har dammat av mina kettlebells igen och lärt frun några basövningar. Kul med omväxling. Mitt nya favoritpass är 15 min burpees. Jag gör 6-7 burpees, vilket tar ca 25 sekunder, och vilar resten av minuten och repeterar sen i 15 minuter. Jättekul och skitjobbigt på slutet. Tanken är att man bygger på med fler burpees med tiden. Superbra och tidseffektiv helkroppsträning.

I morgon går Stockholm Ultra av stapeln för första gången. Jag ville ju inte känna pressen att behöva träna och formtoppa under semestern, så jag har valt att stå över. Dock är jag sjukt sugen… I dagsläget har jag nog ändå inte 100 km i kroppen, så det får vara helt enkelt. Det ser ut att bli varmt i morgon, så jag avundas inte dem som springer, framförallt 100K, men önskar dem alla lycka till!

Idag blev det knappt 30 minuter kettlebell innan frukost och sen 12 km distans när vi kommit upp till kollis. Tog en sväng från Brommaplan in till Rålambshovsparken och tillbax. Vet inte om det var morgonpasset i kombination med värmen (30C i solen) som tog musten ur mig, men min puls låg skyhögt under större delen av passet, ibland så högt som 88% och det i ett tempo runt 5:30.

20130803-135137.jpg
Vyn från Tranebergsbron är spektakulär!

Efter löpningen kunde jag med gott samvete njuta i solstolen resten av dagen!

Igår var det så äntligen dags att premiärspringa mina nya Brooks PureFlow2 som jag ”impulsköpte” i fredags. Hade iofs läst om dem på nätet, men hade sgs glömt dem när jag väl stod i butiken.

Vid 10 snörde jag på mig den 295 gram ”lätta” skorna (i storlek EU46/US12). Skorna är inte superlätta, men känns ändå riktigt nätta på foten om man väger in dämpningen i ekvationen, framförallt jämfört med NB Minimus med sina 205 gram.

Snörningen är asymmetrisk och lite speciell då plösen endast fäster längs yttre sidan, men det stör inte på något sätt utan gör tvärtom att skon sitter riktigt bra. PureFlow2 är inte direkt en minimalistisk sko, utan erbjuder bra dämpning med låg drop (höjdskillnad mellan häl och tå) om 4 mm. Precis vad jag kommer uppskatta i Italien där jag bara springer på asfalt och bara i backar.

Tillsammans med dottern på cykel gav vi oss av norrut från Frösunda via Ulriksdal och Silverdal till Sollentuna och Häggvik. Det är cykelväg större delen av vägen, vilket underlättade för Alicia som inte cyklat så mycket ännu i år. Efter Häggvik gick vägen via Akalla och sen tillbaka till Sollentuna och hemåt samma väg från Silverdal. Vi hade perfekt väder hela tiden, lite disigt och lagom varmt.

Mina Brooks skötte sig exemplariskt under hela turen och bjöd på en bekväm tur. Under passets 21 km kände jag inga problemområden och inget visade sig efteråt heller. Det jag var mest orolig för var om jag skulle slå i ”långtån”, den tå som är längst och som jag hade ont i redan, men det gick bra. Materialet i PureFlow2 är styvt längst fram kring tårna, men inte lika hårt som vanliga skor. En bra kompromiss mellan skydd och komfort.

Alicia klarade cykelturen över förväntan, men hade rejält ont där bak på slutet. Det var hursomhelst väldigt mysigt att ha sällskap och få tid tillsammans, samtidigt som hon kom ut och rörde på sig isf att sitta hemma.

20130701-091344.jpg

20130701-091408.jpg

20130701-091423.jpg

20130520-074643.jpg

Så har jag lagt ännu en bra träningsvecka bakom mig. Den började lite knackigt pga att smärtan i stortån, som jag tjongade in i en rot i söndags, men blev bättre på slutet.

Måndagens pass fick kortas av en smula då det gjorde för ont halvvägs och även under tisdagens pass smärtande det, men först efter 3/4 av passet. Valde att vila helt från löpningen under onsdagen och det gjorde att jag på torsdagen kunde springa både på lunchen och tillsammans med Janica efter jobbet. Lunchpasset blev förvisso en extremt seg historia, men tån gnällde iaf inte. I fredags var jag gräsänkling några timmar på kvällen, så jag passade på att göra ett kvällspass runt Brunnsviken. Hade egentligen tänkt mig nåt längre, men det hanns tyvärr inte med. Valde mina Trailroc 245, som inte har något tåskydd att tala om, för att inte riskera att få ont i stortån igen och det funkade perfekt.

I söndags förmiddag gav jag mig av mot Ursvik för ett varv i Extremen. Det var kvavt och fuktigt och jag var lite seg, så jag beslöt mig för att gå helt på upplevd ansträngning och inte titta på klockan alls, förutom när jag ville kolla distansen.

Jag tog det lugnt och rundan i Ursvik var som vanligt både omväxlande och lite utmanande. Vädret växlade ibland och det var risk för regn, men så länge jag var ute så var det som tur var uppehåll. I Ursvik höll jag på att trampa på kopparödlan på bilden. Trots att den kröp mitt på stigen så var det lätt att ta den för en kvist eller rot. Jag stannade och tittade på den nån minut innan jag gav mig av.

Efter Ursvik sprang jag via Ulriksdal och ned till Haga Forum där jag vände hemåt för att till slut komma hem med 30 km i benen. Ingen lång runda, snarare precis lagom. Tempot låg strax över 6 min/km och pulsen på låga 144 bpm (72%). Riktigt nöjd med både tempo och puls. Pulsen har varit lite högre än snittet på sistone, så jag var orolig att nåt va på gång igen. Dessutom brukar värmen öka pulsen, men jag verkar ha acklimatiserat mig lite mer nu.

Veckan slutade på 82 km och räknat söndag-söndag blev det 111 km. Ännu en ganska hygglig vecka alltså. Denna veckan kör jag på ungefär som vanligt, men sen trappar jag ner inför Jättelångt den 8 juni. Hoppas på en fin dag i skog och mark mellan Grisslehamn och Norrtälje

20130509-140117.jpg

Förkylningen höll mig i ett stadigt grepp i en vecka, men i söndags vågade jag mig ut för att testa om jag vågade dra igång träningen igen. Det blev ett varv runt Brunnsviken, dvs 14 km, i lagom tempo. Allt kändes bra, men efter 5 km insåg jag att det kanske va onödigt att springa så ”långt” efter att varit sjuk, men då var det lixom för sent. Kunde ju inte gena över vattnet, så jag tog det lugnt och sprang klart.

I måndags gav jag mig åter ut på ett varv runt BV och det kändes fortfarande bra. Innan middag passade jag på att damma av kertlebellen och körde diverse övningar, något jag fortfarande lider av. Träningsvärken är olidlig!

I tisdags valde jag att springa mer asfalt runt BV och tempot blev därmed högre. Solen sken och det gick lite av sig självt. Varmt som attan, det märks att jag inte vant mig vid värmen ännu. Dock blev det aldrig ett problem, utan jag njöt bara. Jag älskar sol!

Även igår fick det, för fjärde dagen i rad, bli ett varv runt BV. Jag tvingade ned tempot rejält den här gången, något jag misslyckats med de andra dagarna.

Idag är planen att köra ett backintervallpass, men just nu njuter jag av solen i en solsäng på kollis, så vi får se om det blir vilodag idag. Kanske ska jag kosta på mig det och skynda långsamt efter förkylningen? Vi får se…

Eftersom både fru och dotter hade andra planer för fredagen och sov borta på var sitt håll så föll aktivitetsvalet av naturliga skäl på löpning. Hade lite lösa funderingar på långpass, nattlöpning m.m., men eftersom jag ville finnas hemma på kvällen och natten om ffa Alicia behövde min hjälp så föll till slut valet på ett mellanting.

Drog på mig mina Inov-8 Trailroc 255 och gav mig av mot Ursvik. Tog en flaska med HEED eftersom jag inte visste hur långt passet skulle bli. Ville inte begränsa mig genom att bestämma hur långt eller länge jag tänkte springa, utan mer låta det bli som det blev.

Skärmavbild 2013-04-26 kl. 22.39.44

Så här ser bansträckningen för Ursviks Extremspår ut numera. Helt klart en förbättring.

Kroppen har inte känts helt ok denna vecka. Långpasset i söndags var tungt på många sätt, hade ont i benen den sista halvmilen av 30 km. Vilade från löpning i måndags och körde ett Insanitypass istället. I tisdags blev det 14 km distans som var ganska ansträngande och pulsen låg knappt 10 slag över det normala. Även onsdagens 16 km distans var tyngre än vanligt, med hög snittpuls och nära nog tunnelsyn på slutet. Inget roligt pass alls, det tog tid att återhämta mig efter det. I torsdags var det dags för Alicia att träna en timme friidrott på kvällen, så jag hängde med och passade på att köra mina backintervaller under tiden. Det passet fungerade riktigt bra, men så är det kort åxå. Träffade på Camilla som var ute och tränade en adept, en snabb kille som körde tusingar så det rök om det.

Med blandade resultat bakom mig i veckan så var jag osäker på hur dagens pass skulle bli, så jag lyssnade väldigt noga på kroppen och tog det försiktigt. Sprang upp till Ursvik och anslöt till extremen ungefär 3 km in på spåret. Detta var första gången i extremen i år, så jag blev glatt överraskad när det visade sig att de dragit om stora delar av spåret. Det har nästan blivit ett helt nytt spår och dessutom klart mycket roligare än tidigare. Löpningen flöt på riktigt bra och jag njöt av varje sekund, snudd på runners high vid nåt tillfälle. För det mesta var det torrt och fint, men på flera ställen var det lerigt, blött och rejält upptrampat. Lyckades gå ner mig i några fina lerpölar, men skorna dränerade otroligt bra, så jag behövde inte springa med blöta och kalla fötter i många minuter.

IMG_4878

Efter en tur i Ursviks Extremspår tog det en stund att få skorna rena igen. Hinner förhoppningsvis torka lagom tills det är dags att skita ner dem i morgon förmiddag igen.

På tal om skorna så skötte de sig exemplariskt! Grymt grepp på alla underlag och precis lagom mycket dämpning för att fortfarande ha god markkontakt. De har mycket gemensamt med lillebror 245, men jag tycker ändå att de skiljer sig tillräckligt mycket för att motivera att ha båda i garaget. Jag kommer definitivt använda 255 på långpass och 245 på distanspass. Det enda negativa jag kunde hitta var att de har för bra grepp på asfalt. Jag gillar inte när sulan nästan suger sig fast i asfalten. Nu är det ju inte en asfaltssko utan en trailsko, så det är inget problem så länge man håller sig till trail. Jag sprang SUM i mina 245or och det var ju inga problem trots en hel del asfalt. Det var iofs inte speciellt roligt att springa med dem på asfalt, men det går.

Hursomhelst så gick dagens pass alldeles utmärkt och jag fick ihop ett hyggligt pass på 20 km. Planen är att hinna med ett långpass i morgon förmiddag innan mina tjejer kommer hem, så lite energi ville jag spara tills dess. Det blir nog ett besök i Ursvik igen, det var så förbaskat roligt!

Det fick bli pizza som återhämtningsmat, en riktig gräsänklingsmiddag framför TVn.

Trappar ner

Publicerat: april 8, 2013 i Allmänt, skor, TEC, Träning, Utrustning
Etiketter:, , , , ,

Med bara några dagar kvar till TEC så börjar det synas på Facebook, Twitter och annat att folk förbereder sig. Det blir lätt ett stort fokus på framförallt utrustningsfrågor och väderprognoser. Många går in i bubblan och fokuserar stenhårt, det är ju så mycket som måste stämma, famförallt om man ska springa 100 miles.

Jag vet att jag kommer bli stressad på fredag kväll när jag börjar fundera på om jag tänkt rätt och börjar ändra mina planer i sista minuten. Efter väderomslaget 2012 är jag lite bättre förberedd vad gäller just vädret. Är det 30 cm snö på lördag morgon så är det. Kan jag inte göra något åt det så tänker jag inte oroa mig, vilket för övrigt är mitt nya motto.

Efter förra veckans långpass så blev det bara Insanity på tisdagen, intervaller på onsdagen, 18 km distans samt Insanity på torsdagen och till sist 20 km distans på söndagen. Fredag och lördag vilade jag helt då vi hade andra planer. Dessutom måste jag trappa ner och låta kroppen återhämta sig ordentligt.

Den här veckan blir ganska lugn. Idag körde jag Insanity på lunchen, i morgon blir det ett distanspass och eventuellt Insanity och på onsdag är det ett kort intervallpass på schemat. Jag kanske lägger till ett lugnare Insanitypass den dagen. Torsdag och fredag är total vila.

Två dagars vila är precis lagom mycket för mig, det märktes speciellt i helgen. Distanspasset i söndags blev ett av mina bättre. Jag gick ut i ett mycket konservativt tempo och slog av på tempot så snart det kändes minsta ansträngande. Tittade aldrig på klockan, bortsett från några koll på distansen, utan förlitade mig på den upplevda ansträngningen.
Höll mig mest till asfalt, men valde fel väg vid Stora Skuggan och kom in på en isig stig som inte passade mina skor (NB RC 1400) något vidare. Fick istället springa på isen längs stranden nån kilometer innan jag kom till en väg som ledde upp till Lappkärrsberget och jag fick fäste under fötterna igen. Lite spännande detour. Passet slutade hursomhelst på 20 km @ 5:25 med 145 bpm (72%) i snittpuls. Inget sprintpass, men den låga pulsen till det tempot har jag nog sällan, om ens nånsin, haft.

20130408-202517.jpg

Jag har en längre tid letat efter ett par bra skor för mina Insanitypass och i lördags hittade jag äntligen ett par som både sitter bra och dessutom är snygga. Reebok R Crossfit Nano 2.0 är det väl tilltagna namnet. De fick visa färg under dagens pass och de levererade. Hittills har jag använt Vibram Fivefingers, men det har inte varit optimalt. Önskar bara att jag kunde ha de nya på fritiden åxå, men de ska bara användas inomhus tyvärr. Vill ju inte repa golvet å andra sidan. Kanske kan köpa ett par till? 🙂

20130408-181407.jpg

Träningen har flutit på riktigt bra på sistone. Det har blivit ett antal distanspass mellan 12 och 18 km, ett intervallpass på bandet, ett riktigt bra långpass på 37 km, ett lyckat backintervallpass samt ett antal Insanitypass. Jag har alltså inte legat på latsidan utan tvärtom kört på så hårt jag kunnat.
Jag valde dock att vila helt under skärtorsdagen, långfredagen och påskafton för att se om muskelfästet under knät blev bättre, men resultatet var marginellt bättre tyvärr.

Jag trodde kroppen skulle vara piggare än nånsin efter tre dagars vila, men riktigt så blev det tyvärr inte. Veckans långpass, och det sista inför TEC, blev iallafall en solig historia och gick via Danderyd och Djursholm till Ensta Krog i Täby, där starten för TEC går, och tillbaka via Mörby, totalt 35 km. Den snabba och lätta känsla som jag haft de senaste veckorna infann sig tyvärr inte, men i det stora hela var det ett lyckat pass.

Skärmavbild 2013-04-01 kl. 20.28.11
Måndagens långpass blev en solig och trevlig runda.

Om knappt två veckor är det åter dags för TEC. I år springer jag bara 50 miles, då tanken egentligen var att springa ett 100 miles lopp en månad senare. Det loppet känner jag dock inte att min kropp tillåter. Problemet med muskelfästet i vänster ben samt Plantar Fasciitis har gjort att jag inte fått till den träningsmängd som jag hade hoppats när jag anmälde mig förra året.

Nu får jag satsa på att göra ett bra TEC istället. Jag har ingen direkt målsättning med loppet eftersom det var tänkt som träning, så jag får åka dit och springa så fort jag kan helt enkelt, hur svårt kan det va? 🙂

20130402-200424.jpg
Sprang förbi Ensta Krog, starten för TEC, under måndagens långpass. Det var fortfarande en hel del snö och is de första hundra meterna från starten, men det hinner nog töa bort.

Långben

Publicerat: mars 15, 2013 i Allmänt, Träning
Etiketter:, ,

Jag var inte speciellt sugen på att springa i morse när klockan ringde. Ännu en natt på hotellet i Odense. Vaknade av värk i benet ett antal gånger tyvärr, så det blev inte många sammanhängande timmar sömn.
Drack en kopp snabbkaffe med socker medan jag vaknade till liv. Svidade om och gav mig ut. Termometern visade -6, klart varmare än hemma, så jag klagade inte. Glömde solglasögonen på rummet, något jag förbannade då solen stod lågt och jag fick kisa halva sträckan. Kroppen tog god tid på sig att värma upp, men det kändes ändå rätt ok. Hade ritat upp en runda på mapmyrun.com kvällen innan och hade appen igång på min iphone så jag kunde följa rutten. Sprang trots det fel en gång 🙂
Drygt 13 km blev det iaf till slut, vilket kändes lagom. Benet värkte en del och energin tröt lite på slutet, men i det stora hela var det en lyckad runda. Odense är väldigt platt, höjdskillnaden under passet var bara några meter.
Nu är jag på väg hem till Solna igen, det ska bli skönt att få göra helg.

IMG_4746

Barmark

Publicerat: mars 11, 2013 i Allmänt, Träning
Etiketter:, , , , , , ,

Efter besöket hos Jenny i måndags var jag lite extra försiktig under mitt första löppass på onsdagen. Kortade av det lite när jag fick känningar i knät och nöjde mig med 14 km. Hoppade dessutom över mitt planerade backträningspass i torsdags och körde istället Insanity, eftersom jag då kan styra lite mer över hur jag belastar och får dessutom ett rejält träningspass.

I fredags sken solen och det var vår i luften när jag gav mig ut. Valde för första gången på flera månader att inte springa i IceBugs, utan tog istället mina trotjänare TNF Single Track. Jag ville känna asfalt under fötterna isf is och snö som dominerat så länge. Satte av mot Sollentuna och sprang på nästan helt torra cykel- och gångvägar hela vägen dit och hem. Tack vare greppet på asfalt, och kanske även det fina vädret, blev tempot dessutom relativt högt. 16 km @ 5:14 med ganska låg puls var överraskande resultat med tanke på hur lätt det kändes. Det snabbaste jag sprungit sen snön la sig över Stockholm iaf. Ett uppfriskande pass på flera sätt. Det kändes dessutom bra i knät hela tiden.

I går var det så dags för långpass och på schemat stod 35 km kuperat. Eftersom det fortfarande inte går att springa i Ursvik, och med blodad tand från fredagens asfaltslöpning, så valde jag åter att hålla mig på gång- och cykelvägar och sökte mig istället till alla backar jag kände till eller kunde hitta på vägen. Från Frösunda gick färden norrut via Bergshamra och Danderyd, till Edsberg och sen söderut igen via Järva och Sollentuna.

Jag försökte i möjligaste mån att springa på, för mig, okända vägar vilket gjorde större delen av passet till något nytt. Jag hade strålande solsken under nästan hela passet, men värmen kom aldrig riktigt upp i fredagens kaliber. Mina tunna vantar åkte av och på flera gånger och buffen fick sitta på hela tiden. Tempot var återigen ganska hyggligt och trots att jag endast tittade på klockan sporadiskt för att hålla koll på distansen, så insåg jag att det gick snabbare än det brukar.

Jag kortade av passet en smula pga tidsbrist, men fick ändå ihop drygt 30 km strax över 5:30-tempo med låg puls. Ännu ett lyckat pass alltså. Det är nog vårkänslor i benen just nu.

Den här veckan ska jag till Odense i Danmark onsdag till fredag. Jag packar naturligtvis träningskläder och hoppas hinna med en runda eller två. Dessutom har jag alla Insanity-pass på min iPad så att jag kan köra pass även när jag reser. Vi får se hur veckan blir.

20130311-172811.jpg
Bild från SUM påminner om hur fantastiskt det är med barmark. Längtar tills all snö är borta!