Uppmaning till alla cyklister

Publicerat: januari 26, 2011 i Cykling, Gnäll och ursäkter
0

Varje kväll när jag är ute och springer på gång- och cykelvägar så möts jag av cyklister som har starka, blinkande framlampor, pannlampor(!) eller inga lampor alls. Ska det vara så förbannat svårt att skaffa en helt vanlig cykelbelysning? De säljs ju för bövelen överallt!

Var tog de gamla hederliga cykellamporna vägen? Ska man behöva drabbas av epileptiskat anfall pga dessa technolaserlampor som en del har när de cyklar? Om man är så orolig för att inte synas, testa en reflexväst. Vanliga reflexer är också väldigt effektivt. Man behöver inte se ut som en mobil Jean Michel Jarre-konsert varje gång man cyklar hem från jobbet.

Det finns lagar och bestämmelser som stipulerar hur cyklars beslysning ska vara beskaffad, följ den! Blinkande framlampor eller pannlampor är inte tillåtet alls, basta.
Framlampan ska kunna ses på ett avstånd av 300 meter, den ska alltså inte lysa upp omgivningen 300 meter, en viktig skillnad.

Jag kanske ska ta min pannlampa (Silva Alpha6) en kväll och ställa mig nånstans och blända varenda förbipasserande cyklist? En och annan lär komma hem med solbränna efter det mötet. 😀

Ur askan i elden

Publicerat: januari 24, 2011 i Allmänt, Energi, Gnäll och ursäkter, Kosttillskott, Träning
1

Ännu en medelvecka har gått till ända och hårda veckan tar sin början. Nu är det inte långt kvar till TEC och det känns på flera sätt. Dels ökar träningsbelastningen och dels poppar TEC upp i huvudet i tid och otid, framförallt när det tar emot under ett pass. Då biter jag ihop och påminner mig själv om att TEC kommer bli ännu jävligare, så det är inte lönt att gnälla.

Veckans träning började med ett lugnt distanspass på löpbandet i måndags. 8 km i max 75% av maxpuls. Långpasset från söndagen hade inte lämnat några spår och passet flöt på bra. Detta pass gjorde jag på löpbandet.

I tisdags var det åter dags för backintervaller. Den här gången var det 6x 400 meter med 3 minuters vila som gällde. Värmde upp drygt 3 km innan jag satte fart. Intervallerna flöt på riktigt bra och jag lyckades hålla nästan identiskt tempo under varje intervall, samtidigt som jag lyckades ligga på gränsen rent ansträngningsmässigt och samtidigt orka alla intervallerna. Ett riktigt lyckat pass. Sa jag att jag ÄLSKAR backintervaller?

I onsdags var det dags för fjärde passet på lika många dagar. Kroppen kändes fortfarande fräsch, men mentalt så var jag lite extra trött. Jag hade besök av kollegor från England och hade kört omkring med dem under dagen samt suttit i möten.
Passet för dagen var ett 13 km distanspass (max 75%), så det var ganska skönt. Gick ned till gymet på kvällen och sprang medan jag tittade på TV. Helt ok.

Torsdagen var vilodag och det passade mig mer än bra. Efter ännu en dag med mina engelska kollegor så var det skönt att bara slappa efter jobbet. Nog för att jag älskar att träna, men ibland är det jävligt skönt att slippa. Trots det fick jag ångest för att jag inte tränade… Go figure.

I fredags var det dags igen och på schemat stod 13 km fartlek, ett pass som jag tidigare gjort på bandet några gånger med lyckat resultat, så det fick bli så igen. Värmde upp två kilometer och körde sen 500 meter fartökning (ca 4:45) följt av 500 meter jogg (ca 5:45), därefter 1 km fartökning (ca 5:00) följt av 500 meter jogg (ca 5:45). Följde det mönstret resten av passet och avslutade med en rejäl spurt. Min fotpod, som jag för övrigt har kalibrerat några gånger, beslöt sig för att inte fungera optimalt, medan pulsmätningen för en gångs skull fungerade ypperligt. Underligt.

Lördag var som vanligt vilodag vad gäller träningen.

I söndags var jag först och veckohandlade på morgonen. Väl hemma igen så städade jag lägenheten innan jag började förbereda mig inför dagens långpass. Glömde helt bort att äta mellanmål, så jag försökte kompensera genom att ta en Vespa och sen äta en näve nötter och russin. Fyllde ryggan med vatten och packade ned två gel samt Perpetuem Solids och gav mig sen av.
Det har blivit väldigt svårt att hitta inspirerande rundor på sistone. Vintern har gjort det än svårare då man plötsligt kan hamna på oplogade gångvägar och tvingas tillbaka eller långa omvägar.
Jag valde att springa mot Bergshamra och via Stocksund bort mot Djursholm. Efter Näsbypark sprang jag under E18 och hamnade plötsligt vid en sjö som kändes bekant. Jag hade kommit till TEC-spåret! Följde den en bit tills jag kom till cykelbanan ett stenkast från Ensta Krog. Följde cykelbanan mot Näsbypark och följde sen lite nya vägar och stigar tillbaka. Blev omsprungen av en ”äldre” kille strax efter Näsby Slott och han skulle uppenbarligen samma håll som jag, så jag tog rygg på honom. Låg ca 5-7 meter efter honom en halvmil tills han började krokna och jag gick upp bredvid honom i en backe. Frågade hur han mådde och så vips hade jag sällskap. Det visade sig att 47-åriga Johan var läkare men forskade numera på KI (typ nåt om hjärtat) höll på med triathlon på motionsnivå. Vi sprang ihop till Stocksund, där han bodde. Riktigt roligt att göra nya bekantskaper! Nu hade jag ca 5 km kvar, men krafterna var det inget fel på, tvärtom. Under passet hade jag ätit en gel och två Perpetuem Solids, total ca 150 kcal,  men led inte av nån energibrist, toppen!

Väl hemma vid porten kunde jag konstatera att passet blivit väldigt lyckat. Energimässigt hade det funkat jättebra och passet i sig var roligt då jag fått se helt nya områden samt stiftat en ny, om än flyktig, bekantskap. 35 km @ 5:56 med 148 bpm (74%) puls var ett kvitto på att formen var helt ok.

Nu väntar hårda veckan, det ska bli intressant!

 

 

Lätta veckan är över, nu trappas det upp!

Publicerat: januari 16, 2011 i Allmänt, Energi, Kosttillskott, Träning
2

Veckan som gått har varit bra rent träningsmässigt, men även mentalt. Med det menar jag att motivationen har återvänt och jag är peppad inför kommande utmaningar. Det var när jag träffade Andreas i veckan som jag kände att jag återfick motivationen igen och det är ju en av många anledningar till att man har en coach. Vi diskuterade och planerade framförallt min träning och målsättning inför TEC, men jag fick även chansen höra mer om äventyret Across The Years.

Veckan började dock med ett misslyckat pass. På schemat stod tempo 10 km, vilket betydde 2 km uppvärmning, 6 km i 4:45-tempo (10K fart) och avsluta med 2 km nedjogg. Jag valde att förlägga det på bandet, dels pga underlaget ute, men framförallt för att min dotter var hemma och jag ville inte springa för långt bort när hon var ensam hemma.
Värmde således upp och satte sen av i 4:45- tempo, vilket kändes ok i början, men efter knappt 2 km kände jag att jag behövde en paus. Jag tryckte på paus, snöt mig och drack lite och körde sen vidare. Ytterligare en km avverkades, men jag kände att det inte funkade. Jag hade inget att ge! Pausade ca 10-15 sekunder och fortsatte igen, för att sen upprepa det varje kilometer. Besvikelsen var stor när jag insåg att jag inte hade farten i mig, åtminstone inte den dagen. Kände mig riktigt patetisk, men insåg även att jag inte gjort ett fartpass på flera månader, så det var kanske inte så himla konstigt.
I tisdags var det löpvila, så istället körde jag två omgångar Your Shape Atletiskt Program.

Onsdagens pass var 13 km @ 75% HRmax, vilket jag gjorde på bandet. Inte mycket att skriva hem om direkt, det var bara att göra.

I torsdags var det ÄNTLIGEN dags för backintervaller, min absoluta favorit! Jag älskar känslan när jag får ta i så det nästan svider i musklerna och det känns som jag springer fort som faan, men inser att benen knappt rör sig pga mjölksyran. Dödsskönt lidande!
Passet består av 8 x 35 sekunder med 90 sekunders vila. Inte så grisigt som det kan vara när man t.ex. bara har 60 sekunders vila.
Värmde iaf upp 2 km och kom fram till backen jag valt för ändamålet. Pga underlaget valde jag en cykel- och gångväg som var någorlunda plogad. Normalt sett använder jag den backen för mina 400 meters backintervaller, men den fick duga även till dessa korta.
Rev sen av min intervaller en efter en och älskade varenda minut. Lyckades hålla jämn fart under alla och krämade sen på rejält på sista för att klämma ut det sista ur benen. Det blev ett sånt där pass som man ler åt på vägen tillbaka.

I fredags vilade jag från löpningen, men körde istället två omgångar Your Shape och la in mage- och armträning emellan. Man kan ju inte vila helt lixom.

Lördag blev iallfall en vilodag, då den var fylld med en massa andra aktiviteter med avslutande middag + bubbel och öl hos våra vänner som bor granne.

Idag var det så dags för långpass. Strax innan tolv tog jag en Vespa, laddade ryggan med vatten och packade några Perpetuem Solids samt en gel och gav mig ut. Valde dubbat framför GoreTex, vilket visade sig var rätt val, även om jag gärna sett att jag haft både och. Det regnade och var slaskigt och framförallt blankis! Dubbarna bet bra, så det var inga problem. Däremot var det lite kallt om fötterna då jag envisades med att trampa i ganska många vattenpölar under passet. Passet flöt på bra och efter en mil tog jag min första Perpetuem Solids. Höll mig sen fram till 15 km då jag tog gelen. Jag ville försöka låta Vespa göra grovjobbet och bara addera lite energi i taget. En Perpetuem Solids innehåller ca 33 kcal, vilket gör det enkelt att portionera. Jag tog sen en Perpetuem Solids var 5:e kilometer och höll mig bra på det. Det blev totalt tre stycken och en gel, vilket blir drygt 180 kcal på 28 kilometer, utan att känna av minsta tecken på energibrist. Jag hade inte ätit något på nästan 4 timmar innan passet, så jag hade inte de bästa förutsättningarna heller, men det gick ju bra.

Efteråt vankades det varmkorv med bröd och det sköljdes ned med Recoverite innan det var dags för dusch och bad. Tog en portion Recoverite efteråt, samtidigt som jag satte degen inför vårt semmelbak. När det var klart var det dags att fixa middag, som bestod av delvis hemmagjord pizza.

Nu ska jag slå mig ned i soffan och njuta av de sista timmarna av söndagen! I morgon fortsätter träningen, så det gäller att återhämta sig!

Viloveckan avklarad

Publicerat: januari 10, 2011 i Allmänt, Träning
0

Nyss hemkommen efter veckans sista pass och har hunnit duscha samt förtära lite Recoverite, en Hammer Bar och ett stort glas O’boy, de två senaste som lunch.
Slog mig ned framför datorn för att ta en titt på hur passet såg ut på Garmin Connect och  kom på att jag helt glömt bort att skriva ett blogginlägg sen nyår.

Många gånger, när jag varit ute på långpass eller längre distanspass, så har jag tänkt att det vore toppen att kunna diktera bloginlägg medan jag sprang. Det poppar upp så mycket saker i huvudet när an springer, men väl hemma igen så är det som bortblåst. Kanske ska jag börja filma mig åxå? Jag har sett några av Andreas videobloggar och funderat på att testa någon gång, men det har inte blivit av ännu.

På tal om Andreas så genomförde han tävlingen Across The Years i Phoenix, Arizona, under nyårshelgen. Han sprang i 72 timmar och tillryggalade under den tiden 384 km! Han slog det gamla svenska rekordet på 72 timmar med över 100 km! Läs mer på Andreas blog och missa inte hans videoblogg från loppet som finns där. Han kammade hem en delad andraplats, klart bättre än han hade hoppats. Stort grattis Andreas!
Värt att notera är att Andreas byggde sin energistrategi med Perpetuem som grund. Dessutom använde han Anti Fatigue samt Endurolytes för att bl a undvika kramp och hålla benen fräscha så gott det gick.

Veckan som gått var alltså min vilovecka och innehöll bara distanspass av olika längd. Det blev 5 km i måndags (löpband), 12 km i onsdags (löpband), 15 km i fredags (ute) och avslutningsvis 17 km i söndags. Det enda förutbestämda med dessa pass var längden, resten var upp till mig.

Det är skönt att kunna springa som jag själv vill ibland, även om träningseffekten inte blir optimal. De flesta av oss springer för snabbt på de långsamma passen och för långsamt på de snabba passen. Det är lätt att springa i den fart som känns bäst, men det är ganska sällan som det ger optimal träningseffekt. Om man ändå ska ge sig ut och springa i 1-2 timmar så kan man ju se till att utnyttja tiden på bästa sätt, eller? Nåväl, alla har sina egna mål och anledningar till att de tränar. Det ska ju vara roligt också, annars kan man ju drabbas av motivationsbrist, något som jag själv gjorde nyligen.

Utöver veckans löpning så har jag även passat på att köra ett antal pass framför TV’n, med hjälp av Your Shape. Testade att köra ett 14 minuterspass som kallades Atletisk träning, direkt efter mitt ordinarie 34 minutersprogram. Atletisk träning innebar diverse övningar som ska vara extra bra för ”atleter” som mig 🙂 , roligt och framförallt jobbigt, vilket naturligtvis är en ypperlig kombination.

Dags att ta sig an en ny vecka med jobb och träning!

Gott nytt år!

Publicerat: januari 3, 2011 i Allmänt, Energi, Kosttillskott, Träning, Utrustning
2

Så var det dags att börja gå upp kl 5:45 som vanligt. Man vänjer sig snabbt vid att vara ledig minsann. Det har blivit många sena kvällar på sistone, men nu är det slut på det. Den här veckan är å andra sidan ganska kort, så det blir något av en mjukstart.

Jag fick tillslut igång min fotpod i torsdags eftermiddag och förlade den dagens 16 km distanspass (i max 75% av MRmax) till löpbandet. Valde bandet som har TV rakt framför/ovanför och trummade sen på. Det gick riktigt bra och tristessen lyste faktiskt med sin frånvaro.

På nyårsaftons förmiddag var det dags att upprepa bedriften, men jag valde att korta ned distansen till 10 km och lägga in 35 minuter toningsprogram (Your Shape) istället. Körde först det och gick sen ned till gymet och ”rev av” 10 km (i max 75% av MRmax) på bandet.

Nyåret firades sedan in hos goda vänner i Vallentuna, där vi även sov över. Nyårsdagen blev en lugn historia som mestadels spenderades i TV-soffan. Ingen träning den dagen inte. 🙂

I söndags var det däremot dags att snöra på sig IceBugs’en och ge sig ut på ett långpass. Hårda veckan skulle krönas med ett 37 km-pass och vid 12-tiden gav jag mig av. Hade laddat ryggan med vatten och tagit en Vespa, samt blandat till en flaska med Perpetuem. Satte av mot Danderyd där mötte jag upp med vår granne Karin, som var där på möte och hade bestämt sig för att springa hem. Hennes plan för dagen var 17 km, så jag föreslog att hon hängde med mig runt Edsviken, vilket jag beräknade till drygt 17 km, ”give or take”. Karin tränar inför sitt första Stockholm Marathon. Hennes längsta distans hittills är Lidingöloppets 30 km.

Det bjöds på skiftande underlag, men mestadels var det fullt löpbart och vädret visade sig från sin bättre sida. Typ 4-5 minusgrader och ingen vind att tala om gjorde det behagligt att springa. Vi rundade Edsviken och när 17 km var avverkade var det fortfarande en bra bit kvar. Karin hade ju planerat för 17 km och hade bara med sig några små Perfecta-flaskor med Enervit-dryck, så jag bjöd henne på Perpetuem Solid och vatten för att hon inte skulle klappa ihop helt. När jag lämnade henne vid porten hade det blivit ca 22 km, så jag får nog se över min överslagsräkning i framtiden…

Jag fortsatte mitt långpass med att följa Brunnsviken ned till Haga Forum, där jag vek av mot KS och följde Solnavägen en bit innan jag svängde av mot Haga Norra och sen följde cykelvägen till Järva Krog och hem igen. Jag missbedömde distansen en smula och kom fram en kilometer för tidigt, men då fick det vara nog. Passet summerades till 36 km @ 6:30 med 150 bpm (75%) snittpuls. Helt ok med tanke på underlag.

Duschade länge och avslutade med ett varmt bad medan jag ”smuttade” på min Recoverite. Det var ett tag sen jag kom upp i dessa distanser och det kändes faktiskt i benen efteråt. Underlaget sliter ju lite extra, men det är  å andra sidan bara extra träning.

Nu är det dags för en vilovecka, det ska faktiskt bli lite skönt. 🙂

Dags för nya tag

Publicerat: december 30, 2010 i Allmänt, Träning
0

Så har julhelgen passerat och vi går mot ett nytt år, det ska bli spännande att se vad det har i beredskap. Det är nu drygt 3 månader kvar till TEC och min träning inför det är lite haltande. Som jag skrivit tidigare så är motivationen inte alltid på topp, vilket naturligtvis går ut över träningen. Jag är inte längre lika angelägen att komma ut genom dörren och avverka några mil i kyla och snömodd.

Under julhelgen har träningen fått stryka på foten en aning till förmån för middagar och annat. På julafton blev det en mil på löpbandet, men sen blev det ingen mer löpning. Däremot blev det några pass framför TV’n mha Your Shape under helgen. Dessutom köpte jag Zumba Fitness till min fru och var naturligtvis tvungen att testa det själv.
Det liknade nog mest ett anfall av något slag, men det underhöll iaf de övriga familjemedlemmarna. 25 minuter som jag aldrig glömmer. Det är nog ganska jobbigt när man väl hänger med, men eftersom jag mest stod och ryckte i armar och ben så blev det aldrig direkt jobbigt. Jag ger dock inte upp utan ska göra något pass i veckan som alternativ träning.

I måndags fick jag till ett 20 km kort långpass. Det blev ett mellanting mellan distanspass och långpass. Underlaget bjöd på en del motstånd, så pulsen blev aningen högre än  önskat, medan tempot låg på ”lagoma” 6:00 min/km.

I tisdags var det dags att upprepa förra veckans fartlek på bandet, ett pass som jag faktiskt tyckte var riktigt roligt. Väl nere på gymet så fick jag inte igång fotpoden, trots att jag bytte batteri innan jag gick hemifrån. Efter en del strulande så gav jag upp och bestämde mig för att springa efter tid istället.

Satte bandet på 1,5 graders lutning och värmde sen upp 10 minuter innan jag satte av på mina ”intervaller”. Varvade 2,5 min fartökning med 2,5 minuters vila. Slängde in en 5 minuters ökning på nåt ställe åxå. Det funkade ganska bra, men roligast hade varit att veta tempot. Jag är ju lite av en statistikfascist, så jag vill veta allt som händer. Pulsmätningen lämnade som vanligt en del att önska, så den gick inte heller att lite på. Snittade nånstans runt 160 bpm (80%). Tur att passet inte var beroende av pulsmätningen. Totalt blev det lite styvt 70 minuter och jag fick ihop elva fartökningar, några fler än planerat.

På förmiddagen hade jag lurat Janica att påbörja sin personliga träning på Your Shape. Hon valde ett s k toningsprogram som visade sig vara rejält jobbigt, speciellt för ben- och rumpmusklerna. Jag var naturligtvis tvungen att testa samma program och fick mig en rejäl genomkörare på köpet. Ett perfekt komplement till löpningen!

Janica började få träningsvärk redan samma dag och dagen efter var hon helt förstörd! Jag kände av träningen, men led som tur var inte tillnärmelsevis lika mycket. Dock tränar jag ju mina benmuskler lite mer än vad hon gör, så det vore väl faan om jag inte tålde lite mer.

I går (onsdag) var det löpvila, så jag körde i genom Your Shape-programmet, några pass boxercise och avslutade sen med bollövningar och magträning.

Idag är det dags för 16 km distans i 75% av HRmax. Förmodligen blir det utomhus, men om jag får igång fotpoden kanske jag tar det inomhus, vi får väl se.

Fartlek

Publicerat: december 22, 2010 i Allmänt, Träning
2

Dagens träning bestod först i ett 20 minuter långt
fettförbränningspass följt av några pass boxercise, allt med hjälp
av Xbox och kinect. Riktigt svettigt och roligt. Efter det bar det
av till gymet för att genomföra dagens löpning, som idag bestod av
14 km fartlek.

Jag skulle egentligen gjort det igår, men fick
flytta det till idag. Eftersom kvicksilvret bestämt sig för att
sjunka ytterligare så valde jag bandet. Fartlek i temperatur under
-10 funkar dåligt för mig. Mina lungor gillar inte alls det,
dessutom gillar inte resten av min kropp kyla heller. Löpband är ju
normalt inte något jag gillar, men intervaller och fartlek fungerar
faktiskt bra då det händer något hela tiden som gör att tristessen
inte får fäste.

Jag värmde först upp två kilometer och började sen
själva fartlekspasset. Jag varvade 500 meter fartökning med 500
meters vila, för att sen göra 1000 meter följt av 500 meters vila.
Körde så genom hela passet. Det funkade riktigt bra och det blev
aldrig det minsta långtråkigt. Bandet satte jag på 1,5 grader för
att simulera motståndet man får utomhus. Ett riktigt lyckat pass
som jag garanterat kommer vilja upprepa.

Efter ett sånt pass satt det fint med Recoverite för att påskynda återhämtningen och fylla
på förråden, innan det var dags för dusch och sen iväg till Solna för julhandlande.

God Jul!

Kinect är här

Publicerat: december 20, 2010 i Allmänt, Energi, Kosttillskott, Träning
0

Efter enträget tjatande på min fru så fick jag till slut tillåtelse att inhandla en Kinect till vår Xbox. För er som inte känner till Kinect så är det, enkelt uttryckt, en kamera och sensor som kopplas till Xbox’en. Den gör att man kan spela med kroppen som kontroll. Dessutom köpte jag träningsprogrammet Your Shape – Fitness Evolved. Jag är ganska skeptiskt till alla träningsprogram som finns till datorer och konsoler, men tyckte ändå att detta program i kombination med Kinect hade potential.
Eftersom man slipper ha några extra grejor till Your Shape – Fitness Evolved på Kinect, till skillnad från liknande till Wii eller PS3, och att programmet blir interaktivt tack vare Kinect så kändes det rätt.

Your Shape – Fitness Evolved innehåller en uppsjö av träningsvariationer. Allt från färdiga program för både män och kvinnor, till så kallade gymspel och Zen/Yoga.
Jag testade först ett par boxningspass och insåg ganska snabbt att jag skulle ha nytta av detta, för jag suger verkligen på slag- och sparkkombinationer. Även de mest simpla!

Nästa test var Personlig träning, där man dels svarar på några enkla frågor och dessutom får göra ett fitnesstest som ska avgöra vilken nivå man ligger på. Därefter valde jag Men’s Health Fettförbränningsprogram som är 20 minuter. Programmet var enkelt och effektivt. Utfall, bensax (som utfall men man hoppar upp och byter ben), sittande axelpress m fl. Tre övningar per set och 6 set totalt. Jag var ganska svettig efteråt kan jag säga, bensaxen formligen mördade! Träningsvärken var brutal dagarna efteråt!

Nästa träningsprogram på min frus önskelista är Zumba Fitness, men även jag tänker ge det en ärlig chans. Det kan nog göra underverk för både koordination och bålstyrka.

Förra veckan var min lätta vecka och de pass som genomfördes var följande:

Måndag: 14 km fartlek. Skrev om det i senaste inlägget.

Onsdag: 14 km distans där jag skulle ligga under 75% av maxpuls. Inte snabbt, men långsamt…

Fredag: 15 km distanspass, även detta med målet att ligga under 75% av maxpuls. Snömodden gjorde allt för att göra det så tungt som möjligt! Snittade 6:15!!!

Söndag: 27 km långpass. Kom i väg vid 11 och sprang mot Norrtull. Valde cykelvägar och trottoarer i förhoppningen att det skulle vara bättre än stigarna kring Brunnsviken. plogbilarna hade inte gjort något underverk ännu, så det blev löpning i snömodd. Jag sprang vidare mot Roslagstull och vände blicken norrut tills jag nådde Bergshamra, där jag vek av mot Ulriksdals slott och kom ned till Edsvikens västra sida. Stigarna var långt ifrån upptrampade, så jag fick kämpa några kilometer innan jag gav upp och sökte mig mot bebyggelse och bättre fotfäste. Hittade ut på Sollentunavägen och följde den tillbaka mot Solna och ned till Hagaparken i höjd med Haga Norra, där jag vände hemåt igen.

Efter 27 km i snömodd var det skönt att vara hemma. Vinden hade ökat och snön började göra ont i ögonen. Snitttempot stannade på drygt 6:30 och pulsen under 150 bpm. Ett ganska lagom pass med andra ord.

Dett a var även första gången jag testade Perpetuem Solids, vilket var en lite intressant upplevelse. Mer om det i senare inlägg.

Nu känns det bättre

Publicerat: december 14, 2010 i Allmänt, Träning
0

Vet inte riktigt varför, men efter mitt förra inlägg om min motivationsbrist så kändes det plötsligt bättre. Kanske behövde jag bara skriva av mig? Fredagens distanspass flyttades till lördag morgon och kortades ned en aning för att få plats. Jag sprang ned till Bellevueparken (Haga) och tillbaka. Lite ttätt inpå frukosten, så jag hade lite hållkänsla och det kändes som frukosten var på väg upp några gånger, men det gick bra.

Vid Haga Forum hade det samlats en massa löpare för nån sorts gemensam träning, vet inte riktigt vilka de var, men de valde iallafall att ställa sig mitt i gångvägen så att ingen annan kom fram. Hur kommer det sig att folk i grupp plötsligt får för sig att de har rätt till den yta de upptar? Mystiskt.

Passet blev hursomhelst lyckat och jag kände lite löpglädje. Pulsen var aningen hög, men jag skyller på att kroppen inte vaknat till ordentligt. Skrapade ihop 12 km @ 5:40

Viloveckan avslutades med ett distanspass där jag tog igen det jag kortat av på lördagen. Vid lunch satte jag av  mot Ulriksdals Golfbana och sprang över E4 och ned till Edsviken som jag sen följde tills jag kom till Häggvik där jag vände tillbaka. Längs Edsviken var det fantastiskt vackert och jag valde att springa utan att lyssna på ljudbok, vilket fick mig att njuta totalt av passet. Det kändes underbart att springa i detta vinterlandskap. Vädret var i det närmaste perfekt för årstiden, runt -5 och ingen vind att tala om. Solen sken och Edsviken visade sig i sin bästa vinterskrud.

Strax innan jag vände i höjd med Häggvik så sprang jag förbi två flickor som stod utanför sin grind och bjöd förbipasserande på varm choklad. Jag blev varm i hjärtat av att bara se dem!

Väl hemma igen så summerades passet till 20 km @ 5:55, så det blev nånstans mellan distanspass och långpass vad gäller tempot. Riktigt skönt!

Måndagens pass var 14 km fartlek som förlades till Brunnsviken. Sju fartökningar skulle avverkas och det var med förhållandevis lätta steg som jag genomförde passet. Drev på ganska lagom under fartökningarna och fick till passet riktigt bra utan att överdriva.

Löpglädjen är nog tillbaka!

Motivationsbrist

Publicerat: december 11, 2010 i Allmänt, Gnäll och ursäkter, Träning
4

Sen snön och kanske framförallt kylan kom till stan så har jag drabbats av motivationsbrist vad gäller löpningen . Det började nog egentligen när jag hade extremt mycket att göra på jobbet under en period för några veckor sedan, med arbete in på sena kvällar. Att då försöka få in löpningen gjorde pressen ännu större och det blev snarare ett problem i stället för den njutning som jag brukar känna.

När arbetsbördan lättade så återkom dock inte suget efter att ge mig ut. Flera pass har känts slitiga, speciellt när det blåst isiga vindar och snön far in i ögonen. Då är inte njutningen på topp. Dock har jag haft pass som känts riktigt bra, men de är tyvärr allt för få för att få mig över vatten.

Magkatarren nyligen kom egentligen ganska lägligt, bortsett från obehaget. Jag behövde få lite distans till löpningen och hoppades få abstinens av några dagars löpfrånvaro, men den kom aldrig riktigt . Däremot kom ju känslan av ”måste” och ”borde”, men inte ”vill”.
Jag är inte riktigt förberedd på att hamna i den här situationen. Ända sen jag tog mitt första löpsteg som ”vuxen” i maj 2006 så har jag inte haft en sådan här motivationssvacka och det skrämmer mig lite. Löpningen har ju trots allt blivit en ganska stor del av vem jag är och även om jag naturligtvis är mer än löpning så har ju mycket av mitt liv kretsat kring just löpning och träning.

Kanske är det bara så att jag behöver julledigheten för att komma på fötter och komma ikapp igen? Just nu är det ju många som är slitna och längtar till ledigheten under jul och nyår. Varför skulle jag vara annorlunda?

Nåväl, jag får kämpa på och bita ihop. Det släpper väl tids nog kan jag tänka. Jag ska försöka lura med mig min kompis Drewsen ut på något pass, det kan nog få mig på bättre humör. Sällskap är alltid trevligt och kan få även det jävligaste passet att bli riktigt njutbart. Delat elände tar ut varann, eller?

Lite alternativ träning ska jag dessutom försöka få till. Har länge velat få till lite simning, åtminstone varannan vecka. Dessutom skulle jag vilja lära mig att crawla (eller Tarzansim som Alicia kallar det), inte för att jag ska börja med triathlon, utan mest för att det är mer effektivt än bröstsim. Vi får väl se om jag tar mig i kragen.

I förmiddags tog jag mig ut på ett 12 km distanspass ned till Haga och tillbaka. Passerade ett stort gäng löpare vid Haga Forum, nån sorts grupplöpning av något slag. Stannade inte upp och kollade utan noterade bara att de valde att stå i vägen för alla som ville passera, inklusive mig. Folk i grupp tenderar att tro att de har någon sort självklar rätt till ytan de upptar, oavsett om de står i vägen eller ej. Märkligt, men så är jag kanske något av en gnällgubbe…

Passet i sig var förhållandevis bra, men jag sprang lite tätt inpå frukost och hade lite känning av håll och sura uppstötningar (stop sharing!). Temperaturen var dock helt perfekt! Nån minusgrad är helt optimalt just nu, jämfört med när det kryper nedåt -10 då det känns 100 ggr kallare. Pulsen var dessutom hög, dvs inte mycket som var bra…

Nu är det snart dags för det årliga pepparkakshusbyggandet. Jag köper varsina färdiga byggsatser till mig, Janica och Alicia. Bygger ihop dem med smält socker och sen tävlar vi om vem som pyntar sitt hus finast. En mysig tradition som jag sällan vinner, men jag gör mitt bästa iallafall. 🙂 Lite julmys får mig kanske på bättre humör.

Om inte annat så fick det här mig på mycket bättre humör!

Äldre inlägg
Senare inlägg