Träna och samla poäng som kan användas till bl a välgörande ändamål
För er som vill stötta oss och följa vår framfart under 24-timmars i Bislett så finns flera sätt:
Skicka mail till speakern Heming Leira eller SMS till +47 484 966 99
Speakersidan på Google+
Jogg.se live-rapporterar här
Se oss kämpa via webkamera här och här
Jag kommer vid tillfälle att försöka sända live via Bambuser om jag får tag i gratis WiFi, återstår att se om det funkar.
Så var sista passet avklarat och jag kan nu fokusera på att vila upp mig inför helgens äventyr i Oslo. 7 km fartlek på löpbandet blev det och det kändes riktigt bra. Eftersom jag dragit ned rejält på löpningen så är benen ganska pigga, så det gällde att ta det lite försiktigt för att inte bränna krut som behövs i helgen. Jag valde löpbandet mest för att ”simulera” inomhusförhållandet, även om det bara handlade om ca 40 minuter. Dessutom tyckte jag inte att det var lönt att klä på mig en massa för att ge mig ut en så kort runda, så lite lathet var det åxå.
Trots att jag har kalibrerat min fotpod enligt konstens alla regler så visade den ändå helt fel på bandet i går. Jag får ge mig ut idag och göra en ny kalibrering helt enkelt, jag vill kunna ha lite koll på tempot när jag springer i Oslo. Jag kan varken gå på känsla eller hålla på att räkna ut mitt tempo baserat på hur lång tid varje varv tar, det blir bara pannkaka efter ett antal timmar. Bättre att ha det på klockan, även om det är viss felmarginal.
Nä, jag snittar inte 4:33 min/km med en snittpuls på 149 bpm, oavsett hur formtoppad jag än må vara.
Andreas kom förbi en kort stund på eftermiddagen och vi hann med att dryfta mitt upplägg och min strategi. Jag tror att de flesta bitarna är på plats nu faktiskt, även om vissa bitar fortfarande saknas, måste lagt dem nånstans…
Jag hämtar upp Magnus efter lunch i morgon och sen är det ROADTRIP som gäller!!! Oslo, here we come!
När jag skriver detta är det exakt 11 dygn kvar till starten i Bislett. Har börjat närma mig bubblan lite mer och märker att jag fastnar i ”suspended animation” lite oftare när jag tänker på loppet. Ibland känns det som att jag inte riktigt har gjort min läxa, andra gånger är jag övertygad att jag har gjort det jag ska. Kände precis samma sak inför TEC och det gick ju bra. Strategin är mer eller mindre satt och det som återstår är att följa den till punkt och pricka, något som jag normalt sett brukar vara bra på.
Träningsmässigt har det fungerat bra. Förrförra veckan var inte alls en formtoppningsvecka som jag trodde, utan snarare tävlingsförberedande. Förra veckan flöt på bra med flertalet hyggliga pass:
Måndag 13 km distans
Tisdag Backintervaller (yey!)
Torsdag 10 km distans
Fredag 10 km fartlek
Söndag 25 km långpass
Nu är jag däremot inne i formtoppningen och träningen trappar så sakteliga ned fram till loppet. Totalt blir det ca 35-40 km fördelat på tre pass denna vecka, rena vilan med andra ord. 🙂 I går sprang jag bort till Sundbybergs IP och gjorde några varv innan jag sprang hem igen. Rätt skönt att springa runt där i all ensamhet och slappna av. Det är lätt att gå i sig själv när man inte behöver tänka på var man ska sätta ned foten eller annat. Dessutom kunde jag fokusera mer på formen. Det blev 15 lugna km totalt
Det ska bli spännande att åka till Oslo och springa lopp. Jag har aldrig sprungit ett lopp utomlands, så det är premiär. Dock har jag ju sprungit en hel del i Oslo när jag varit där i jobbet, men det räknas inte. Det är extra roligt att dela upplevelsen med Magnus, världens bästa support och vän, men även mina ”Team Falk”-kamrater Anna och Krille. Håller tummarna att Anna gör ännu ett helt fantastiskt 24h och försvarar sitt nordiska (och svenska) rekord.
Grete Waitz står staty utanför Bislett
Så var sista ”riktiga” träningsveckan avklarad och jag går in i en formtoppningsperiod igen. Tre veckor kvar till 24-timmars i Bislett och nu kan jag skönja lite förväntan i kroppen, en känsla som bara kommer att öka för varje dag som går.
Förra veckans träning flöt på bra, även om vissa pass var oväntat sega så var andra oväntat lätta. Dagsformen fluktuerar en hel del kan tyckas. Som avslut på veckan, som slutade på 90 km totalt, sprang jag ett ”kort långpass” om 20 km, ett pass där jag kände mig osedvanligt lätt och stark. Det var en härlig känsla som jag faktiskt har saknat på sistone.
Fram till loppet blir det lite extra fartträning i form av kortare intervaller och backträning. Grunden är ju lagd vid det här laget, så distanståligheten borde finnas där. Nu är det dags att få lite mer fart i benen.
Igår blev det ett vanligt distanspass om 13 km, men idag var det så äntligen dags för backträning. Det känns som evigheter sen sist, så det var med stor förväntan som jag krav mig ut vid lunchtid.
Istället för min vanliga backe valde jag att springa bort till Hagaparken och den backe som går från Koppartälten ned till vattnet. Där rev jag av 6 st 35 sekundersintervaller med tre minuters vila emellan. Eftersom det va första gången jag körde intervaller i den backen så var den första intervallen lite trevande, men sen släppte det och jag kunde pressa på ganska ordentligt. De sista meterna på den sista intervallen var nästan droppen, då fanns inte mycket kvar att ge faktiskt. Glad i hågen kunde jag iallafall jogga hemåt. Få pass får mig att må så bra som backintervaller, men det har ni kanske redan förstått?
Profil och puls från Garmin Connect
Från Garmin Connect
Bislett känns fortfarande ganska avlägset, men den mentala planeringen har börjat så smått. Jag har hyfsad rutin på vad som ska med i form av utrustning. Det är trots allt ganska lätt då Bislett är inomhus, så en massa extra kläder behövs inte direkt. Innan ombyggnaden av Bislett sprang man genom kalla zoner där det kunde vara rejält kyligt, men numera ska det vara jämn värme längs hela banan, runt 20 grader enligt uppgift.
För nån vecka sen öppnade anmälan till TEC 2012 och jag råkade som av en händelse ”hänga på låset” och är således anmäld. Ser fram emot att spendera lite tid i de mörka skogarna i Täby…
Under en varvning på TEC fick jag en kola av Krille. Jag tog emot den högst ovilligt, men så snart jag stoppat den i munnen så blev det annat ljud i skällan. Det var en mintkola, men inte vilken mintkola som helst. Inte nog med att den var supergod, jag tenderar för övrigt att tycka de mest underliga saker är helt fantastiskt goda efter typ 8+ timmars löpning, den var dessutom fullpackad med energi i form av bl a koffein, guarana och taurin. På väg ut på banan vände jag blixtsnabbt tillbax och frågade Krille om han hade fler, men de få han hade var ämnade till Anna.
Ända sen dess har jag tänkt på dessa kulor vid av och till, men glömt fråga Krille var han köpt dem.
Jag fick till slut reda på var han fått tag i dessa små underverk, en webshop som heter Candy Hero i England. Jag beställde lite grejer därifrån förra veckan och i går damp ett litet paket.
Jitterbeans är espressobönor med överdrag av 60% choklad. Ett 40 grams paket innehåller 600 mg koffein, vilket är ca 6 koppar kaffe. Inte superstarka alltså.
Buzz bites innehåller mer kick än en energidryck i varje kola, så man bör ta det försiktigt om man är minsta känslig.
Nu har jag lite extra energi med mig till Bislett, om jag inte äter upp dem innan 🙂
Det var en strålande höstdag som mötte mig när jag vid lunchtid gav mig ut för helgens långpass. Hade som vanligt ingen direkt plan, men när jag kom ut ur porten så beslöt jag mig för att springa mot Edsbergs sportfält, den plats där vi tränade tillsammans med Andreas och Jessica för ett tag sen. Efter det hade jag ingen plan, utan det fick bli som det blev. Valde av nån anledning att ta de Asics Gel-Nerve33 jag köpte i NYC, då jag trodde att jag skulle hålla mig på asfalten mestadels, kanske inte ett helt genomtänkt beslut.
Sprang till Ulriksdals Slott och följde Edsviken norrut till Esbergsparken. Efter att ha korsat Danderydsvägen hörde jag en bil tuta frenetiskt, det var Andreas som var på väg till kalas med sin son. Vi snackade en stund innan jag gav mig av mot fältet. Väl där hittade jag en motionsslinga som jag följde tills jag kom till en camping och där valde jag att följa en ny slinga som skulle ta mig runt Rösjön. Förirrade mig dock in på allt mindre småstigar och några ”återvändsgränder”, men hittade till slut rätt. Jag gillar verkligen att få yra omkring i skogen och försöka hitta rätt, man får se så mycket nytt och får med sig nya minnen i bagaget.
Vackert, men lite svårsprunget
Efter att ha rundat sjön så valde jag för enkelhetens skull att följa samma väg hem. När jag hade drygt en mil kvar ringde Janica och sa att Alicia haft över 41 graders feber de sista timmarna, så jag beslöt mig för att komma hem så snart jag kunde. Ökade takten en smula och kom så småningom hem. Det fattades drygt 1,6 km till planerade 40 km, men det kändes faktiskt som det kvittade. Passet summerades till 38,3 km @ 6:15 och jag var nöjd med resultatet och känslan. Kroppen kändes stark och flåset likaså. Hade som vanligt, tack vare Perpetuem, inga dippar i energi. Skorna funkade ok, men jag skulle valt mina trotjänare TNF SingleTrack som funkar bättre i skog och mark.
Från Garmin Connect
Banprofil från Garmin Connect
Efter onsdagens stege följde 10 km lätt distanspass på torsdagen och ett normalt 12 km distanspass i fredags. Veckodistans blev totalt drygt 86 km, dvs en ganska ok ”medelvecka”.
Det är drygt en månad kvar till Bislett, vilket innebär att det bara är tre veckor med intensiv träning kvar innan det är dags att trappa ned. Tiden går fort när man har roligt!
Hösten är här på allvar och det finns både positivt och negativt som jag ser det. På plussidan är temperaturen som gör det enklare att klä sig rätt, på minussidan är regnet och blåsten. Jag ogillar blåst i allmänhet, men tillsammans med regn blir det nästan olidligt.
Idag både regnade och blåste det på förmiddagen och jag stålsatte mig inför lunchens stege, där jag skulle ”Starta långsamt, öka farten varje km, med tre km kvar skall det börja bli tufft” enligt Andreas. Regnet hann dock sluta och solen trängde i genom det gråa tillräckligt mycket för att det skulle bli aningens ljust ute. Jag klädde mig ändå för sämre förhållande och gav mig ut. Tanken var egentligen att ligga strax under 6-tempo från start, men det misslyckades direkt och jag hamnade på 5:30 efter första kilometern. Redan då fick jag liksom problem, för jag kunde ju inte gärna sänka tempot på nästkommande kilometer, då skulle det ju inte bli nån bra stege. Jag ogillar verkligen att inte följa ett uppsatt mönster under såna här pass, det irriterar mig verkligen. Hursomhelst så gjorde jag mitt bästa för att följa mönstret, men det visade sig vara lättare sagt än gjort. Löprundans profil gjorde ju dessutom att det blev svårare att hålla tänkt tempo. Ja ni hör ju hur krångligt jag tyckte det var. Jag skulle valt löpbandet istället så hade det blivit lätt som en plätt.
Efter 13 km började det verkligen bli tufft, men då avslutade jag med en nedjogg för att ”komma ner” lite. Det blev en krokig och haltande stege, men till slut var jag tillbaka vid min port och kunde pusta ut. 14 km @ 5:10 med 160 bpm (80%) blev resultatet. Ja vad säger man?
Efter intervallpasset förra veckan blev det 15 km distans i fredags och 35 km långpass i söndags, det senare ett pass som kändes extra bra. Under hela löprundan kändes det ansträngningslöst och behagligt, en underbar känsla som bara stördes av att min Garmin slocknade efter 25 km (glömt ladda den) så jag fick använda Runkeeper på iPhonen den sista biten. Ingen showstopper men lite störigt. Dagen efter återfanns inte den sköna ansträngningslösa känslan när jag sprang 12 km distans på morgonen, men det skyller jag på att det var måndag och tidigt.
I går stod det åter intervaller på schemat och det var med ganska lätta steg som jag värmde upp genom att springa bort till Råstasjön. Där stannade jag och stretchade lite innan det var dags att köra i gång. Det var ca 8 grader och solen sken, så det var helt ok väder. Det blåste en del på sina ställen och i kombination med skugga så var det ganska kallt tidvis. Jag hade klätt mig i korta tights, men valde långärmad funktionströja och vindjacka. Benen fryser jag sällan om, men bålen vill jag hålla varm. Det var på gränsen att jag faktiskt frös om benen, men efter ett tag blev jag varm eller så vande jag mig helt enkelt.
Struntade i att programmera klockan med tempot, utan valde att gå mer på känsla och bara titta till på klockan ibland för att få en uppfattning om tempot. Förra gången gick det ju över förväntan, så jag hade höga förväntningar på detta pass. 5 st 1 km intervaller stod på menyn och det bjöds på 3 minuters vila emellan. Jag valde att gå en minut och jogga två minuter under vilan, det kändes lagom på nåt sätt. Första intervallen var lite seg, men sen släppte det och flöt på bra tills slutet på sista intervallen då det blev tungt, men det var nog mest hjärnan som la sig i. Energi fanns och kroppen kändes pigg genom hela passet.
Pratade med Magnus i går morse och han frågade hur det kändes inför Bislett. Jag svarade att jag inte riktigt visste, för jag har inte haft någon känsla alls på sistone. Mer åt det tunga än det lätta, men detta intervallpass tippade över känslan åt det lätta hållet. Resultatet ser ni nedan. De markerade raderna är intervallerna.
Innan middagen hann jag även med en timmes styrketräning, samtidigt som jag förberedde maten. Känner jag mig rätt så kommer knäböjen att sitta som en smäck i några dagar, det slår aldrig fel! 🙂
Träningen har rullat på någorlunda sen vi kom hem från NYC. Efter tisdagens pass förra veckan med MT101 så var vaderna stela som sjutton, så det passade ganska bra att jag var på tjänsteresa hela onsdagen, så vaderna fick lite vila. Spenderade drygt 10 timmar i bilen, vilket kanske inte var lika roligt, men nödvändigt.
I torsdags var det så dags igen och på schemat stod 2 km intervaller, närmare bestämt 3 st med 3 min ståvila. Jag tog mina TNF SingleTrack till detta pass för att inte misshandla mina vader för tidigt inpå det förra passet. Värmde upp genom att springa till Råstasjön 2,5 km bort. Stretchade lite och betade sen av intervallerna så gott det gick. Det fanns inget bett i steget och jag var ganska energilös genom hela passet, vilket gjorde det lite extra tungt i slutet på varje intervall. Genomförde passet med nöd och näppe, men det kostade på. Tack vare att jag programmerat in passet i klockan så såg dn till att jag höll mig til planen, annars hade jag nog inte lyckats.
Dagen efter gav jag mig ut på lunchen och sprang ett lätt distanspass om 10 km. Så lätt visade det sig dock inte tyvärr bli, från början till slut kändes det som sirap i benen. Tanken var att snitta 5:45-6:00-tempo på detta pass, men det gick aningens snabbare, vilket avspeglade sig i pulsen. 10 km @ 5:40 med 156 bpm (78%) snittpuls blev det mediokra resultatet.
Natten till söndagen hade jag haft lite tjall på pulsen, hjärtat bestämde sig för att jobba extra från det jag gick och la mig fram till tidig morgon. Ingen skön känsla alls faktiskt. Bestämde mig för att testa vilopulsen innan jag gick upp, men den visade inget jag kunde sätta fingret på. Några slag över normalt ger ingen indikation om att något ska vara fel. När jag väl gick upp så var jag lite ”av banan”, men bestämde mig ändå för att genomföra det planerade distanspasset. Solen sken och temperaturen låg uppåt 17 grader när jag kom iväg på förmiddagen. Valde att springa via Ulriksdal och längs Edsviken för att vända tillbaka efter halva sträckan. Vädret var underbart höstigt och det var en njutning att vara ute i den friska luften. Kroppen kändes bra och passet blev trots den jobbiga natten ganska lyckat med 15 km @ 5:35 och 154 bpm (77%) i snittpuls.
I går vilade jag från löpningen , men idag var det dags igen. Hade ingen större lust att ge mig ut på lunchen då jag har mycket att fixa med och ska resa till Barcelona i morgon bitti och komma hem sent fredag. Janica är dessutom bortrest till i morgon kväll, så vi ses inte mycket den här veckan. Jag tvingade hursomhelst ut mig på lunchen för att genomföra det planerade intervallpasset. 5 st tusingar med 3 minuters vila stod på menyn. Jag sprang till Råstasjön och där betade jag åter igen av intervall efter intervall. Känslan var klart bättre än sist och jag fick till ett riktigt bra pass, vilket kändes enormt skönt med tanke på hur det känts på sistone. Hade inte programmerat in passet i klockan, utan fick gå på känsla, vilket visade sig vara fungera helt klockrent. Jag snittade 4:32, 4:33, 4:33, 4:33 och 4:32! Snacka om att gå som en klocka!
Dagens intervallpass blev klockrent!
I morgon bitti bär det som sagt av till Barcelona på konferens. Jag packar träningskläder och hoppas få till några löprundor. Vårt schema är rätt tajt, så jag är osäker om det finns några luckor, men det visar sig.
I måndags kom vi så hem efter en fantastiskt härlig vecka i NYC. Tiden går fort när man har roligt och roligt har vi verkligen haft. Det blev av naturliga skäl en hel del shopping, men inte uteslutande. Vi gick i princip omkring från 10 till 17 varje dag, vilket slet en del på kroppen, något som delvis var anledningen till att jag inte fick till någon löpning när vi var där.
I tisdags hade vi bokat bord på Schillers Liquer på Lower East Side (LES). Vi kom dit strax innan 8 och visades genast till ett bord i den ganska trånga och högljudda restaurangen. Inredningen är helt fantastisk, med vitt, slitet kakel samt detaljer som fångar ens intresse under hela middagen. Ett besök till deras toalett är ett måste!
Trots att restaurangen var välfylld så fick vi snabb service. Vi hoppade över förrätten och beställde in varsin Bellini medan vi väntade på varmrätterna, vilka bestod av Shillers Steak Frites samt Grilled NY Strip Steak, dvs köttbitar med pommes frites. Köttet var helt ok, men inte fantastiskt. Kanske berodde det på att de överskuggades av de helt himmelska pommes fritesen? De var magiska! De ser inte mycket ut för världen, men jösses vad goda de var! Priserna är humana och stämningen samt inredningen är tillsammans med maten skäl nog för att ta sig till Schillers. I min bok får de en klar 4:a.
Nästa höjdpunkt var nån dag senare då vi väldigt sent tog oss ned till LES igen och letade oss fram till Freemans, en restaurang som ligger i slutet av en återvändsgränd, som vi för övrigt helt missade och gick förbi. Vi hittade dock till slut fram och fick beskedet att väntetiden var 30-45 minuter. Man kan inte boka bord för sällskap mindre än 6 personer, så det är en chansning. Vi var rejält sent ute och klockan började närma sig 22, vilket betydde att vi inte ätit på nästan 10 timmar, något som normalt betyder att jag ligger utslagen av energi- och blodsockerbrist. Inredningen är även här lite speciell, med en massa horn och uppstoppade djur på väggarna och känslan av 1800-talets Amerika.
Vi tog ett glas vin och en öl i baren och knappt en halvtimme senare fick i ett toppenbra bord. Det dröjde innan vi fick beställa, men tidsuppfattningen grumlades nog rejält av energibristen. Jag hade läst en kommentar på TripAdvisor om Freemans kronärtskocksförrätt ”Hot artichoke dip with crisp bread” och beställde den, vilket visade sig vara en helt galet god förrätt! Som en liten gratäng med hackad kronärtskocka med en ostig och smörig smak. Till det fick vi grillade brödskivor, typ baguette. Vi fick besinna oss en smula, för den var mäktig och vi riskerade att äta oss mätta. Den var lagom för 3-4 personer.
Till huvudrätt beställde Janica forell samt vitlökssauterade haricot vertes och jag valde revben med potatissallad, vilka visade sig båda vara väldigt bra. Efter middagen fanns det definitivt ingen plats för efterrätt, så vi rullade in i en taxi och åkte till hotellet, mätta och glada. Freemans får 4,5 i betyg.
Vädret var lite ostadigt och det regnade lite av och till hela veckan. Värst var det på fredagen då det formligen öste ned på dagen, med mängder av översvämningar i och omkring NYC som följd. Efter dag på stan var vi blöta in i själen och det var skönt att komma tillbax till hotellet och byta om. Som tur var hade regnet bedarrat till kvällen då vi styrde kosan mot Tao, en lite hippare asiatisk restaurang på Upper East Side, nära Bloomngdales för de som vet var det är. Bordet var beställt, så väntetiden blev minimal. Det var väldigt intressant att studera klientelet och hur man klär och för sig på ett sånt är ställe. Klientelet var lite mer uppklätt, men inte på ett skrytigt sätt. Vi fick ett superbra placerat bord på gaveln av balkongen (till vänster på bilden) med utsikt över nedre restaurangen och en jättestor Buddhastaty. Ljudnivån var behaglig tack vare den enorma lokalen.
Förrätten bestod av grymma och småmäktiga dumplings och till varmrätt valde vi havsaborre samt en apelsinkyckling, vilka vi delade på, allt enligt restaurangens egen uppmaning på menyn. Till efterrätt delade vi en fantastisk Creme Brulee som med nöd och näppe gick ned. En fantastisk kväll på ännu en fascinerande restaurang! Riktigt bra mat till helt ok priser. Betyg 4,5.
Sista kvällen gick vi till en mer traditionell steak house som heter Blue Smoke. Nedervåning påminde lite om en sportbar, med skärmar ovanför baren som visade amerikansk fotboll. Vi fick ett bord på ovanvåningen där det var ganska lugnt och stilla. Gick på huvudrätten direkt och valde deras ribs sample, som var tre olika sorters revbensspjäll. Till det tog vi coleslaw, sötpotatisklyftor med dip samt hush puppies med jalapenomarm
Lite löprelaterad shopping blev det naturligtvis åxå, bortsett från all annan shopping alltså. Här är några av de saker jag passade på att handla:
New Balance MT 101 - hyfsat minimalistiska trailskor
Injinji - grymt sköna och ska vara bra mot skav
TNF Single Track - ännu ett par av mina "arbetshästar"
cw-x insulator - vinterbonade kompressionstights som jag redan har
cw-x pro - kompressionsshorts
Det mesta är billigare än hemma i Sverige, men skor är MYCKET billigare. De flesta skor ligger runt $90-$100, vilket är nästan hälften mot priset hemma. Dessutom var det ofta rea på skorna, vilket sänkte priset till runt $70. Det är lätt att förköpa sig på skor nä man är där!
Det blev tyvärr ingen löpning i NYC, men benen fick ju rejält med stryk/träning ändå av allt promenerande kors och tvärs över hela södra Manhattan. Det fanns med i beräkningarna att jag inte skulle springa värst mycket i NYC, jag får ta iugen det nu när jag är hemma igen.
Återkommer snart med lite utlåtanden om produkterna jag köpt.
Fåfängeträning 