Arkiv för kategori ‘Allmänt’

Kräftskiva, men först VFF!

Publicerat: augusti 14, 2010 i Allmänt, Barfotalöpning, Energi, Kosttillskott, Träning, Utrustning
7

Fredag och dags för kräftskiva hos goda vänner i Vallentuna. Värden Johan ville gärna springa ihop och jag hade ett 7-8 km pass på schemat, så det passade ypperligt.
Valet föll på VFF för dagens pass. Värdparet skrattade gott åt ”gorillatofflorna” som Janica döpt dem till. Innan jag åkte hemifrån blandade jag en flaska Iskiate, varav jag lurade i Johan ett glas innan vi gav oss av till Vallentuna IP. Han tyckte om smaken, men de uppsvällda och geléaktiga chiafröna var lite annorlunda tyckte han. Själv tycker jag mig känna en klar skillnad i energi efter att ha druckit Iskiate, men så är jag ju lättpåverkad…

Vid Vallentuna IP satte vi av längs 5 km spåret i lagom tempo. Underlaget övergår från motionsspår till grusspår med större stenar (1-2 cm i diameter), vilket var lite obehagligt att springa på med VFF. Dock vande jag mig snart. Vi sprang och snackade hela tiden, så jag glömde lixom bort att jag sprang ”barfota”.
Efter ett varv tog vi ett behagligt varv i 2,5an och sen fick det vara bra. Vi hade ju en kräftskiva att förbereda åxå, något som våra fruar hade fått lejonparten av på sin lott. 🙂
Passet summerades 7,8 km @ 5:58 med 142 bpm (71%) snittpuls. Jättebra! Vaderna fick jobba massor, men i övrigt känns det suveränt att springa i VFF!!!

Lördag och söndag var total löpvila. Tränade lite styrka och prehab i söndags, men annars tog jag det väldigt lugnt. I söndags eftermiddag träffade jag Andreas igen och vi gick igenom träningen fram till Uppsala 100. Jag har två mellanveckor kvar där fokus är mer fart än distans, sen börjar formtoppningen. Spännande! Jag höjer blicken och börjar redan längta till TEC-träningen, men först ska Uppsala avklaras så bra som möjligt.

Idag var det åter dags att ge sig på medelveckan med ett vanligt distanspass om 15 km. Hade med mig en flaska dem 5 dl iskiate och jag tog ett glas innan jag gav mig ut. Eftersom jag hade glömt min handjagare hemma så tog jag iskiateflaskan, fyllde upp med vatten och tog med den. Värmde upp några kilometer, snabb stretch och sen bar det iväg längs Djurgårdskanalen. Valde att springa några varv mellan de sista broarna och sen tillbaka till kontoret. Vädret var perfekt och det var många ute och sprang. Passet i sig var ganska händelselöst, men samtidigt väldigt behagligt. Drack en klunk iskiate ibland och tyckte nog att det funkade bra. Inga problem med energilöshet eller så iallafall.
Summering 15 km @ 5:40 med 152 bpm (76%) snittpuls. Jag siktade på 150 bpm, så det blev ju ganska bra.

Ett inte så lyckat pass

Publicerat: augusti 13, 2010 i Allmänt, Gnäll och ursäkter, Träning
1

Veckans andra pass bestod av 15 km fartlek med minst 8 fartökningar, så efter att ha velat angående var det skulle utföras så föll valet än en gång på Djurgårdskanalen.
Ute var det klart varmare än förväntat och jag förbannade mig för att jag valt t-shirt isf linne. Kände mig instängd och överhettad.
Vid Djurgårdsbrunnsbron sprang jag förbi en kille som såg ut att vila mellan intervaller. Han passerade mig efter en stund och jag hängde på, men efter typ 200 meter stannade han igen. Jag frågade vad han gjorde och han svarade tusingar i 4:20-tempo. Jag frågade om det var ok om jag hängde med på en och det var det. Vi satte av längs kanalen och det flöt fint i början, men efter ca 800 meter så tänkte jag ”det här kommer jag få sota för” många gånger den sista biten.
Väl klara tackade jag för mig och joggade vidare. Pulsen var skyhög, jag kände mig helt slut och hade 9 km kvar! Strålande! Värmen gjorde det inte bättre. Vilken idiot jag är!

Tog några korta gåpauser för att få ner pulsen och däremellan fick jag in ett par farthöjningar och lite jogg under den sista delen av passet. Det var en extremt trött Zebban som lyckades ta sig tillbax till kontoret.
Pulsmätningen fick total fnatt efter 10 km och visade ibland uppåt 200 bpm, även när jag gick. Ruskigt irriterande!

Passet slutade på 15 km @ 5:30 med ca 165 bpm (82%) snittpuls. Pulsen är en höftning.

Det tog ett bra tag innan jag var mig själv igen. Hoppas jag lärt mig något!

Det bidde ett pass till

Publicerat: augusti 11, 2010 i Allmänt, Träning, Utrustning
0

Tisdag och egentligen vilodag, men eftersom Janica skulle träna så föreslog jag att vi skulle springa vår vanliga runda till Haga och tillbaka, vilket vi gjorde. Hon var på ett särdeles dåligt humör och tyckte det var extremt jobbigt och besvärligt att springa, men ändå höll hon högre tempo än vanligt. Jag påtalade det på vägen till Haga och varnade henne för att hon kunde få betala för det senare, vilket naturligtvis möttes med fräsningar. Strax därefter kom hållet och sen var det på ren vilja hon slutförde passet. Vad var det jag… 🙂

Jag är ändå både förvånad och stolt, hon springer längre och snabbare än vad jag gjorde när jag började med löpningen.

Etapper

Passet är helt perfekt som återhämtningspass då både puls och tempo är lågt.

Mina vader ville nog egentligen vila igår, för de kändes som betongblock efter måndagens VFF-löpning. Dock fick de stå ut med den lilla rundan till Haga och jag tror faktiskt att jag påskyndade återhämtningen en aning. Senare på kvällen satte jag på mig mina kompressionsstrumpor (CEP) och sov även med dem. Vaknade med klart fräschare vader!

Idag vilas det garanteras, men i morgon är det dags igen! 15 km fartlek i lätt kuperad terräng! Jippi! Längtar redan!

Here comes the DOMS

Publicerat: augusti 10, 2010 i Allmänt, Barfotalöpning, Gnäll och ursäkter, Träning
2

Första dagen på jobbet efter semestern och på träningsschemat stod 7-8 km ansträngningslöst. Min vänstra häl värkte och molade fortfarande, vilket gjorde att jag beslöt mig för att springa passet i VFF.
Sagt och gjort stack jag iväg när lunchen kom. På trottoarens stenplattor kändes det som om jag sprang med simfenor, det lät iaf så. När jag kom bort till Narvavägen så sprang jag på de grusade partierna och där kändes det bättre. Kände inget av de 50 km jag sprungit dagen före, vilket gladde mig. Nere vid Strandvägen svängde jag vänster och följde sen Djurgårdskanalen mot Sjöhistoriska. Stannade och stretchade efter två kilometer innan jag fortsatte. Sprang nån kilometer bakom en kille som höll lagom tempo, men valde att springa förbi honom i en nedförsbacke för att han inte skulle känna sig förföljd. 🙂
Sprang över kanalen vid första bron och vände tillbaka mot stan igen.
Märkte att jag sprang mer upprätt och jag jobbade med att slappna av och hitta flytet i steget. Tyckte att jag fick till det ganska bra faktiskt.
Över Djurgårdsbron kändes det stappligt igen, pga asfalt och stenplattor, men så snart jag kom till Narvavägens gruspartier kändes det bra igen. Det var även här jag kände den välbekanta känslan av ett begynnande skavsår/blåsa på utsidan av mina stortår. Narvavägen är en lång backe, vilket uppför hjälper steget betydligt, speciellt i VFF. Det är ju mer naturligt att springa på framfoten uppför. Nedför kräver det lite tillvänjning har jag märkt.

Tillbaka vid kontoret kunde jag konstatera att passet inte blivit det lugna återhämtningspass det skulle varit, men inte så långt ifrån. Drygt 7 km i 5:35-tempo med 148 bpm (74%) snittpuls var hyfsat bra.

Nu är det tänkt att jag ska vila från löpningen till torsdag, vi får se.

På vägen hem från jobbet passade jag på att ringa Andreas. Jag var så sjukt nyfiken på hur gax trans Scania hade gått. Han är på semester i Danmark med familjen, men tog sig ändå tid att berätta lite hur det gått. Han skulle lägga upp en mer utförlig rapport på sin sida framöver, vilket jag ser fram emot att läsa. Andreas fick låna boken ”Running across countries” (av Russell Secker) av mig. Den handlar bl.a. om Trans European Foot Race 2009, det lopp Andreas och hans kollega Mattias sprang. Han fick även låna ”Born to run”, så han sa att han streckläste den första boken för att få sätta tänderna i den senare.

Runners Gear
Igår fick jag samtal från en av världens bästa (bl.a. 2 i VM) multisportare. Han hade testat Hammer-produkter under en tävling där han ingått i ett amerikanskt lag. Han berättade att trots att han var i fysiskt bättre form än amerikanerna så hade de en mer linjär energikurva än han själv, som med sin ”kexchokladdiet” blev allt tröttare på slutet. Tack vare bl.a. Perpetuem och diverse kosttillskott så höll de sig starka loppet igenom. Så snart han kommit hem så sökte han reda på närmsta Hammer-källa och hittade Runners Gear, vilket jag tyckte var jättekul. Han tömde nästan lagret, så nu är det bråttom att beställa mer! Angenäma problem som det heter.

Hur var det med DOMS då?
DOMS betyder Delayed Onset Muscle Soreness, dvs träningsvärk.
Efter gårdagens VFF-löpning kom lite lätt värk på kvällen, från långpasset i söndags, medan jag idag fick veta vad vadmusklerna tyckte om VFF-passet. Det var ett tag sen jag hade träningsvärk i vaderna, men det är ju samtidigt skönt. Då vet jag ju att träningen har tagit skruv. 🙂

Hårda veckan avslutad

Publicerat: augusti 9, 2010 i Allmänt, Energi, Kosttillskott, Träning
0

Så var det då äntligen dags för ett ordentligt långpass. På schemat stod 50-60 km, vilket är de roligaste långpassen. Det enda egentliga problemet jag har är att hitta en inspirerande runda, speciellt på de längre långpassen.
Jag funderade först på att ta mig till Vallentuna och springa runt sjön, en runda min kompis Johan sprang under sin träning inför StM. Dock föll det bort pga olika anledningar, ffa logistiska. Dels vill jag helst inte behöva ta bilen till löpningen, dels skulle det innebära att jag sprang 18 km till Vallentuna, sen 22 km runt sjön och sen 18 km hem. När jag skriver det så känns det inte som ett problem, men jag ville ha närmare hem om något hände.

Vid 12-tiden kom jag så till slut ut och jag hade fortfarande inte bestämt mig! En vag plan formades och jag gav mig av längs Brunnsviken mot Haga. Tanken var först att följa viken till Bergshamra för att sen fortsätta mot Edsviken, men på vägen valde jag istället att fortsätta runt Brunnsviken.
4 varv blir nästan 50 km, så det fick bli första målet. Jag har ju sprungit runt viken nästan 100 ggr, så jag var väl lite orolig att jag skulle ruttna och tappa motivationen, men det gick över förväntan.
Ungefär 45 minuter innan jag gav mig ut tog jag en Vespa Jr, Anti-fatigue caps samt Endurolytes. Som energi valde jag en tretimmarsflaska med Perpetuem. Jag packade även ned två gel som backup.

Jag lyssnade klart på en ljudbok under de första 20 km, sen var det dags att börja lyssna på Born to run(!) som jag nyss läst klart. Vilken njutning! Flera gånger kunde jag inte hålla mig för skratt och jag sprang nog och log större delen av tiden. Jag formligen älskar den boken!
Under första varvet mötte jag en VFF-löpare två gånger. Det hade varit kul att springa en stund tillsammans med honom och få ”pick-his-brain”, men han dök upp så fort både gångerna att jag inte hann reagera. Han verkade dessutom bara sprungit ett varv.

Vid 20 km tog jag en andra Vespa Jr, anti-fatigue caps och endurolytes.

Varven flöt på utan några konstigheter och kroppen kändes helt ok, bortsett från höger häl som ömmade allt mer.
Vid 30 km var jag nästan beredd att avsluta, men bet ihop och fortsatte. Jag tog även mina anti-fatigue caps och endurolytes.
Väl inne på mitt fjärde varv (>36 km) så tog jag beslutet att inte springa ett helt varv till, utan valde att vända tillbaka när jag nådde 44 km, vilket skulle ge mig exakt 50 km. Vid 40 km tog jag en tredje Vespa Jr, anti-fatigue caps och endurolytes.

Väl tillbaka framför min port klockade jag 50 km. Summerade passet medan jag stretchade lite försiktigt. 50 km @ 6:25 med 153 bpm (76%) snittpuls.

Min puls hade under hela passet varit aningens hög, kan inte riktigt sätta fingret på vad det beror på. Fram till 25 km låg den klart under 75%, men på slutet var 85% inte ovanligt. Får jobba mer med det. I övrigt kändes kroppen redo för mer, bortsett från min häl som helst ville dö. Jäklar va öm jag va hela kvällen. Smörjde med anti-inflammatorisk salva, men det hjälpte inte mycket tyvärr.

Totalt fick jag ihop 101 km den gångna veckan. Nu följer en vilovecka, vilket ska bli skönt på sätt och vis. Jag börjar jobba igen och kan behöva fokusera på att komma igång efter semestern.

Första testet av VFF

Publicerat: augusti 6, 2010 i Allmänt, Barfotalöpning, Träning, Utrustning
6

Så var det dags att testa mina nya VFF. Värmde först upp ca 2 km i vanliga skor, för att sen byta om till VFF. Första stapplande stegen kändes inte helt smidiga, kanske mest för att jag värmt upp i vanliga skor, men sen kändes det genast helt naturligt.
Första halvkilometern landade jag ganska långt bak på foten, vilket kändes lite stolpigt, sakta men säkert förflyttades dock landningarna längre fram. Jag sprang mest på grusad gångväg, med några avstickare ut på gräsmattor vid sidan om. Helt underbar känsla. Det kändes verkligen helt naturligt att springa med VFF.
Efter ca 5 km var jag nöjd och bytte om till vanliga skor för att springa hem. När jag började springa kändes det väldigt klumpigt med vanliga skor! Det tog faktiskt en stund att vänja sig vid dem.
Totalt blev det 8 km i ca 5:45-tempo. Pulsen har jag ingen koll på då den fick fnatt i början och visade uppemot 200 bpm tidvis. Mer om VFF framöver.

Boktips och Vibram FiveFingers

Publicerat: augusti 6, 2010 i Allmänt, Barfotalöpning, Träning, Utrustning
0

Jag är storkonsument av löparrelaterade böcker och köpte bl a boken Born to run (Christopher McDougall) för något år sedan. Efter de första kapitlen tröttnade jag dock och la ifrån mig den. Den fängslade inte alls och jag gick vidare till nästa bok i högen som väntade.

För någon månad sen tog jag upp läsandet av Born to run igen och den här gången fastnade jag fullständigt. Jag läste så snart jag fick chansen och fullkomligen älskade blandningen av historia, vetenskap, teorier samt den genomgående historien om det ”slutgiltiga” ultraloppet med Tarahumara-indianer och bl a Scott Jurek. Jag satt ofta med ett fånigt leende på läpparna och kunde fullständigt försvinna in i handlingen.

Om jag kunde skulle jag ge alla jag känner denna bok. Jag har läst många löparrelaterade böcker och den här är en av de absolut bästa, tillsammans med bl a Running through the wall.

Inspirerad av Born to run var det dags att ”falla till föga” och inhandla ett par Vibram FiveFingers. De flesta vet nog vad det är, men för er andra är det enkelt uttryckt ”barfotaskor”. Ungefär som handskar för fötterna. Man får alla fördelar av barfotalöpningen; bl a starkare fötter, anklar och ben, samtidigt som man slipper göra illa sig på allehanda ting.

Igår åkte jag hursomhelst till Addnature på Birger Jarlsgatan och gjorde slag i saken. Efter att ha provat några olika modeller så bestämde jag mig för den som heter KSO, vilket är en ”täckt” version med mesh över fotryggen för att förhindra skräp och sten att komma in i ”skon”. Återkommer med utförlig recension senare.

Trots att jag var rejält sugen på att testa dem så valde jag vanliga skor för torsdagens distanspass. Upplägget var 15 km där de 5 i ”mitten” skulle göras i 10K-tempo, vilket för mig betyder ca 4:45-tempo.
Utgick från kollis vid Brommaplan och sprang sen mot Hässelby. Efter 5 km stannade för stretch och satte sen av för den snabba biten. Efter halva vände jag tillbaka igen. Första 5 gick i ca 5:20-tempo, snabba 5:an i 4:45 och sista 5:an i ca 5:40. Första femman gick alltså egentligen alldeles för snabbt, men det var ju inget att göra åt.
Passet gick förhållandevis bra och det var skönt att springa fort. Det var ju ett tag sen jag sprang lite snabbare. Dock tror jag att Andreas kommer lägga in en del snabbhetsträning framöver.

Borta bra, men hemma mulet och trist

Publicerat: augusti 4, 2010 i Allmänt, Träning
0

Hemkommen från två underbara veckor i Italien och vädret som hälsade oss välkomna hem i söndags lämnade en del att önska. Grått och mulet, duggregn och 13º. Fy fasen va trist!

Eftersom min mamma var här på besök och umgicks med Alicia så gav jag och Janica oss ut på vår sedvanliga tur till Hagaparken och tillbaka. Tyvärr fick Janica ett migränanfall på vägen tillbaka, så vi fick promenera sista kilometerna, vilket var trist för henne. Hon hade verkligen sett fram emot att komma hem och springa.

Tisdag eftermiddag hade jag möte med Andreas och vi diskuterade naturligtvis framförallt träningen framöver, men mycket kretsade även kring hans nästa lopp, gax trans scania, som går av stapeln nästa vecka. Det hade varit intressant att vara med och ”crewa” på något av hans längre lopp.

Onsdag
Nästa pass på mitt program var backintervaller. Onsdag morgon rullade jag ur sängen, drack ett glas juice, klädde på mig träningskläderna och gav mig av mot den utsedda backen. Seg i kroppen och inte vaken på långa vägar, men när jag kom fram till backen var jag någorlunda redo för det hela.

Passet bestod av 7 st 35 sekunder långa intervaller med 90 sekunders vila. Precis när jag påbörjade första intervallen så kom en tjej cyklande uppför backen. Jag tog upp jakten och efter en 10 sekunder passerade jag henne och passade samtidigt på att säga ”Nu får du allt öka takten”, hon tog det på rätt sätt och skrattade gott åt det. Kul!

Nästa intervall inleddes även den med en jakt på cyklist, men denna gång valde jag att inte springa om utan spara lite på krafterna. Intervallerna betades sen av och även om jag tappade några sekunder på varje intervall så är jag nöjd med resultatet. Snittet hamnade kring 3:45-tempo.

Torsdag
Nästa pass på schemat var 15 km distans. Regnet öste ned och jag var väl inte supersugen på att ge mig ut, men det var ju bara att bita ihop. Jag tog en regnjacka för att skydda mot den värsta vätan och undvika att bli nedkyld, men det visade sig vara helt onödigt då temperaturen låg strax under 20º. Hursomhelst så gav jag mig av mot Ursvik där jag sprang 10:an och hem igen. Pulsen var hög och jag hade stora problem att sänka farten för att komma ned i puls. Regnet samlades i armbågarna på insidan av regnjackan, så jag fick stanna och tömma de ibland! 🙂
Totalt blev det 16 km @ 5:39 med 164 bpm (82%) snittpuls. Inget bra pass på något sätt!

Lördag
Äntligen långpass! Målet för dagen var 35-45 km. Vid lunch utgick jag från kollis vid Brommaplan och gav mig i en cirkel kring STockholm. Jag försökte springa på okända gator/stigar så ofta jag kunde, för att få se lite nytt. Vid några tillfällen slutade det i ”återvändsgränder”, men i det stora hela var det ett lyckat pass.
Jag använde Vespa igen och tog den första en timme innan löpningen och sen ytterligare en vid 20 km. Hade en två-timmarslösning HEED i handjagaren och 2 liter vatten i ryggan. Dessutom tog jag med två gel som backup, varav jag tog den ena (Montana Huckleberry) efter ca 30 km, mest för att jag inte hade provat den ännu och var så nyfiken på smaken.
Löpningen flöt på fint, men jag hade en enorm vätskeförbrukning och hade tömt min flaska och rygga redan efter 38 km, vilket är mycket ovanligt för mig. Torr som en öken i munnen när jag kom tillbaka till kollis!

Totalt fick jag ihop 40 km @ 6:25 med 152 bpm (76%) snittpuls. ”Vätskebristen” spelade nog in på den relativt höga pulsen tror jag. I övrigt ett roligt pass där jag fick se lite nytt.

Söndag
Dags för ett lättare pass med Janica och Alicia. Vi tog vår sedavnliga runda ned till Haga och tillbax.

Måndag
Efter att ha suttit hundvakt kring lunch och tittat på ösregnet utanför så valde att förlägga dagens 20 km distanspass till löpbandet. Vis från förra ösregnslöpningen kände jag inte för att klaffsa omkring i vätan. Rotade fram mina inomhusskor, fotpoden och gav mig ner till gymmet. Väl där visade sig poden ha slut på batteri, så jag fick förlita mig på vad bandet angav för distans (irriterande!). Satte bandet på 0,5% lutning och 6-tempo, satte på ljudboken och försökte försvinna in i handlingen. Efter två kilometer stannade jag och stretchade snabbt, för att sen fortsätta. Svetten formligen flödade och jag led fruktansvärt av tristessen på bandet. Efter 8 km tog jag beslutet att bara springa 10 km inne och resten ute. Sagt och gjort så gick jag snabbt hem, svidade om och gav mig sen av till Haga t o r på en sista mil, helt underbart att komma ut!
Resultatet av de båda passen blev ca 20 km @ 5:40 med ca 154 bpm (77%).

Tisdag
På besök i Vallentuna för middag hos goda vänner. Vi gav oss av till Vallentuna IP för en gemensam runda i motionsspåren där. Det blev ett varv i 5:an och ett varv i 2,5:an, båda i lagom snacktempo. Mycket behaglig löpning! Totalt 7,7 km @ 5:50 med 147 bpm (73%) snittpuls.

Onsdag är vilodag och tur är det då jag fick i mig några öl vid middagen :). I morgon är det dags igen, då blir det 15 km distans, mer om det i senare inlägg.

fruktansvärtfruktansvärt

Ryggvärk och vildsvin

Publicerat: juli 23, 2010 i Allmänt, Gnäll och ursäkter, Träning
0

Gavorrano, Italien

Ryggen var fortfarande rejält stel på torsdagens morgon. Dessutom var det fortfarande svårt att räta upp den helt. Jag beslutade mig ändå för att springa en kort runda för att testa hur det kändes. Jag är ju stel i ryggen varenda morgon här i Italien, men normalt släpper det efter några kilometer.
Jag gav mig av mot Ravi och tog det väldigt försiktigt. Var nog lite orolig att jag skulle göra mig mer illa, men efter en kilometer kändes det bättre och efter 2,5 km valde jag att vända hemåt igen. Det fick räcka med en ”uppmjukare”. Totalt blev det alltså 5 km @ 5:50 med knappt 140 bpm (70%) i snittpuls. Lugnt och skönt alltså.

I fredags var det dags att åka till marknaden i Follonica tidigt på morgonen, så det blev ingen löpning. Efter marknaden bar det av till stranden igen. Det var lite molnigt, disigt och blåsigt, men en bit över 30 grader så det var ändå väldigt skönt på stranden. Havet var lite ystert och vågorna ganska höga, vilket var roligt för mig och Alicia att skoja i. Jag blev lite mörbultad och svalde nog en mindre insjö, men jösses va roligt vi hade.

I morse (lördag) vaknade jag av att Janica säger ”Ska du springa?”. Kollar klockan som står på 6:25, funderar både en och två gånger innan jag tillslut rullar ur sängen och gör mig klar för att ge mig ut.

6:35 är jag så på väg och börjar försiktigt min tur mot Ravi. Siktar på milen igen, vilket blir ganska lagom tidsmässigt. Eftersom det är lördag bör man vara på stranden ganska tidigt om man ska få nån vettig parkering och plats i sanden. Italienarna är galet tidigt på stranden, förmodligen redan vid 8, men så går de flesta hem vid lunch.
Nån kilometer innan Ravi finns en trevägskorsning där den högra går mot Ravi och den vänstra pekar mot Aurelia (ett namn jag av nån anledning tycker är väldigt vckert) och SS1 (motorvägen Super Strada). Jag har passerat den skylten ett otal gånger och funderat på hur vägen ser ut, men idag gjorde jag slag i saken och svängde vänster. Vägen fortsatte nedför och planade ut en aning. När jag passerade en grusväg så hörde jag som prasslade högt och till min stora förvåning stod där ett vildsvin och bökade bland löven vid vägkanten! Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, så jag bara fortsatte att springa.
När jag sprungit 5 km vända hemåt igen och påbörjade min ”klättring”. Jag hade nått dalen och hade en lite extra lång väg uppför. Vildsvinet hade försvunnit och jag vet inte om jag var besviken eller lättad.
Backarna hemåt var precis lika djävliga som vanligt, men ändå älskar jag att ”plåga” mig uppför varenda gång. Lungorna jobbar stenhårt för att förse musklerna med syre och hjärtat kämpar med att få ut syret så fort som möjligt. Mjölksyran byggs så sakteliga upp, men så snart jag känner minsta stumhet slår jag av på takten och låter musklerna vädra ut överskottet. Känslan är bara så skön. Jag älskar backar!

Hemma igen efter 10 km och snittet hamnade på ca 5:35 och puls strax under 150 bpm (75%). Ett bra pass!

Det är sista dagen i Italien, så det bär av till havet en sista gång. Vi ska städa lägenheten och fixa en del idag, så det finns att göra. Längtar inte hem till Solna, men saknar min säng och en normal toalett :). Vi ses i Sverige.

Det tar sig

Publicerat: juli 19, 2010 i Allmänt, Träning
0

Gavorrano, Italien

Vi har nu varit i Italien i över en vecka och även om mest tid spenderats på vår favoritstrand i Castiglione della Piscaia, så har vi dels tagit en tur till Pisa och även spenderat en dag i Florens. Idag var vi på vattenparken Aqua Village hela dagen, vilket var fantastiskt roligt, speciellt för Alicia.

Det märks att jag har acklimatiserat mig ganska hyggligt vad gäller värmen. Löpningen i går visade iaf tecken på det. Som vanligt var jag ur sängen strax före sju och efter ett glas juice och påklädnad så var jag iväg. Återigen bar det av ned till Ravi och tillbax, det blir lixom lagom att ta en mil på morgonen. Skippade att stanna och stretcha, utan sparade det till efteråt.
Passet flöt på bra och även om jag fick ta ett par korta gåpauser under de allra brantaste partierna så kändes det helt ok. Siktade på att snitt under 75% av HRmax och lyckades ypperligt.
Passet summerades till 10 km @ 5:33 med 149 bpm (74%), vilket är ”bäst” hittills. Skillnaden i tempo mellan nedför och uppför visade sig inte vara dramatiskt stor som jag först trott. Dels beror det nog på att jag är ouppvärmd och seg i början, men även på att jag är ganska stark uppför när jag väl värmt upp.

I morgon får vi se var turen bär. Nu är det iaf dags att laga mat och ta en kall öl!

Äldre inlägg
Senare inlägg