Arkiv för kategori ‘Kosttillskott’

Hårda veckan avklarad

Publicerat: november 8, 2010 i Allmänt, Gnäll och ursäkter, Kosttillskott, Träning
0

Så var min första ”hårda vecka” för perioden avklarad och jag går nu in i vilovecka där jag springer klart mindre. Förra veckan såg ut så här:

Måndag: 15 km distans i 75% av maxpuls (150 bpm). Ett pass som förlades kring Brunnsviken med en omväg genom Solna C. Det är lite ”jobbigt” att försöka ligga runt 150 bpm hela tiden, men viktigt för distanspassen då de lätt springs för fort. Snittade 5:44

Tisdags: Intervaller 3x 1000m med 3 minuters vila. Riktigt skönt pass som gjordes runt Råstasjön.Tempot var 4:40 i intervallerna och snittpulsen blev förvånansvärt låg, men så gjorde jag ju bara tre intervaller samt att vilan var satt till tre minuter, vilket fick pulsen att gå ner ordentligt.

Torsdag: 15 km distans i 75% av maxpuls. Valde den här gången att springa till Sollentuna t o r i tron att det skulle vara roligare, jag hade fel. Från Frösunda är det i princip uppförsbacke hela vägen, så att hålla nere pulsen blev svårt. När jag vände tillbaka var skadan skedd och pulsen ville ogärna ner igen. Snittade 5:53

Lördag: 15 km distans i 75% av maxpuls. Sprang runt Råstasjön samt Lötsjön. Detta passet gjordes strax efter frukost. Kroppen var inte pigg på att springa och frukosten ville tyckte inte om att hoppa omkring i magen. I övrigt ett skönt pass. Snittade 5:57

Söndag: Långpass 30 km. Åkte till TEC-spåret i Täby och mötte upp med Drewsen. Tillsammans sprang vi två varv innan han tyckte att det räckte och jag fick göra sista milen själv. Eftersom solen börjat gå ned så valde jag att springa den milen i det vanliga milspåret, då det kunde bli lite lurigt att navigera skogspartierna i mörkret. Jag har ju så förbaskat dåligt mörkerseende.

Innan jag åkte skakade jag till två flaskor Perpetuem och en Chia Fresca. När vi hade sprungit en halvmil drack jag lite, men tyckte att det smakade lite annorlunda. Det påminde om pepparkaka och var blaskigt. Det tog några smakprov innan jag insåg mitt misstag. Jag hade inte blandat Perpetuem, utan proteinpulver! Toppen! Jag fick dricka litegrann ändå för, men när vi varvade så fick jag fylla på med vatten. Som tur var hade jag med gel till Magnus och jag fick några av honom så jag inte gick tomt på energi.

Sista milen blev ganska seg. Jag låg efter med både vätska och energi, så jag fick faktiskt kämpa en smula på slutet. Det kändes konstigt att vara så pass energilös, jag hade ju bara sprungit drygt 25 km! Kroppen kändes dock utmärkt och jag hade inga problem att hålla tempot. Väl ”i mål” kunde jag summera passet: 30 km @ 6:25 med 143 bpm (72%) snittpuls, helt ok.

Totalt fick jag ihop drygt 82 km under veckan, vilket kanske inte är så hårt om man jämför med min hårda vecka i vintras  om 110 km, men som första i perioden så är det tillräckligt hårt. Nu ska det vilas lite innan nästa period tar sin början.

Sammanställning…

Publicerat: augusti 29, 2010 i Allmänt, Kosttillskott, Träning
0

Jag började skriva det här inlägget den 27 augusti, men i stället för att publicera det så fyllde jag bara på det med nästa pass. För att ”komma ifatt” så publicerar jag det nu i ett sjok.

27/8
Söndagar är normalt vikta åt långpass, men då jag går in i formtoppningsperioden så ersätts långpassen med distanspass.
På schemat för dagen stod 20 km i ett tempo som är 15-30 sekunder snabbare än distanspass per km, vilket betyder typ 5:00-5:30 för mig. Jag vet fortfarande inte riktigt hur snabbt jag ska springa mina distanspass, men typ 5:30-5:45 är nog nära sanningen.

Jag kom iväg ganska sent, runt 15-tiden. Precis när jag skulle gå genom dörren vände jag tillbaka och hämtade en lite plastpåse. Om det mot förmodan började regna så kunde jag skydda min iPhone som sitter på armen.

Styrde kosan mot Råstasjön och Lötsjön och lagom till jag kom dit så började det regna. Jag sprang runt sjöarna några varv medan regnet öste ned. Folk som blivit överraskade av regnet sökte skydd lite här och där. Själv kämpade jag på och lät inte regnet störa mig. Dock störde vattnet mina hörlurar, så efter en mil fick jag tyvärr stänga av Born to run.

Än en gång lät jag bli att titta på pulsen, utan litade helt på känslan. På klockan kunde jag se resterande distans och snittempo, vilket var allt jag behövde veta. Pulsmätningen visade sig fått totalt spel efter 8 km, ett problem som jag haft mycket av på sistone. Oftast händer det på slutet av passen, men ibland även i början. Skumt. Det förstör ju tyvärr snittpulsen, så jag får försöka uppskatta den istället.

Känslan under hela passet var riktigt bra och även om jag upplevde lite trötthet runt 15 km så skakade jag av mig det och körde på. Väl hemma summerade jag passet till 20 km @ 4:58 med ca 162 bpm (81%) snittpuls. Ett resultat jag är riktigt nöjd med.

Efter det passet och med tidigare liknande pass med samma resultat får mig att fundera på vad jag har för kapacitet. Om jag bara släpper tanken på pulsen och bara kör på känsla verkar det ju fungera riktigt bra. Hur länge kan jag hålla strax under 5-tempo? En halvmara är ju uppenbarligen inget problem, men en mara? Tål att utforskas framöver.

31/8
I tisdags körde jag ned till Skövde för att sova över och sen åka till Lidköping onsdag förmiddag. I Skövde passade jag på att springa från hotellet (Prisma) till Skultorp där jag växte upp. Fram till 15-årsåldern bodde jag där.
Egentligen skulle jag sprungit ett fartlekspass, men det blev mer ett snabbdistanspass med några fartökningar på slutet. Det var hursomhelst väldigt roligt att springa genom Skövde och Skultorp. Mycket har förändrats, men i det stora hela var det sig likt. 15 km @ 5:15 med ca 162 bpm (81%) snittpuls. Pulsmätningen fick spel första halvan, så jag får uppskatta medelpulsen.

2/9
I onsdags kväll kollade jag schemat för torsdagens pass och upptäckte till min fasa att jag bara skulle ”jogga 30 minuter”. Jag som var så sugen på att springa. Sagt och gjort så stack jag ut på ett ansträngningslöst pass till Haga och tillbax. Ganska mysigt trots allt. Efteråt körde jag ett kort styrkepass.

Jag flyttade fredagspasset till lördag då vi hämtade våra nya katter i fredags eftermiddag. Lattjo & Lajban är två honor av rasen Ragdoll. Mer om dem kanske kommer med tiden.


4/9
Efter frukost i lördags morse stack jag ut och körde det intervallpass jag skulle sprungit i fredags, dvs 4x 1 km @ 4:40 med 3 min gåvila. Det fick förläggas längs Brunnsviken ned till Haga och tillbaka. Ett typiskt formtoppningspass eftersom man bara springer några få intervaller och alltså inte tar ut sig. Passet gick utmärkt och det enda som störde var att högerfoten smärtar när jag går.

Min högerfot har varit ett stort problem på sistone och ett orosmoln inför Uppsala 100 den 18/9. Jag haltar rejält när jag går, eftersom det gör skitont att böja högerfoten. Förmodligen är det inte en stressfraktur, utan snarare en inflammation i en led eller liknande, men vad det än är så gör det ont. Det funkar dock utmärkt att springa, så jag får helt enkelt strunta i gåpauserna under Uppsala… 🙂

Chia fresca

Publicerat: augusti 18, 2010 i Allmänt, Kosttillskott
6

Om det är fler som undrar vad Iskiate eller Chia Fresca och hur man får ihop det så kommer förklaringen här.

Jag köpte mina vita chiafrön på Hötorgshallen till det facila priset 250.- för ett halvkilo. Lite dyrt naturligtvis, men efter lite googlande så hamnade jag på iHerb.com där jag beställde 2 st burkar á 450 gram för $20 inkl frakt! Stor skillnad! Fick dem igår, vilket innebär att det tog en vecka. Smidigt!

Jag använder guavanektar som sötningsmedel, då det har 5 ggr lägre GI än t ex socker. Hittade det efter lite letande på Life för 49.-, men på ICA Maxi fanns det för 25.-.

Därtill ska man ha citrus av något slag. Jag valde ICAs ekologiska pressade citron på flaska, men man kan ju experimentera med smaksättningen.

Jag blandar 1 matsked chiafrön i ett 3 dl glas med vatten. 1-2 matskedar guavanektar och några stänk citrus. Låter det dra 5-10 minuter och sen är det färdigt att dricka. Fröna tar upp mycket vatten och ser ut som små grodägg :). Det är lite lustig konsistens på drycken, men det är det värt. Jag känner iaf en rejäl boost av det.

Kräftskiva, men först VFF!

Publicerat: augusti 14, 2010 i Allmänt, Barfotalöpning, Energi, Kosttillskott, Träning, Utrustning
7

Fredag och dags för kräftskiva hos goda vänner i Vallentuna. Värden Johan ville gärna springa ihop och jag hade ett 7-8 km pass på schemat, så det passade ypperligt.
Valet föll på VFF för dagens pass. Värdparet skrattade gott åt ”gorillatofflorna” som Janica döpt dem till. Innan jag åkte hemifrån blandade jag en flaska Iskiate, varav jag lurade i Johan ett glas innan vi gav oss av till Vallentuna IP. Han tyckte om smaken, men de uppsvällda och geléaktiga chiafröna var lite annorlunda tyckte han. Själv tycker jag mig känna en klar skillnad i energi efter att ha druckit Iskiate, men så är jag ju lättpåverkad…

Vid Vallentuna IP satte vi av längs 5 km spåret i lagom tempo. Underlaget övergår från motionsspår till grusspår med större stenar (1-2 cm i diameter), vilket var lite obehagligt att springa på med VFF. Dock vande jag mig snart. Vi sprang och snackade hela tiden, så jag glömde lixom bort att jag sprang ”barfota”.
Efter ett varv tog vi ett behagligt varv i 2,5an och sen fick det vara bra. Vi hade ju en kräftskiva att förbereda åxå, något som våra fruar hade fått lejonparten av på sin lott. 🙂
Passet summerades 7,8 km @ 5:58 med 142 bpm (71%) snittpuls. Jättebra! Vaderna fick jobba massor, men i övrigt känns det suveränt att springa i VFF!!!

Lördag och söndag var total löpvila. Tränade lite styrka och prehab i söndags, men annars tog jag det väldigt lugnt. I söndags eftermiddag träffade jag Andreas igen och vi gick igenom träningen fram till Uppsala 100. Jag har två mellanveckor kvar där fokus är mer fart än distans, sen börjar formtoppningen. Spännande! Jag höjer blicken och börjar redan längta till TEC-träningen, men först ska Uppsala avklaras så bra som möjligt.

Idag var det åter dags att ge sig på medelveckan med ett vanligt distanspass om 15 km. Hade med mig en flaska dem 5 dl iskiate och jag tog ett glas innan jag gav mig ut. Eftersom jag hade glömt min handjagare hemma så tog jag iskiateflaskan, fyllde upp med vatten och tog med den. Värmde upp några kilometer, snabb stretch och sen bar det iväg längs Djurgårdskanalen. Valde att springa några varv mellan de sista broarna och sen tillbaka till kontoret. Vädret var perfekt och det var många ute och sprang. Passet i sig var ganska händelselöst, men samtidigt väldigt behagligt. Drack en klunk iskiate ibland och tyckte nog att det funkade bra. Inga problem med energilöshet eller så iallafall.
Summering 15 km @ 5:40 med 152 bpm (76%) snittpuls. Jag siktade på 150 bpm, så det blev ju ganska bra.

Hårda veckan avslutad

Publicerat: augusti 9, 2010 i Allmänt, Energi, Kosttillskott, Träning
0

Så var det då äntligen dags för ett ordentligt långpass. På schemat stod 50-60 km, vilket är de roligaste långpassen. Det enda egentliga problemet jag har är att hitta en inspirerande runda, speciellt på de längre långpassen.
Jag funderade först på att ta mig till Vallentuna och springa runt sjön, en runda min kompis Johan sprang under sin träning inför StM. Dock föll det bort pga olika anledningar, ffa logistiska. Dels vill jag helst inte behöva ta bilen till löpningen, dels skulle det innebära att jag sprang 18 km till Vallentuna, sen 22 km runt sjön och sen 18 km hem. När jag skriver det så känns det inte som ett problem, men jag ville ha närmare hem om något hände.

Vid 12-tiden kom jag så till slut ut och jag hade fortfarande inte bestämt mig! En vag plan formades och jag gav mig av längs Brunnsviken mot Haga. Tanken var först att följa viken till Bergshamra för att sen fortsätta mot Edsviken, men på vägen valde jag istället att fortsätta runt Brunnsviken.
4 varv blir nästan 50 km, så det fick bli första målet. Jag har ju sprungit runt viken nästan 100 ggr, så jag var väl lite orolig att jag skulle ruttna och tappa motivationen, men det gick över förväntan.
Ungefär 45 minuter innan jag gav mig ut tog jag en Vespa Jr, Anti-fatigue caps samt Endurolytes. Som energi valde jag en tretimmarsflaska med Perpetuem. Jag packade även ned två gel som backup.

Jag lyssnade klart på en ljudbok under de första 20 km, sen var det dags att börja lyssna på Born to run(!) som jag nyss läst klart. Vilken njutning! Flera gånger kunde jag inte hålla mig för skratt och jag sprang nog och log större delen av tiden. Jag formligen älskar den boken!
Under första varvet mötte jag en VFF-löpare två gånger. Det hade varit kul att springa en stund tillsammans med honom och få ”pick-his-brain”, men han dök upp så fort både gångerna att jag inte hann reagera. Han verkade dessutom bara sprungit ett varv.

Vid 20 km tog jag en andra Vespa Jr, anti-fatigue caps och endurolytes.

Varven flöt på utan några konstigheter och kroppen kändes helt ok, bortsett från höger häl som ömmade allt mer.
Vid 30 km var jag nästan beredd att avsluta, men bet ihop och fortsatte. Jag tog även mina anti-fatigue caps och endurolytes.
Väl inne på mitt fjärde varv (>36 km) så tog jag beslutet att inte springa ett helt varv till, utan valde att vända tillbaka när jag nådde 44 km, vilket skulle ge mig exakt 50 km. Vid 40 km tog jag en tredje Vespa Jr, anti-fatigue caps och endurolytes.

Väl tillbaka framför min port klockade jag 50 km. Summerade passet medan jag stretchade lite försiktigt. 50 km @ 6:25 med 153 bpm (76%) snittpuls.

Min puls hade under hela passet varit aningens hög, kan inte riktigt sätta fingret på vad det beror på. Fram till 25 km låg den klart under 75%, men på slutet var 85% inte ovanligt. Får jobba mer med det. I övrigt kändes kroppen redo för mer, bortsett från min häl som helst ville dö. Jäklar va öm jag va hela kvällen. Smörjde med anti-inflammatorisk salva, men det hjälpte inte mycket tyvärr.

Totalt fick jag ihop 101 km den gångna veckan. Nu följer en vilovecka, vilket ska bli skönt på sätt och vis. Jag börjar jobba igen och kan behöva fokusera på att komma igång efter semestern.

Jättelångt 2010

Publicerat: juni 22, 2010 i Energi, Gnäll och ursäkter, Kosttillskott, Lopp
3

Började lördagsmorgonen med en stor skål kalaspuffar (!) och kaffe. Skakade sen till en Vitargo Gainers Gold  innan jag gjorde mig redo för avfärd till Grisslehamn. Väl där parkerade jag vid hamnen och inväntade Fredrik och Anna som skulle hämta upp mig och skjutsa mig till starten i Norrtälje.

Där var aktiviteten i full gång och löpare strömmade till hela tiden. Nu är det ju inte ett stort lopp, utan vi blev totalt ett 40-tal. Precis lagom intimt alltså. Vi hade gott om tid att förbereda oss innan starten, vilket gjorde att all stress lyste med sin frånvaro, skönt. Tog min första Vespa ca 45 minuter innan start.

Efter diverse tal av arrangörer och sponsorer så var det så dags för start. Jättelångt-bilen skulle köra först genom stan, med oss springandes bakom. Kanske inte helt optimalt, men lite udda åtminstone. Efter några kilometer kom vi iallafall fram till Roslagsleden och det var dags att på allvar påbörja loppet.

Jag och Mia teamade upp som i fjol och valde ett konservativt tempo. Med 68 km framför oss och inget uttalat mål med loppet, förutom att njuta av dagen, så fanns det ingen anledning att pressa sig från start. Tids nog skulle vi behöva gräva lite djupare och då ville vi inte behöva nå botten s a s.

Efter 10 km började jag dricka Perpetuem under en halvtimme, för att vid 20 km ta min andra Vespa och hålla mig till vatten ett tag. Vid 30 km var det dags för Perpetuem igen. Detta upplägg fungerade riktigt bra. Jag reducerade mitt energiintag ganska rejält jämfört med vad jag normalt intar när jag förlitar mig på Perpetuem och ibland även gel. Jag hade en episod runt 40 km där jag plötsligt blev jättetrött och nästan ville stanna och sova(!), men det försvann efter 5-10 minuter. Mycket underlig känsla.

Vet inte riktigt när mina problem startade, men det var nog drygt 2 mil in i loppet som min mage började krångla. Jag försökte slappna av och tänka på annat, men det var inte helt lätt. Tempot sjönk en aning och jag fick kämpa lite extra. Sprang sen nån timme innan vi passerade ett utedass, där jag äntligen kunde lätta på trycket. Efter det försvann den värsta smärtan, men helt borta var det inte.

Löpningen flöt generellt på riktigt bra och vi snackade bort tiden. På vätskekontrollerna, som flera gånger var inhysta på arrangörernas verandor och innehåll ALLT man kan önska sig och lite till, stannade vi bara till för att snabbt komma vidare. Jag drack bara vatten och Perpetuem, så det fanns inget jag ville ha utöver det.

Strax efter 50 km var magknipen tillbaka med besked och jag var till slut tvungen att uppsöka naturen, utan resultat. Dock fick jag släppa väder och det lugnade magknipen under resten av loppet, vilket var fantastiskt skönt. Nu kunde jag fokusera mer på löpningen istället för magen. Det flöt på ganska bra och bortsett från att det återstod ett par svårtforcerade etapper så höll vid bra tempo där underlaget tillät.

Humöret var i topp och det hjälpte verkligen till att få löpningen njutbar. När vi trodde att det var 10-11 km kvar mötte Abbe upp och berättade att det bara var 8 km kvar, vilket härligt besked. Dock var det banans absolut svåraste del kvar, några kilometer i obanad terräng med höga, mossbeklädda klippor och rotiga stigar, där tempot sjönk dramatiskt. Jag tittade på klockan en gång och vi höll då 12-tempo. Den kilometern avverkades på drygt 10 minuter och då gjorde vi så gott vi kunde!

Till slut kom vi iallafall ut ur skogen och en platt grusstig då Abbe förkunnade att det bara återstod ca 400 meter. Vi ökade farten och sträckte ut lite extra den sista biten, vilket kändes skönt efter de sista kilometernas underlag som krävt all uppmärksamhet.

I mål kom vi på nya PB 7:50, en dryg halvtimme bättre än i fjol. Där träffade vi bl a min ”reskamrat” Anna som, för henne helt oväntat, vunnit damklassen på ca 6:40. Vilken skräll! Så j…a kul! Samma dag kom hennes kille Krille 3:a i en stor multisporttävling med ca 100 tvåmannalag, så de hade nog all anledning att fira när hon kom hem.

Efter en välbehövlig och mycket välgörande massage, där ”frossan från helvetet” åter dök upp (precis som efter TEC) så var det dags att ta sig hem till Solna igen. Naturligtvis funderade jag på hur snabbt det KUNNAT gå om inte magen krånglat. Det får vi kanske veta nästa år, för då återkommer jag garanterat till Sveriges kanske mest välorganiserade och vackraste lopp.

Jättelångt och Vespa

Publicerat: juni 14, 2010 i Energi, Kosttillskott, Lopp
Etiketter:, ,
2

Jättelångt
Med Stockholm Marathon avklarat så är det dags att koncentrera sig på nästa lopp, nämligen Jättelångt den 19 juni.

Få lopp tillfredsställer äventyrslustan som just denna typ av lopp. Jättelångt går i år i omvänd riktning, dvs från Norrtälje till Grisslehamn och består mestadels av löpning på grus- och skogsväg, asfalt, men innehåller även lite obanad terräng samt löpning över åkrar.

Under förra årets lopp regnade det i princip hela tiden, vilket innebar att jag och mina kamrater (Mia och Staffan) sprang nästan 8 ½ timme i vätan. Hela historian finns här. Det var trots regnet den stora behållningen 2009, eftersom jag bröt gax.

Målet med loppet 2009 var att testa min energistratetgi inför GAX, men i år har jag inget uttalat mål med Jättelångt, utan tar det som det äventyr det är. Det blir ett rejält långpass vilket passar bra inför t ex Uppsala 100 i september.

Vespa
Jag har ju testat Vespa under ett antal pass och min slutsats är att det fungerar riktigt bra. Förutsättningen är att man lär sig använda det och anpassar sig en aning, men när man väl hittat sin egen väg så har man mycket att tjäna på Vespa.

Varför använda Vespa?
Vespa ”ställer om” musklerna till att utnyttja fett som bränsle i högre grad, vilket gör att man kan dra ner på energiintaget rejält. Jag har själv dragit ned till 1/3-del utan att förlora prestationsförmåga och jag kommer fortsätta att utforska möjligheterna med Vespa.
Att kunna dra ner på energiintaget kan vara till stor hjälp för de som har svårt att få i sig tillräckligt med energi, pga illamående eller andra anledningar, men alla har nytta av att utnyttja fett i högre grad. Det gäller inom alla idrotter, men kanske är mest fördelar för de som sysslar med uthållighetsidrotter där energiintaget är avgörande.

Det jag har noterat när jag tagit Vespa är att min snittpuls är lite lägre, vilket naturligtvis hjälper till att öka prestationsförmågan. Dessutom stabiliseras blodsockernivån så att jag inte blir tung i huvudet. Eftersom hjärnan får mer kolhydrater till sitt förfogande så slipper man risken att gå in i väggen. Mitt längsta Vespa-test är bara 36 km, så StM blev ett skarpt test. Tanken är att även springa Jättelångt på Vespa. Vi får väl se hur det går.

Stockholm Marathon 2010

Publicerat: juni 8, 2010 i Energi, Gnäll och ursäkter, Kosttillskott, Lopp, Utrustning
2

Så var årets upplaga av Stockholm Marathon avklarad. Inget annat lopp jag springer är omgärdat av så mycket förväntan och planering. Logistiken och planeringen kring nummerlappsutdelning och det faktum att loppet börjar sent på dagen så hela dagen går åt till att vänta på att åka in till ÖIP. Även om jag sprungit distansen massor av gånger så hinner jag ändå bygga upp stressnivån innan jag beger mig till starten.

Väl framme på ÖIP är det fullsmäckat med folk. I går var kön från ÖIP till startfållorna fullständigt galet packat och det tog evigheter att komma fram. Gången hade ett flertal flaskhalsar som bromsade upp rejält, vilket jag tyckte var uselt planerat. Väl framme vid startfållan så släpptes vi in framifrån, vilket innebar att de flesta bara stannade eftersom de vill ha en bra startplats. Idiotiskt!

Jag kom fram till min startfålla (D) strax innan start. Då hade jag inte hunnit värma upp eller stretcha, men det fick lösa sig tänkte jag. Ställde in min Garmin på 5:15-tempo. Man får räkna med att springa ca en kilometer längre pga trängsel etc så får man lägga till 2-3 procent. Målet var att komma in på 3:45-3:50, lite beroende på hur det kändes när jag väl kommit igång. Tanken var att börja med ett lite lugnare varv för att sen eventuellt öka efter 21 km.

När starten gick insåg jag mitt första misstag. Hade valt att springa med det vätskebältet som jag använde på TEC, Nathans Elite, som har en stor flaska. Det funkade skitbra på TEC, men på maran skumpade som attan. Drog åt bältet ordentligt och då satt det ganska bra, men resulterade i andra problem, mer om det sen.

När jag kom upp till Valhallavägen första problemet, kramp i muskeln på framsidan av höger smalben. Jag brukar ha problem med det av och till, oftast när jag ska springa kvalitetspass och startar passet snabbt. Det brukar oftast släppa efter uppvärmning och stretch, men det fanns ju inte riktigt tid för. Jag fick sänka farten och försöka slappna av, men vid SVT fick jag stanna och stretcha vaden, vilket hjälpte en liten stund. Det tog en mil innan det släppte helt, så första milen gjorde jag på 56 minuter, dvs några minuter efter tänkt tempo.

Trängseln var lite värre än tidigare år tyckte jag, men förmodligen har man bara glömt hur det var. När väl krampen hade släppt så flöt andra milen på riktigt bra och jag avklarade den på ca 53 minuter, precis enligt plan.

Andra Vespan drack jag vid 19 km då jag kommit ut till Sjöhistoriska. Det kändes fortfarande helt ok, men banans tråkigaste del låg framför mig, vilket påverkade min motivation en hel del. Farten sjönk i takt med motivationen och låg runt 5:30 på sträckan fram till Slussen. Strax innan Gröna Lund passerade jag Alexander Weibust, en gammal arbetskamrat som var med på den tiden jag började springa. Vi bytte några ord innan jag trampade vidare. Det var även här som jag fick en hel del problem med magen tack vare att jag fått spänna bältet så hårt. Funderade länge på om jag skulle dumpa bältet, men var för snål  för det 🙂

Från Slussen och till Rålis tappade jag en hel del tempo och jag vet inte riktigt varför, magen hade lugnat sig lite. Över Västerbron kändes det helt ok och en titt i SportTracks ger 5:30  i snitt upp till krönet. Enligt StM’s sida så snittar jag sen ca 5:40 mellan 30 km och 40 km, dvs Slussen till Odengatan.

Jag kämpade hursomhelst på så gott det gick och jag stämde ibalnd av mot min Garmin för att se så jag låg enligt plan, vilket jag gjorde. När jag passerade Centralen så var det dags att börja ta i lite uppför Torsgatan till Odengatan och fortsatt upp till Birger Jarlsgatan. SportTracks säger att snittet låg runt 5:10 de sista 6-km, medan StM säger nånstans runt 5:30, men båsa har samma sluttid så jag vet inte vem som har mest rätt.

Väl uppe på Karlavägen gav jag det sista hel vägen in i mål. Känslan när man kommer in på Stadion är fortfarande oslagbar och när speakern läste upp mitt namn så rös jag i hela kroppen, men den här gången fick jag inga tårar i ögonen när jag korsade mållinjen. Den verkliga magin var borta.

Jag kom in på 3:50:40, vilket är nytt PB med ca 5 minuter och nästan exakt vad jag hade som målsättning, ändå kände jag ingen som helst lycka över resultatet. Tvärtom kände jag bara besvikelse. Största anledningen var att loppet inte kändes som det brukade, det var inte lika roligt som det varit. Den där sköna känslan infann sig aldrig. Det var lite kämpigt på slutet och den nya bansträckningen inte lika rolig. Jag hade hellre sett att man tog den trista biten på Gärdet/Djurgården på första varvet istället.

Gick från plats 5693 till 3850, men tappade ett antal placeringar från förra årets plats 3587.

Andra saker som irriterade mig var min lite arroganta inställning till förberedelserna inför loppet. Jag beslutade mig inte för huruvida det skulle vara ett långpass eller ett lopp. Jag testade inte att springa med vätskebältet innan och jag laddade inte alls på kvällen innan eller förmiddagen innan loppet. Nog för att distansen som sådan inte utgöt nån utmaning, men jag måste ju ändå ha nån sorts målsättning med och förberedelse inför loppet.

Nu ska jag försöka sluta älta detta och blicka framåt mot nästa roliga utmaning, nämligen Jättelångt. Mer om det i nästa inlägg.

Sista passet avklarat

Publicerat: juni 1, 2010 i Allmänt, Kosttillskott, Träning
0

Så var det sista passet inför Stockholm Marathon avklarat. Det blev 6 km fartlek, med typ 5 st fartökningar. Passet förlades runt Slottsparken i Oslo, där jag är i några dagar för en mässa. Jag bor på Thon Hotell Slottsparken som ligger över gatan från parken.

Nu återstår bara löpvila och uppladdning inför lördagens folkfest. Jag känner mig ganska väl förberedd nu, till skillnad från hur jag kände för nån månad sen. Träningen kändes ostrukturerad och jag var vilsen. Sen dess har jag fått lite fason på det hela och genomfört ett antal lyckade pass.

Efter långpasset den 23 maj så tog det till torsdag innan jag kom ut igen. Tanken var egentligen att hinna springa ett pass i München på tisdagen, men konferensen drog ut på tiden så det fanns inte tid. Istället kom jag ut i torsdagsefter jobbet.
Tog en Vespa Jr ca 45 minuter innan jag gav mig av för att se om det gav effekt på kortare och intensivare pass. Sprang mot Råstasjön, rundade den och fortsatte runt Lötsjön för att sen springa hem igen. Kroppen kändes ruskigt pigg efter nära 4 dygns löpvila, så jag lät den bestämma tempot. Flera gånger tittade jag på klockan och förundrades över hur lätt det kändes, trots att jag låg en bra bit under 5-tempo. Även pulsen var låg, något som jag har noterat på tidigare pass där jag tagit Vespa.
Passet summerades 10 km @ 4:52 med 161 bpm (80%) snittpuls. Den upplevda ansträngningen var ungefär 7/10.

Dagen efter var det dags för lunchpass och jag tog en Vespa igen. Sprang bort till Lill-Jansskogen och över till Fiskartorpet där jag tog ett varv innan jag sprang samma väg tillbaka igen. Trots det ganska hårda passet dagen innan så var benen pigga och starka i backarna. Flåset hängde åxå med och även de värsta backarna lyckades jag forcera i hyggligt tempo. Det passet summerades 9 km @ 5:08 med 160 bpm (80%) snittpuls. Den klart bästa tiden jag gjort på den slingan hittills, så jag var jättenöjd. Inte för att det var målet, utan för att jag låg på en ansträngningsnivå som kändes bra, men inte forcerad, och presterade bra.

I lördags vilade jag, men i söndags var det dags igen. Jag pratade med Andreas på dagen och frågade honom vad han tyckte att jag skulle köra för pass. Han förslog ett snabbare distanspass på 10-15 km, nånstans mellan tempo- och distanspass, vilket blir ca 5:15-tempo för mig. Pga olika omständigheter kom jag iväg sent, med usel uppladdning och taskigt vätskeintag. Hade med mig en handjagare med Perpetuem, trots att jag bara skulle vara ute max 1½ timme. Utgick från kollis i Bromma och sprang en stor 8:a via Ängby, Islandstorget,  Råcksta, Flysta, Bällsta och tillbax. Kroppen kändes inte lika pigg som under torsdagen och fredagen, utan det var mer en kamp för varje steg. Den upplevda ansträngningen var hög, närmare 8/10, men puls och tempo låg normalt. Totalt fick jag ihop mina 15 km @5:08 med 160 bpm (80%) snittpuls. Jag hade kunnat sänka tempot en del, men det är alltid svårt när det bara handlar om 8 sek/km. Hursomhelst anser jag det som ett lyckat, om än jobbigt, pass.

Så nu är det som sagt löpvila till på lördag. På fredag ska jag träffa några av mina kompisar för att hämta ut våra numemrlappar och snacka lite kring maran. Jag har två kompisar som debuterar och en som har sprungit en gång för några år sedan, så de är lite nerviga och förväntansfulla. Det ska bli STORT att få se dem korsa mållinjen!

Nu ska jag sitta i sängen på hotelrummet och titta på TV innan det är dags att knoppa. I morgon blir det en lång dag, så det är lika bra att passa på att sova.

Fram till starten på Stockholm Marathon så får ni 10% på hela sortimentet hos Runners Gear om ni reggar sig och anger rabattkod ”StM” i kassan. Passa på!

Testlöpning av andra varvet

Publicerat: maj 23, 2010 i Allmänt, Energi, Kosttillskott, Träning
0

Inför dagens långpass beslöt jag mig för att testspringa den nya sträckningen av andra varvet på Stockholm Marathon (StM). Efter veckohandling och städning kom jag så slutligen iväg strax innan lunch. Det regnade under förmiddagen, men när jag började byta om var det uppehåll. Naturligtvis höll det inte i sig och när jag var klar att ge mig ut regnade det ordentligt, så jag satte på mig en regnjacka och gav mig av.

Ca 45 minuter innan avfärd tog jag en Vespa Junior. Inför dagens långpass blandade jag 3 mått Perpetuem i handjagaren.
Sprang till Stadion där jag stannade och stretchade snabbt och drack några klunkar Perpetuem. Jag passade på att ta av mig regnjackan eftersom det blev för varmt att springa med den. Förvisso blev det lite kallt att springa i ösregnet i början, men efter en stund var jag varm nog igen.

Vid 10 km tog jag min andra Vespa och vatten. För att få maximal effekt av Vespa så ska man ta dem mellan sina energiintag.

Regnet var ganska konstant, men ett par gånger sprack det upp och det blev lite sol i några minuter. Glädjen var dock kortvarig när regnet kom tillbaka med besked. Längs Södermälarstrand regnade det så hårt att det strömmade upp ur brunnslocken. Jag kunde bara skratta åt eländet. Det påminde mig en del om förra årets upplaga av Jöttelångt då vi sprang i nästan konstant regnande i över 8 timmar.

Över Västerbron gick det i stadigt tempo. Jag var lite orolig för risken för blixtnedslag, men det gick bra. Färden gick via Stadshuset och T-centralen innan det vek av mot Odengatan.

När jag nästan gjort klart varvet och nådde Sveavägen så valde jag att vika av hemåt. Tog en Vespa igen och knatade på. Kroppen kändes helt ok och inga problem med energin, trots att jag druckit knappt 2/3 av min Perpetuem. Vespa verkar funka bra.

Efter 36 km kom jag så till slut hem och kunde summera löpturen. Snittempo blev 5:55 och snittpuls 147 bpm (78%). Riktigt nöjd med det faktiskt. Det kändes aldrig tungt och trots att jag sprungit 4 pass den här veckan så levererade kroppen.

Det som förvånar lite är att Vespa fungerar så bra. Även om jag använder fel variant, dvs Junior, pga av att den jag ska använda är slut, så funkar det ändå. Hoppas hinna få hem fler innan maran, annars kanske de hinner komma innan Jättelångt.

Den här veckan börjar uppladdningen inför StM, mer om det i senare inlägg.

Äldre inlägg
Senare inlägg