Arkiv för kategori ‘Träning’

Ledbruten

Publicerat: september 25, 2010 i Allmänt, Gnäll och ursäkter, Träning
0

En vecka utan någon som helst träning, utan bara massa jobb. Ovanligt för mig att sätta jobbet i första rummet, jag brukar alltid få in träning, men den här veckan har det bl.a. varit kvartalsavslut.

Idag var det iaf dags för kickoff med Alicias klass, så klockan 10 samlades barn och föräldrar i Sollentuna Rackethall. Där delades vi upp i grupper och sen var det innebandy, pingis och badminton i två timmar, med paus för lite korv och vila.
Jag har alltid skytt all form av aktivitet som innebär koordination mellan boll och hand/fot, vilket gör att jag suger på allt som detta inkluderar. Trots det gav jag mitt bästa och hade jättekul. Vi vuxna blev kanske lite för tävlingsinriktade ibland och fick skärpa oss ibland för att släppa fram barnen.

Det tog inte lång tid innan jag kände i musklerna att detta inte var något jag brukade göra. Mina lår- och rumpmuskler blev riktigt trötta och jag misstänker att jag kommer ha rejäl träningsvärk i morgon.

Andreas skickade mitt nya program i veckan och efter att ha tittat på det var jag tvungen att ringa Andreas och fråga om jag gjort honom något. Det innehåller nästan ingen löpning alls!!! Jag är ju astaggad att sätta igång med träningen, men enligt Andreas så ska jag ta det lugnt och bygga upp träningen långsamt de kommande tre veckorna.
Iofs passar det mitt hektiska schema framöver, jag har en massa resor planerade till mitten av oktober, men ändå.

Nåväl, tids nog kommer jag nog få så jag tiger. Jag har gett Andreas fria tyglar och efterfrågat mer träning, så det kommer. Då kommer jag nog längta efter vila som denna.

I eftermiddag kanske jag ger mig ut och springer en liten stund, eller så spar jag det till i morgon. Vi får se…

På tur

Publicerat: september 22, 2010 i Allmänt, Lopp, Träning
0

I morse kravlade jag mig ur sängen kl 4:50 för att en halvtimme senare ta bilen till Arlanda. Målet för dagen är Oslo, men jag stannar inte natten utan åker hem 18:30. Ingen träning idag och förmodligen inte torsdag eller fredag heller, då två kollegor från UK är på besök då.

Det känns som jag inte har tränat på veckor. Tack vare formtoppningen så har träningsvolymen sjunkit kraftigt fram till lördagens lopp. Pga att jag bröt redan vid 50 km så känns det som det fortfarande finns en massa spring som vill ut. Kroppen var ju beredd på 100 km!

I måndags lunchade jag med Andreas och vi pratade naturligtvis mycket om loppet och framförallt om Annas fantastiska bedrift.

Planen för mig framöver är primärt att hitta en lösning på knäproblemen. Vad gäller nästa mål så är siktet enbart inställt på TEC. Jag hoppar över SUM i år, mest pga tidsbrist, men även för att komma i gång med träningen inför TEC tidigare.

Om jag ska bli behandlad för löparknä så är det nu det måste ske, medan det finns tid för eventuell vila. Helst vill jag nog operera, då jag hört från flera som gjort det att det löst problemet och varit både enkelt och inneburit kort rehab.

Det skulle vara så oerhört skönt att kunna lita på kroppen och inte behöva oroa mig för huruvida knäna ska stoppa min framfart. Jag har lagt ner en massa tid på träning inför både GAX, TEC och U100, för att sen få bryta. Det är rejält demoraliserande må ni tro!

Nåväl, nu blickar jag framåt till en höst och vinter fylld av träning. I april ska jag vara i mitt livs form, för då jävlar ska jag en gång för alla krossa den där förbaskade distansen 100 miles!!!

Sammanställning…

Publicerat: augusti 29, 2010 i Allmänt, Kosttillskott, Träning
0

Jag började skriva det här inlägget den 27 augusti, men i stället för att publicera det så fyllde jag bara på det med nästa pass. För att ”komma ifatt” så publicerar jag det nu i ett sjok.

27/8
Söndagar är normalt vikta åt långpass, men då jag går in i formtoppningsperioden så ersätts långpassen med distanspass.
På schemat för dagen stod 20 km i ett tempo som är 15-30 sekunder snabbare än distanspass per km, vilket betyder typ 5:00-5:30 för mig. Jag vet fortfarande inte riktigt hur snabbt jag ska springa mina distanspass, men typ 5:30-5:45 är nog nära sanningen.

Jag kom iväg ganska sent, runt 15-tiden. Precis när jag skulle gå genom dörren vände jag tillbaka och hämtade en lite plastpåse. Om det mot förmodan började regna så kunde jag skydda min iPhone som sitter på armen.

Styrde kosan mot Råstasjön och Lötsjön och lagom till jag kom dit så började det regna. Jag sprang runt sjöarna några varv medan regnet öste ned. Folk som blivit överraskade av regnet sökte skydd lite här och där. Själv kämpade jag på och lät inte regnet störa mig. Dock störde vattnet mina hörlurar, så efter en mil fick jag tyvärr stänga av Born to run.

Än en gång lät jag bli att titta på pulsen, utan litade helt på känslan. På klockan kunde jag se resterande distans och snittempo, vilket var allt jag behövde veta. Pulsmätningen visade sig fått totalt spel efter 8 km, ett problem som jag haft mycket av på sistone. Oftast händer det på slutet av passen, men ibland även i början. Skumt. Det förstör ju tyvärr snittpulsen, så jag får försöka uppskatta den istället.

Känslan under hela passet var riktigt bra och även om jag upplevde lite trötthet runt 15 km så skakade jag av mig det och körde på. Väl hemma summerade jag passet till 20 km @ 4:58 med ca 162 bpm (81%) snittpuls. Ett resultat jag är riktigt nöjd med.

Efter det passet och med tidigare liknande pass med samma resultat får mig att fundera på vad jag har för kapacitet. Om jag bara släpper tanken på pulsen och bara kör på känsla verkar det ju fungera riktigt bra. Hur länge kan jag hålla strax under 5-tempo? En halvmara är ju uppenbarligen inget problem, men en mara? Tål att utforskas framöver.

31/8
I tisdags körde jag ned till Skövde för att sova över och sen åka till Lidköping onsdag förmiddag. I Skövde passade jag på att springa från hotellet (Prisma) till Skultorp där jag växte upp. Fram till 15-årsåldern bodde jag där.
Egentligen skulle jag sprungit ett fartlekspass, men det blev mer ett snabbdistanspass med några fartökningar på slutet. Det var hursomhelst väldigt roligt att springa genom Skövde och Skultorp. Mycket har förändrats, men i det stora hela var det sig likt. 15 km @ 5:15 med ca 162 bpm (81%) snittpuls. Pulsmätningen fick spel första halvan, så jag får uppskatta medelpulsen.

2/9
I onsdags kväll kollade jag schemat för torsdagens pass och upptäckte till min fasa att jag bara skulle ”jogga 30 minuter”. Jag som var så sugen på att springa. Sagt och gjort så stack jag ut på ett ansträngningslöst pass till Haga och tillbax. Ganska mysigt trots allt. Efteråt körde jag ett kort styrkepass.

Jag flyttade fredagspasset till lördag då vi hämtade våra nya katter i fredags eftermiddag. Lattjo & Lajban är två honor av rasen Ragdoll. Mer om dem kanske kommer med tiden.


4/9
Efter frukost i lördags morse stack jag ut och körde det intervallpass jag skulle sprungit i fredags, dvs 4x 1 km @ 4:40 med 3 min gåvila. Det fick förläggas längs Brunnsviken ned till Haga och tillbaka. Ett typiskt formtoppningspass eftersom man bara springer några få intervaller och alltså inte tar ut sig. Passet gick utmärkt och det enda som störde var att högerfoten smärtar när jag går.

Min högerfot har varit ett stort problem på sistone och ett orosmoln inför Uppsala 100 den 18/9. Jag haltar rejält när jag går, eftersom det gör skitont att böja högerfoten. Förmodligen är det inte en stressfraktur, utan snarare en inflammation i en led eller liknande, men vad det än är så gör det ont. Det funkar dock utmärkt att springa, så jag får helt enkelt strunta i gåpauserna under Uppsala… 🙂

Det tar sig

Publicerat: augusti 27, 2010 i Allmänt, Träning
0

Efter söndagens cykelpass så så fruktade jag att träningsvärken skulle vara hemsk i måndags, men det enda som lämnat några direkta spår var sadeln. Hade lite skavsår i ändalyckten, men mer än så var det inte. Högerfoten kändes ungefär som tidigare, så jag beslutade mig för att testa att springa lite försiktigt efter jobbet.
Efter en tur till Haga t o r så kunde jag konstatera att det faktiskt fungerade utan större problem. Visst kändes foten, men det blev inte värre av att springa. Jag valde mina Asics Kayano som har en lite styvare platta under foten än de The North Face Arnuva 50 som jag gått över till på sistone och det fungera bättre.

Jag fick stuva om lite i veckans schema för att få ihop träningen. I tisdags blev det ett vanligt distanspass om 15 km. Var lite seg i kroppen och knoppen, vilket gjorde det tungt att springa. Siktade på att hålla mig runt 150 bpm (75%) och anpassade tempot efter det. De första 10 km gick bra, men sen började det kännas tungt. Mest var det nog mentalt dock, jag sprang och funderade på anledningar till varför det var tungt, vilket i sig gjorde det ännu tyngre. Fick iaf ihop mina 15 km @ 5:30 med 153 bpm (76%) snittpuls. Klart bättre än det kändes. Ibland blir man överraskad minsann. 🙂

Idag var det dags för 8-10 km fartlek med 8-10 fartökningar och jag förlade naturligtvis det till Djurgårdskanalen. Sprang för 2 km som uppvärmning innan jag började med ökningarna. Räknade var 4:e steg och räknade till 30, för att sen sakta ned och göra om det igen. Vid 4 km vände jag tillbaka till kontoret och upprepade ungefär samma mönster.
Kroppen mådde fint och det flöt på bra. Struntade i att kolla klockan, bortsett från lite koll på när jag skulle vända tillbaka. Det är skönt att inte fundera på varken tempo eller puls.

Passet summerades till 8 km @ 5:00 med 161 bpm (80%) snittpuls. Det är jag nöjd med.

Nu är det hjul igen

Publicerat: augusti 24, 2010 i Allmänt, Cykling, Träning
0

Söndagens långpass fick bytas ut mot cykling, så på morgonen hämtade jag upp min cykel från källaren för att se vad som behövde åtgärdas. Bakdäcket var platt, så det var bara att demontera och leta läcka och sen laga. Skitade ner hela mig och halva hallen, men lite stolt var jag att jag faktiskt gjorde det istället för att bara köpa ny slang. Dessutom bytte jag pedaler till SPD, så jag fick damma av mina gamla cykelskor. Innan cyklingen var det dock lite annat som skulle fixas, så cykeln fick vänta.

Efter en tur till stan över lunchen och veckohandling så kom jag slutligen hem för att upptäcka att bakdäcket var platt igen. Min lagning lämnade lite att önska uppenbarligen. Nåväl, jag bytte om till cykelkläder (inkl mina gamla cykelbyxor), packade en rygga med lite verktyg, fyllde två flaskor med HEED, pumpade däcket igen och cyklade sen till  Cykloteket där jag köpte en ny slang och gav mig av mot Bergshamra. Tanken var att cykla på så länge det fanns tillräckligt med luft i däcket och sen byta.

Vid Mörby C började det bli dags för däckbyte, så jag stannade till vid OK-macken och satte igång med arbetet. När jag plockade fram min nyinköpta slang upptäckte jag till min fasa att jag fått en slang med raceventil(!). Min pump fungerar ju inte med en sån!
Jag beslöt mig för att montera den ändå och lösa det efteråt. På macken hade de ingen ”cykelpumpslang” som många andra har, men däremot ett munstycke som man satte på de bärbara ”bildäckspumparna” som finns. Det munstycket var dock utformat för vanliga cykelventiler, så mitt problem kvarstod. Efter en lång stunds funderande så kom jag på lösningen. Gummihatten till den gamla ventilen kunde fungera som tätning, så jag bet helt sonika av ovandelen på den och trädde över raceventilen. Sen blev det tätt mot munstycket på pumpen och jag fick äntligen däcket pumpat. Kände mig lite som MacGyver!

Både slanginköp och slangbyte hade kostat mig värdefull tid, så det var skönt att äntligen få komma upp i sadeln och cykla ”på riktigt”. Jag satte av mot Täby, där jag styrde kosan mot Vallentuna, för att sen rikta framhjulet hemåt igen. Hemvägen blev slitig då jag fick rejäl motvind. Det var nu jag på allvar kände att det var länge sen jag cyklade. Benen tog slut allt snabbare i uppförsbackarna. Eftersom jag hade bråttom hem så fanns inget annat att göra än att bita ihop och kämpa på. Körde lite vilse i Sollentuna/Helenelund, men bortsett från det så gick det bra.

Efter två timmar kom jag så äntligen hem och kunde glatt konstatera att jag nästan cyklat en mara på 2 timmar, tänk att vissa springer så snabbt! Helt fantastiskt!
Resultatet blev 41,47 km @ 21,6 km/h och snittpuls på 139 bpm (69%). Eftersom tanken med passet var att ersätta långpasset så var ju låg snittpuls viktigare än fart. Däremot ska jag lägga in fler cykelpass i min träning framöver, för jösses vad roligt det var!

Smärtsam avslutning

Publicerat: augusti 19, 2010 i Allmänt, Barfotalöpning, Gnäll och ursäkter, Träning
0

Medelveckan inleddes med ett vanligt distanspass om 15 km. Än en gång var det Djurgårdskanalen som var skådeplats. Hög luftfuktighet gjorde det till en veritabel svettfest, trots att tempot var lågt. 15 km @ 5:41 med 152 bpm (76%) snittpuls.

Tisdagens pass bestod av långa intervaller, närmare bestämt 3x 2 km med 3 min vila. Djurgårdskanalen fick ännu ett besök när jag värmde upp till Djurgårdsbrunnsbron. Där dumpade jag min handjagare som jag fyllt med iskiate och satte av för första intervallen. Bort till nästa bro ska enligt uppgift vara 1 km, så det skulle ju bli perfekt att köra intervallerna där.
Intervallerna avklarades utan konstigheter och under vilan tog jag några klunkar iskiate. Kände mig aldrig energifattig under passet och kunde efteråt konstatera att jag snittat 4:45 under själva intervallerna, vilket iofs inte är så svårt då jag programmerat min Garmin med spannet 4:40-4:50.
Lyckat var det hursomhelst.

Onsdagens pass var ännu ett distanspass om 15 km där de mittersta 5 km skulle springas ”snabbt” enligt schemat. Jag kände mig ok under ”uppvärmningen”, men efter halva snabba femman blev det motigt. När de väl var över och sista femman skulle göras var det oerhört tungt. Energin var lixom slut. Jag klarade mig med näppe att ta mig tillbax till kontoret! Snittempot under de olika etapperna var 5:27, 4:59 samt 6:06(!!!). Den sista visar verkligen hur trött jag var! Det tog en stund innan jag återhämtat mig. Boven var nog dålig uppladdning inför passet.

Förhoppningen var att komma ut en sväng med Janica efter jobbet, men hon var för otålig för att vänta tills jag kom hem, så hon stack ut lagom till jag parkerat utanför huset. Jag skyndade mig att byta om och dra på mig gorillatofflorna. Väl ute fick min Garmin ingen synk med satelliterna, högst frustrerande! Det tog många minuter innan den fick kontakt och då satte jag av i högsta möjliga fart för att springa ikapp Janica. Upptäckte då att den lätt molande värk jag upplevt i höger fot några dagar, mellan tårna och fotryggen, eskalerades kraftigt i VFF. Jag pinnade hursomhelst på rejält och kom till slut ifatt dem innan backen upp till Koppartälten. När jag gick uppför backen smärtade det rejält i foten, vilket var oroväckande. Så snart vi började springa så blev det bättre, men när jag gick så var jag tvungen att halta. Dags för vila helt klart!

Nu är det som tur är planerad vila till på söndag, så foten hinner förhoppningsvis att läka tillräckligt för att jag ska kunna springa det planerade långpasset. Håll tummarna för att det bara är tillfälligt!

Kräftskiva, men först VFF!

Publicerat: augusti 14, 2010 i Allmänt, Barfotalöpning, Energi, Kosttillskott, Träning, Utrustning
7

Fredag och dags för kräftskiva hos goda vänner i Vallentuna. Värden Johan ville gärna springa ihop och jag hade ett 7-8 km pass på schemat, så det passade ypperligt.
Valet föll på VFF för dagens pass. Värdparet skrattade gott åt ”gorillatofflorna” som Janica döpt dem till. Innan jag åkte hemifrån blandade jag en flaska Iskiate, varav jag lurade i Johan ett glas innan vi gav oss av till Vallentuna IP. Han tyckte om smaken, men de uppsvällda och geléaktiga chiafröna var lite annorlunda tyckte han. Själv tycker jag mig känna en klar skillnad i energi efter att ha druckit Iskiate, men så är jag ju lättpåverkad…

Vid Vallentuna IP satte vi av längs 5 km spåret i lagom tempo. Underlaget övergår från motionsspår till grusspår med större stenar (1-2 cm i diameter), vilket var lite obehagligt att springa på med VFF. Dock vande jag mig snart. Vi sprang och snackade hela tiden, så jag glömde lixom bort att jag sprang ”barfota”.
Efter ett varv tog vi ett behagligt varv i 2,5an och sen fick det vara bra. Vi hade ju en kräftskiva att förbereda åxå, något som våra fruar hade fått lejonparten av på sin lott. 🙂
Passet summerades 7,8 km @ 5:58 med 142 bpm (71%) snittpuls. Jättebra! Vaderna fick jobba massor, men i övrigt känns det suveränt att springa i VFF!!!

Lördag och söndag var total löpvila. Tränade lite styrka och prehab i söndags, men annars tog jag det väldigt lugnt. I söndags eftermiddag träffade jag Andreas igen och vi gick igenom träningen fram till Uppsala 100. Jag har två mellanveckor kvar där fokus är mer fart än distans, sen börjar formtoppningen. Spännande! Jag höjer blicken och börjar redan längta till TEC-träningen, men först ska Uppsala avklaras så bra som möjligt.

Idag var det åter dags att ge sig på medelveckan med ett vanligt distanspass om 15 km. Hade med mig en flaska dem 5 dl iskiate och jag tog ett glas innan jag gav mig ut. Eftersom jag hade glömt min handjagare hemma så tog jag iskiateflaskan, fyllde upp med vatten och tog med den. Värmde upp några kilometer, snabb stretch och sen bar det iväg längs Djurgårdskanalen. Valde att springa några varv mellan de sista broarna och sen tillbaka till kontoret. Vädret var perfekt och det var många ute och sprang. Passet i sig var ganska händelselöst, men samtidigt väldigt behagligt. Drack en klunk iskiate ibland och tyckte nog att det funkade bra. Inga problem med energilöshet eller så iallafall.
Summering 15 km @ 5:40 med 152 bpm (76%) snittpuls. Jag siktade på 150 bpm, så det blev ju ganska bra.

Ett inte så lyckat pass

Publicerat: augusti 13, 2010 i Allmänt, Gnäll och ursäkter, Träning
1

Veckans andra pass bestod av 15 km fartlek med minst 8 fartökningar, så efter att ha velat angående var det skulle utföras så föll valet än en gång på Djurgårdskanalen.
Ute var det klart varmare än förväntat och jag förbannade mig för att jag valt t-shirt isf linne. Kände mig instängd och överhettad.
Vid Djurgårdsbrunnsbron sprang jag förbi en kille som såg ut att vila mellan intervaller. Han passerade mig efter en stund och jag hängde på, men efter typ 200 meter stannade han igen. Jag frågade vad han gjorde och han svarade tusingar i 4:20-tempo. Jag frågade om det var ok om jag hängde med på en och det var det. Vi satte av längs kanalen och det flöt fint i början, men efter ca 800 meter så tänkte jag ”det här kommer jag få sota för” många gånger den sista biten.
Väl klara tackade jag för mig och joggade vidare. Pulsen var skyhög, jag kände mig helt slut och hade 9 km kvar! Strålande! Värmen gjorde det inte bättre. Vilken idiot jag är!

Tog några korta gåpauser för att få ner pulsen och däremellan fick jag in ett par farthöjningar och lite jogg under den sista delen av passet. Det var en extremt trött Zebban som lyckades ta sig tillbax till kontoret.
Pulsmätningen fick total fnatt efter 10 km och visade ibland uppåt 200 bpm, även när jag gick. Ruskigt irriterande!

Passet slutade på 15 km @ 5:30 med ca 165 bpm (82%) snittpuls. Pulsen är en höftning.

Det tog ett bra tag innan jag var mig själv igen. Hoppas jag lärt mig något!

Det bidde ett pass till

Publicerat: augusti 11, 2010 i Allmänt, Träning, Utrustning
0

Tisdag och egentligen vilodag, men eftersom Janica skulle träna så föreslog jag att vi skulle springa vår vanliga runda till Haga och tillbaka, vilket vi gjorde. Hon var på ett särdeles dåligt humör och tyckte det var extremt jobbigt och besvärligt att springa, men ändå höll hon högre tempo än vanligt. Jag påtalade det på vägen till Haga och varnade henne för att hon kunde få betala för det senare, vilket naturligtvis möttes med fräsningar. Strax därefter kom hållet och sen var det på ren vilja hon slutförde passet. Vad var det jag… 🙂

Jag är ändå både förvånad och stolt, hon springer längre och snabbare än vad jag gjorde när jag började med löpningen.

Etapper

Passet är helt perfekt som återhämtningspass då både puls och tempo är lågt.

Mina vader ville nog egentligen vila igår, för de kändes som betongblock efter måndagens VFF-löpning. Dock fick de stå ut med den lilla rundan till Haga och jag tror faktiskt att jag påskyndade återhämtningen en aning. Senare på kvällen satte jag på mig mina kompressionsstrumpor (CEP) och sov även med dem. Vaknade med klart fräschare vader!

Idag vilas det garanteras, men i morgon är det dags igen! 15 km fartlek i lätt kuperad terräng! Jippi! Längtar redan!

Here comes the DOMS

Publicerat: augusti 10, 2010 i Allmänt, Barfotalöpning, Gnäll och ursäkter, Träning
2

Första dagen på jobbet efter semestern och på träningsschemat stod 7-8 km ansträngningslöst. Min vänstra häl värkte och molade fortfarande, vilket gjorde att jag beslöt mig för att springa passet i VFF.
Sagt och gjort stack jag iväg när lunchen kom. På trottoarens stenplattor kändes det som om jag sprang med simfenor, det lät iaf så. När jag kom bort till Narvavägen så sprang jag på de grusade partierna och där kändes det bättre. Kände inget av de 50 km jag sprungit dagen före, vilket gladde mig. Nere vid Strandvägen svängde jag vänster och följde sen Djurgårdskanalen mot Sjöhistoriska. Stannade och stretchade efter två kilometer innan jag fortsatte. Sprang nån kilometer bakom en kille som höll lagom tempo, men valde att springa förbi honom i en nedförsbacke för att han inte skulle känna sig förföljd. 🙂
Sprang över kanalen vid första bron och vände tillbaka mot stan igen.
Märkte att jag sprang mer upprätt och jag jobbade med att slappna av och hitta flytet i steget. Tyckte att jag fick till det ganska bra faktiskt.
Över Djurgårdsbron kändes det stappligt igen, pga asfalt och stenplattor, men så snart jag kom till Narvavägens gruspartier kändes det bra igen. Det var även här jag kände den välbekanta känslan av ett begynnande skavsår/blåsa på utsidan av mina stortår. Narvavägen är en lång backe, vilket uppför hjälper steget betydligt, speciellt i VFF. Det är ju mer naturligt att springa på framfoten uppför. Nedför kräver det lite tillvänjning har jag märkt.

Tillbaka vid kontoret kunde jag konstatera att passet inte blivit det lugna återhämtningspass det skulle varit, men inte så långt ifrån. Drygt 7 km i 5:35-tempo med 148 bpm (74%) snittpuls var hyfsat bra.

Nu är det tänkt att jag ska vila från löpningen till torsdag, vi får se.

På vägen hem från jobbet passade jag på att ringa Andreas. Jag var så sjukt nyfiken på hur gax trans Scania hade gått. Han är på semester i Danmark med familjen, men tog sig ändå tid att berätta lite hur det gått. Han skulle lägga upp en mer utförlig rapport på sin sida framöver, vilket jag ser fram emot att läsa. Andreas fick låna boken ”Running across countries” (av Russell Secker) av mig. Den handlar bl.a. om Trans European Foot Race 2009, det lopp Andreas och hans kollega Mattias sprang. Han fick även låna ”Born to run”, så han sa att han streckläste den första boken för att få sätta tänderna i den senare.

Runners Gear
Igår fick jag samtal från en av världens bästa (bl.a. 2 i VM) multisportare. Han hade testat Hammer-produkter under en tävling där han ingått i ett amerikanskt lag. Han berättade att trots att han var i fysiskt bättre form än amerikanerna så hade de en mer linjär energikurva än han själv, som med sin ”kexchokladdiet” blev allt tröttare på slutet. Tack vare bl.a. Perpetuem och diverse kosttillskott så höll de sig starka loppet igenom. Så snart han kommit hem så sökte han reda på närmsta Hammer-källa och hittade Runners Gear, vilket jag tyckte var jättekul. Han tömde nästan lagret, så nu är det bråttom att beställa mer! Angenäma problem som det heter.

Hur var det med DOMS då?
DOMS betyder Delayed Onset Muscle Soreness, dvs träningsvärk.
Efter gårdagens VFF-löpning kom lite lätt värk på kvällen, från långpasset i söndags, medan jag idag fick veta vad vadmusklerna tyckte om VFF-passet. Det var ett tag sen jag hade träningsvärk i vaderna, men det är ju samtidigt skönt. Då vet jag ju att träningen har tagit skruv. 🙂

Äldre inlägg
Senare inlägg