Stel helg

Publicerat: januari 9, 2012 i Allmänt, Gnäll och ursäkter
Etiketter:
0

Ryggvärk satte stopp för löpning i helgen och förmodligen även både måndag och tisdags. Värken kom smygande i lördags runt lunch och till kvällen var den ett faktum som fick mig att inse att söndagens långpass med största sannolikhet inte skulle kunna bli av. Irritationen var även den ett faktum då.

Tabletter hjälpte bara så mycket att jag kunde fortsätta röra mig förhållandevis obehindrat, men eftersom jag inte kan ta starkare tabletter och samtidigt köra bil så fick det bli lite svagare varianter som då inte biter på smärtan lite mycket.

Vaknade i morse med en stel och värkande rygg, så ytterligare några dagars vila blir det som sagt. Det är bara att bita ihop och blicka framåt. Så snart ryggen är bra så ska jag sätta igång med min prehab-träning på allvar! När jag gjorde den så hade jag aldrig ont i ryggen, så jag får skylla mig själv. Lathet bedrar vishet.

Veckan som gått…

0

…har flutit på ganska hyggligt rent träningsmässigt. Eftersom Janica har semester och Alicia har jullov så fick jag förlägga de flesta passen till sen eftermiddag. Jag har inte semester, utan har jobb att göra.

Mitt mörkerseende är obefintligt och jag orkade inte rota fram pannlampan, så jag fick för det mesta hålla mig till upplysta platser. I måndags blev det 14 km ”ny” distans, dvs lite snabbare distans än tidigare, runt Brunnsviken. Det passet flöt på hyggligt.

I tisdags var det dags för 12 km lätt distans och även det blev runt Brunnsviken, men då tog jag vägen genom Haga, vilket visade sig vara riktigt dåligt upplyst. Passet blev lättare sett till puls, men inte till tempo. Jag måste lära mig att hitta de två olika distansfarterna så att det blir rätt, annars kommer jag slita på kroppen i onödan.


I torsdags var det dags för ytterligare 14 km snabb distans och då jag kom ut lite tidigare, och alltså hade dagsljus kvar, valde jag att springa längs vattnet runt Brunnsviken. Nere vid Haga slott var det översvämning, så det fick bli en annan väg. Även vid kanotklubben var det översvämmat, men där kommer man ändå lätt fram. Värre var det strax innan Ålkistan, där var det översvämmat och jag fick forcera stora taggbuskar och gena över privat mark för att komma fram. Trots dessa avstickare så blev det ett bra pass med godkänt tempo.

Fredag förmiddag gav jag mig ut för ett 12 kilometers lätt distans och det förlades längs Edsviken. Kroppen var rejält seg och det tog ca 4 km innan det lossnade, men sen flöt det på hyggligt. Jag var lite pressad på tid, vilket gjorde att jag höll lite för högt tempo än en gång. Nåja, tids nog får jag till det antar jag.

Generellt sett så känns det som att träningen har lossnat. Motivationen är inte direkt på topp, men jag har inga svårigheter att ta mig ut, tvärtom. Vädret är ju näst intill perfekt och jag har nya skor, så det finns inget att klaga på egentligen. Det som fattas är en rolig utmaning. TEC i all ära, men efter att ha klarat det 2011 så känns det inte lika angeläget. Visst kan jag fokusera på att förbättra tiden, men det är ju inte det som lockar primärt, det är äventyret i sig. Att tex kapa tiden med två timmar, är det tillfredsställelse nog? Det finns några frågor som kräver svar…

20120107-152340.jpgÄnnu ett offer för stormen.

Publicerat: januari 7, 2012 i Allmänt, Träning

God fortsättning

0

Årets sista pass blev en ganska dyster historia. Andreas hade lagt ett 20 km distanspass på nyårsdagen, något som jag genast flyttade på till torsdagen. Fet chans att jag springer på nyårsdagen! Jag kom ju knappt till soffan! 🙂

Hursomhelst så vilade jag på onsdagen och gav mig ut på torsdagen för att beta av mitt längre distanspass. Sprang via Ulriksdal och längs vattnet upp till Silverdal där jag vek av mot Helenelund och Kista. Därifrån siktade jag in mig på Ursvik där jag hamnade på extremspåret.

Batteriet i klockan visade sig vara slut när jag skulle ge mig ut, så jag fick lösa det med laddkabel och löst USB-batteri. Funkade bra det med 🙂

Passerade en hel del ställen där Dagmar hade fällt träd eller orsakat anna förödelse.

Allt kändes bra och passet flöt på fint. Jag hade passerat extrembacken med några kilometer när det kändes som luften gick ur mig, energin bara försvann. Jag hade kommit drygt 15 km totalt och undrade dels vad som hände, men även hur jag skulle ta mig hem. Jag fick gå i backarna som var kvar och ta det lugnt när jag sprang. Det som var kvar att springa var enkelt och ganska mycket nedför, men det hjälpte inte. Min kropp hade i princip gett upp. Jag hade valt att springa utan energi eftersom jag bara skulle 20 km som jag alltid gör, men då hade en Dextrosol suttit som en smäck! Jag valde att springa raka vägen hem, vilket betydde att jag förlorade en kilometer, men det beslutet var väldigt lätt att ta.

Väl hemma tog jag en lång dusch och en funderare på vad som gick fel. Detta var första ”hela” veckan jag sprang efter ett nästan månadslångt uppehåll och jag hade fortfarande en förkylning kvar i kroppen, så det var ju ganska enkelt att lista ut varför det gick som det gick. Det är så lätt att bara fortsätta med träningen där man slutade och inte inse att ett längre uppehåll pga skada eller sjukdom kommer ta en några steg tillbaka prestationsmässigt. Efter lite mat och en lååång dusch så började jag återhämta mig så smått, men passet satt kvar i kroppen några timmar.

Dagen efter var det dags att ge mig ut igen och jag var lite smått orolig att samma sak skulle upprepas, trots att dagens pass endast var 10 km, men det visade sig att jag inte behövde oroa mig. Allt var som vanligt när jag gav mig ut på denna korta runda till Haga och tillbaka. Passet gick i 5:20-tempo och kroppen kändes lätt och smidig. Lustigt hur stor skillnad det kan vara från dag till dag.

Gångvägen utanför Haga Slott var återigen översvämmad!

Publicerat: januari 2, 2012 i Allmänt, Återhämtning, Gnäll och ursäkter, Träning

Summering

Publicerat: december 31, 2011 i Allmänt, Träning
0

Året går mot sitt slut och många kanske försöker summera året som gått. Många av mina löparvänner räknar ihop hur många kilometer de sprungit under året, ibland i ett tappert försök att rättfärdiga tiden de lagt ned på träning kontra de resultat de presterat under loppen.

Själv har jag skrapat ihop drygt 3000 km under 2011 om jag ska tro Garmin Connect. Viktigare än just antal kilometer är att i princip varje kilometer har varit en noga uträknad pusselbit. Tack vare mitt individuellt anpassade träningsprogram från Andreas så slösar jag inte bort tid på träning som inte har ett specifikt syfte och det är viktigast för mig.

2012 har inte så mycket spännande i sitt sköte. Bortsett från TEC i april så har jag inget planerat. Förmodligen blir det väl Jättelångt igen och kanske gör jag ett nytt försök på 24-timmars i Skövde, men inget är bestämt ännu. Vi får helt enkelt se.

Avslutar detta korta inlägg med att önska alla ett riktigt gott nytt år!

Hoppas ni haft ett bra 2011 och får ett ännu bättre 2012!

Solstorm

0

Det blåste halv storm när jag gav mig ut på veckans andra löptur idag vid lunch. Solen sken, vilket kändes lite ovanligt. Dock var det blåsten som gav det mest bestående intrycket. Under min tur runt Brunnsviken så fick vinden mig ur balans vid ett flertal tillfällen. Några gånger kunde jag nästan luta mig mot den!

Motvind var bland det värsta jag visste när jag var färsk löpare, t.o.m. värre än regn. Numera är nog just regn en av få saker jag ogillar när jag springer, åtminstone om det är typ under 5 grader och regnar, för då kyls man ned så snabbt.

Dagens pass gick hursomhelst alldeles utmärkt. Mina vader var rejält stela efter gårdagens pass, men de mjuknade efter nån kilometer. Jag sprang i ett lagom ansträngande tempo, lite snabbare än det tempo jag brukade springa mina distanspass tidigare. Ibland slog jag av på tempot några sekunder för att aktivt återhämta mig, vilket även lurar hjärnan lite

En av de förändringar vi har gjort i träningen är att höja tempot under mina vanliga distanspass och istället lägga in lätta distanspass, vilket motsvarar mina gamla distanspass, som avlastning under tuffare veckor.

Dagens pass summerades 14 km @ 5:25. Ansträngningsgraden var en stark 6:a, men det är samtidigt både svårt och missvisande att gå på känsla efter att ha vilat länge samt fortfarande bära på en snuva.

Efter passet stelnade vaderna till nya nivåer på stelhetsskalan. Fattar inte vad det beror på, har jag vilat bort styrkan i vaderna? Det blir till att göra allehanda vadövningar framöver. Träningsprogrammet på Xboxen/Kinect är en bra början, det får det bli i morgon.

20111227-205005.jpg
Åkte på flera rejäla blåsningar under dagens pass!

Publicerat: december 27, 2011 i Allmänt, Gnäll och ursäkter, Träning

Börja om från början

0

Det kändes som att börja om från början när jag gav mig ut på förmmidagenidag. Under december har jag bara skrapat ihop ca 30 km totalt, så jag ligger ganska långt efter min ”plan” om 200 km för månaden.

Att det är nästan 10 grader varmt på annandagen hör ju inte till vanligheterna, och det var extra skönt att dra på mig tunna tights, tunns underställströja och tunn vindjacka. Inte en massa bylsiga och tjocka kläder som förtar löpkänslan.

Eftersom jag inte sprungit så mycket på sistone så tog jag min sedvanliga runda längs Brunnsviken ned till Haga och tillbaka för att känna efter och kunna vända hemåt om det kändes fel. Allt kändes dock toppen och jag höll ett hyggligt tempo under hela passet utan att känna mig speciellt ansträngd. Det enda som kändes var vaderna som blev lite stela på slutet.

11 km i 5:20-tempo blev det så till slut och det kändes riktigt bra. Känslan under själva rundan var precis lagom ansträngande och jag trodde att jag låg runt 5:40-tempo, så resultatet var en glad överraskning. Jag är alltså inte HELT ur slag.

Andreas skickade mitt senaste schema för några dagar sedan och det kommer bli hårt fram till TEC. Under vårt senaste möte satte vi upp lite ramar för min träning och målsättning och jag bad Andreas att öka ”belastningen”, vilket i praktiken kommer betyda ett högre tempo under mina distanspass, vilka står för ca 75% av mina pass. Schemat jag fick är tufft, men samtidigt älskar jag att få pressa mig och att få se resultatet av träningen. Lite blodsmak i munnen ibland lär inte skada…

Kommande vecka är första veckan på nya schemat. Med tanke på att jag inte tränat så mycket på länge så blir det lite av en chockstart för kroppen, men det får den ta. Nu kör vi!

20111226-161758.jpg
Insjön i Haga är nu borta, så man kommer fram ordentligt.

Publicerat: december 26, 2011 i Allmänt, Gnäll och ursäkter, TEC, Träning

Äntligen

0

Efter nästan 2 veckors vila och för andra gången sen Bislett så var det idag dags att ge sig ut på en provrunda. Magen har varit snäll och förkylningen är på väg bort, så det fanns ingen anledning att inte ta tag i det.

Vid lunchtid snörade jag på mig mina nya IceBug HEROS (mer om det i senare inlägg) och gav mig ut. På marken låg det 3-4 cm blötsnö eller slask, men det brydde sig inte skorna om. Jag följde Brunnsviken ned till Hagaparken, där jag fick vända då gångvägen låg under vatten(!).

20111219-204149.jpg

Nu gjorde det inget att jag fick vända tillbaka, då tanken var att komma ut och lufta kroppen under 5-6 kilometer. Jag sprang uppför backen och passerade Koppartälten, Fjärilshuset och baksidan av Hagakullen innan jag kom tillbaka till Frösunda igen.

Skorna höll fötterna torra genom snö, slask, lera och vatten. Greppet var 100%-inget hela tiden och löpkänslan riktigt bra. Skillnaden är enorm jämfört med mina gamla Icebug HIKO! Hero väger knappt 450 gram medan HIKO väger 550 gram per sko, en ganska väsentlig skillnad.

6 sköna kilometer i 5:20-tempo blev det till slut. Det kändes bra att inte springa så långt, utan att ge kroppen en ärlig chans att komma igen. Jag har tid att bygga upp träningen till normala nivåer.

I morgon är planen att träna lite med Xbox Kinect igen, vi får se hur det går.

Publicerat: december 19, 2011 i Allmänt, IceBug, skor, Test, Träning

Allt på en gång

Publicerat: december 16, 2011 i Allmänt, Gnäll och ursäkter
0

Magvärken mattade så småningom av och jag hoppades kunna sätta igång med träningen så smått i början av veckan, men så vaknade jag tisdag morgon med ont i halsen. Naturligtvis! Så snart jag drar ned på träningen så hopar sig bacillerna omedelbart! Jag körde ned till Skövde under dagen och tog med mig träningskläder för ett besök på hotellets gym, men av det blev inget då jag kände mig hängig och halsen långt ifrån bra. Onsdag morgon var halsen ännu mer tjock, så det var bara att acceptera att träningen får vänta ett tag till. Nu har det övergått mer till rinnsnuva och lite mindre halsont, men träning känns fortfarande en bit bort. Kanske kan jag testa i helgen, vi får väl se.

Vad magvärken beror på vet jag fortfarande inte, men jag misstänker bråck på magmunnen, något som både min syster och mor lider av. Googlade lite på det och upptäckte att ca 40% av svenskarna drabbas mer eller mindre av detta problem. Man kan medicinera eller, i allt mer sällsynta fall, operera.

Det blir till att hitta sätt att undvika problem när det är dags att springa lopp. En tanke är att gå över till gel och vatten under nästa lopp, för att se hur det fungerar. Ska göra ett försök under träning framöver.

Idag ska jag ut och köpa gran, så det blir lite mer julstämning hemma. Grandoften är pricken över i:et tycker jag.

Önskar alla en riktigt trevlig fredag och helg!

 

Magstarkt

Publicerat: december 11, 2011 i Gnäll och ursäkter
3

Natten till i fredags vaknade jag med magont vid 1-tiden. Gick upp och tog en Losec samt två Rennie, det funkade förra gången jag hade ett liknande problem. Gav det lite tid, men värken släppte inte, utan förvärrades istället.
Jag gick och la mig på soffan för att försöka sova halvsittande, men dels släppte inte smärtan och dels rasade en storm ute som gjorde att jag inte kunde slappna av. Magsmärtorna bara fortsatte att plåga mig, så vid 7-tiden beslöt jag mig för att uppsöka läkare.

Akutmottagningen var som tur tom, så jag kom snabbt in och de tog EKG och blodprover. En läkare kom så småningom och han klämde och kände på mig lite. Magsmärtorna bestod och jag fick en cocktail av Novalucol och Xylocain, det senare en lokalbedövande gel som gjorde att svalget och halsen bedövades. SKITVIDRIGT att dricka och känslan när det bedövade var lite obehaglig. Sköljde ned det med nån dryck som åxå skulle dämpa magsyror. De satte även dropp eftersom jag inte fick dricka något och inte hade gjort det på ett bra tag. Tiden gick men ingen skillnad visade sig. Till slut kom det med det tunga artilleriet, morfin. Fick först en liten dos, men det räckte inte, så en lite dos till och smärtan började ge med sig lite. Smärtan gick över till ett molande och jag kunde slappna av lite för första gången på länge. Jag var trött som få och morfinet gjorde mig bra dåsig, men somna lyckades jag ändå inte. Magen vägrade ge med sig!

Dagens lunch på KS

Jag rullades upp till röntgen där jag träffade en läkare som utförde ultraljud på magen. Vi kom in på löpning och plötsligt låg jag där och gav råd om hur han skulle träna inför sina marathon. Vi snackade säkert 10-20 minuter innan en sköterska kom och hämtade honom inför hans nästa patient. Jättekul!

Låg kvar på röntgen länge innan nån hämtade tillbax mig till akuten där jag fick ligga ytterligare nån timme innan läkaren kom. De kunde inte hitta vad som felade och skrev således ut mig med Losec och Citodon som tröst om besvären kom tillbaka.

Magvärken klingade så småningom av, men lämnade ett molande kvar. Varje gång jag äter får jag ont igen, men det går över efter en stund. Nu har helgen gått och magen är lite bättre, men fortfarande inte bra.

Löpningen får nu vänta tills jag är 100% frisk, vilket naturligtvis är frustrerande. Jag är dock väldigt tacksam att jag är inne i en lugnare träningsperiod, vilket lämnar åtminstone lite mer marginaler. Kanske kan jag få till lite styrketräning och annan alternativ träning?

Avrostning

Publicerat: december 4, 2011 i 24h, Allmänt, TEC, Träning
1

Ganska exakt en vecka sedan slutsignalen ljöd på Bislett så steg jag idag ut i det soliga höstvädret för att testa kroppen. Jag lovade mig själv att vila ordentligt efter Bislett och det tycker jag nog att jag har gjort. Sju dagar utan en tillstymmelse till träning borde gett kroppen nog med tid att återhämta sig. Redan på måndagen efter loppet kände jag suget att springa och på onsdagen var i princip all stelhet borta, endast en öm tå återstod. Med Bislett i färskt minne så började jag att planera inför TEC, som är nästa utmaning. Det kändes inte produktivt att vila utan att göra något vettigt med tiden jag inte sprang.

Idag var det alltså dags att testa hur kroppen egentligen mådde. Gav mig ut med Haga som mål och redan från start kändes det som benen inte kunde hålla tillbaka. Inte ett spår av stelhet fanns, utan det flöt bara på. Bra stuns i steget och kroppen svarade på backar och tempohöjningar, en skön känsla med tanke på hur kort tid som faktiskt gått sen loppet. 8 km i 5:30-tempo blev det. Förmodligen alldeles för snabbt och lite för långt för att vara första passet, men nu är det försent att ångra sig. Det kändes befriande att få springa av sig en veckas ”inomhussittande” och samtidigt fungerade det som startskottet för min träning inför TEC.

En anledning  till att återhämtningen gått så snabbt är förmodligen att jag inte tog ut mig under loppet. På grund av att jag fick gå så mycket så sparade jag ju på benen. Förvisso tog jag mig 151 km, men jag behövde ju aldrig kämpa eller ta i, om man bortser från min spurt på slutet. Det är åxå anledningen till att jag inte helt har lagt tanken på 24-timmars bakom mig, jag vet fortfarande inte hur långt jag skulle komma om allt fungerade som det ska. Jag har dock inga planer på att springa ett 24-timmars i brådrasket, men efter TEC kanske det blir nästa mål? Vi får väl se 🙂

På tisdag ska jag träffa Andreas och diskutera upplägget inför och målsättningen för TEC, det ser jag fram emot. Jag kan inte träna utan en klar målsättning med varje pass, det känns som jag slänger bort min tid. det låter kanske tokigt, men för mig är det så.

Efter 14 timmar var fortfarande humöret på topp!

 

Äldre inlägg
Senare inlägg