Arkiv för kategori ‘Träning’

Elva dagar

Publicerat: april 3, 2012 i Allmänt, TEC, Träning
4

Så var det bara 11 dagar kvar till årets TEC och jag börjar fundera mer och mer på utrustning och annat runtikring. Det blir ju tredje gången jag startar, så egentligen är det inte så mycket att tänka på. Jag tar med mig allt jag äger som vanligt. 😀
Jag och Magnus tar bilen till starten och den finns lättillgänglig för Magnus hela tiden, vilket är smidigt för honom.

Träningen har flutit på som den ska senaste veckan. Jag har kört två distanspass, fartlek samt intervaller och det har känts bra. Intervallpasset gjorde jag på löpbandet och det var ett extra lyckat pass. Fem tusingar i ca 4:10-4:30-tempo med 3 minuters jogg emellan. Tyvärr försvann passet från min Garmin, så jag hann inte få över det till datorn. Hann dock kolla på det på gymet innan det försvann. Jag missade att resetta passet innan jag stängde av klockan, så när jag startade klockan så sa den åt mig att resetta passet och när jag gjorde det så försvann det. Jag behöver inte berätta hur jävla irriterad jag blev va?

I Söndags var det åter dags för gemensam träning med JA Träning, dvs Andreas och Jessica Falk. Vi samlades vid Ensta Krog i Täby, där TEC startar, och åkte därifrån i samlad tropp till ett skogsparti några kilometer bort. Vi sprang in en bit i skogen och där övade vi på trail-teknik vägledda av Andreas.

Efter det begav vi oss tillbaka till Jessica som körde lite Crossfit-träning med oss. Det snöade ganska ymnigt vid det här laget, men det störde inte nämnvärt. Passet var kort och effektivt, mest för att snabbt köra i genom kroppen. Jag behöver definitivt göra mer av den typen träning!

Efteråt var det dags för fika och ”mingel”. Det var kul att träffa lite nya människor och några jag bara haft kontakt med via nätet, t ex Coyntha. Dessutom var Anna (Grundahl) där och vi smidde planer inför TEC. Vi delade supporttält förra året och vår support hade mycket nytta av varann under loppet.

Efter en stunds umgänge var dags att bege sig hemåt och ”göra söndag”. En trevlig dag trots vintervädret!

Startsträcka

Publicerat: mars 26, 2012 i Allmänt, Träning
0

Första träningsveckan efter jag varit sjuk avslutades på söndagen med ett kort långpass. Alicia fick en ny cykel i förra veckan, så jag tog med henne ut som sällskap. Pga omställningen till sommartid så ”försov” vi oss en timme, så det fick bli en snabb frukost för att hinna smälta den lite innan vi skulle ge oss ut.

Vid halv 11 kom vi så iväg och vi styrde kosan mot Ulriksdals slott och följde sen Edsviken till Edsbergs slott, där vi vek av mot Häggvikshallen där Alicia tränar friidrott. Där pausade vi några minuter innan vi begav oss hemåt igen samma väg. Alicia gnällde aldrig, trots ovanan vid nya cykeln och cykling i allmänhet. Jag peppade henne i backarna och ibland fick hon hoppa av och gå, medan jag gick med cykeln.

Min tappra och duktiga dotter kämpade på i motvind och uppförsbackar utan gnäll.

Min kropp kändes ok, men så var ju tempot lågt, vilket passade bra då det var en uppstartsvecka. Tog en gel efter halva passet, det fick räcka som energi för den korta sträckan.

Totalt 25 km fick vi ihop. Det var en trött Alicia, med öm rumpa, som med stor aptit smörjde kråset med våfflor hemma hos mormor efteråt. Eftersom vi kom hem lite sent från löprundan så hanns det inte med nån direkt lunch, utan jag drack en Recoverite och åt ett kokt ägg. Behöver jag säga att jag åxå fick i mig några våfflor?

Det känns skönt att ha kommit igång med träningen igen, även och jag fortfarande bär på nåt skit i kroppen. Med tre veckor kvar till TEC borde jag ha en hygglig chans att bli frisk i tid. Skulle jag förmodan komma till TEC-veckan och fortfarande vara rosslig och snorig så får vi se vad jag gör. Tills dess kör jag på med målet att springa TEC.

Idag invigde jag mina nya Saucony Kinvara 2. De jag köpte för ett år sen var ju för små redan från början, så nu när våren kommit på allvar tyckte jag att det var dags att investera i ett par nya, i rätt storlek. Premiärpasset blev ett 12 km fartlek med 5 fartökningar och förlades längs Brunnsviken. Skorna kändes bra och passet flöt fint, även om jag var lite seg i benen från senaste dagarnas träning. Pulsen var normal, vilket kändes extra bra. Efter fartökningarna sjönk pulsen ganska snabbt, vilket är ett bra tecken.

Mör

Publicerat: mars 24, 2012 i Allmänt, Träning
0

Andra riktiga löppasset sen uppehållet blev ett varv runt Brunnsviken i strålande solsken. Termometern visade 11 grader i skuggan, så jag klädde mig i korta tights, t-shirt samt ultratunn vindjacka. I solen var det riktigt varmt och skönt, så jag höll mig där så mycket jagbara kunde. Det kändes som jag var en solfångare, fick energi av solen.

Själva passet flöt på ganska hyggligt, även om jag fick ta det lite lugnt för att inte pulsen skulle skena iväg. Redan efter 5 km tangerade jag 80% och det i ca 5:30-tempo, så jag slog av på tempot och tog dessutom några korta gåpauser för att dämpa pulsen. Vill inte slita i onödan och för tidigt på kroppen, jag behöver spara på krutet inför nästa vecka.

14 km @ 5:38 med 158 bpm (79%) blev iallafall slutresultatet, vilket visar att jag har lite återhämtning att göra innan jag är ”där” igen.

På kvällen var det dags för Alicias friidrottsträning, som på fredagar består av löpträning. Kl 17:30 var vi på plats vid Häggvikshallen och det lilla gänget med 10-åringar och några föräldrar, ledda av tränaren, gav sig iväg för ett entimmespass med löpning och löpskolning. Vi värmde upp nån kilometer och sen körde vi blandad löpskolning som tränaren tagit från Marathon.se. För mig som inte kört löpskolning sen typ 2008 var det intressant att vara med, jag kan med största säkerhet ha nytta av mer löpskolning. Alicia, som inte löptränat med gruppen mer än en gång tidigare och det för några månader sen, hängde med på allt och klarade sig ypperligt. Till skillnad från de flesta andra barn så gnällde hon inte, utan lyssnade på tränaren och gjorde det hon skulle. På hemvägen fick hon håll och tvingades att gå, men gnällde ändå inte utan försökte så gott hon kunde. Behöver jag säga att jag var stolt över henne? En timme och totalt 5 km löpning senare var det över och våra kurrande magar styrde oss mot närmsta MAX-restaurang.

För mig blev det en riktigt bra träningsdag med både distanslöpning och löpskolning på samma dag, det senare kändes av när jag gick upp i morse. Idag blir det vila, men i morgon är det åter dags och då står sista långpasset inför TEC på schemat. Det ska Alicia hänga med på, men på cykel. Håller tummarna för att det blir fint väder!

Mindre än tre veckor kvar till TEC, det närmar sig så sakteliga…

Vårkänsla

Publicerat: mars 22, 2012 i Allmänt, Träning
2

Äntligen fick jag springa på riktigt, efter två veckors uppehåll. Dessutom var det premiär för korta tights! Vilken känsla!

Det var igår lunch jag bestämde mig för att ge mig ut i det underbara solskenet och ta en runda ned till Haga. Valde som sagt korta tights, långärmad kompresionströja samt tunn vindjacka. På vägen ned till Haga träffade jag många löpare och alla var klädda för kallare väder, med långa tights och många hade både mössa och handskar. Själv tog jag av mig jackan när jag vände hemåt, det var ju 15 grader! Helt underbart!

Själva löpningen gick ok. GAnska hög puls, vilket var väntat, men i övrigt kändes allt som vanligt i princip. Inget bett i steget direkt, men det komemr. Jag måste ge det lite tid helt enkelt.

På vägen tillbax träffade jag, och slog följe med, en kollega från tiden på inWarehouse, där jag arbetade 2001-2008. Han var åxå med på lunchlöpningen på den tiden och vi pratade hur jag utvecklats sen dess. Det var ju i maj 2006 som jag hängde med dem ut för första gången och resten är historia. Det har hänt en del på dessa snart 6 åren.

Väl hemma igen kunde jag summera passet till 11 km @ 5:40 med 158 bpm (79%) snittpuls. Det kändes grymt bra attkomma igång igen, nu ska jag skynda långsamt och göra uppladdningen inför TEC på rätt sätt.

16 ggr passeras den här tunneln under TEC. Efter den viker man vänster och sen kommer en av de längre backarna. Efter ett tag var det skönt att se den då jag visste att jag skulle få ta en gåpause snart. Många platser på banan fick en speciell betydelse efter ett tag och blev delmål som betades av allteftersom.

Inte frisk, men nästan

Publicerat: mars 20, 2012 i Allmänt, Gnäll och ursäkter, Träning
0

Efter 13 dagars total vila tog jag igår mod till mig och gick ned till gymet. Planen var att testa hur kroppen skulle reagera på lite löpning på bandet. Vilopulsen på morgonen var fortfarande ca 10 slag över det normala, men jag kunde inte hålla mig längre. Jag har inte känt mig sjuk, men hög puls, ont i halsen, eller snarare svalget (där näsgången möter svalget typ) samt superklistersnor har gjort att jag inte riktigt vågat chansa.

Sprang 5 km i 6-tempo med konstant koll på pulsen. Det kändes minst sagt segt och lite ovant, men det är ju inte så underligt. Det kändes lagom att börja med 5 km och sen se hur kroppen reagerade efteråt. Som avslutning körde jag två varv i cirkelträningen, vilket tar knappt 20 minuter och är en bra genomkörare om man håller högt tempo genom hela passet. Kommer nog bli mer av den varan framöver.

Jag var väldigt nöjd att äntligen träna, men lite orolig att det skulle leda till bakslag senare under kvällen. Som tur var blev jag inte sämre, så nu vågar jag tro att jag kan påbörja uppladdningen inför TEC igen. Det är ju inte så jäkla mycket att spela på tidsmässigt.

Andreas har skickat schemat som sträcker sig fram till TEC och nästa löppass är först i morgon, så jag körde lite styrka här hemma under lunchen. Det är mest för att få upp allmänstyrkan och dessutom få utlopp för all uppdämd träningsabstinens.

Målsättningen inför TEC är oförändrad. Fram till loppet är det bara att träna på så gott det går och sen får jag omvärdera om det behövs. Vad gäller energistrategin så kommer jag förmodligen inte basera den på Perpetuem i samma utsträckning som tidigare, utan alternera mellan HEED, Perpetuem samt vatten och gel. Allt för att inte magen ska irritera sig på något särskilt. Vi får väl se hur det fungerar.

Det känns bra nu

Publicerat: mars 5, 2012 i Allmänt, Foto, GoreTex, IceBug, TNF, trail, Träning, vinter
Etiketter:
0

Med risk att jinxa så säger jag att det känns riktigt bra just nu. Förra veckan flöt på riktigt och en titt i statistiken säger att jag snuddar på 110 km, vilket inte alls känns i kroppen.

Gårdagens långpass var förvisso bara 30 km, men kändes snudd på ansträngningslöst. Pga alla isiga partier jag passerade och mitt val av dubbfria skor (TNF GoreTex för värmen), så sjönk snittempot en del. Några gånger stod jag helt enkelt still på en isbana och kom ingenvart alls! Det var komiskt. Ramlade bara en gång och inte speciellt hårt, vilket är ett ganska bra resultat med tanke på hur mycket is jag faktiskt passerade. Felet jag gjorde var att springa via Ursvik, ingen bra idé alls. I övrigt var passet lyckat och kändes som sagt riktigt bra. Naturen visade sig från sin bästa sida, med frostiga träd så långt ögat nådde på sina ställen, en fantastisk syn. Önskade flera gånger att jag tagit med en bättre kamera, för vissa vyer var helt underbara. Frosten hade bl.a. bildat istaggar på grenarna, det såg ut som från en saga. Med mig på turen hade jag min Salomonrygga med 15 dl vatten samt två gel, vilket räckte alldeles utmärkt. Det var lite trist att inte springa längre än 30 km när det nu kändes så bra, men Alicia skulle på kalas, så det var bara att snabbt duscha och ge sig iväg. Skakade till en dubbel Recoverite som jag svepte i bilen och åt en Hammer bar, det fick bli lunchen helt enkelt. Funkade helt ok faktiskt.

Överallt såg jag dessa taggiga träd!

Överallt såg jag dessa taggiga träd!

I Ursvik var det is i princip överallt!

Utan dubb blev det ibland väldigt svårt att komma nånstans överhuvudtaget.

Enda fördelen med minusgraderna var de fantastiska vyerna det skapade

Många vackra vyer var det som sagt. Detta är i Barkarby.

Idag stod 25 km långpass på schemat och jag valde att trä på mig mina IceBugs och ge mig av mot Ursvik. Efter ett varv i tian, där ca 99% var is, så tog jag mig ned till Brunnsviken och avslutade med en tur till Haga och sen hem. Hade Salomonryggan och gel med mig och tog en gel efter drygt halva passet, men kände mig ändå ganska seg på slutet. Hela idén med B2B-långpass (back-to-back) är ju att springa på trötta ben dag två, så syftet uppfylldes. Efter lite mat och en dusch var jag som en ny människa, så det satt inte i så länge.

Igår kväll kände jag mig lite svullen i halsen och även i natt och i morse. Dessutom har jag varit lite snorig samtidigt, så nåt skit är eventuellt på gång. Jag ignorerar det tillsvidare, med förhoppningen att det ger med sig om det inte får uppmärksamhet. Får se om den strategin funkar…

Våren är här…

Publicerat: februari 24, 2012 i Allmänt, New Balance, skor, trail, Träning
0

…om du bor i Skåne, iallafall om du ska gå efter meteorelogernas definition. Även här i Stockholmsområdet finns det gott om vårtecken. Jag har förvisso inte hittat några blommor ännu, men smältande is och upp till 7 plusgrader räcker för mig.

Eftersom det töat rejält senaste dagarna så beslöt jag mig för att snöra på mig mina oanvända New Balance MT876 som har legat och väntat på islossningen ett tag. Det är dessa skor jag ville ha inför TEC i fjol, men som inte gick att uppbringa. Jag ”snubblade” på dem på Wiggle.co.uk för en spottstyver och kunde inte låta bli! Nu är dessa godingar äntligen mina!

MT876 är en ganska normal trailsko som av New Balance kategoriseras som en lättviktssko för den extrema terränglöparen. Det låter ju som mig, eller? Hursomhelst så är sulan lagom aggressiv för att fungera på allt från stigar till grusväg och även asfalt. Andreas (Falk) sprang hela TEC i dessa förra året och tyckte de fungerade ypperligt och det är ju väldigt blandat underlag.

Jag har längtat efter ett bra tillfälle att få testspringa dem och idag kom det. På schemat stod 12 km lätt distans, så det var bara att snöra på sig snyggingarna och ge sig ut. Det första jag kände var att passformen var väldigt bra för mina fötter, de satt bra direkt. Känslan var att de var lite mindre dämpade och mer skyddande än andra skor jag har. Nya skor tenderar ju att vara lite styvare, så jag får väl vänta med att avgöra det tills jag sprungit in dem lite mer. Då jag sprungit väldigt mycket i IceBugs på sistone så var MT876 klart hårdare i dämpningen och gav mer markkontakt. Dock var de inte för styva och hårda, snarare lagom. På trail kommer de kännas helt perfekta tror jag. Eftersom det fortfarande låg is på stigarna längs Brunnsviken så valde jag gångvägarna för dagens pass, de få gånger jag tvingades springa på is var fästet frånvarande.

Plösen är fastsydd, vilket förhindrar skräp att komma in vid snörningen. Jag fick in lite del grus via hälen, men bara vid några få tillfällen och det hann aldrig smita ned i skon. Snörena är deras SURE LACE som ska förhindra att de går upp, vilket fungerar bra. Jag knöt inte dubbelknut just för att testa och det gjorde det. ROCK STOP i framfoten ska skydda vassa stenar och annat från att tränga in. Jag kunde inte avgöra det under dagens runda, men efter 12 km var jag hemma igen och kunde konstatera att MT876 mycket väl kan komma att bli mina favoritskor framöver, speciellt vid traillöpning. Mina trotjänare TNF Single Track får nog se sig förpassade till asfalten framöver.

MT876 väger 400 gram i storlek 47 (UK 12), men kändes faktiskt lättare. Det ska bli väldigt intressant att få testa dem i terräng och under både blötare och varmare förhållanden för att se hur de presterar. Några kommentarer på NB’s hemsida var från ultradistanslöpare som verkade älska skorna, så jag har höga förhoppningar.

Priset hos Wiggle.co.uk är endast 800 kr, ett fynd om något! För de pengarna kan man knappast få en bättre sko i mina ögon. Återkommer med mer utlåtande när jag haft möjlighet att testa dem mer.

Plösen är fastsydd och översta "flärten" är det enda lösa.Bra grepp i gummit och lagom aggressivt mönster

On the rocks

Publicerat: februari 22, 2012 i Allmänt, Gnäll och ursäkter, Träning
0

Det var ett isbelagt Solna som låg under mina fötter när jag gav mig ut på gårdagens distanspass. Överallt jag sprang låg det is! Rundan innehöll cykel- och gångväg samt motionsstig, men ingenstans kom jag undan isen. Som tur var hade jag mina IceBugs, som än en gång visade att de gör jobbet. Under hela passet hade jag oklanderligt fäste, helt otroligt faktiskt. Jag mötte en del löpare under rundan och de flesta såg ut att ha problem med fästet. Jag log medlidande inombords. Gårdagens pass blev hursomhelst ett lyckat 12 km distanspass.

Minns när jag sprang Råsta Runt 2010 (?) och bara kom 30 km innan musklerna gav upp. Det var isbana och jag sprang odubbat. Vintern efter det köpte jag IceBugs.

Motivationen inför TEC är inte på topp och har inte varit det på ett tag. Jag har inte riktigt kommit in i det flyt som jag hade innan Bislett. Problemen med magen samt lite sjukdom då och då har satt käppar i hjulet under december och januari, vilket har sänkt motivationen rejält och den har inte återhämtat sig riktigt. Något som faktiskt har hjälpt lite är att lyssna på podcasts från Endurance Planet, de är ofta väldigt intressanta och inspirerande, vilket får tankarna på annat när motivationen tryter. Jag prenumererar på deras podcasts via iTunes. Har ni inte lyssnat på dem så ge dem en chans, ni kan lära er mycket!

I morse pratade jag med Magnus och vi diskuterade årets och fjolårets TEC samt Bislett. Efter det samtalet steg min motivation rejält. Att gå tillbaka och minnas både bra och dåliga saker kan verkligen få en att bli peppad tycker jag.

Blixthalkan slog till rejält i Stockholmsområdet och jag höll på att bli fast i Rosersberg, där mitt lager ligger, pga långtradare som blockerade småvägarna därifrån. Till slut kom jag hem och skyndade mig ned till gymet för dagens distanspass. Efter att halkat omkring med bilen så hade jag ingen lust att göra om det till fots, dessutom regnade det och var runt nollan, det värsta väder jag vet. Sprang mina 14 km och så fort jag kände att det blev lite trist så tänkte jag på alla timmarna i Bisletts korridorer och då försvann tristessen. 🙂 Än en gång lyssnade jag på Endurance Planet.

En av många olyckor jag passerade under mina timmar i bilen idag

Första testet av Lowepro Photo Sport 200 AW

Publicerat: februari 16, 2012 i Allmänt, Foto, ryggsäck, Träning, Utrustning, vätska, vinter
2

Äntligen steg så kvicksilvret tillräckligt mycket för att det skulle vara läge att ta med mig kameran ut på långpass. Att stanna och fota när det är -10C är inte optimalt, dels för att man kyls ned så blixtsnabbt och dels för att jag inte är säker på att kameran gillar temperaturen.

30 km stod på schemat, så det kändes lagom för att testa min nya rygga Lowepro Photo Sport 200 AW (LPS200AW). Laddade vätskeblåsan (Nathans 2 litersblåsa, det följer inte med nån blåsa) med knappt 2 liter vatten, drog i mig en Vespa och packade ner tre stycken gel, det kändes lagom. Drog sen på mig ryggan och gav mig ut på mitt allra första fotolångpass, spännande! Ute var det molnigt och strax under nollan, vilket var behagligt.

Jag ser VERKLIGEN fram emot att få springa soliga och varma fotolångpass

Passformen är generellt bra och jag gillade den lite styva ryggplattan med ”skumplast” som gjorde LPS200AW extra stabil. Trots att ryggan vägde drygt 4 kg laddad med vatten och kamera så satt den riktigt bra och det tog inte många meter innan jag hade vant in mig på vikten.

På ena sidan finns ett fack som rymmer t ex en flaska eller varför inte ett stativ? Kanske inte när man springer, men väl cyklar? De toppmatade övre facket är rejält och rymmer knappt 14 liter, vilket räcker till en hel del prylar om man vill och orkar. Även midjebältet har två fack som rymmer t ex gel, nycklar, pengar etc. Själva kamerafacket är smart placerat på sidan, så att man snabbt kan få tillgång till kameran när fototillfället uppenbarar sig. Facket har Lowepros patentsökta Ultra-Cinch Camera Chamber, ett fodrat utrymme som skyddar kamerautrustningen och förhindrar att den far omkring när man är i rörelse. Tack vare att facket kan göras mindre mha snörningen (som på en korsett) så kan man spänna utrymmet runt utrustningen, något jag först upptäckte när jag skrev detta. Jag hade bara kamera (med 18-270 objektiv) med mig, men upplevde aldrig att den for omkring.
Det finns även ett mindre fack i locket ovanpå ryggan, samt på utsidan. Undertill gömmer sig dessutom ett allvädersskydd i en liten ficka, vilket man snabbt kan dra över ryggan om det t ex skulle börja regna, en riktigt smart funktion.

Tack vare midjebältet och bröstbandet så satt ryggan säkert under hela löpturen. När jag stannade för att fotografera så gick det snabbt att antingen knäppa upp dem och dra fram ryggan under vänster arm och få kamerafacket tillgängligt, eller så knäppte jag bara upp bröstbandet och vred hela ryggan runt midjan, vilket funkade bra det åxå.I det stora hela måste jag säga att ryggan jorde ett riktigt bra jobb för att komma från ett företag som inte sysslar med löparryggor. Jag jämför av naturliga skäl med de ryggor jag sprungit med tidigare och LPS200AW står sig bra med tanke på storleken och den funktionalitet den erbjuder. Att packa ned en systemkamera kräver lite extra av ryggan och då är LPS200AW förmodligen det bästa valet om man vill kunna springa med ryggan.

Priset för Lowepro Photo Sport 200 AW är ca 1600.- och den finns att köpa hos alla välsorterade fotoaffärer samt naturligtvis på Runners Gear 😉

Det var ganska trist väder under löpningen, vilket inte bjöd på så många fototillfällen, men några foton fick jag med mig hem:

Hver gang

Publicerat: februari 6, 2012 i Allmänt, IceBug, Träning, vinter
0

En ganska hygglig vecka ligger bakom mig, om än utan storverk så känns det som jag är tillbaka till det normala. Träningen har flutit på bra, trots att vädrets Kung Bore gjort sitt bästa för att spoliera så har jag lyckats genomföra den mesta träningen utan mankemang.
I måndags var jag hemma med min sjuka dotter och fick skjuta på träningen till sen eftermiddag när Janica var på väg hem. Stack ned på gymet och planen var 14 km stegrande. Väl på bandet funkade inte fotpoden och eftersom bandet är okalibrerat så fick jag gissa. Det blev en timme och ca 11 km. När jag kom hem insåg jag att inget var fel på fotpoden, det var jag som stängt av kommunikationen i klockan. Nåja…

I tisdags stack jag ut på en lugn 12:a på lunchen. Bävade lite på morgonen och var lite inne på att köra bandet, men solen sken och temperaturen steg, så det var riktigt härligt när jag väl kom ut.

I torsdags var det dags för ännu ett stegrande pass och den här gången fick jag till det med fotpoden. Startade lugnt och ökade lite varje kilometer tills jag nådde 4:45-tempo på slutet. Skulle nog antingen startat lite snabbare eller ökat lite mer, men nu blev det som det blev. Ett bra pass i övrigt, men inte vidare slitigt på slutet som det skulle varit.

Söndagens långpass fick pga Alicias födelsekalas flyttas till lördagen. Jag hängde med Janica till Balance i Solna och ”provtränade” på deras band, lite skönare än de -17 som rådde ute. Det blev tyvärr lite ont om tid så jag fick nöja mig med 18 km isf planerade 25 km. Ibland blir det inte som man tänkt sig helt enkelt.

I morse bar det av till Danmark där jag ska medverka på en av mina kunders konferenser. Jag packade naturligtvis träningskläder i hopp om att hinna klämma in mitt planerade distanspass om 15 km. Eftersom jag hade dålig koll på det lokala vädret kollade jag webkameror och såg att det låg snö och enligt väderprognosen skulle det vara 4-8 minusgrader.
Väl på plats i Holte, ca 30 minuter norr om Köpenhamn, så färdigställde jag min presentation innan jag svidade om och jag mig ut. Det var nära att jag fegade ur, men jag tog mig i örat. Vinden var isande kall, men solen sken, så det värmde lite. Jag följde en huvudväg med planen att åtminstone springa 5 km och sen vända tillbaka, för att fortsätta förbi hotellet och lägga till så mycket jag kände.

Löpningen flöt på fint och trots ca 15 cm snö överallt så var cykelvägarna föredömligt rena, det ser man aldrig i Solna. Jag sprang genom Birkerød och landskapet var böljande vackert. Långa backar upp- och nedför. När jag vände efter 5 km så insåg jag hur kallt det egentligen var. Jag hade haft medvind och nu sved det fint i ansiktet! Drog upp buffen över underkäken och kinderna, såg nog inte klok ut. Pulsmätningen fick spel mitt i passet, något som jag nästan vant mig vid på sistone. Garmin verkar inte kunna göra pålitliga pulsband tyvärr, har nog avverkat 4 st hittills.
Passerade hotellet efter 10 km och fortsatte mot Holte. Efter 12,5 km vände jag tillbaka och väl utanför hotellet kunde jag klappa mig på axeln för ”job well done”.
Den mentala förhandling som pågått under hela dagen hade till slut utmynnat i att jag slutfört det jag skulle, vilket kändes extra skönt!

Strax ska jag träffa övriga deltagare för en välförtjänt middag, det ser jag fram emot!

20120206-174306.jpg
Önskar jag hade haft tid att fotografera alla vackra vyer jag passerade. Landskapet är helt fantastiskt böljande!

Äldre inlägg
Senare inlägg