Inlägg märkta ‘is’

Sitter på Stadt Hotel i Lidköping och väntar på min middag och försöker förlika mig med tanken att jag inte tränar något alls idag. Har suttit i bilen hela dagen, bortsett från ett möte i Alingsås på eftermiddagen, och har inte rört på mig mycket. Packade löparkläderna och planerade att ta mig ut på en 14 km runda när jag kom hit, men det blev dels lite senare än jag trott och dels har jag lite huvudvärk och dessutom låg energinivå, så efter noga övervägande övergav jag tanken på löpning idag. Ett lätt beslut kan tänkas, men jag brottas verkligen med beslutet. Kanske kan te sig lite maniskt och jag kan nog hålla med, men samtidigt är det en tunn linje mellan att vara målinriktad och manisk. Jag hatar verkligen att stå över träning, men om det är någon gång som jag med gott samvete kan stå över så är det idag. Muskelfästet i vänsterbenet har plågat mig på nätterna och stört sömnen rejält, så en vilodag är att föredra. Bilkörning är dessutom det som gör mest ont.

Söndagens långpass blev riktigt bra. Enda planen var att få ihop 30 km, så jag valde att springa mot stan via Haga och Valhallavägen ned till Gärdet. Vek av mot Ropsten och över till Stora Skuggan, vidare till Bergshamra och Ulriksdal, för att till sist komma hem igen.
På vägen mötte jag TSM-grupper ett antal gånger och det soliga vädret lockade ut många söndagsflannörer. En riktigt härlig dag för löpning!

Kollade bara sporadiskt på klockan under passet för att hålla koll på distansen, tempot fick ge sig själv. Det blev 30 km i 5:30-tempo, nästan identiskt med förra helgens långpass. Pulsen hamnade på 148 bpm (74%), vilket jag var väldigt nöjd med. Lite lägre än förra helgen och lite snabbare, men så var det mer flakt den här gången.

Den här veckan stuvade jag om i träningen och valde att förlägga backträningen igår, även om det inte är optimalt att köra dagen efter långpass. Solen sken när jag bytte om, men väl ute möttes jag av isande vind och begynnande snöfall, det började bra. Sen glömde jag sätta igång klockan, så en kilometer fattades. På fötterna hade av valt trailskor, vilket visade sig vara helt fel val. Stigen upp till Hagakullen var belagd med is, så det blev till att improvisera. Jag testade även att springa uppför norra sidan, men dels var det för halt och dels alldeles för brant. Några intervaller gjordes på gång- och cykelvägen som jag kör mina korta backpass på, men den backen är för kort. Totalt fiasko alltså! Visste inte om jag skulle skratta eller gråta.

20130319-194204.jpg
Inte mitt bästa backpass…

Innan middag ville jag ta revansch och valde att köra ett av de längre Insanity-passen för första gången. En timme senare hade jag tömt kroppen på all energi och hade nästan blodsmak i munnen, men var iaf nöjd med dagens träning till slut.

20130319-194958.jpg
Ett rejält konditionspass!

Jag får ta nya tag i morgon när jag kommer hem. Huvudsaken är att jag får till den planerade löpningen den här veckan, övrig träning får komma i andra hand. En vilodag gör bara gott och förhoppningsvis kan muskelfästet bli lite bättre.

Annons

Tredje intensiva träningsveckan går mot sitt slut och jag börjar känna av tendensen till förststadiet till överträning, det som på engelska kallas ”over reach”, vet inte vad det kallas på svenska. Kanske hederlig utmattning?

Fredagens lunchlöpning var segt från första steget och jag tände aldrig till, kände mig utmattad trots lågt tempo. Att det var glashalt runt Brunnsviken hjälpte inte heller, antingen blankis eller knölig stenhård snö. Icebugsen gjorde sitt bästa för att få grepp, men hade stora problem.

Efter drygt fem kilometer gav jag upp och vände hemåt igen. Det fanns inte ett uns energi att uppbringa, nästan otäckt kraftlös. Jag tog en kort paus och började sen springa hemåt. Det släppte lite, men bara så mycket att jag kunde springa och slippa gå. Det var lite av en kamp att komma hem, men det gick. 11 sketna kilometer! Patetiskt! Trist! Irriterande!

En helgs vila kommer göra mig gott tror jag.

20130205-081744.jpg
Isigt och knöligt var ordet

Äntligen känns det som om jag kommit igång med träningen på allvar igen. Fötterna känns klart mycket bättre, om än ömma de dagar jag springer. Mitt första utomhuspass sen i början av december var lite av en befrielse. Det har ju blivit några pass på bandet sen jag började springa igen. Fördelen med bandet är att jag kunnat kliva av om det gjort ont, vilket är svårt om man är ute och springer. Dessutom har jag kompletterat med styrketräning på gymet, nåt som jag åter fått smak för.

Första utomhuspasset blev en sväng runt Brunnsviken, vilket flöt på fint trots att det var rejält isigt på 2/3 av rundan. Mina IceBugs var ett väldigt bra val den dagen, annars hade jag stått på näsan mer än en gång. Jag bjöds på fantastiskt väder och det mesta kändes bra, lite pånyttfödelse på nåt sätt. Tog det försiktigt för att vänja kroppen och inte riskera något. framförallt tänker jag på mina fötter då. 14 km @ 5:45 blev resultatet

20130108-174834.jpg
På sina håll låg endast en sträng av is kvar på stigen, vilket liknade en ryggrad. Kanske Kung Bores ?

Efter några dagars löpvila blev det ytterligare ett varv runt viken, med några extra kilometer så jag fick ihop mina planerade 16 km. Gråmulet och trist, men det fina vädret tidigare hade töat bort mer av snön och endast den mest tilltrampade eller skuggade isen låg kvar. Tack vare bättre underlag blev tempot lite högre, medan ansträngningsgraden sjönk markant. Jag fick t.o.m. sträcka ut lite tidvis. 16 km @ 5:35 blev det denna gång.

20130108-175101.jpg

Igår vilade jag fötterna från löpningen och istället blev det 45 minuters kettlebell, min favoritträning efter löpningen. Körde ett pass i torsdags och hade fortfarande lite träningsvärk i måndags! Galet.

Idag blev än en gång ett varv runt viken och idag såg det annorlunda ut minsann. Morgonens snöfall hade lämnat både snö och slask efter sig. Det blev plötsligt dubbelt så jobbigt att ta sig fram. IceBugs i all ära, men på snömodd och slask är de i princip verkningslösa. Med söndagens pass i färskt minne och pigga ben gick jag ut för hårt och redan efter tre kilometer var min puls över 80%! Jag försökte ta det lugnt och återhämta mig men det var försent, jag fick dras med hög puls resten av passet. Det tidigare ojämna underlaget var nu täckt av snö, som på några ställen var över 20 cm djup, vilket gjorde det väldigt tungt och vingligt att springa. Skrapade med nöd och näppe ihop mina 14 km @ 5:45 men snittpulsen hamnade på nästan 82%! Började fundera på om jag har en infektion i kroppen, men jag är nog bara ur form helt enkelt. Det tar ju några veckor att komma ikapp.

20130108-175931.jpg Panoramabild över Brunnsviken i vinterskrud

De lopp jag tänkt springa i år inbegriper bl a Ursvik Ultra 75 km och TEC 50 miles. Anmälan till UU hade inte öppnat sist jag kollade i typ december och sen glömde jag bort det, tills idag.
Skulle precis anmäla mig när jag upptäckte att det går av stapeln helgen före TEC. Även om både UU och TEC är tänkta som träning så är det aningens tajt med en vecka, eller?
Kan inte riktigt bestämma mig nu, men det kanske fungerar trots allt. Jag hinner ju egentligen återhämta mig utan problem emellan loppen, så länge jag inte har skadat mig. Det blir ju i så fall två bra långpass av ganska olika karaktär. Jag blev först besviken, men ju mer jag tänker på det, desto mer sugen blir jag trots närheten mellan loppen. Jag tror minsann att jag får bolla det med Andreas…

Det känns bra nu

Publicerat: mars 5, 2012 i Allmänt, Foto, GoreTex, IceBug, TNF, trail, Träning, vinter
Etiketter:

Med risk att jinxa så säger jag att det känns riktigt bra just nu. Förra veckan flöt på riktigt och en titt i statistiken säger att jag snuddar på 110 km, vilket inte alls känns i kroppen.

Gårdagens långpass var förvisso bara 30 km, men kändes snudd på ansträngningslöst. Pga alla isiga partier jag passerade och mitt val av dubbfria skor (TNF GoreTex för värmen), så sjönk snittempot en del. Några gånger stod jag helt enkelt still på en isbana och kom ingenvart alls! Det var komiskt. Ramlade bara en gång och inte speciellt hårt, vilket är ett ganska bra resultat med tanke på hur mycket is jag faktiskt passerade. Felet jag gjorde var att springa via Ursvik, ingen bra idé alls. I övrigt var passet lyckat och kändes som sagt riktigt bra. Naturen visade sig från sin bästa sida, med frostiga träd så långt ögat nådde på sina ställen, en fantastisk syn. Önskade flera gånger att jag tagit med en bättre kamera, för vissa vyer var helt underbara. Frosten hade bl.a. bildat istaggar på grenarna, det såg ut som från en saga. Med mig på turen hade jag min Salomonrygga med 15 dl vatten samt två gel, vilket räckte alldeles utmärkt. Det var lite trist att inte springa längre än 30 km när det nu kändes så bra, men Alicia skulle på kalas, så det var bara att snabbt duscha och ge sig iväg. Skakade till en dubbel Recoverite som jag svepte i bilen och åt en Hammer bar, det fick bli lunchen helt enkelt. Funkade helt ok faktiskt.

Överallt såg jag dessa taggiga träd!

Överallt såg jag dessa taggiga träd!

I Ursvik var det is i princip överallt!

Utan dubb blev det ibland väldigt svårt att komma nånstans överhuvudtaget.

Enda fördelen med minusgraderna var de fantastiska vyerna det skapade

Många vackra vyer var det som sagt. Detta är i Barkarby.

Idag stod 25 km långpass på schemat och jag valde att trä på mig mina IceBugs och ge mig av mot Ursvik. Efter ett varv i tian, där ca 99% var is, så tog jag mig ned till Brunnsviken och avslutade med en tur till Haga och sen hem. Hade Salomonryggan och gel med mig och tog en gel efter drygt halva passet, men kände mig ändå ganska seg på slutet. Hela idén med B2B-långpass (back-to-back) är ju att springa på trötta ben dag två, så syftet uppfylldes. Efter lite mat och en dusch var jag som en ny människa, så det satt inte i så länge.

Igår kväll kände jag mig lite svullen i halsen och även i natt och i morse. Dessutom har jag varit lite snorig samtidigt, så nåt skit är eventuellt på gång. Jag ignorerar det tillsvidare, med förhoppningen att det ger med sig om det inte får uppmärksamhet. Får se om den strategin funkar…