Inlägg märkta ‘långpass’

Småseg avslutning

Publicerat: juni 10, 2012 i Allmänt, Träning
Etiketter:, ,
0

Veckan har flutit på ganska ok träningsmässigt. Efter onsdagens pass var det i torsdags dags för ett distanspass om 16 km. Mådde lite lattjo under förmiddagen och kom dessutom ut lite sent, men till slut så kunde jag snöra på mig dojjorna och komma iväg. Det flöt på ganska fint i början, men sen började magen göra väsen av sig igen vid 12 km och jag funderade på att korta av passet, men beslöt mig för att bita ihop och genomföra det trots allt. Fick ihop mina 16 km, men det kostade. Var rätt mör efteråt och återhämtningen tog lång tid. Det var nåt som inte riktigt stod rätt till, men jag kunde inte sätta fingret på det. På kvällen tog jag en timmes promenad med Janica, vilket var både mysigt och välgörande.

I fredags stack jag ut på ett lätt distanspass, men även då var det något som inte ville sig riktigt. Istället för 14 km kortade jag av det till en 10:a och fick nöja mig med det. Ibland ska man lyssna på kroppen och inte pressa sig i onödan.

Det blev inget Jättelångt för mig i år. Jag var anmäld, men innan jag betalade in avgiften så insåg jag att jag inte var sugen på att springa loppet igen. Jag har ju sprungit det nästan 3 ggr (bröt ju vid 48 km i fjol) och kände inte något direkt sug att gå upp tidigt på lördagsmorgonen för att ta mig till Norrtälje för buss till Grisslehamn. Det är ett fint lopp, men jag behöver mer än så för att jag ska krångla till en lördag för resten min familj. Min dotter rider ju på lördagar och Janica hade annat bokat, så det skulle bli meckigt. Dessutom hade vi bokat in en middag på stan med goda vänner, så fredagen blev enligt mina mått ganska blöt. Det hade fått väljas bort om jag skulle sprungit Jättelångt.

Idag var det dags för ytterligare ett lite snabbare långpass där tempot skulle ligga nära distanstempo. Jag lämnade dottern på ett kalas i närheten och gav mig ut. McDonaldslunchen hade inte riktigt satt sig tillrätta, så jag fick kämpa lite med det i början. Satte min Garmin på 5:40-tempo för att ha en ”pekpinne”. Rundade Brunnsviken och tog en sväng ut mot Stora Skuggan och Universitetet, för att sen passera Ulriksdals Slott och följa Edsviken en bit innan jag vände hemåt igen. Det var ganska varmt tidvis, men svalkade fint i skogen och skuggan, så det blev aldrig ett problem. Dock var inte kroppen riktigt med idag heller, vet inte vad det kan bero på. Hade inte det där bettet i steget som jag hade förra veckan, men kanske är det bara dagsform helt enkelt. Jag hade inga stora problem under passet, men det blev aldrig behagligt heller, vilket är lite synd. Knappt 28 km @ 5:37 blev det iallafall till slut. Helt enligt plan alltså.

Söndagens långpass

Den här veckan fick jag bara till ett styrkepass, så det får jag kompensera för nästa vecka. Beach 2012 står för dörren och jag kan inte ligga på latsidan om det ska bli resultat! 😀 Om knappt en månad är det dags att bila till Italien där vi stannar i tre veckor, gissa om vi räknar dagarna? Det är årets absoluta höjdpunkt!

0-100 på en vecka

Publicerat: maj 21, 2012 i Allmänt, Gnäll och ursäkter, Träning
Etiketter:, , , ,
0

Medan Alicia hade ridlektion i lördags passade jag på att ge mig ut på den löprunda jag egentligen skulle avverkat i fredags. Planen var att springa 10 km ansträngningslöst, men väl ute i solskenet var det svårt att ta det lugnt. Stallet ligger i Grimsta och jag sprang ned till vattnet och följde det till Åkeshovs Slott där jag tog en runda genom Blackeberg och tillbaka samma väg. Jag ”försökte” slå av på tempot, men det kändes så bra att jag lät kroppen springa fritt. Resultatet blev 10 km i 5:15-tempo och 153 bpm (76%) snittpuls.

Hygglig höjdprofil

I söndags förmiddag hängde jag med Janica ut på hennes löprunda och det blev den sedvanliga svängen ned till Hagaparken. Det är hennes andra pass i år och allt funkar bra, förutom andningen. Det blev några korta gåpauser när hon inte fick luft, men hon bet ihop och kämpade på utan gnäll.Vi ska försöka komma ut 3 ggr/vecka så det kommer ge sig med tiden. 7 km i 6:20-tempo blev det hursomhelst.

Vi skyndade oss iväg till kollis och jag fortsatte springa mitt långpass därifrån. Jag hade 35 km att avverka, men räknade av morgonens 7, så 28 km återstod. Det blev en runda med många nya platser och en del felspringningar, men det är bara roligt att hitta nya vägar. Lilla Essingen och Långholmen var två ställen jag inte sprungit på tidigare, båda mycket mysiga.

Värmen var högst påtaglig och jag slarvade med både energi och vatten, så på slutet blev det rejält tungt. Fick dessutom väldigt ont i magen på vägen tillbaka över Tranebergsbron och tvingades till toastopp, men passsade då på att fylla på vatten i ryggan. Inget ont som inte har nåt gott med sig 🙂

Väl tillbaka på kollis hade jag ”bara” gjort drygt 27 km, men jag nöjde mig med det. Snittempot landade på 6:05, vilket var lite långsammare än jag planerat, men värmen i kombination med energi- och vätskebrist tog ut sin rätt. Totalt blev det alltså drygt 34 km i söndags, vilket gav drygt 100 km för hela veckan. En helt ok vecka alltså. Nu följer en vilovecka, det ska bli lite skönt. Kanske kan jag få till lite mer styrketräning?

Gröna Lund sett från Söder

 

Back to back

Publicerat: maj 14, 2012 i Allmänt, Träning
Etiketter:
2

Söndagens lyckade långpass lämnade förvånansvärt lite spår efter sig, trots att jag hade ökat tempot lite. Nog för att jag ska klara att springa 35 km utan några bestående men, vad jag syftar på är att kroppen kändes som om jag inte alls hade sprungit.

Annat var det när jag idag gav mig ut på mitt nästa långpass. Kroppen i sig kändes bra, men det var segt i knoppen. Det var mest en mental grej, just att ”behöva” ge sig ut igen på långpass, som var det värsta.

Att springa långpass två dagar i rad är bevisligen väldigt effektivt, både tidsmässigt och träningsmässigt. Istället för att springa t ex 60 km på en dag så kan man få i princip samma träningseffekt av att springa 35+25 km. Det sliter klart mindre på kroppen och man får springa på trötta ben dag 2, vilket i sig är bra träning, framförallt mentalt. Man kan oftast hålla ett högre snittempo och ha lägre snittpuls om man delar upp passen, vilket i sig ger en större träningseffekt.

Jag valde att ladda Salomonryggan med vatten och stoppade ned 3 st gel innan jag gav mig ut. Min första plan var att runda Brunnsviken två gånger, men efter första varvet (13 km) så ångrade jag mig och sprang via Ulriksdals Slott längs med Edsviken istället för att få lite omväxling.

Fram till 20 km kändes det helt ok, även om energin aldrig var på topp. Kroppen protesterade aldrig, men huvudet ville inte alls vara med. Jag hade för lite energi helt enkelt och fick bita ihop rejält under de sista kilometerna. I schemat stod det uttryckligen ”Långsamt långpass”, så jag hade gott om utrymme att löka, men valde att sätta måltempot till 6:15 på min Garmin. Långsammare än så har jag inte lust att springa faktiskt.

Det var förbaskat skönt att komma hem och få pusta ut. Resultatet blev 25 km @ 6:10 med 139 bpm (69%) snittpuls. Ett hyggligt resultat, framförallt den låga pulsen var jag nöjd med.

Näst intill perfekt!

Publicerat: maj 13, 2012 i Allmänt, Träning
Etiketter:,
1

Solen sken från en nästan klarblå himmel, men termometern visade ynkliga 11 grader när vi gav oss av till kollis på förmiddagen.

Jag hade valt att bara ta på mig linne och korta tights inför dagens långpass, men i bilen började jag tveka lite. Det var ju inte så varmt trots allt. Folk på gatan verkade tycka det var kallt, för de flesta hade jacka på sig. Nåja, vi får väl se tänkte jag.

Skakade till en handjagare med Perpetuem, drog på mig Salomonryggan och gav mig av. Hade tvekat hela förmiddagen över vilken rutt jag skulle välja, men väl på väg gav det sig. Jag styrde mot Alvik och över Tranebergsbron, därifrån vek jag av genom Rålis och över Västerbron.Vädret var i det närmsta perfekt! Tack vare att det inte var så varmt så slapp jag kämpa med värmen, ett stort plus!

Lite snett foto från Västerbron 🙂

Följde Söder Mälarstrand till Slussen där jag styrde kosan mot Strandvägen via Slottet.Sprang sen Strandvägen bort till Djurgårsbron som jag sprang över och följde Djurgårdskanalen till sista bron. Sprang över till Gärdet men vek tillbaka sen till Djurgårdskanalen och sprang i princip samma väg tillbaka. Tanken med förra veckans långpass var att hålla högre tempo, men det sket sig på alla sätt. Idag gick det dock mycket bättre och jag kunde hålla ett lagom tempo utan större ansträngning. Höll mig till lättsprunget underlag mestadels, just för att inte göra samma misstag som sist när jag forcerade den igenväxta Kärsön.

Söder Mälarstrand mot Stadshuset

Den här stigen, en ”tvärstig” längs Djurgårdskanalen, har jag passerat många gånger utan att ta notis. Nån gång ska jag följa den!

Djurgårdskanalen sett från sista bron.

Stephen Kings?

Efter Västerbron valde jag att kolla om det gick att springa via Smedsuddsbadet, vilket visade sig gå ypperligt. Jippi, något helt nytt! Först var det gångbana, men när vi kom till Fredhäll övergick det till klippklättring deluxe. Tempot sjönk och jag fick lite panik. Skulle passet ”skita” sig igen bara för att jag är så sugen på nya vyer?

Alviks strand sett från Fredhäll

Stora Essingen sett från Fredhäll

Lilla Essingen och Essingeleden sett från Fredhäll

När jag till slut klättrat klart var jag lite trött, men återhämtade mig snart och satte av mot Tranebergsbron. Jag sparade lite på krafterna över bron, men satte sen fart de sista kilometerna tillbaka till kollis. Efter 35 kilometer i näst intill perfekt väder var jag duktigt nöjd. Snittade 5:45-tempo, vilket även det var i princip perfekt, precis så snabbt jag ville idag. Perpetuem gav jämn energi under hela passet och jag fick i mig optimalt med vätska, ett riktigt bra pass helt enkelt! Revansch för förra veckans usla långpass.

Dagens runda

Äntligen långpass

Publicerat: februari 15, 2010 i Okategoriserat
Etiketter:, , ,
1

Sist jag sprang långpass var den 24 januari, så jag har sett fram emot söndagens långpass. Strax innan halv 11 kom jag hemifrån. Hade inte bestämt mig var jag skulle, men planen var att avverka 35-45 km. När väl min Garmin kontakt fått med satelliterna så beslöt jag mig för att springa till TEC-banan.

Eftersom jag glömde ta med mig mina YakTrax så var naturligtvis snömodden jävligare än nånsin. Ute på ”landet”, dvs Danderyd och Täby, så anses tydligen inte gång- och cykelvägar vara så viktiga att hålla röjda. På flera avsnitt fanns ingen trottoar alls, båda sidorna av vägen bestod av snövallar. Trist.

Jag siktade på att hålla 6:30-7:00-tempo under passet och det fungerade utmärkt trots eller kanske pga underlaget. Det viktigaste var att hålla pulsen så låg som möjligt, vilket blir lite svårare när man inte får något vettigt grepp.

Jag passerade Mörby C och Enebyberg innan jag så småningom kom fram till Täby och Ensta Krog. 13 km hade jag avverkat, vilket passade perfekt. Ett varv i TEC-banan och sen tillbaka för att runda Brunnsviken skulle ge mig ca 45 km.

Turen till och från TEC bjöd förvisso på lite nya miljöer, men för mycket snömodd

Varvet i TEC-banan bjöd på ganska bra förhållanden. Mestadels packad snö att springa på gjorde framfarten ganska behagligt. Några partier var väldigt svåra att forcera springandes pga snömodden, så då fick det bli gåpaus helt enkelt, men i det stora hela var det bättre än väntat faktiskt.

Efter varvet i TEC-banan var det dags att vända hemåt. Jag hade drabbats av några korta illamåendeattacker under löpningen, bara sekundlånga men lite obehagliga. Valde att ta det extra lugnt och se till att få i mig energi och vätska. trodde att det var för att jag kanske slarvat med någotdera. Löpningen tillbaka gick hursomhelst utan incidenter, men när jag kom i höjd med Bergshamra tog jag beslutet att korta av passet och springa hemåt.

Hemma vid porten summerade jag passet. 38 km @ 6:34 med 144 bpm (72%) i snittpuls. Riktigt nöjd med ffa pulsen. Grämde mig dock hela kvällen över att jag ”bara” fick ihop 38 km, men insåg till slut att det var ok.

Medelveckan stannade på 77 km och nu laddar jag inför hårda veckan som enligt plan ska krönas med ett långpass på 60 km, men vi får se om jag får till det. Vi ses!

Hårda veckan summerad

Publicerat: januari 25, 2010 i Okategoriserat
Etiketter:, , ,
0

Så var då till slut min hårda vecka genomliden och jag har en hel vilovecka framför mig. Fysiskt känner jag mig inte så sliten, utan det är faktiskt mer mentalt just nu. Jag har tagit upp det tidigare, men många är inte medvetna om att man producerar stora mängder hormoner under långa pass (typ över 3 timmar) och det endokrina systemet blir stressat. Det kan ta veckor innan det har återhämtat sig, till skillnad mot resten av kroppen som kanske bara behöver några dagar. En väldigt nyttig artikel finns att läsa här.

I torsdags upprepade jag tisdagens 20 km ”fartleksdistanspass” på löpbandet och resultatet var i princip identiskt. Pulsen var nästan på slaget samma och tempot bara marginellt högre. Dock var den upplevda ansträngningen mycket lägre och det tror jag helt enkelt beror på bättre uppladdning, mer vätska under passet samt att jag visste vad jag hade att förvänta mig. Resultatet blev hursomhelst 20 km @ 5:32 med 162 bpm (81%) i snittpuls.

I fredags var det åter dags för ett s k ansträngingslöst lunchpass och det gick väl sådär. Jag hade ingen lust att lalla omkring så jag bara sprang. Det blev ett oinspirerat pass på 7,6 km @ 5:40 med 151 bpm (77%) snittpuls. Fick tokont i vänster fot, på ovansidan. Fick stanna och snöra om skon för att det inte skulle trycka det minsta lilla. Lite oroande var det just då.

Lördagen var vilodag och jag gick mest och nojade över långpasset på söndagen. trots att jag gjort flertalet lopp och långpass runt 55 km så var jag ändå lite nervös, lite som inför ett lopp man aldrig sprungit. Det visade sig vara helt i onödan.

På söndagen gav jag mig av mot Stallmästargården för att möta upp med några IF Linnéaner, i detta fallet Rebecca och Nisse. Rebecca hade jag träffat på långpasset förra veckan, medan Nisse var en ny bekantskap. Vi gav oss av längs Brunnsvikens östra sida och vid Ålkistan ledde jag in dem på en avstickare till Stora Skuggan, för att sen springa tillbaka till Brunnsviken och fullborda varvet. Strax efter Stallmästargården vek Nisse av hemåt, medan jag och Rebecca inledde ännu ett varv runt vattnet. Min pulsmätning började bete sig väldigt underligt, med puls upp över 200 bpm (min maxpuls). Det fick mig lite ur humör, men efter ett tag släppte jag det och lunkade på.
Löpningen gick lätt och med ett jämnt energiintag av Perpetuem samt kompletterande Hammer Gel så mådde jag toppen hela tiden. Bara en gång, runt 30 km, kunde jag skönja en svacka, men den försvann lika snabbt som den kom.

Andra varvet gick bra och innan vi gav oss på det tredje så stannade vi på restaurangen i Haga Forum för att fylla på vatten och göra ett toabesök. Pausen var kort och effektiv och vi var snabbt ute på spåret igen. Efter ca 4 km insåg jag att klockan fortfarande var avstängd sedan pausen, vilket naturligtvis irriterade mig enormt!
Tredje varvet förflöt i övrigt utan konstigheter, men skymningen hade nu börjat lägga sig och jag började tidvis få svårt att se var jag satte ned fötterna.

Väl tillbaka vid Haga Forum så var det dags för Rebecca att tänka på refrängen. Hon skulle ta bussen från S:t Eriksplan så jag gjorde henne sällskap dit och sprang sen hemåt. Nu var det mörkt ute och jag valde trottoarer för min framfart. Det började kännas i kroppen nu, men fortfarande fanns det klipp i steget och energin fanns. Jag hade satt ett mål på att ligga under 7:00-tempo, vilket jag med råge hade lyckats med, så jag hade en del gång att ta igen om jag ville. Klockan hade dock hunnit bli ganska mycket och min familj väntade hem mig, så det var inte tal om att löka nu.

Några varv kring Brunnsviken blev det allt…

Hemma vid porten stretchade jag försiktigt och väldigt kort, medan jag summerade dagens pass. Eftersom jag dels hade missat att registrera ca 4 km, samt att pulsmätningen hade levt ett eget liv så blev det till att uppskatta på ett ungefär. Ungefär såhär såg det ut: 53 km @ 6:45 med 148 bpm (74%) snittpuls.

Jag är supernöjd över att ha gjort ett riktigt väldisponerat och extra långt långpass. Energin fanns hela tiden och kroppen kändes bra hela vägen. Sista kilometerna var tunga, men det så tycker jag alltid att långpass är. Det är som om hjärnan signalerar till kroppen att det snart är över.

Nu är viloveckan här, vilket innebär att jag bara gör några distanspass om totalt 40 km. Det ska bli skönt att få ta det lugnt!!! Det är lika bra att njuta, för snart börjar en ny period och känner jag Andreas rätt så har han ökat belastningen inför februaris träningsprogram. Vi ska träffas på onsdag och då får jag förmodligen nästa månads program.


Är det några av er som tränar efter periodiseringsprincipen? Hur ser isf era program ut? Om inte, hur tänker ni när ni planerar träningen?
  

Gemensamt långpass

Publicerat: januari 17, 2010 i Okategoriserat
Etiketter:, , ,
5

Stack hemifrån så snart min fru kom hem från gymet. Innan dess hade jag hunnit med att handla mat inför veckan samt börja städa lägenheten, något som min fru fick ta över när jag kom ut genom dörren vid kl 11.30. Styrde kosan mot Rålis där jag skulle möta upp ett okänt antal långpassdeltagare.

Ett glatt gäng i Stora Skuggan

Väl framme möttes jag av Staffan, Mia samt nya bekantskaperna Miranda och Rebecca. Vi satte genast av på ett långpass som tog oss runt halva stan i kringelkrokar (se kartan nedan). Vi snackade bort tiden och kilometrarna bara passerade förbi utan större ansträngning. Underlaget bestod mestadels av snömodd, vilket inte är nån direkt favorit. Tyvärr blir det ju så när temperaturen stiger.

Vid Haga Norra var det dags att avvika och säga adjö till Mia, Staffan och Rebecca. Jag slog följe med Miranda bort till Lötsjön innan även jag vände hemåt. Mitt mål för dagen var 35-40 km och väl hemma vid porten stannade klockan på 38 km. Tillsammans med de 2 km som jag missat att få med pga att jag stannat klockan och glömt sätta på den så fick jag ihop mina 40 km.


Passet summerades 40 km @ 6:30 med 155 bpm (77%) snittpuls. Pulsen är fortfarande för hög för det tempot, men jag misstänker att det blir bättre när snuvan och snön är borta. 🙂

Efter långpasset blev det en snabb dusch och sen iväg på dagens andra aktivitet: skridskoåkning i Vasaparken!  Det var på lite stela ben som jag kom fram till parken, men när jag väl fått på mig grillorna och var ute på isen så var stelheten som bortblåst. Vi skrinnade runt i nästan 1½ timme innan det blev dags att åka hem och fixa middag.

Det har varit en fartfylld dag och jag lär somna ovaggad ikväll. I morgon början hårda veckan med ett ”ansträngningslöst” lunchpass på 7-8 km. Ingen vila, inge ro, men det är ingen som tvingar mig. 🙂

Äntligen långpass

Publicerat: januari 11, 2010 i Okategoriserat
Etiketter:, , ,
12

Det känns som evigheter sen jag sprang långpass sist, men i själva verket har jag bara stått över en helg. Däremot har kylan gjort att jag kört några pass på löpbandet, vilket har gjort att längtan efter utomhuslöpning och frisk luft har blivit stark.

Termometern visade ca -6º när jag vaknade på söndagsmorgonen och jublet var inte långt borta. Äntligen lite mer normal temperatur! Senaste tidens -15º till -20º är ju galet. Även om det går att springa så är det ju allt annat än roligt. MEdan min fru gick ner och körde veckans långpass på gymet, så åkte jag och dottern och veckohandlade. Väl hemma igen satte jag i gång med städandet. När så min fru kom hem så var det dags att svida upp inför långpasset.

Utrustningen inkluderade långkalsonger, vintertights, kompressionsstrumpor, superunderställ, tröja, jacka, mössa, dubbla fingervantar, buff runt halsen, skor och gaiters. Till det tillkom vätskerygga med ca 2 liter vatten, handflaska med 3 timmarsblandning Perpetuem, gelflaska med 4 portioner Hammer Gel Tropical.
När jag väl fått ihop allt så var jag genomsvettig!

Vid halv 12 kom jag så iväg till slut. Hade än en gång ingen direkt plan, men styrde kosan västerut. Insåg efter nån kilometer att jag hade glömt min LungPlus hemma, strålande! Den kalla luften var lite ansträngande för luftrören och jag övervägde länge att vända hemåt för att hämta den, men beslöt mig för att det förmodigen skulle bli bättre när jag blev uppvärmd. Det blev inte mycket bättre, men inte sämre heller, så jag beslöt mig för att genomföra passet.

Jag fick ihop en ganska trevlig runda trots allt. Inför nästa långpass ska jag planera nåt roligare.
Bortsett från att kylan var lite jobbig för luftrören så hade jag inga andra problem med kylan. Jag var lagom varm över hela kroppen, inklusive fingrarna. Under de fåtaliga gåpauser jag gjorde så hann jag kallna lite, men aldrig så jag frös. Det tog sen några minuter att få upp värmen till det normala igen. Perfekt klädd med andra ord. Mina IceBugs gjorde ett förträffligt jobb och skötte greppet närt intill perfekt.
Planen var 30-35 km. Eftersom jag kom iväg senare än planerat samt att jag hade lovat att åka till Vasaparken så min dotter kunde få åka skridskor, så kände jag lite tidspress.
Hann hursomhelst att få ihop 32 km @ 6:18 med 154 bpm (77%) snittpuls. Lite för hög puls, men det kan ha med underlaget att göra helt enkelt. Snömodden suger energi ur benen.
Efter en snabb dusch så bar det av till Vasaparken, där min dotter invigde sina nya skridskor och tog sina första stapplande skär för den här vintern, medan jag och min fru såg på. Det gick över förväntan och snart satt stilen. Vi fikade på varm choklad och lussebullar och njöt av snöfallet i ljuset från strålkastarna. Mysigt!
Efter nån timme fick det räcka för den här gången, det var dags att komma hem och laga middag. Inför nästa helg funderar vi på att köpa skridskor till mig och min fru, så vi kan göra dottern sällskap. ”Bambi på hal is” ser jag framför mig…
Jag var oväntat sliten efter långpasset och hade en lätt molande värk i benen under hela kvällen. Vet inte riktigt varför. Passet var varken långt, snabbt eller speciellt jobbigt, så det fanns ingen direkt anledning. Får väl skylla på dagsform eller nåt.
Nu börjar medelveckan med två 15 km distanspass, backträning samt det obligatoriska långpasset. Återkommer med rapporter som vanligt.

Som en pistmaskin

Publicerat: december 21, 2009 i Okategoriserat
Etiketter:, , , ,
7

Gårdagens långpass blev en jobbig historia. Laddade lite extra på förmiddagen med en Vitargo Gainers Pro-shake (kolisar och protein, ca 500kcal) och gav mig av till Ensta Krog vid halv 11-tiden. Snön föll från en mulen himmel, vilket siade lite om hur dagen skulle bli.
Väl framme var det ett igensnöat spår som mötte mig. Gaiters och YakTrax fick stå för skydd och fäste.
Pulsade mig fram till spåret och gav mig av på mitt första varv.

Skidspår går inte att springa i!

Ingenstans hade plogbilen hunnit fram och de första 3 km gick huvudsakligen i 20-50 cm snö. Insåg efter ett tag att jag landade på främre trampdynan/tårna, vilket belastade vaderna lite extra. Det var dock det mest naturliga steget med tanke på underlaget. Jag ”skar” lixom in i snön och risken att trampa snett minskade då kontaktytan mot underlaget var mindre.

 Vackert, men ruskigt tungt att springa i

Snöfallet hade blivit ymnigt och jag hade stora problem att se något, eftersom jag fick enorma snöflingor i ögonen hela tiden. Dessutom började jag frysa om kinderna när snön smälte i ansiktet. Långpasset framstod mer och mer som en riktigt korkad idé. Jag svor åt mig själv för att jag hade ratat kepsen därhemma.
Vid 4 km tänkte jag mest på hur jag skulle kunna bryta och åka hem, men de tankarna försvann så småningom och jag fick annat att tänka på när det var dags för den första biten inne i skogen.

TEC-banan är ju ganka enkel att navigera de första 7 km, men sen kommer man in i skogen och där var det inte lika lätt att hitta. Inga spår fanns att följa och de stigar som normalt ger vägledning var helt igensnöade, så nu var det dags att förlita mig på min Garmin. Jag använde banan (coarse) från förra långpasset i TEC och kunde då få hjälp med att hålla mig någorlunda på rätt väg.

Här ska det visst vara nånstans…

Sprang ändå bort mig totalt och stod så där mitt inne i skogen och undrade var f..n jag var. Min Garmin var just då inte mycket till hjälp, men efter några minuters pulsande i knädjup snö så hittade jag iaf spåret och Garmin vibrerade med budskapet ”course found”. Pust. Kunde se mig själv sitta fastfrusen i snön när räddningsmanskapet hittar mig…

Normalt sett så tar andra halvan av TEC-banan ca 2 min längre tid än första pga att löpningen i skogen är trixig och framförallt rotig. Nu lutade det åt att helt andra tider. Samtidigt som det var mycket roligare att springa i skogen så var det mångdubbelt jobbigare och jag fick ta flera gåpauser för att återfå styrkan för att fortsätta. Tyvärr blev det inte lättare när jag kom ut i spåren där skidåkarna varit framme. Där var det i princip omöjligt att springa och jag valde att springa bredvid för att överhuvudtaget komma framåt.

När första varvet nästan var avklarat ringde min kompis Magnus. Han hade en  halvtimme kvar innan han var framme vid Ensta Krog, så jag beslöt mig för att fördriva den tiden i 5 km-spåret. Det var ett beslut som jag snabbt fick ångra. Skidspåren var ju som sagt helt omöjliga att springa i och här fanns inte möjligheten att springa bredvid som tidigare, så efter 2,5 km gav jag upp och hittade tillbaka till starten. Precis lagom till Magnus dök upp visade det sig! Första 15 km avverkades i 7:08-tempo och 156 bpm (78%) snittpuls vilket visar hur hårt det var!

Jag provianterade medan Magnus gjorde iordning sig. Han skulle få låna gaiters av mig, men jag hade tappat den ena, så han blev utan. Han hade inte heller några snökedjor, så det skulle bli en intressant upplevelse för honom. Vi gav oss av och nu hade det börjat bli lite tilltrampat på vissa ställen, vilket faktiskt försämrade förhållandena ytterligare. Underlaget blev knögligt och vristerna fick jobba frenetiskt med alla konstiga vinklar. Fästet försämrades också, så mer energi förlorades när frånskjutet inte fick fäste. Magnus fick kämpa rejält eftersom han saknade greppet som jag hade. Dessutom hade han hoppat över lunchen för att hinna i tid att springa med mig, vilket tyvärr snabbt visade sig i energibrist.

Magnus kände sig nog som en segrare när han väl fick sätta sig i bilen och åka hem, 
själv fick jag ju njuta av ännu ett varv i ensamhet…

Dock var han en riktig kämpe och gnällde inte en enda gång. Han bet ihop och gjorde det som krävdes av honom. Planen var egentligen att han skulle hinna med 2 varv, men med tanke på hur lång tid det tog så hanns det bara med ett varv. Han tackade sin lyckliga stjärna för det kan jag tänka mig.

Vi avverkade hursomhelst ännu ett varv och trots några felspringningar så hade första varvet gjort att jag faktiskt hittade hyfsat bra. I skogen var det fortfarande rena gissningar, men i huvudsak höll vi rätt riktning.
Varvet avverkades i 7:24-tempo och 150 bpm (75%) snittpuls. Min kropp började kännas lite mer mör nu.

Actionfoto på mig när jag flyger fram på lätta och snabba ben… NOT!

När varvet var avklarat så provianterade jag än en gång, tackade Magnus för sällskapet och gav mig iväg på ytterligare ett varv. Fötterna var sedan länge blöta och min jacka hade fryst på framsidan. Dock frös jag inte nånstans, utom lite på skinkorna, så det var ganska behagligt trots allt. Det hade slutat snöa sen ett tag, så det fanns inget som störde, utan nu var det bara att genomföra ett varv till.

Det var precis lika jobbigt som tidigare och det var inte lika kul att springa ensam, men tiden gick och i lurarna pumpade Metallica ur sig aggresiv hårdrock, viket peppade mig. Varvet var ganska händelselöst fram till skogspartiet där jag än en gång virrade till det och fick pulsa omkring ett tag innan jag hittade rätt. Jag kände mig helt oduglig på navigation!

Nån kilometer senare hade skymningen lagt sig så pass att det var dags att sätta på sig pannlampan. Nu blev det plötsligt mycket lättare i skogen, eftersom Janne & Co (TEC tävlingsledning) varit framme och satt upp små reflexer precis överallt i skogen. Plötsligt kunde jag formligen flyga fram i skogen och inte bry mig om att navigera överhuvudtaget. Jag insåg nu även hur fel jag hade sprungit på de två tidigare varven.

Sista varvet klockades på högst beskedliga 7:47-tempo och 155 bpm (77%) i snittpuls. Totalt slutade det här äventyret på 7:26-tempo och 153 bpm (76%) snittpuls. Lite tuffare än förväntat. 

Jag beslöt mig för att ge upp TEC. Jag åkte hem, bytte tröjor och gav mig ut på ett varv runt Brunnsviken.
Min förhoppning var att det skulle vara enklare att springa där, men det var tvärtom värre.
Termometern hade sjunkit ytterligare och det var närmare -8º. Jag ville så gärna få ihop åtminstone 50 km totalt och jag kämpade så gott jag kunde runt viken, men kroppen ville lixom inte springa längre. Den var utmattad. Benen kändes fortfarande fräscha, men jag var oerhört trött och mitt ryggslut visade tecken på att vilja vila. Det tar extremt hårt på hela kroppen att springa under såna här förhållanden, men samtidigt är det oerhört nyttigt att få uppleva den typen av strapatser för att lära sig hur kroppen reagerar.
Flera gånger ville jag bara lägga mig ner och vila, så trött började jag bli. Vid 8 km beslöt jag mig för att ta rakaste vägen hem och vid 12 km var jag äntligen hemma.

Varvet runt Brunnsviken tog 1:27, vilket ger 7:16-tempo. Snittpulsen var 149 bpm (74%).

Totalt sett lyckades jag alltså skrapa ihop 47 km på knappt 6 timmar. Jag skulle egentligen sprungit 55 km och på ungefär samma tid, så jag anser att jag trots allt gjort det jag skulle. Återstår att se vad Andreas tycker…

I’m dreaming of a white xmas…

Publicerat: december 17, 2009 i Okategoriserat
Etiketter:, , ,
0

…men det kunde ju väntat tills nästa vecka!

På söndag är det tänkt att jag ska springa 55 km och naturligtvis vill jag förlägga det passet till TEC-banan.
Så kom snön. Inte så lite snö heller, utan förbannat mycket snö. Jag gillar att titta ut genom förnstret och se snö på träd, buskar, gräsmattor osv och jag gillar att springa kortare pass i snö, men ett 6 timmarspass är en annan sak. Jag vet att det är frivilligt, men det sätter käppar i hjulet. Nåväl, mer om det senare.

Förra veckans träning flöt på ganska bra med backintervaller, 5 km bonuspass, 18 km distanspass. Söndagens långpass på TEC-banan tillsammans med ett fåtal entusiaster var riktigt lyckad. Jag kom dit strax innan kl 9 och möttes av ett öde Ensta Krog. Strax dök en tomteluveförsedd Janne upp och snart anslöt fler. Ur skogen dök plötsligt radarparet Andreas Falk och Christian Nilsson upp. De hade redan hunnit med 2 varv och planerade att göra 3 till i vårt sällskap.

Mitt program stipulerade 33 km @ 6:20, vilket jag påminde Andreas om och han fick helt enkelt anpassa farten lite efter detta. Vi gav oss av och efter ett varv i 5:55-tempo kom vi tillbaka till Ensta Krog. Där fyllde jag på min handflaska med Perpetuem och medan de andra stannade för en kort paus så drog jag och Andreas iväg på nästa varv. Vi försökte sänka tempot för att närma oss 6:20-tempot, men ett varv senare var vi fortfarande inte i närheten. Sista varvet var också sista chansen att sänka tempot och efter att ha gått i alla backar så lyckades vi till sist att nästan tangera 6:10-tempo! Ska det vara så j..a svårt?

Med 30 km gjorda var det bara att beta av de sista 3 km, vilket jag fick göra ensam. Andreas hade gjort sitt för dagen, så jag tog ett varv i 2,5an och lite till, sen fick det vara nog även för mig. Resultatet landade på 33 km @ 6:09 med 149 bpm (75%) snittpuls. Helt ok, men lite för snabbt som sagt.

Jag hade varit lite snål med energiintaget och det kändes på slutet.Knappt 1,4 liter Perpetuem var inte riktigt tillräckligt för 33 km. Jag ska testa att blanda lite starkare lösning (3 isf 2 mått per flaska) till helgens pass för att utröna den optimala blandningen för mig. Dessutom ska jag addera Hammers Gel, vilket blir premiär. Andreas har börjat använda Hammers produkter och är störtnöjd hittills. Deras gel var han näst intill lyrisk över, så det ska bli intressant att prova.


Tunga veckan
I måndags började tunga veckan på nytt, så jag passade på att gå ner på gymet och riva av veckans första bonuspass om 5 km och addera lite styrketräning. Benen var inte direkt superpigga dagen efter långpasset och ovanan med löpband gjorde passet lite oinspirerat. Efter löpningen tränade jag mage, ländrygg, bröst och skuldror innan ordentlig stretch av benen tog vid. Jag valde uppenbarligen bort stretch av bröst, mage och ländrygg, vilket visade sig dagen efter. Träningsvärken i ffa mage och bröst är brutal!!!

Igår tisdag var det planerat att köra tusingar. Jag tog med löpkläder till jobbet med planen att springa på lunchen, men insåg att det inte skulle hinnas med, så jag planerade istället att ge mig ut på kvällen. Med tanke på hur mycket snö som fallit och hur liten chansen var att Solna hunnit röja runt Råstasjön så beslöt jag mig för att göra passet på löpbandet. Vilket annat pass som helst hade jag gjort ute i snön, men intervaller kräver lite mer av underlaget tycker jag.
På programmet stod 5x 1000 m @ 15K-temrpo (ca 4:50) med 400 m joggvila. Snittet på intervallerna blev 4:28, vilket kanske var lite för snabbt, men det kändes bra.

I morgon är det dags för backintervaller igen på lunchen, men den här gången blir det korta och branta. På fredag klämmer jag in ett bonuspass på lunchen och sen ska det vilas inför söndagens långpass.
Planen är att skippa rygga och istället fylla på handflaskan vid bilen varje varvning. Det är så jag tänker göra på TEC och det är lika bra att försöka hitta en fungerande modell för det redan nu. Jag förlitar mig som vanligt på Perpetuem och adderar gel isf dextrosol. Vad gälelr klädval så är den svaga punkten just nu skor. Mina ett år gamla Asics Gel-Trail Sensor 2 med GoreTex är perfekta, om man bortser från att det känns för små i år! Mina fötter har antingen vuxit, eller så har skorna krympt!

Jag sneglade på IceBug inför förra vintern, men valde tyvärr Asics. Inget direkt fel på Asics-modellen, men med facit i hand så hade ett par IceBugs varit ett bättre val. Det var rejält isigt i Stockholm förra vintern!
IceBug har en ny modell, Hiko, som jag tittat på hos Löplabbet flera gånger, men hittills inte provat. Det visade sig att Andreas hade just den modellen i söndags och han rekommedeade den, så det är nog dags att prova dem. Kanske blir det premiär även för dessa i helgen? Återkommer med rapport hursomhelst.

Är DU sugen på att hålla mig sällskap på söndag så är du hjärtligt välkommen! Jag planerar att hålla ca 6:30-7:00-tempo och målet är som sagt 55 km. Än vet jag inte vilken tid jag startar, men uppdaterar här i bloggen så snart det är klart.

Äldre inlägg
Senare inlägg