Arkiv för kategori ‘Allmänt’

Nu känns det bättre

Publicerat: december 14, 2010 i Allmänt, Träning
0

Vet inte riktigt varför, men efter mitt förra inlägg om min motivationsbrist så kändes det plötsligt bättre. Kanske behövde jag bara skriva av mig? Fredagens distanspass flyttades till lördag morgon och kortades ned en aning för att få plats. Jag sprang ned till Bellevueparken (Haga) och tillbaka. Lite ttätt inpå frukosten, så jag hade lite hållkänsla och det kändes som frukosten var på väg upp några gånger, men det gick bra.

Vid Haga Forum hade det samlats en massa löpare för nån sorts gemensam träning, vet inte riktigt vilka de var, men de valde iallafall att ställa sig mitt i gångvägen så att ingen annan kom fram. Hur kommer det sig att folk i grupp plötsligt får för sig att de har rätt till den yta de upptar? Mystiskt.

Passet blev hursomhelst lyckat och jag kände lite löpglädje. Pulsen var aningen hög, men jag skyller på att kroppen inte vaknat till ordentligt. Skrapade ihop 12 km @ 5:40

Viloveckan avslutades med ett distanspass där jag tog igen det jag kortat av på lördagen. Vid lunch satte jag av  mot Ulriksdals Golfbana och sprang över E4 och ned till Edsviken som jag sen följde tills jag kom till Häggvik där jag vände tillbaka. Längs Edsviken var det fantastiskt vackert och jag valde att springa utan att lyssna på ljudbok, vilket fick mig att njuta totalt av passet. Det kändes underbart att springa i detta vinterlandskap. Vädret var i det närmaste perfekt för årstiden, runt -5 och ingen vind att tala om. Solen sken och Edsviken visade sig i sin bästa vinterskrud.

Strax innan jag vände i höjd med Häggvik så sprang jag förbi två flickor som stod utanför sin grind och bjöd förbipasserande på varm choklad. Jag blev varm i hjärtat av att bara se dem!

Väl hemma igen så summerades passet till 20 km @ 5:55, så det blev nånstans mellan distanspass och långpass vad gäller tempot. Riktigt skönt!

Måndagens pass var 14 km fartlek som förlades till Brunnsviken. Sju fartökningar skulle avverkas och det var med förhållandevis lätta steg som jag genomförde passet. Drev på ganska lagom under fartökningarna och fick till passet riktigt bra utan att överdriva.

Löpglädjen är nog tillbaka!

Motivationsbrist

Publicerat: december 11, 2010 i Allmänt, Gnäll och ursäkter, Träning
4

Sen snön och kanske framförallt kylan kom till stan så har jag drabbats av motivationsbrist vad gäller löpningen . Det började nog egentligen när jag hade extremt mycket att göra på jobbet under en period för några veckor sedan, med arbete in på sena kvällar. Att då försöka få in löpningen gjorde pressen ännu större och det blev snarare ett problem i stället för den njutning som jag brukar känna.

När arbetsbördan lättade så återkom dock inte suget efter att ge mig ut. Flera pass har känts slitiga, speciellt när det blåst isiga vindar och snön far in i ögonen. Då är inte njutningen på topp. Dock har jag haft pass som känts riktigt bra, men de är tyvärr allt för få för att få mig över vatten.

Magkatarren nyligen kom egentligen ganska lägligt, bortsett från obehaget. Jag behövde få lite distans till löpningen och hoppades få abstinens av några dagars löpfrånvaro, men den kom aldrig riktigt . Däremot kom ju känslan av ”måste” och ”borde”, men inte ”vill”.
Jag är inte riktigt förberedd på att hamna i den här situationen. Ända sen jag tog mitt första löpsteg som ”vuxen” i maj 2006 så har jag inte haft en sådan här motivationssvacka och det skrämmer mig lite. Löpningen har ju trots allt blivit en ganska stor del av vem jag är och även om jag naturligtvis är mer än löpning så har ju mycket av mitt liv kretsat kring just löpning och träning.

Kanske är det bara så att jag behöver julledigheten för att komma på fötter och komma ikapp igen? Just nu är det ju många som är slitna och längtar till ledigheten under jul och nyår. Varför skulle jag vara annorlunda?

Nåväl, jag får kämpa på och bita ihop. Det släpper väl tids nog kan jag tänka. Jag ska försöka lura med mig min kompis Drewsen ut på något pass, det kan nog få mig på bättre humör. Sällskap är alltid trevligt och kan få även det jävligaste passet att bli riktigt njutbart. Delat elände tar ut varann, eller?

Lite alternativ träning ska jag dessutom försöka få till. Har länge velat få till lite simning, åtminstone varannan vecka. Dessutom skulle jag vilja lära mig att crawla (eller Tarzansim som Alicia kallar det), inte för att jag ska börja med triathlon, utan mest för att det är mer effektivt än bröstsim. Vi får väl se om jag tar mig i kragen.

I förmiddags tog jag mig ut på ett 12 km distanspass ned till Haga och tillbaka. Passerade ett stort gäng löpare vid Haga Forum, nån sorts grupplöpning av något slag. Stannade inte upp och kollade utan noterade bara att de valde att stå i vägen för alla som ville passera, inklusive mig. Folk i grupp tenderar att tro att de har någon sort självklar rätt till ytan de upptar, oavsett om de står i vägen eller ej. Märkligt, men så är jag kanske något av en gnällgubbe…

Passet i sig var förhållandevis bra, men jag sprang lite tätt inpå frukost och hade lite känning av håll och sura uppstötningar (stop sharing!). Temperaturen var dock helt perfekt! Nån minusgrad är helt optimalt just nu, jämfört med när det kryper nedåt -10 då det känns 100 ggr kallare. Pulsen var dessutom hög, dvs inte mycket som var bra…

Nu är det snart dags för det årliga pepparkakshusbyggandet. Jag köper varsina färdiga byggsatser till mig, Janica och Alicia. Bygger ihop dem med smält socker och sen tävlar vi om vem som pyntar sitt hus finast. En mysig tradition som jag sällan vinner, men jag gör mitt bästa iallafall. 🙂 Lite julmys får mig kanske på bättre humör.

Om inte annat så fick det här mig på mycket bättre humör!

Vila

Publicerat: december 2, 2010 i Allmänt, Gnäll och ursäkter
0

Eftersom smärtan i magen inte ville ge med sig och ändrade karaktär så tvingade Janica mig att uppsöka läkaren,  hon tröttnade på mitt gnäll. Smärtan sitter mellan magsäcken och tarmarna, något diffust. Det gör t.ex. ont när jag ätit, ställer mig upp efter att ha suttit och när jag går.

Läkaren klämde och kände på magen för att sen skicka mig sen för provtagning. Blod, kiss och bajs får jag lämna. Toppen. Läkaren misstänkte infektion, eftersom jag i övrigt mår ypperligt och alla kroppsfunktioner verkar vara normala.

Önskar att jag hade ont i något normalt, typ foten eller benet. Då vet man lixom vad som ska göras. Magont tar över och det är svårt att fungera normalt, lite som huvudvärk. Man blir lätt inbunden.

Nu är det bara att vänta på vad proverna säger. Det får bli till att vila helt enkelt, inte fel det heller, eller?

Showstopper

Publicerat: december 1, 2010 i Allmänt, Gnäll och ursäkter, Träning, Utrustning
1

Efter en rejält stressig morgon pga bil som inte ville starta så kom magkatarren som ett brev på posten innan lunch. Smärtan var så intensiv att jag fick ligga still i soffan och bara vänta. Tog en Losec Mups, men den tar ju ett bra tag på sig att verka, så efter nån timme blev det Rennie, vilket gjorde susen efter ytterligare en halvtimme. Då kunde jag andas normalt igen. Vilken pärs! Det kommer ta några dagar innan detta lägger sig, men det värsta är förhoppningsvis över.

Dagens intervallpass blev således inställt. Jag är inne i hårda veckan och ogillar verkligen att behöva ställa in ett pass. Min förhoppning är att kunna ta igen det i morgon, men det ser mörkt ut då hela dagen är bokad. Vi får väl se.

Efter förra veckans backintervaller så såg resten av veckan ut så här:

Onsdag: 13 km distanspass 75% HRmax. Sprang längs Brunnsviken förbi Haga Forum och vände vid 6,5 km. Lagom inspirerande. Starka vindar och snö i ögonen är aldrig skönt. Trodde på allvar att jag var på väg att förfrysa huvudet. Dags att byta från Buff till Gore-smulan. Flög till Oslo på kvällen.

Torsdag: Var jag i Oslo hela dagen och kom hem 21:45, så ingen träning den dagen.

Fredag: För mycket att göra med jobb, så jag sköt på passet.

Lördag: Bävade länge för att ge mig ut i kylan för att springa 13 km fartlek. Tog till slut mod till mig och gav mig av vid 10-snåret. Väl ute kändes det plötsligt bra. Tack vare att det inte blåste så var det behagligt. Efter lite uppvärmning så skötte benen resten. Jag kunde slappna av och åka med. Gjorde 6-8 farthöjningar och det kändes nästan ansträngningslöst. Ett riktigt bra pass.

Söndag: Så var det dags för ännu ett långpass i kylan. Laddade handjagaren med Perpetuem och ryggan med vatten och stack ut efter 11. Hade ingen plan för dagen, utan det fick bli som det blev. Underlaget fick styra en del eftersom det snöat ganska mycket och snöröjningen inte kommit igång. Janica hade rejäl migrän, så jag ville inte springa för långt hemifrån ifall hon behövde hjälp.
Jag började med att runda Brunnsviken, för att sen springa bort till Råstasjön och Lötsjön och runda dem för att avsluta med en avstickare förbi Överjärva gård. Kroppen kändes ok hela tiden, men kylan kröp inpå. Valde att korta av passet några kilometer pga vi skulle iväg på adventsfika, men jag var ganska frusen så det gjorde inget. 27 km fick jag ihop iallafall.

Måndag: Hårda veckan började med ett ”långpass” på 20 km. Blandade en flaska Perpetuem och gav mig av längs Brunnsviken igen. Sprang 10 km och vände sen hemåt igen. Långpasset från föregående dag satt kvar i benen och det var lite extra segt. Ett pass jag inte kommer lägga på minnet kan man säga, men jag fick det gjort iallafall.

Nu väntar jag som sagt på att magkatarren ska lägga sig så jag kan fortsätta med min träning!

Nu kommer vintern

Publicerat: november 24, 2010 i Allmänt, Gnäll och ursäkter, Träning, Utrustning
0

Träningsveckan började med ett kort distanspass om 8 km i 75% HRmax, ett pass som jag beslöt mig för att göra inomhus. Kanske inte mitt bästa beslut, men det kändes nästan för kort för att det skulle vara värt att bylsa på mig alla kläder och ge mig ut i skitvädret.

Pulsmätningen började strula efter typ 5 minuter och sen höll jag på att trassla med det under nästan hela passet. När man ska springa efter puls är det ju skönt om just pulsmätningen funkar, eller hur?

Fotpoden kalibrerade jag utomhus förra veckan, så den borde ju visa rätt, men när jag satte bandet på 6-tempo så visade klockan 5:10-tempo. Jag kunde inte avgöra vem som hade rätt, men hade ju fullt upp med pulsbandet så jag orkade inte bry mig.
8 km kändes som en evighet, så jag var väldigt glad när det var över!

Tisdag kväll var det dags för backintervaller. Det blåste halv storm och en del snö hade fallit under dagen. Jag klädde mig ordentligt för äventyret och gav mig av mot Hagaparken. Siktet var inställt på den lite längre grusbacken som löper parallellt med motorvägen. På väg dit insåg jag att i princip allt underlag täcktes av en osynlig yta av is, det var glashalt! Istället för IceBugs hade jag valt mina Asics Gore-Tex, vilka rimmar illa med is. Jag valde ändå att fortsätta och väl framme vid backen insåg jag att det skulle bli svårt.

Första intervallen blev en långsam historia. Jag fick inte ner kraften i marken, utan slant bakåt 80% av stegen. Jag hade även överskattat backens längd, den var för kort helt enkelt, så det blev till att jaga rätt på en längre backe. Parallellt med motorvägen går en cykelväg och den är dryga 400 meter, så det fick bli den. Den var i princip lika hal, men jag kunde springa i skarven mellan asfalt och gräs, så det fungerade hyggligt.

Rev av resterande intervaller med 3 minuters vila mellan och sprang sen hem igen. Andreas hade skrivit ”Grispass, tillåt dig själv att bli riktigt trött.” i schemat, vilket jag nog tyckte att jag lyckades med. Eftersom halkan gjorde det svårt att ta i maximalt, så fanns det en del kvar att ge. Nästa gång blir det IceBugs!

Bortsett från första intervallen som gick i 5-tempo så snittade jag under 4:30-tempo på resterande, helt ok under förutsättningarna.

I kväll blir det 13 km fartlek, håll tummarna för att det blir bra.

Nya krämpor och botemedel

Publicerat: november 23, 2010 i Allmänt, Gnäll och ursäkter, Träning, Utrustning
0

Sen några veckor tillbaka har jag haft smärtor i vänster ankel, förmodligen ett ledband eller muskelfäste som är inflammerat. Strax ovanför min inre fotknöl sitter det och strålar upp nån decimeter. Rejält ont har det gjort några gånger, speciellt på längre pass. Efter söndagens långpass kunde jag knappt stödja på vänster ben och fick använda bandage för att stabilisera. Efter några timmar hade det dock det värsta lagt sig och jag kunde gå förhållandevis normalt. Jag ska avvakta lite till innan jag tar det till min kiropraktor Jenny, hon brukar kunna fixa såna här småskavanker.

Det var även hos Jenny som jag inhandlade mitt senaste ”botemedel”. Jag var hos henne för att jag fått problem med höger skuldra/axel, men hos passade även på att massera mina ITB, något som är mycket smärtsamt. Vi har tidigare diskuterat så kallade foamrolls eller skumrullar och nu hade de fått  hem såna för försäljning, så efter behandlingen gick vi till deras gym och testade några övningar för skumrulle.
Det primära användningsområdet för mig är massage av ITB, så att jag kan få problemen med löparknä under kontroll och dessutom slipper kostsamma behandlingar. Skumrullen kan ju användas till en massa övningar, som jag kommer utforska med tiden.

Glad i hågen gick jag därifrån med min nya kompis under armen, en blå skumrulle.

Första testet skedde några dagar senare när ömheten i ITB släppt. Jag hade hittat några bra videor på runnersworld.com/foamroller som visade utförligt hur man skulle göra.
Det var inte vidare behagligt att rulla fram och tillbaka, tvärtom var det ganska smärtsamt. Nu är det ju inte meningen att det ska vara skönt, så det var bara att bita ihop.

Nu lägger jag massage med skumrullen ca 3 ggr / vecka i samband med min styrketräning. Förhoppningen är att det ska ge resultat med tiden och jag kan undvika löparknä.

Träningen på sistone har fungerat bra. Förra veckan var min lätta vecka och den bestod av följande pass:

Måndag: 13 km fartlek med 6 fartökningar.
Torsdag: 13 km distans i 75% av HRmax
Fredag: Intervall 6x 300 meter
Söndag: Långpass 25 km

En ganska lagom vecka med andra ord. Nu är jag snart mitt i min medelvecka , mer om det senare.

Bruten tå?

Publicerat: november 9, 2010 i Allmänt, Gnäll och ursäkter, Träning
2

I går kväll lyckades jag med konststycket att slå ned tvättkorgslocket, en träskiva vägandes 7 hg, så det landade med kanten på vänster ”långtå”. Jag tjöt som en stucken gris! Ni som nån gång sparkat in i något vet att smärtan lixom aldrig vill ta slut och det var fallet i går också. Det gjorde så in i hel…e ont! När väl den initiala smärtan lagt sig efter ca 10 minuter så kom bultandet. Najs!

Jag vaknade ett flertal gånger i natt av att det bultade och värkte och det var inte bättre i morse när jag steg ur sängen, så dagens 12 km distanspass är definitivt hotat. Tur att jag har ”vilovecka”.

Mördarlocket

Vad ska jag då träna istället? En timme på motionscykeln eller kanske crosstrainern? Kombinera med rodd? Styrka gjorde jag igår, men lite kanske jag klämmer in om jag ska gå ned till gymet. Nåja, det visar sig väl när jag fått arslet ur vagnen och kommit dit.

Hårda veckan avklarad

Publicerat: november 8, 2010 i Allmänt, Gnäll och ursäkter, Kosttillskott, Träning
0

Så var min första ”hårda vecka” för perioden avklarad och jag går nu in i vilovecka där jag springer klart mindre. Förra veckan såg ut så här:

Måndag: 15 km distans i 75% av maxpuls (150 bpm). Ett pass som förlades kring Brunnsviken med en omväg genom Solna C. Det är lite ”jobbigt” att försöka ligga runt 150 bpm hela tiden, men viktigt för distanspassen då de lätt springs för fort. Snittade 5:44

Tisdags: Intervaller 3x 1000m med 3 minuters vila. Riktigt skönt pass som gjordes runt Råstasjön.Tempot var 4:40 i intervallerna och snittpulsen blev förvånansvärt låg, men så gjorde jag ju bara tre intervaller samt att vilan var satt till tre minuter, vilket fick pulsen att gå ner ordentligt.

Torsdag: 15 km distans i 75% av maxpuls. Valde den här gången att springa till Sollentuna t o r i tron att det skulle vara roligare, jag hade fel. Från Frösunda är det i princip uppförsbacke hela vägen, så att hålla nere pulsen blev svårt. När jag vände tillbaka var skadan skedd och pulsen ville ogärna ner igen. Snittade 5:53

Lördag: 15 km distans i 75% av maxpuls. Sprang runt Råstasjön samt Lötsjön. Detta passet gjordes strax efter frukost. Kroppen var inte pigg på att springa och frukosten ville tyckte inte om att hoppa omkring i magen. I övrigt ett skönt pass. Snittade 5:57

Söndag: Långpass 30 km. Åkte till TEC-spåret i Täby och mötte upp med Drewsen. Tillsammans sprang vi två varv innan han tyckte att det räckte och jag fick göra sista milen själv. Eftersom solen börjat gå ned så valde jag att springa den milen i det vanliga milspåret, då det kunde bli lite lurigt att navigera skogspartierna i mörkret. Jag har ju så förbaskat dåligt mörkerseende.

Innan jag åkte skakade jag till två flaskor Perpetuem och en Chia Fresca. När vi hade sprungit en halvmil drack jag lite, men tyckte att det smakade lite annorlunda. Det påminde om pepparkaka och var blaskigt. Det tog några smakprov innan jag insåg mitt misstag. Jag hade inte blandat Perpetuem, utan proteinpulver! Toppen! Jag fick dricka litegrann ändå för, men när vi varvade så fick jag fylla på med vatten. Som tur var hade jag med gel till Magnus och jag fick några av honom så jag inte gick tomt på energi.

Sista milen blev ganska seg. Jag låg efter med både vätska och energi, så jag fick faktiskt kämpa en smula på slutet. Det kändes konstigt att vara så pass energilös, jag hade ju bara sprungit drygt 25 km! Kroppen kändes dock utmärkt och jag hade inga problem att hålla tempot. Väl ”i mål” kunde jag summera passet: 30 km @ 6:25 med 143 bpm (72%) snittpuls, helt ok.

Totalt fick jag ihop drygt 82 km under veckan, vilket kanske inte är så hårt om man jämför med min hårda vecka i vintras  om 110 km, men som första i perioden så är det tillräckligt hårt. Nu ska det vilas lite innan nästa period tar sin början.

Dags för uppdatering?

Publicerat: oktober 25, 2010 i Allmänt, Träning
0

Nu var det ganska längesen jag sätter mig ner och skrev något på bloggen, ber om ursäkt för det. Jag ska försöka bättra mig.

Veckan som gick var den första i nya programmet från Andreas och nu börjar jag känna igen träningen, även om det fortfarande är ganska lugna pass.

I måndags och onsdags vankades det 12 km distans i max 75% puls och i torsdags ett enkelt intervallpass med två (!) tusingar. Det intervallpasset kommer byggas på varje vecka. Veckan avslutades med ett ”långpass” på 20 km. Normalt anser jag inte att 20 km är långpass, men detta skulle springas i långpasstempo, så det får heta det.
Jag och min granne Karin gav oss av mot Ursvik vid 10-tiden. Det regnade och var ca 3 grader, så vi var väl lagom sugna. Väl framme i Ursvik så skyddade träden lite från regnet och framförallt vinden som kylde en hel del. Vi valde att springa ett varv i Extremen för att få ihop drygt 20 km totalt.
Tempot hölls nere av vätan, det var rejält blött och halt i spåret. Löven hjälpte till att skapa ett glashalt underlag på sin ställen, men vi klarade oss undan vurpor som tur var. Efter ett varv i Extremen så var det på glada ben (för min del iaf) som vi sprang hemåt igen. Trots regn, kyla och vind så älskade jag det. UE är verkligen min favvisrunda.
Snittempot landade på ca 6:30 och medelpulsen strax under 150 bpm (75%). Underlaget och UEs profil gör det svårt att få riktigt låg puls, speciellt med kylan som nästan krävde att man höll igång för att inte börja frysa.

Nu börjar träningen på allvar, äntligen!

Riktig löpning önskas

Publicerat: oktober 12, 2010 i Allmänt, Träning
0

Sen Uppsala har träningen mer eller mindre legat sist på prio-listan. Jag har haft extremt mycket att göra på jobbet och det har blivit mycket resande. Förra helgen var vi i London privat och då blev det planerade passet i Hyde Park aldrig av. Långa dagar på stan följt av sena kvällar och tidiga morgnar gjorde att det inte fanns nån direkt tid eller lust.

Träningsprogrammet som Andreas skickade var inte direkt inspirerande heller. Två löppass per vecka om 30 minuter samt ett konditionspass (ej löpning) är ganska långt från hur det brukar se ut. Dock passade det perfekt eftersom jag haft så mycket att stå i.

Förra veckan var jag på konferens i Peckforton Castle en timme utanför Manchester mellan onsdag och fredag. Torsdag morgon vaknade jag 6:30 Svensk tid och beslöt mig för att ge mig ut på det 45 minuterspass som stod i schemat. Gav mig av längs den enda väg som leder till slottet, men efter några hundra meter var det så mörkt att jag inte såg handen framför mig. Jag sprang tillbaka till receptionen och fick låna en ficklampa av dem, vilket gjorde att jag åtminstone kunde urskilja konturerna av vägen i skogen. Ned till huvudvägen var det drygt en kilometer och rejält nedför, men det var svårt att avgöra i mörkret. Väl ute på huvudvägen var det lite lättare att se vägen, så där slapp jag använda lampan lika mycket. Efter drygt 25 minuter vände jag tillbaka till slottet. Det hade börjat ljusna en aning, men när jag kom tillbaka till vägen upp till slottet så var det dags att använda lampan igen. Nu insåg jag även hur brant backen var! Jag orkade nästan inte springa hela vägen upp! Tillbaka på rummet gjorde jag lite situps och armhävningar, innan det var dags att göra iordning mig för frukost och sen konfererande.

I söndags tog jag mig ut på förmiddagen och sprang 45 minuter, men det kändes tungt och jobbigt. Med tanke på hur lite jag sprungit på sistone så är det inte konstigt att det känns tungt. Tanken med den sparsmakade träningen är att låta kroppen återhämta sig ordentligt inför den träning som komma skall. Tyvärr tappar man lite flås på kuppen, men det kommer tillbaka med tiden.

Idag åkte jag ned till Skövde för att övernatta inför morgondagens stora lansering hos en av mina kunder. Jag passade på att vara med på den gemensamma träning som min klubb här i Skövde, Team UltraSweden LK, har på måndagar och torsdagar.
Jag åkte upp till Billingen (berget) till kl 18 och träffade sex andra klubbkamrater. Torill ledde gruppen som idag skulle göra backintervaller. Efter uppvärmning körde vi igång. En minuts backe och joggvila tillbaka för att sen köra två minuter och joggvila tillbaka. Detta upprepade vi fem gånger, dvs 10 intervaller totalt. Riktigt slitigt må jag säga!
Efteråt joggade vi tillbaka upp till Billingen igen, för att där avsluta med 3*60/30, vilket innebar tre stycken 60 sekunders sprint med 30 sekunders ståvila. Det fanns en massa kraft kvar i benen, men flåset räckte inte riktigt till. Halsen ville inte riktigt släppa in tillräckligt med luft i lungorna, så det var tur att dagens träning var över!
Det märks som sagt att jag inte sprungit lika mycket på sistone.

Nästa vecka kommer mitt nya schema, det ser jag verkligen framför emot. Jag vill börja springa på ”riktigt”, inte bara lugna och korta distanspass. Längtar efter en riktigt jävlig vecka med slitiga pass som vrider ur det sista ur kroppen, för att följas upp av en lugn vecka. Det är livet! 🙂

(null)

Äldre inlägg
Senare inlägg