Arkiv för kategori ‘Gnäll och ursäkter’

Mindre än två dagar…

Publicerat: april 12, 2012 i Allmänt, Gnäll och ursäkter, TEC, Träning
0

…återstår till starten och jag börjar verkligen känna av det. Förväntansfull, nervös och stressad är jag på samma gång. Inte hela tiden, utan det kommer i vågor. Plötsligt kan jag slås av tvivlet över mitt val av vätska och hur jag ska bära med mig den. ”Vad är optimalt, flaska eller rygga?”, ”Ska jag börja med HEED eller Perpetuem?” osv.

Det gick ju hyfsat i fjol, så varför ändra på upplägget? Jag har ju haft problem med magen under mina senaste två lopp, men de har båda varit 24-timmars och det kan ha spelat in. Monotonin och kanske framförallt värmen, mest i Skövde men även Bislett i viss mån, kan ha spelat in. Jag vill hursomhelst inte få problem igen och tvingas gå, utan vill kunna välja själv när jag ska gå. Det är med allt detta i tankarna som jag försöker reda ut hur jag ska lägga upp loppet. Jag tar med mig allt jag har och anpassar mig under loppet helt enkelt, vad sägs om det?

Just nu är det  vädret som ”bekymrar” mig mest, men det kanske är för att jag inte har kontroll över den biten. Resten har jag ju åtminstone mer eller mindre kontroll över. Än en gång går jag efter devisen att ha med mig allt så är jag förberedd på allt.

Jag ha fått låna en JOBO-kamera (tänk GoPro men enklare) som jag ska ha med mig ut under några varv. Dessutom har jag min Kodak PlaySport som jag åxå tänker filma med. Annas kille Krille har en GoPro som jag bett honom ta med, Andreas har en ny kamera som han tänkt fota med och även Magnus ska filma och fota. Förhoppningen är att vi samlar allt material efteråt och får ihop något roligt som vi kan dela med oss av. Vi får se vad det blir av det.

På lunchen gav jag och Alicia oss ut och tog en sväng runt området, jag joggandes och hon cyklandes. Termometern stod på 8C, men väl ute så duggregnade det och var kallt. Målet var 30 minuters jogg, men det kortade jag av lite när regnet tilltog och passet slutade på 26 minuter. Skönt att komma ut lite, men ännu skönare att komma hem.

Nu är det dags att vila sig i form!

Årets kortaste runda?

 

 

Inte frisk, men nästan

Publicerat: mars 20, 2012 i Allmänt, Gnäll och ursäkter, Träning
0

Efter 13 dagars total vila tog jag igår mod till mig och gick ned till gymet. Planen var att testa hur kroppen skulle reagera på lite löpning på bandet. Vilopulsen på morgonen var fortfarande ca 10 slag över det normala, men jag kunde inte hålla mig längre. Jag har inte känt mig sjuk, men hög puls, ont i halsen, eller snarare svalget (där näsgången möter svalget typ) samt superklistersnor har gjort att jag inte riktigt vågat chansa.

Sprang 5 km i 6-tempo med konstant koll på pulsen. Det kändes minst sagt segt och lite ovant, men det är ju inte så underligt. Det kändes lagom att börja med 5 km och sen se hur kroppen reagerade efteråt. Som avslutning körde jag två varv i cirkelträningen, vilket tar knappt 20 minuter och är en bra genomkörare om man håller högt tempo genom hela passet. Kommer nog bli mer av den varan framöver.

Jag var väldigt nöjd att äntligen träna, men lite orolig att det skulle leda till bakslag senare under kvällen. Som tur var blev jag inte sämre, så nu vågar jag tro att jag kan påbörja uppladdningen inför TEC igen. Det är ju inte så jäkla mycket att spela på tidsmässigt.

Andreas har skickat schemat som sträcker sig fram till TEC och nästa löppass är först i morgon, så jag körde lite styrka här hemma under lunchen. Det är mest för att få upp allmänstyrkan och dessutom få utlopp för all uppdämd träningsabstinens.

Målsättningen inför TEC är oförändrad. Fram till loppet är det bara att träna på så gott det går och sen får jag omvärdera om det behövs. Vad gäller energistrategin så kommer jag förmodligen inte basera den på Perpetuem i samma utsträckning som tidigare, utan alternera mellan HEED, Perpetuem samt vatten och gel. Allt för att inte magen ska irritera sig på något särskilt. Vi får väl se hur det fungerar.

Ropar inte hej…

Publicerat: mars 14, 2012 i Allmänt, Gnäll och ursäkter, TEC
0

…riktigt ännu, men jag hoppas kunna ge mig ut och testa kroppen i veckan. Förkylningen jag åkte på förra helgen är en seglivad historia med halsont och superklister-snor. Dessutom är jag ruskigt trött av och till, men det är väl kroppen som kämpar med viruset misstänker jag.

Vilopulsen låg nästan 20 slag över normalt i morse, vilket gör att jag inte vågar mig på nån löpning ännu. Jag tar en dag i sänder och gör mitt bästa för att bli av med skiten.

Mitt humör är inte det bästa, det tär på tålamodet att inte få träna. När min mamma hörde att jag inte kunde träna så tyckte hon instinktivt synd om min fru och dotter först och främst, det säger ju en del.

Med 30 dagar kvar till TEC så får jag väl säga att ska jag bli sjuk så är det väl nu och inte om två-tre veckor, det hade varit en ”show stopper”. Nu kanske jag har en chans att komma i hygglig form inför loppet.

I går var det dags att träffa coach Andreas igen, det var ett tag sen vi fick till ett möte. Sjukdomar och arbetet har kommit emellan på sistone. Jag fick gnälla av mig lite, diskutera träningen fram till TEC och även en hel del kring energistrategin under TEC. Eftersom jag haft problem med magen under de senaste loppen så måste jag hitta sätt att få i mig energi om jag åker på samma problem under TEC.

Idag vaknade jag med halsont igen, så jag beslöt mig för att uppsöka läkare. Efter halsprov, blodprov, EKG och blodtryck kunde de konstatera att det är virus. Både bra och dåligt. Hade gärna sett att jag kunde medicinera bort eländet med antibiotika, men det sket sig. Läkaren gav mig tipset att koka hönsbuljong, vilket fick mig att le lite. Jag och min fru har diskuterat det faktum att så fort någon är sjuk i en amerikansk serie/film, så kommer man med kycklingsoppa. Enligt läkaren så har man upptäckt att kycklingen innehåller naturligt antivirus (nej, inte till datorn), så kokar man egen buljong, dvs INTE från tärning, så kan de påskynda tillfrisknandet. Behöver jag säga att jag åkte till ICA och köpte en kyckling?

Väl hemma letade jag upp receptet på kycklingbuljong och det visade sig att man skulle ha mer än bara kyckling och vatten, go figure. Kunde inte surfa på min iPhone från ICA av nån anledning, men jag får gå till affären och komplettera inför mitt långkok. Återkommer med rapport 🙂

On the rocks

Publicerat: februari 22, 2012 i Allmänt, Gnäll och ursäkter, Träning
0

Det var ett isbelagt Solna som låg under mina fötter när jag gav mig ut på gårdagens distanspass. Överallt jag sprang låg det is! Rundan innehöll cykel- och gångväg samt motionsstig, men ingenstans kom jag undan isen. Som tur var hade jag mina IceBugs, som än en gång visade att de gör jobbet. Under hela passet hade jag oklanderligt fäste, helt otroligt faktiskt. Jag mötte en del löpare under rundan och de flesta såg ut att ha problem med fästet. Jag log medlidande inombords. Gårdagens pass blev hursomhelst ett lyckat 12 km distanspass.

Minns när jag sprang Råsta Runt 2010 (?) och bara kom 30 km innan musklerna gav upp. Det var isbana och jag sprang odubbat. Vintern efter det köpte jag IceBugs.

Motivationen inför TEC är inte på topp och har inte varit det på ett tag. Jag har inte riktigt kommit in i det flyt som jag hade innan Bislett. Problemen med magen samt lite sjukdom då och då har satt käppar i hjulet under december och januari, vilket har sänkt motivationen rejält och den har inte återhämtat sig riktigt. Något som faktiskt har hjälpt lite är att lyssna på podcasts från Endurance Planet, de är ofta väldigt intressanta och inspirerande, vilket får tankarna på annat när motivationen tryter. Jag prenumererar på deras podcasts via iTunes. Har ni inte lyssnat på dem så ge dem en chans, ni kan lära er mycket!

I morse pratade jag med Magnus och vi diskuterade årets och fjolårets TEC samt Bislett. Efter det samtalet steg min motivation rejält. Att gå tillbaka och minnas både bra och dåliga saker kan verkligen få en att bli peppad tycker jag.

Blixthalkan slog till rejält i Stockholmsområdet och jag höll på att bli fast i Rosersberg, där mitt lager ligger, pga långtradare som blockerade småvägarna därifrån. Till slut kom jag hem och skyndade mig ned till gymet för dagens distanspass. Efter att halkat omkring med bilen så hade jag ingen lust att göra om det till fots, dessutom regnade det och var runt nollan, det värsta väder jag vet. Sprang mina 14 km och så fort jag kände att det blev lite trist så tänkte jag på alla timmarna i Bisletts korridorer och då försvann tristessen. 🙂 Än en gång lyssnade jag på Endurance Planet.

En av många olyckor jag passerade under mina timmar i bilen idag

Ur slag

Publicerat: januari 27, 2012 i Allmänt, Gnäll och ursäkter, Träning
0

I söndags förmiddag gav jag mig ut på ett pass i det fina vädret. Målet var 18 km i vanligt distanstempo och jag beslöt mig för att göra det runt Brunnsviken med omnejd. Det kändes lite tungt redan efter 5 km, så jag kollade pulsen och den låg över 80%! Tempot var runt 5:40, så normalt sett ligger jag under 75%. Jag fick gå mer på känsla och saktade ner en smula, men känslan satt kvar.
Sprang och funderade på om jag skulle korta ner passet och vända hemåt, men jag hade kommit så långt att det knappt var lönt. Skrapade ihop drygt 17,5 km i 5:50-tempo och ca 78% av HRmax. Inget att skryta över direkt. Mådde efter omständigheterna bra, men passet satt kvar i kroppen i ganska många timmar därefter. En lite skum känsla.

Dagen efter gav jag mig på det igen med ett 12 km distanspass. Det kändes ungefär likadant. Snittade 5:40 och hade drygt 80%, det var uppenbart att nåt felade.

I tisdags var det löpvila och istället tränade jag med Your Shape (Xbox), vilket var nog så jäkla jobbigt. 24 minutersprogrammet är utmattande, men jäkligt roligt. Därefter körde jag ett antal småövningar för att testa lite. Fick nog ihop ca 40 minuter totalt, vilket kändes lagom.

I onsdags morse tog jag vilopulsen och hamnade på 157, dvs drygt 10 slag över normalt. Har haft känslan av andfåddhet ibland, trots att jag inte rört mig. Beslöt mig för att stå över träningen helt. I går bar det av till Oslo och jag packade träningskläderna och planerade att ta en runda i morse, men efter noga övervägande strök jag det. Siktar istället på att vara med på Alicias löpträning ikväll och då känna hur det känns inför helgens löpning.

Ska testa vilopulsen i morgon bitti och sen får jag se hur jag går vidare. Kanske är det dags att gå till doktorn? Är inte helt trygg i att anstränga mig när det känns som det gör. Nån obalans i kroppen är det och jag vill inte göra något som kan äventyra min hälsa och fortsatta träning.

20120127-132714.jpg
Karl Johan är vackert kvällstid

Fler motgångar

Publicerat: januari 18, 2012 i Allmänt, Energi, Gnäll och ursäkter, Träning
0

Det var ett tag sen jag kom ut på ett vettigt långpass (>30 km), så jag kände mig lite ringrostig inför söndagens runda. Kom knappt ihåg vad jag skulle ha med mig, men bestämde mig för att skippa Perpetuem och handjagaren och istället köra passet på vatten och gel. Dessutom ”grundade” jag med en Vespa en timme innan start för att testa den kombinationen då det var längesen jag gjorde det. På schemat stod 40 km, men efter mina ryggproblem så sänkte jag ambitionsnivån en aning och siktade på minst 30 km.

Jag kom iväg vid halv tolv och följde Brunnsviken ned till Haga och upp till Ålkistan där sprang vidare mot Edsviken via Bergshamra. Följde sen Edsviken till Silverdal och tog av mot Heleneholm för att sikta in mig på Ursvik. Därifrån blev det Lötsjön och Råstasjön innan jag vände hemåt. Kroppen kändes kanonbra hela tiden och det märktes inget av ryggproblemen. Jag valde ändå att avsluta vid 32 km för att inte ”överdriva”. Planen var att köra ytterligare ca 20 km dagen efter, så jag kunde känna mig nöjd.

Första glen slank ned efter 8 km

Första glen slank ned efter 8 km

Under passet tog jag 3 st gel, vilket visade sig funka suveränt. Kanske är det kombinationen med Vespa som gjorde det. Passet var ju ganska kort, så det är svårt att dra några slutsatser. Hade jag sprungit 40 km så hade jag förmodligen märk skillnaden. En gel innehåller ca 90 kcal, medan min entimmes-portion Perpetuem innehåller ca 250 kcal, vilket är en rejäl skillnad.

En bit från Ulriksdals Slott ligger den här geparden

Den här skylten sprang jag förbi strax efter att jag passerat nedanstående hus

som verkligen så borttappat ut! 🙂

Eftersom det var söndag så var det godisförbud hemma, så istället vankades fruktsallad. Kanske inte så nyttigt, men fruktansvärt gott. Dock fick min mage lite spel på natten och jag vaknade med magvärk, precis som den gången jag åkte till akuten. Den här gången visste jag dock vad jag skulle göra, så jag tog en värktablett och sen det blev att halvsitta i soffan och sova resten av natten. Tog ytterligare värktablett på morgonen och smärtan klingade till slut av framåt lunch. Mitt planerade löppass fick stryka på foten, vilket irriterade en hel del. Inte mycket att be för, jag hade omöjligt kunnat springa, så det var bara att vila.

I går var planen att försöka ge mig ut, men magen var fortfarande inte helt ok, så jag valde istället att testa den nya Your Shape 2012 till Xbox Kinect. Jag valde träning som inte inbegrep hopp eller annat som kunde störa magen. Det program jag valde var 24 minuter och tränade i princip varenda muskel. Riktigt kul, men duktigt jobbigt, så pass att jag inte klarade av de sista övningarna fullt ut. Nu säger det kanske mer om mina brister än om programmet. Träningen var iaf väldigt effektiv och jag kände mig ganska nöjd med mig själv, trots att löppasset fick ställas in. Senare på kvällen kom träningsvärken smygande och när jag vaknade i natt så hade jag rejält ont på vissa ställen. 🙂 Jag må kunna springa långt och länge, men i övrigt suger jag verkligen! Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Jag måste börja träna mer än bara löpning! Framförallt måste jag få kontinuitet i den alternativa träningen!

I eftermiddag tänkte jag testa om magen håller för ett kortare distanspass, håll tummarna för det!

 

Stel helg

Publicerat: januari 9, 2012 i Allmänt, Gnäll och ursäkter
Etiketter:
0

Ryggvärk satte stopp för löpning i helgen och förmodligen även både måndag och tisdags. Värken kom smygande i lördags runt lunch och till kvällen var den ett faktum som fick mig att inse att söndagens långpass med största sannolikhet inte skulle kunna bli av. Irritationen var även den ett faktum då.

Tabletter hjälpte bara så mycket att jag kunde fortsätta röra mig förhållandevis obehindrat, men eftersom jag inte kan ta starkare tabletter och samtidigt köra bil så fick det bli lite svagare varianter som då inte biter på smärtan lite mycket.

Vaknade i morse med en stel och värkande rygg, så ytterligare några dagars vila blir det som sagt. Det är bara att bita ihop och blicka framåt. Så snart ryggen är bra så ska jag sätta igång med min prehab-träning på allvar! När jag gjorde den så hade jag aldrig ont i ryggen, så jag får skylla mig själv. Lathet bedrar vishet.

God fortsättning

Publicerat: januari 2, 2012 i Allmänt, Återhämtning, Gnäll och ursäkter, Träning
0

Årets sista pass blev en ganska dyster historia. Andreas hade lagt ett 20 km distanspass på nyårsdagen, något som jag genast flyttade på till torsdagen. Fet chans att jag springer på nyårsdagen! Jag kom ju knappt till soffan! 🙂

Hursomhelst så vilade jag på onsdagen och gav mig ut på torsdagen för att beta av mitt längre distanspass. Sprang via Ulriksdal och längs vattnet upp till Silverdal där jag vek av mot Helenelund och Kista. Därifrån siktade jag in mig på Ursvik där jag hamnade på extremspåret.

Batteriet i klockan visade sig vara slut när jag skulle ge mig ut, så jag fick lösa det med laddkabel och löst USB-batteri. Funkade bra det med 🙂

Passerade en hel del ställen där Dagmar hade fällt träd eller orsakat anna förödelse.

Allt kändes bra och passet flöt på fint. Jag hade passerat extrembacken med några kilometer när det kändes som luften gick ur mig, energin bara försvann. Jag hade kommit drygt 15 km totalt och undrade dels vad som hände, men även hur jag skulle ta mig hem. Jag fick gå i backarna som var kvar och ta det lugnt när jag sprang. Det som var kvar att springa var enkelt och ganska mycket nedför, men det hjälpte inte. Min kropp hade i princip gett upp. Jag hade valt att springa utan energi eftersom jag bara skulle 20 km som jag alltid gör, men då hade en Dextrosol suttit som en smäck! Jag valde att springa raka vägen hem, vilket betydde att jag förlorade en kilometer, men det beslutet var väldigt lätt att ta.

Väl hemma tog jag en lång dusch och en funderare på vad som gick fel. Detta var första ”hela” veckan jag sprang efter ett nästan månadslångt uppehåll och jag hade fortfarande en förkylning kvar i kroppen, så det var ju ganska enkelt att lista ut varför det gick som det gick. Det är så lätt att bara fortsätta med träningen där man slutade och inte inse att ett längre uppehåll pga skada eller sjukdom kommer ta en några steg tillbaka prestationsmässigt. Efter lite mat och en lååång dusch så började jag återhämta mig så smått, men passet satt kvar i kroppen några timmar.

Dagen efter var det dags att ge mig ut igen och jag var lite smått orolig att samma sak skulle upprepas, trots att dagens pass endast var 10 km, men det visade sig att jag inte behövde oroa mig. Allt var som vanligt när jag gav mig ut på denna korta runda till Haga och tillbaka. Passet gick i 5:20-tempo och kroppen kändes lätt och smidig. Lustigt hur stor skillnad det kan vara från dag till dag.

Gångvägen utanför Haga Slott var återigen översvämmad!

Solstorm

Publicerat: december 27, 2011 i Allmänt, Gnäll och ursäkter, Träning
0

Det blåste halv storm när jag gav mig ut på veckans andra löptur idag vid lunch. Solen sken, vilket kändes lite ovanligt. Dock var det blåsten som gav det mest bestående intrycket. Under min tur runt Brunnsviken så fick vinden mig ur balans vid ett flertal tillfällen. Några gånger kunde jag nästan luta mig mot den!

Motvind var bland det värsta jag visste när jag var färsk löpare, t.o.m. värre än regn. Numera är nog just regn en av få saker jag ogillar när jag springer, åtminstone om det är typ under 5 grader och regnar, för då kyls man ned så snabbt.

Dagens pass gick hursomhelst alldeles utmärkt. Mina vader var rejält stela efter gårdagens pass, men de mjuknade efter nån kilometer. Jag sprang i ett lagom ansträngande tempo, lite snabbare än det tempo jag brukade springa mina distanspass tidigare. Ibland slog jag av på tempot några sekunder för att aktivt återhämta mig, vilket även lurar hjärnan lite

En av de förändringar vi har gjort i träningen är att höja tempot under mina vanliga distanspass och istället lägga in lätta distanspass, vilket motsvarar mina gamla distanspass, som avlastning under tuffare veckor.

Dagens pass summerades 14 km @ 5:25. Ansträngningsgraden var en stark 6:a, men det är samtidigt både svårt och missvisande att gå på känsla efter att ha vilat länge samt fortfarande bära på en snuva.

Efter passet stelnade vaderna till nya nivåer på stelhetsskalan. Fattar inte vad det beror på, har jag vilat bort styrkan i vaderna? Det blir till att göra allehanda vadövningar framöver. Träningsprogrammet på Xboxen/Kinect är en bra början, det får det bli i morgon.

20111227-205005.jpg
Åkte på flera rejäla blåsningar under dagens pass!

Börja om från början

Publicerat: december 26, 2011 i Allmänt, Gnäll och ursäkter, TEC, Träning
0

Det kändes som att börja om från början när jag gav mig ut på förmmidagenidag. Under december har jag bara skrapat ihop ca 30 km totalt, så jag ligger ganska långt efter min ”plan” om 200 km för månaden.

Att det är nästan 10 grader varmt på annandagen hör ju inte till vanligheterna, och det var extra skönt att dra på mig tunna tights, tunns underställströja och tunn vindjacka. Inte en massa bylsiga och tjocka kläder som förtar löpkänslan.

Eftersom jag inte sprungit så mycket på sistone så tog jag min sedvanliga runda längs Brunnsviken ned till Haga och tillbaka för att känna efter och kunna vända hemåt om det kändes fel. Allt kändes dock toppen och jag höll ett hyggligt tempo under hela passet utan att känna mig speciellt ansträngd. Det enda som kändes var vaderna som blev lite stela på slutet.

11 km i 5:20-tempo blev det så till slut och det kändes riktigt bra. Känslan under själva rundan var precis lagom ansträngande och jag trodde att jag låg runt 5:40-tempo, så resultatet var en glad överraskning. Jag är alltså inte HELT ur slag.

Andreas skickade mitt senaste schema för några dagar sedan och det kommer bli hårt fram till TEC. Under vårt senaste möte satte vi upp lite ramar för min träning och målsättning och jag bad Andreas att öka ”belastningen”, vilket i praktiken kommer betyda ett högre tempo under mina distanspass, vilka står för ca 75% av mina pass. Schemat jag fick är tufft, men samtidigt älskar jag att få pressa mig och att få se resultatet av träningen. Lite blodsmak i munnen ibland lär inte skada…

Kommande vecka är första veckan på nya schemat. Med tanke på att jag inte tränat så mycket på länge så blir det lite av en chockstart för kroppen, men det får den ta. Nu kör vi!

20111226-161758.jpg
Insjön i Haga är nu borta, så man kommer fram ordentligt.

Äldre inlägg
Senare inlägg