Fåfängeträning

Vårt flyg hem från Italien var försenat när vi kom till flygplatsen i Rom vid kl 9.30 på fredagen för dryga veckan sedan. Det skulle lyfta kl 11.10, men var framflyttat till kl. 12.00. Inga problem, vi kan ju slappa och hitta på saker ändå. Strax därefter kommer ett nytt meddelande. Avgången framflyttad till kl 18.00! Toppen! Roms flygplats är inte världens roligaste, men vi lyckades ändå fördriva tiden fram till avfärd. Mycket tack vare iPads, iPhones och Nintendo DS. Spela inte Fia med knuff på en flygplats där folk kan se dig bli vansinnig, bara ett tips…

Med semestern i Italien fortfarande i backspegeln har en vecka i Sverige förlöpt. Det var verkligen inte roligt att komma hem till opålitligt väder och vardag. Det enda som var skönt att komma hem till var vår underbara säng, i övrigt var det mest ångestfyllt faktiskt. Tillvaron i Italien var så bekymmersfri, precis som en semester ska vara.

Träningen har hursomhelst rullat på ganska ok, även om jag fått stuva om en del för att hinna med att få in alla pass som skulle göras sista hårda veckan. Man ska ju hinna med att umgås med familj och vänner också, samt hitta på roliga saker medan det fortfarande är någorlunda sommarväder. Det blev bl a en heldag på Parken Zoo i Eskilstuna samt två dagar i Göteborg, med Liseberg och Universeum på menyn.

På söndagen efter hemkomst stack jag och Janica ut på en runda tillsammans. Hon hade inte sprungit sen innan vi åkte till Italien, så hon såg fram emot att få komma igång. Det var varmt och med känningar i huvudet så var det egentligen inte så smart att ge sig ut, men viljan var för stark. Det gick bra fram till 4 km, sen var migränen ett faktum och hon tvingades ta flera gåpauser. Seg och envis som hon är så gjorde hon sitt yttersta för att springa så mycket som möjligt, trots ivriga försök från min sida att hindra henne. Väl tillbaka efter 7 km så laddade jag om min handjagare och stack ut igen för att springa ytterligare 11 km för att få ihop mina 18 km. Sprang längs E4:an till Haga och tillbaka längs Brunnsviken. Ett oinspirerat pass, men nödvändigt hursomhelst. 18 km @ 6:00 med 145 bpm (72%) snittpuls

Efter vi kom tillbaka från Parken Zoo i tisdags snörde jag på mig skorna och gav mig ut på ett distanspass för att rasta benen innan det var dags för middag på kollis. Från Brommaplan följde jag Spångavägen till Spånga och vände där och följde smågatorna tillbaka. Det var lite kvavt och kroppen lite seg, men i övrigt kändes det bra att få komma ut och röra på sig. 13 km @ 5:33 med 152 bpm (76%) blev resultatet, mao standard.

I onsdags lunch gav jag mig ut på ytterligare ett distanspass med start från kollis vid Brommaplan. Sprang mot Solna, över bron och sen ned längs vattnet vid Solna strand. Där följde jag vattnet bort till Pampas, genom Krillan och över Tranebergsbron, längs vattnet förbi Minneberg och Ulvsunda. Stannade och fyllde på vatten vid ett koloniområde jag inte passerat förr och passade på att ta några bilder på den vackra miljön. Det var varmt och skönt väder, helt underbart att kunna springa mitt på dagen utan att dö av värmeslag som i Italien. 16 km i lugnt och skönt 5:50-tempo med 148 bpm (74%) snittpuls blev resultatet. Ganska vanilj, men skönt.

I torsdags var det åter dags att snöra på sig skorna och ge sig ut. Den här gången stod det fartlek på programmet och jag förlade det passet längs Brunnsviken som brukligt. Sprang ned till Bellevueparken och tillbaka. Värmde upp 2 km och ökade sen tempot mellan 500 och 700 meter under varje kilometer. Vilade det som var kvar på kilometern för att göra det enkelt för mig själv. 13 km och 9 fartökningar fick jag ihop. Ett riktigt bra pass med flyt i steget och bra känsla i kroppen generellt.

Fredag morgon bar det av till Göteborg för besök på Liseberg och Universeum med en övernattning däremellan, vilket uteslöt all träning dessa dagarna. När vi kom hem på lördag kväll hade det säkert varit skönt att springa av sig stelheten i kroppen, men vi tog en kort promenad och lagade sen middag istället. Planen var att springa långpass dagen efter, så löpningen kunde vänta.

I söndags vaknade vi upp till ett regnigt och trist Solna. På schemat stod 40 km långpass, men det lockade inte att göra det i hällregn, så jag sköt det lite framåt under dagen för att se om regnet skulle bedarra. Ibland duggade det bara, men det upphörde aldrig helt, så vid 16:30 beslöt jag mig för att ge mig ut på ett kortare distanspass för att åtminstone göra något. Det blev ett varv runt Brunnsviken. Första halvan flöt på bra och det duggade lite lätt. Det var rejält varmt trots allt, strax över 20 grader. Jag var glad att jag valt bort regnjackan, det hade varit för varmt. Jag hade kommit ungefär halvvägs runt sjön när regnet satte i gång igen och snart var det tillbaka till hällregnet. Efter nån minut var jag helt genomblöt, som om jag badat med kläderna på. Jag ökade tempot en aning för att komma hem snabbare. Skorna blev tunga av allt vatten och det lät som jag knutit påsar med vatten om fötterna när jag sprang, det skvalpade högt! Undvek de värsta pölarna i början, men gav till slut upp och sprang på så gott det gick. Valde redan från början av passet att inte titta på klockan, utan springa efter känslan. Försökte hitta ett behagligt men lätt ansträngande läge, men när det regnade som värst var det lite svårt att komma in i ”zonen”. Hade fullt sjå med att trampa vatten! Hemma vid porten kunde jag summera det passet till 13 km @ 5:10

Den här veckan är i princip fullbokad med träning, nu börjar uppladdningen och formtoppningen inför Skövde på allvar. Det ska bli skönt att dra ned på träningen och känna mig stark och utvilad, men tills dess är det bara att bita ihop och göra det som krävs. Det finns inga genvägar som ni vet.

Med bara tre ynka dagar kvar i Italien så gäller det att verkligen ta vara på tiden. Jag sov ganska oroligt i natt, vilket jag iofs gjort de flesta nätter, och tittade på klockan tidigt i morse. Den stod på 6:09. Suck, det bar emot att gå upp, så jag blundade en stund till. Dock blev jag för ”orolig” att somna om så jag beslöt mig för att gå upp 6:21.

Bytte om, drack vatten och skakade till en flaska HEED innan jag gav mig ut. Jag har fått sprickor i mina hälar(!) och de gjorde ont när jag gick, så det är tur att jag är framfotalöpare numera :). Vaderna kändes dock ganska ok, vilket gladde mig, de är ju sällan glada nuförtiden. Jag får ta hand om dem lite extra när jag kommer hem.

Sprang den vanliga rutten förbi Ravi och halvvägs till Caldana vände jag tillbaka. Det är inte direkt tjatigt, men lite omväxling hade varit kul. Nu var det kanske sista gången för i år som jag sprang just denna rutt, så jag passade på att njuta lite extra av utsikten. Jag blir dock aldrig mätt på dessa underbara vyer som möter en var man än är. Vi kan sitta på balkongen och bara titta och hittar nya detaljer var dag, helt fantastiskt.

Passet kändes förhållandevis lätt idag, kanske för att jag slappnade av och beslöt mig redan från start att göra det behagligt ansträngande. Tog inga gåpauser, utan anpassade istället ansträngningsgraden så att jag skulle orka springa. Resultatet blev 12 km @ 5:36 med 149 bpm (74%) snittpuls, vilket är ganska ”vanilj”. Temperaturen var låg, vilket naturligtvis hjälpte till.

Efter frukost bar det av till stranden för ännu en dag av sol-lapande och bad. Även det är något som jag inte alls är mätt på ännu. Idag var det inte röd flagg, så vi kunde äntligen bada obehindrat.

Ravi närmast, med Caldana i bakgrunden.

Utsikt från Ravi. Gavorrano ligger på andra sidan berget.

Italienska kottar växer uppåt! Trodde först det var fåglar som satt på grenarna.

Först ett citat ur Deans bok. Han berättar om sitt tredje försök på Leadville 100 miles:
”When Martin found me on the trail at mile seventy-seven, he could tell something was wrong. His first clue: I was carrying a bouquet of wildflowers. Apparently I’d been picking them from the trailside as I ran.” Alla hästar var inte hemma den här dagen om man säger så. Det var ett tufft lopp för Dean och mer hände, men det får ni själva läsa.

Boken är fylld av korta historier från Deans liv och många av dem är fantastiskt roliga att läsa. Om du gillar löpning så köp boken genast!

Idag åkte vi till stranden extra tidigt för att få parkeringsplats. Väl där vid 8:30(!) hjälpte jag till att packa upp prylarna och gav mig sen iväg.

Följde huvudvägen från Castigliano della Piscaia sydöst tills jag kommit 7 km och vände sen tillbaka. Sprang på en bra gång & cykelbana längs ändlösa rader med pinjeträd som kantar kusten här. Syrsorna gjorde sitt bästa för att göra mig döv, deras oväsende är tidvis hemskt irriterande. Jag mötte ett flertal löpare som hejade glatt (några iaf), det gav lite extra stuns i steget. Uppe i bergen har jag knappt mött en själ på mina rundor.

Jag passerade min startpunkt och sprang ytterligare 2 km innan jag än en gång vände tillbaka för att få ihop totalt 18 km. Värmen hade nått ca 28 grader, vilket kändes varmt men behagligt.

Bytte om till badbyxor och gick ut i havet för att skölja av mig. Det var röd flagg och havet lite i uppror. Det var rejält strömt, så jag fick kämpa för att kunna stå still på ett ställe. Läskigt vilken kraft det är!

La mig och solade lite på mage, men vinden blåste så mycket att jag hade sand i alla håligheter på kroppen efter en liten stund! Att ligga på rygg var stört omöjligt, så efter vi ätit lunch gav vi upp och åkte därifrån. Vi fick ju iaf drygt fyra soltimmar. Väl hemma i lägenheten kunde vi sola ostört på balkongen.

En av många mysiga gränder i Gavorrano.

Idag firar jag 15 år med min Janica, därför beslöt jag mig för att börja dagen med ett lite längre distanspass, närmare bestämt 15 km.

Vaknade strax inna 7, men hade inte bråttom ut då jag visste att det var lite svalare idag. Det regnade i natt och värmen skulle dröja lite extra. Kvart över 7 kom jag iväg och valde att springa till den byn jag bara sett på håll tidigare, Caldana, som ligger några kilometer från Ravi som jag passerar nästan var gång jag springer här.

Kroppen kändes hyfsat alert och jag hade ganska bra tempo nedför, utan att överdriva. Valde snarare att hålla tillbaka lite för att verkligen hushålla med krafterna om jag nu skulle förlänga passet. Eftersom jag springer på fastande mage så måste jag lära mig vad kroppen klarar av. Jag har ingen lust att ”bonka” det första jag gör på morgonen, därför tar jag det ganska lugnt. Skulle krafterna tryta blir det en lång och brant promenad hem, inte kul alls.

Temperaturen var behaglig, på gränsen till kallt i början, och det blåste en del på högre höjd. När solen tittade fram blev det lite skönare och jag sökte mig till solen snarare än skuggan idag, vilket är ovanligt. Strax innan jag kom fram till Caldana visade klockan 7,5 km och jag vände hemåt igen. Hemfärden gick utan problem och jag höll uppe tempot utan att ta ut mig. Tog inga gåpauser utan sänkte tempot rejält när det var som brantast.

Dagens resultat blev 15 km @ 5:35 med 152 bpm (76%) snittpuls, vilket får anses vara ett bra resultat.

Efter frukost bar det av till Sienna för en dagsutflykt. Där övertalade jag tjejerna att äta lunch på McDonalds innan vi begav oss ut på parkeringsjakt i ett turisttätt Sienna. Efter att ha villat runt i drygt en timme hittade vi till slut en bra plats och kunde njuta av några timmar i vackra Sienna.

Strax ska vi dela en flaska bubbel och fira vår 15-årsdag ordentligt! Mums!

Idag vaknade jag sent och kom ut först vid tio över sju, dvs nästan en halvtimme senare än vanligt. Med tanke på hur tidigt värmen kommer så var det upplagt för ett lite jobbigare pass. Drack några rejäla klunkar vatten och tog en tesked honung (hittade en ”energigel” av honung på COOP, vilket var perfekt för matlagningen. Tog det som blev över till mig själv.) innan jag laddade handjagaren med HEED och gav mig iväg.

Kroppen var så där lagom acklimatiserad idag, snarare stel och tung. Det handlar verkligenom dagsform. Nedförslöpningen har jag hursomhelst hittat lite mer flyt i genom att luta mig aningen framåt och bromsa farten på ett annat sätt än tidigare. Det spar ryggen och tempot blir högre utan att vara mycket mer ansträngande.

Jag valde ungefär samma rutt som första passet hör, vilket gör att det går nedåt i över 6 kilometer. Nån kilometer innan vändning kom jag till ett trevlig litet ”vindistrikt” med lite finare hus och större planteringar. Trevligt! Alltid lika kul att se något nytt!

När jag äntligen fick vända hemåt igen så blev det genast väldigt tungt. Det kändes som all energi försvunnit i ett nafs! Värmen var största boven, men kanske även mitt något högre tempo på nedvägen spelade in? Jag fick hursomhelst kämpa en del och tog några extra gåpauser på klättringen tillbaka till Gavorrano.

Höjdprofil från Garmin Connect

Värmen gjorde även att jag svettades som aldrig förr, det formligen forsade! Väl framme vid porten såg det ut som jag precis duschat, så blöt var jag. Det finns ingen våg i lägenheten tyvärr, så jag kunde inte se HUR mycket vätska jag tappat under passet, vilket hade varit intressant.

12 km @ 5:37 med 152 bpm (76%) snittpuls blev dagens resultat. Ganska genomsnittligt alltså. Verkar som den uppfattade ansträngningen var högre än den faktiska, vilket betyder att det satt mer i huvudet idag. Jag får jobba med det mentala lite mer nästa gång helt enkelt, för att se om det blir någon skillnad.

Efter frukost så bar det av till vattenparken Aqua Village i Follonica för en heldag med bad och lek!

Purrades av Janica strax efter 6:20. Eftersom det är lördag så behöver man va tidig på stranden, framförallt för att hitta parkering.

Väl ute så släppte stelheten snabbt och jag kände mig lite mer spänstig och pigg i kroppen jämfört med tidigare mornar. Höll ett högre snittempo i nedförsbackarna och kände mig lite starkare uppför. Kanske är jag på väg att acklimatisera mig? Det lär ju ta några gånger innan kroppen vant sig att springa tidigt på morgonen, något jag aldrig gör hemma. Att löpningen dessutom sker i backar som inte existerar där hemma, åtminstone i närheten av där jag bor, kräver åxå tillvänjning.

Trots att temperaturen var strax över 20 grader så svettas jag floder.

Idag sprang jag samma runda som igår, men lade till en kilometer och stannade således på 13 km. Den vägen jag valde kan jag nog fortsätta en bit på, förhoppningsvis så att jag kan förlänga nåt pass bortåt 18 km. Längre än så jag jag varken tid eller lust att springa när jag är här. Backarna tar ut sin rätt och jag vill inte tvingas att gå hem för att jag tagit vatten över huvudet.

Vände hemåt vid 6,5 km och påbörjade klättringen. Det var skönt att springa uppför, trots att jag fått till tekniken nedför nu, så det flöt på bättre och kändes smidigare.

När jag nådde de brantaste partierna så kändes den initiala lättheten i steget som bortblåst, men det kändes fortfarande bättre än tidigare. Jag fokuserade mycket på teknik och form, vilket gjorde att backarna kunde forceras en efter en. Jag gillar ju backar, så jag trivs här.

Med utsikter som denna är det lätt att förlora sig.

Höjdprofil frå Garmin Connect

Efter 13 km kunde jag pusta ut och glädjas över ännu ett avklarat pass. Snittade 5:27 med 152 bpm (76%) i puls, klart snabbare än igår med nästan bibehållen puls. Jag tror nog att jag börjar bli acklimatiserad!

Efter frukost bar det av till stranden för ännu en härligt lat dag med sol och bad.

Idag är vi tillbaka på stranden. Den har dock förändrats rejält sen i förrgår pga hårda vindar under natten. Vågorna har slagit upp långt på stranden och kapat 4-5 meter av den. Idag är det dessutom höga vågor, vilket resulterat i röd flagg.

Strax innan 7 i morse gav jag mig ut på en löprunda. Nedför i drygt 3 km, sen blandat uppför och nedför ytterligare 3 km innan jag vände tillbaka samma väg. Fick ta några korta gåpauser där det var som brantast, men i övrigt flöt det på ganska fint. Stappligt och stelt de första kilometerna, men det släppte till slut. Sängen vi sover i är stenhård, så ryggen mår lagom bra när jag går upp.

Höjdprofilen från dagens pass

Det blev 12 km @ 5:39 med 150 bpm (75%) snittpuls. Än en gång bättre än det kändes.

Nu blir det sol och bad för hel slanten!