Fåfängeträning

Efter en rejält stressig morgon pga bil som inte ville starta så kom magkatarren som ett brev på posten innan lunch. Smärtan var så intensiv att jag fick ligga still i soffan och bara vänta. Tog en Losec Mups, men den tar ju ett bra tag på sig att verka, så efter nån timme blev det Rennie, vilket gjorde susen efter ytterligare en halvtimme. Då kunde jag andas normalt igen. Vilken pärs! Det kommer ta några dagar innan detta lägger sig, men det värsta är förhoppningsvis över.

Dagens intervallpass blev således inställt. Jag är inne i hårda veckan och ogillar verkligen att behöva ställa in ett pass. Min förhoppning är att kunna ta igen det i morgon, men det ser mörkt ut då hela dagen är bokad. Vi får väl se.

Efter förra veckans backintervaller så såg resten av veckan ut så här:

Onsdag: 13 km distanspass 75% HRmax. Sprang längs Brunnsviken förbi Haga Forum och vände vid 6,5 km. Lagom inspirerande. Starka vindar och snö i ögonen är aldrig skönt. Trodde på allvar att jag var på väg att förfrysa huvudet. Dags att byta från Buff till Gore-smulan. Flög till Oslo på kvällen.

Torsdag: Var jag i Oslo hela dagen och kom hem 21:45, så ingen träning den dagen.

Fredag: För mycket att göra med jobb, så jag sköt på passet.

Lördag: Bävade länge för att ge mig ut i kylan för att springa 13 km fartlek. Tog till slut mod till mig och gav mig av vid 10-snåret. Väl ute kändes det plötsligt bra. Tack vare att det inte blåste så var det behagligt. Efter lite uppvärmning så skötte benen resten. Jag kunde slappna av och åka med. Gjorde 6-8 farthöjningar och det kändes nästan ansträngningslöst. Ett riktigt bra pass.

Söndag: Så var det dags för ännu ett långpass i kylan. Laddade handjagaren med Perpetuem och ryggan med vatten och stack ut efter 11. Hade ingen plan för dagen, utan det fick bli som det blev. Underlaget fick styra en del eftersom det snöat ganska mycket och snöröjningen inte kommit igång. Janica hade rejäl migrän, så jag ville inte springa för långt hemifrån ifall hon behövde hjälp.
Jag började med att runda Brunnsviken, för att sen springa bort till Råstasjön och Lötsjön och runda dem för att avsluta med en avstickare förbi Överjärva gård. Kroppen kändes ok hela tiden, men kylan kröp inpå. Valde att korta av passet några kilometer pga vi skulle iväg på adventsfika, men jag var ganska frusen så det gjorde inget. 27 km fick jag ihop iallafall.

Måndag: Hårda veckan började med ett ”långpass” på 20 km. Blandade en flaska Perpetuem och gav mig av längs Brunnsviken igen. Sprang 10 km och vände sen hemåt igen. Långpasset från föregående dag satt kvar i benen och det var lite extra segt. Ett pass jag inte kommer lägga på minnet kan man säga, men jag fick det gjort iallafall.

Nu väntar jag som sagt på att magkatarren ska lägga sig så jag kan fortsätta med min träning!

Träningsveckan började med ett kort distanspass om 8 km i 75% HRmax, ett pass som jag beslöt mig för att göra inomhus. Kanske inte mitt bästa beslut, men det kändes nästan för kort för att det skulle vara värt att bylsa på mig alla kläder och ge mig ut i skitvädret.

Pulsmätningen började strula efter typ 5 minuter och sen höll jag på att trassla med det under nästan hela passet. När man ska springa efter puls är det ju skönt om just pulsmätningen funkar, eller hur?

Fotpoden kalibrerade jag utomhus förra veckan, så den borde ju visa rätt, men när jag satte bandet på 6-tempo så visade klockan 5:10-tempo. Jag kunde inte avgöra vem som hade rätt, men hade ju fullt upp med pulsbandet så jag orkade inte bry mig.
8 km kändes som en evighet, så jag var väldigt glad när det var över!

Tisdag kväll var det dags för backintervaller. Det blåste halv storm och en del snö hade fallit under dagen. Jag klädde mig ordentligt för äventyret och gav mig av mot Hagaparken. Siktet var inställt på den lite längre grusbacken som löper parallellt med motorvägen. På väg dit insåg jag att i princip allt underlag täcktes av en osynlig yta av is, det var glashalt! Istället för IceBugs hade jag valt mina Asics Gore-Tex, vilka rimmar illa med is. Jag valde ändå att fortsätta och väl framme vid backen insåg jag att det skulle bli svårt.

Första intervallen blev en långsam historia. Jag fick inte ner kraften i marken, utan slant bakåt 80% av stegen. Jag hade även överskattat backens längd, den var för kort helt enkelt, så det blev till att jaga rätt på en längre backe. Parallellt med motorvägen går en cykelväg och den är dryga 400 meter, så det fick bli den. Den var i princip lika hal, men jag kunde springa i skarven mellan asfalt och gräs, så det fungerade hyggligt.

Rev av resterande intervaller med 3 minuters vila mellan och sprang sen hem igen. Andreas hade skrivit ”Grispass, tillåt dig själv att bli riktigt trött.” i schemat, vilket jag nog tyckte att jag lyckades med. Eftersom halkan gjorde det svårt att ta i maximalt, så fanns det en del kvar att ge. Nästa gång blir det IceBugs!

Bortsett från första intervallen som gick i 5-tempo så snittade jag under 4:30-tempo på resterande, helt ok under förutsättningarna.

I kväll blir det 13 km fartlek, håll tummarna för att det blir bra.

Sen några veckor tillbaka har jag haft smärtor i vänster ankel, förmodligen ett ledband eller muskelfäste som är inflammerat. Strax ovanför min inre fotknöl sitter det och strålar upp nån decimeter. Rejält ont har det gjort några gånger, speciellt på längre pass. Efter söndagens långpass kunde jag knappt stödja på vänster ben och fick använda bandage för att stabilisera. Efter några timmar hade det dock det värsta lagt sig och jag kunde gå förhållandevis normalt. Jag ska avvakta lite till innan jag tar det till min kiropraktor Jenny, hon brukar kunna fixa såna här småskavanker.

Det var även hos Jenny som jag inhandlade mitt senaste ”botemedel”. Jag var hos henne för att jag fått problem med höger skuldra/axel, men hos passade även på att massera mina ITB, något som är mycket smärtsamt. Vi har tidigare diskuterat så kallade foamrolls eller skumrullar och nu hade de fått  hem såna för försäljning, så efter behandlingen gick vi till deras gym och testade några övningar för skumrulle.
Det primära användningsområdet för mig är massage av ITB, så att jag kan få problemen med löparknä under kontroll och dessutom slipper kostsamma behandlingar. Skumrullen kan ju användas till en massa övningar, som jag kommer utforska med tiden.

Glad i hågen gick jag därifrån med min nya kompis under armen, en blå skumrulle.

Första testet skedde några dagar senare när ömheten i ITB släppt. Jag hade hittat några bra videor på runnersworld.com/foamroller som visade utförligt hur man skulle göra.
Det var inte vidare behagligt att rulla fram och tillbaka, tvärtom var det ganska smärtsamt. Nu är det ju inte meningen att det ska vara skönt, så det var bara att bita ihop.

Nu lägger jag massage med skumrullen ca 3 ggr / vecka i samband med min styrketräning. Förhoppningen är att det ska ge resultat med tiden och jag kan undvika löparknä.

Träningen på sistone har fungerat bra. Förra veckan var min lätta vecka och den bestod av följande pass:

Måndag: 13 km fartlek med 6 fartökningar.
Torsdag: 13 km distans i 75% av HRmax
Fredag: Intervall 6x 300 meter
Söndag: Långpass 25 km

En ganska lagom vecka med andra ord. Nu är jag snart mitt i min medelvecka , mer om det senare.