Inlägg märkta ‘puls’

Hjärtligt

Publicerat: november 17, 2012 i Allmänt, Träning
Etiketter:, ,

Ryggvärken har klingat av, men finns fortfarande kvar, framförallt när jag suttit en längre stund och reser mig upp. Då är det stelt en liten stund. Fredagens besök hos kiropraktorn blev inställt pga sjukdom, men jag har en ny tid på måndag morgon, så det löser sig.

Har under några dagar haft perioder när hjärtat dels slagit dubbelslag och dels känts som det tagit korta uppehåll, det senare lite extra obehagligt. Det var en av anledningarna till att jag inte gav mig ut i onsdags utan väntade till torsdag med att börja springa. Får se om det går över, vet inte riktigt vad det kan vara.

Löpningen i fredags var inte så lyckad. Pulsen ville inte alls hålla sig i schack, så jag kom över min maxgräns flera gånger och tvingades gå tills pulsen lugnat ner sig. Lite lätt frustrerande och det hjälpte inte. Jag har förmodligen nåt skit i kroppen, för pulsen ligger drygt 5-10 slag över normalt. Skrapade ihop 14 km i strax under 6-tempo med 148 bpm. Normalt hade jag legat närmare 140 bpm vid det tempot. Nåja, det är bara att vänta och se hur söndagens runda går.

Annons

Förra veckans löprundor funkade hyggligt, iallafall i måndags och onsdags. I fredags var det dock annorlunda. Jag gav mig av mot Hagaparken igen (det blir ju rätt många vändor dit tyvärr) och målet var 10-12 km i lagom tempo. Kroppen och ffa pulsen skulle sätta tempot eftersom jag är snorig och alltså tekniskt fortfarande förkyld.
Allt var frid och fröjd till en början, men strax innan 3 km känner jag mig plötsligt väldigt ansträngd och jag tittar på klockan som visar 170 bpm (85% av HRmax). Det kom från ingenstans! Jag slår av på takten och går lite tills pulsen stillat sig och fortsätter sen försiktigt vidare. Vid fem kilometer känner jag samma känsla och mycket riktigt hade pulsen rusat uppåt igen. Fick en lite konstig känsla av typ obalans i kroppen efter första pulsökningen, så efter andra beslöt jag mig för att korta av rundan och bege mig hemåt. Det fick räcka med 9 km i högst beskedliga 5:50-tempo, inte riktigt vad jag planerat, men så kan det bli ibland. Huvudsaken var att jag kom ut och rörde på mig så att jag kommer igång med träningen igen. Resten av dagen flöt på bra utan några känningar av något, så det måste varit nåt tillfälligt helt enkelt.

Ovanligt skum pulskurva får jag nog säga. Har nog aldrig upplevt något liknande tidigare. Tempot var i princip lika hela passet i genom och profilen är generellt flack hela vägen.

Idag var jag lite smått orolig inför mitt planerade långpass. Hade ingen speciell målsättning, utan valde att gå helt på känsla. Ville inte råka ut för samma sak igen, det var lite obehagligt faktiskt. Vid lunchtid gav jag mig av mot Ursvik och valde att följa extremspåret, eftersom det är lite roligare och mer omväxlande än t ex 10:an. Nu går iofs Extremspåret mycket på samma stigar, men det ger å andra sidan lite vila från all lera och alla rötter som de mer tekniska partierna på extremspåret bjuder på. Framförallt lera var det gott om idag. På sina ställen var det även rejält upptrampat, så det blev lite omvägar ut i spenaten för att komma förbi. Roligt var det hursomhelst och jag njöt till fullo. Efter ett varv i Extremspåret blev det en sväng förbi Ulriksdals slott, Bergshamra och Ålkistan innan jag begav mig hemåt igen. Pulsen höll sig i schack under hela passet, men för säkerhets skull valde jag att gå om jag närmade mig 160 bpm (80% av HRmax) i t ex backar. Mest som en säkerhetsgrej för att inte pressa kroppen i onödan. Planen är att kunna träna lite extra i veckan som kommer, men då behöver jag komma in i veckan lite fräsch. Efter 25 km var jag åter hemma och tyckte att det räckte alldeles utmärkt. Inte mycket till långpass, men tack vare Extremspåret så fick kroppen jobba lite extra.

Först lite kringelkrokar i Ursvik 🙂

Panoramafunktionen i iOS 6 är min nya favorit! Här är en 180 graders bild av den s k mördarbacken i Ursviks Extremspår. Lite svår att se hur brant den är här dock.

Andreas kom in som fjärde man och totalt femma på Spartathlon i går, på tiden 27:58, vilket är drygt tre timmar snabbare än han hade planerat!  Jag har inte pratat med honom ännu, men hoppas göra det när han kommit hem. Jag vill höra ALLT om loppet!

Stort grattis till den fantastiska prestationen hursomhelst!!!

Världsrekord på löpband…

Publicerat: januari 20, 2010 i Okategoriserat
Etiketter:, ,

…är förmodligen det absolut sista jag skulle försöka att göra. Däremot slog jag mitt eget distansrekord på bandet. Alltid något att vara glad för. Jag har tröttnat kapitalt på snömodden ute, så jag valde att förlägga tisdagens pass till bandet.

På schemat stod distanspass 20 km med farthöjningar enligt formeln 7 km vafri fart, 5 km ”bra” fart, 3 km valfri fart, 2 km ”bra” fart och avslutade med 3 km valfri fart. Jag började med uppvärmning i drygt 2 km, stretchade och satte sen av igen. Den låga pulsen från måndagens pass såg jag inte röken av, men å andra sidan så upplever jag att pulsen oftast blir lite högre på bandet.

Tack vare förändringarna av farten i kombination en intressant ljudbok så blev passet inte så trist som jag hade befarat, men några gånger kände jag att jag hellre hade gjort nåt annat. När 15 km var gjorda började jag känna mig lite sliten. Jag svettades floder och utan fartvind så kändes det som om jag skulle få värmeslag. Fick iaf ihop min 20 km och kunde nöjd gå av bandet. Klockan hade dock åxå sprungit iväg och jag fick bråttom hem.

Jag måste förbrukat väldigt mycket vätska under passet, för jag drack extra mycket hela kvällen utan att nåt ”kom ut”. Dessutom låg jag säkert redan efter vätskemässigt när jag började passet.

Resultatet blev 20 km @ 5:36 och 161 bpm (80%) snittpuls. Inget att skriva hem om direkt alltså. Pulsen var som sagt aningen hög. Jag vet inte vad jag ska skylla på eller förvänta mig heller. Det är nog bara att ”köra på”.

Onsdag är vilodag, men på torsdag fortsätter tunga veckan med en upprepning av ovanstående pass, yey…

I tisdags det damp ner en Funbeat-inbjudan från min kompis Peter till gemensamt pannlampspass runt Brunnsviken. Mitt schema sa 15 km distans, så vad passar bättre än just en runda runt Brunnsviken, som för övrigt ligger knappt en kilometer från min bostad.

Peter ringde mig vid 18:20 igår kväll när han lämnade jobbet och sprang till Stallmästargården för att se om några fler skulle ansluta där, men ingen syntes till. Jag sprang längs Hälsans Stig för att möta Peter och i höjd med Koppartälten såg jag en pannlampa komma studsande. Skymningen hade övergått till mörker, men snön reflekterade ljuset från omgivande gatlyktor, bilar och hus, vilket skapade en något spöklik stämning.

Vi sprang medsols runt Brunnsviken och underlaget bestod nästan uteslutande av välpackad snö, vilket oftast erbjöd godkännt grepp. Vi kom snabbt in i ett lagom prat-tempo och tuffade på utan större ansträngning. Mina ben kändes oväntat fräscha. Träningsvärken i baken från onsdagens backintervaller fanns kvar, men det var inget som störde eller hindrade.

När vi kom fram till Haga Forum så var det dags för Peter att avvika, medan jag fortsatte hemåt. Det var faktiskt riktigt trist att plötsligt springa ensam.

Väl hemma vid porten var det dags att se hur det gått. 15 km @ 6:00 med 155 bpm (77%) i snittpuls. Långsammare än jag trott och lite högre puls än jag förväntar mig till det låga tempot, men snuvan finns ju kvar så det är kanske inte så konstigt trots allt. Det var hursomhelst ett riktigt lugnt och skönt pass.

Tack för inbjudan Peter, det gör jag gärna om framöver! Nästa gång kanske vi t o m blir några fler.

Solen sken och det var ca -10ºC när jag gav mig ut på dagens löprunda. Målet var backintervaller och det skulle göras 8 st 35 sekunder långa intervaller med 1 minuts vila emellan. Det är normalt sett ett kort pass, brukar inte bli längre än ca 7 km totalt, men eftersom jag ”missade” 3 km igår så beslöt jag mig för att ta igen dem idag.

Värmde således upp drygt 6 km innan det var dags att köra igång. Idag hade jag fått med mig min LungPlus, vilket visade sig vara enda anledningen till att jag överhuvudtaget skulle kunna genomföra passet i kylan.
Jag slarvade lite med stretchingen med rädsla för att hinna kallna för mycket.

Backen jag hade valt var brant och det kändes i benen redan efter tredje intervallen att det skulle bli riktigt tufft. La in en minut extra vila efter fjärde intervallen för att kunna ge lite mer på slutet. Benen blev rejält stumma i slutet av intervallerna, men jag fick till slut ihop alla 8 intervallerna. Pust! Yey!

Brunnsviken i vinterskrud
Totalen hamnade på 11 km. Under intervallerna var snittet 167 bpm och max 179 bpm. Snittempot under intervallerna var 5:50, vilket ger en fingervisning hur brant backen var. Trots snuvan och förhöjd puls på sistone så var dagens pass ganska ”normalt” alltså. 

Blåst på passet

Publicerat: januari 13, 2010 i Okategoriserat
Etiketter:, ,

Tisdagens pass blev inte riktigt vad jag hade hoppats. Först kunde jag inte bestämma mig huruvida jag skulle springa inne eller ute. På schemat stod 15 km distans och jag var inte speciell sugen på att ge mig ut i -10ºC och snömodd. Jag är fortfarande lite snorig, men luftrören känns iaf helt bra nu. Till slut segrade latmasken och jag gick ner på gymet.

Satte löpbandet på 5:30-fart och värmde upp drygt 2 km. Stretchade lite och hämtade mer snytpapper innan det var dags att fortsätta. Pulsen låg klart över det normala, vilket inte kändes helt ok. Jag trampade iaf på och lyssnade på min ljudbok. Pulsen steg så sakteliga och redan efter 4 km låg jag stadigt över 160 bpm (80%) för att efter 7 km närma sig 170 bpm (85%), vilket är på tok för högt för det tempot och på löpband.
För att spä på det hela så började vänster ”pektå” göra ont. Söndagens långpass lämnade två fina blåsor kvar på toppen av mina pektår och den vänstra vaknade nu till liv. Tog inte många kilometrar innan smärtan var påtaglig och jag märkte att jag började springa annorlunda med vänster fot för att undvika smärtan.

Jag beslöt mig för att avsluta efter 12 km, det fick vara nog med smärta och hög puls för den här gången. Jag får ta igen de missade 3 km på nåt annat pass i veckan. Efter rejäl stretch gick jag hem för att inventera skadorna. Blåsan var en sån där mustig rackare som täckte hela toppen av tån, inklusive under nageln. Inte konstigt att den gjorde ont. Tömde den försiktigt för att släppa på trycket och få den att läka lite inför onsdagens pass. Träningsschemat är ju späckat med trevliga pass, så jag kan inte ha blåsor som hindrar eller stör.

Passet summerades 12 km @ 5:27 med 161 bpm (81%) snittpuls och 171 bpm (85%) i maxpuls(!).

Funderar på att testa Injinjis strumpor, nån som vet om/var de finns i Stockholm?

Inte helt 100

Publicerat: januari 7, 2010 i Okategoriserat
Etiketter:,

Vaknade till en, för vintern, rekordkall onsdagsmorgon, med en termometer som visade -20º. Första tanken som slog mig var naturligtvis hur dagens distanspass skulle avverkas. Eftersom jag känt mig lite förkyld de senaste dagarna så ”tvingade” min fru mig att göra passet inomhus, för att inte riskera att utsätta luftrören för onödigt hög belastning. Jag var böjd att hålla med, men hade ändå svårt att acceptera faktum. Som de flesta vet så är löpbandet inte en favorit. Korta och/eller ”händelserika” pass såsom intervaller fungerar ganska bra, men rena distanspass är värre. I ett försök att förgylla passet så köpte jag en ny ljudbok från iTunes: ”Altar of Eden” av James Rollins.

Jag kom till slut ned på gymet efter lunch. Började med 2 km uppvärmning och efter stretchen var det så dags att beta av kilometrarna. Ljudboken var tillräckligt fängslande för att jag inte skulle tycka att det var trist. Eftersom min puls fortfarande är något förhöjd så valde jag att lägga tempot på 5:30, vilket visade sig vara precis lagom.
Passet flöt på utan anmärkning och kroppen kändes bra. Efter drygt en mil så kände jag att t-shirten började skava lite på bröstet. Jag ignorerade det i början, men på slutet skavde det rejält.

15 km @ 5:30 med 150 bpm (75%) snittpuls. Inte speciellt upphetsande, men passet blev iaf gjort.

Avslutade gymbesök med lite styrketräning och stretch. Väl hemma hoppade jag in i duschen och fick uppleva en ny nivå av smärta när vattnet nådde mitt bröst. Det är ju definitivt inte första gången jag får skavsår, men
den här gången sved det mer än nånsin! Svidandet höll sen i sig hela eftermiddagen och kvällen. När det var dags att sova insåg jag att jag hade problem. Så snart täcket nuddade bröstet så sved det ordentligt, vilket resulterade i jag vaknade flera gånger under natten. Toppen!

I morse gjorde det jag borde gjort i går, nämligen spraya med sprayplåster. Vips så var problemet i princip löst. Visst sved det ordentligt att spraya, men det gav med sig efter ett tag. Hade jag bara gjort det efter passet så hade jag sluppit lidandet!

Sprayplåster är både smart och smidigt!

Nu blir det löpvila fram till söndag, då planen är ett långpass på 30-35 km. Hoppas termometern kan hålla sig på rätt sida av -10º och att min förkylning har bestämt sig för att flytta nån annanstans. Längtar både efter att springa utomhus och att springa långt!

Veckans första långpass

Publicerat: april 6, 2009 i Okategoriserat
Etiketter:, ,

Idag var det dags för vekans första långpass. Hittills har jag förlagt dem till Ursvik, men idag kände jag för att njuta lite mer av solen samt att hålla lite högre fart, så valet föll på Brunnsviken.
För er som inte känner till Brunnsviken så ligger den öster om Solna och Hälsans Stig löper runt den , vilket är knappt 12 km.

Brunnsviken

Eftersom de senaste långpassen har varit långsamma så tänkte jag istället satsa på att hålla MP (Marathon Pace) idag, vilket för mig är nånstans mellan 5:10 och 5:30, beroende på vilken dag du frågar..
Jag kunde inte riktigt bestämma mig för om jag skulle springa två eller tre varv, så jag laddade ryggan med 1, 5 liter vatten, packade ner lite extra energi och gav mig av. Efter sedvanlig uppvärming och stretch var jag redo att ”långpassa”.

Jag har inte kännt mig energisk på sistone, men det har inte avspeglats i min träning som tur är. Idag var det inte annorlunda i den aspekten. Jag kände mig lite energilös, men det var inte så att det störde heller. På första varvet höll jag önskad fart (5:24) och hade ovanligt låg puls (153 bpm = 76%).

Allt kändes ok och jag påbörjade nästa varv. En bit in på det började magen att göra sig besvärlig. Jag fick stanna och låta den lugna ner sig innan jag kunde fortsätta. Jag ville ju definitivt inte avbryta eller försöka hitta en plats i skogen. Magen lugnade sig och jag pressade på längs viken. Vädret var helt fantastiskt och när jag sprang i lä var det riktigt varmt. Jösses vad det är underbart med vår!
Magen gjorde sig påmind ytterligare några gånger och det började bli irriterande, dock beslöt jag mig för att avsluta passet enligt plan och hellre sänka farten för att undvika att reta magen i onödan.

När knappt 2 km återstod fick böjde jag mig hastigt ner för att rätta till skon och det smärtade till i ryggen. Fick lite panik efetrsom jag lätt får ryggskott. Fortsatte försiktigt att jogga en bit medan jag kände efter hur illa det var. Smärtan klingade som tur var av och jag höjde farten för att avsluta passet med lite stil.

Väl hemma var det dags att summera dagens ”tempolångpass”: 25km @ 5:27 med 155 bpm (ca 77% av max) i snittpuls. Helt klart lyckat och en indikation på att jag har en del att ge.
Sist jag sprang 2 varv runt Brunnsviken, i februari 2008, var snittfarten 6:01 min/km och pulsen 163 bpm (82%), så nog har jag förbättrats lite. 5% lägre puls och 16% högre fart, men vem räknar 🙂
Nu fattas bara att jag hittar energin åxå. Jag har vilat helt i hlegen och hoppades att det skulle göra skillnad idag, men icke.

I morgon är tanken att göra 3 varv runt Brunnsviken i lägre tempo och eventuellt testa 25/5-upplägget. Eftersom rundan är så pass flack så lämpar den sig ypperligt för just 25/5.
Vi får se hur det blir med det.