Arkiv för kategori ‘Träning’

Det rullar på

Publicerat: oktober 4, 2011 i Allmänt, Gnäll och ursäkter, Träning
0

Träningen har rullat på någorlunda sen vi kom hem från NYC. Efter tisdagens pass förra veckan med MT101 så var vaderna stela som sjutton, så det passade ganska bra att jag var på tjänsteresa hela onsdagen, så vaderna fick lite vila. Spenderade drygt 10 timmar i bilen, vilket kanske inte var lika roligt, men nödvändigt.

I torsdags var det så dags igen och på schemat stod 2 km intervaller, närmare bestämt 3 st med 3 min ståvila. Jag tog mina TNF SingleTrack till detta pass för att inte misshandla mina vader för tidigt inpå det förra passet. Värmde upp genom att springa till Råstasjön 2,5 km bort. Stretchade lite och betade sen av intervallerna så gott det gick. Det fanns inget bett i steget och jag var ganska energilös genom hela passet, vilket gjorde det lite extra tungt i slutet på varje intervall. Genomförde passet med nöd och näppe, men det kostade på. Tack vare att jag programmerat in passet i klockan så såg dn till att jag höll mig til planen, annars hade jag nog inte lyckats.

Dagen efter gav jag mig ut på lunchen och sprang ett lätt distanspass om 10 km. Så lätt visade det sig dock inte tyvärr bli, från början till slut kändes det som sirap i benen. Tanken var att snitta 5:45-6:00-tempo på detta pass, men det gick aningens snabbare, vilket avspeglade sig i pulsen. 10 km @ 5:40 med 156 bpm (78%) snittpuls blev det mediokra resultatet.

Natten till söndagen hade jag haft lite tjall på pulsen, hjärtat bestämde sig för att jobba extra från det jag gick och la mig fram till tidig morgon. Ingen skön känsla alls faktiskt. Bestämde mig för att testa vilopulsen innan jag gick upp, men den visade inget jag kunde sätta fingret på. Några slag över normalt ger ingen indikation om att något ska vara fel. När jag väl gick upp så var jag lite ”av banan”, men bestämde mig ändå för att genomföra det planerade distanspasset. Solen sken och temperaturen låg uppåt 17 grader när jag kom iväg på förmiddagen. Valde att springa via Ulriksdal och längs Edsviken för att vända tillbaka efter halva sträckan. Vädret var underbart höstigt och det var en njutning att vara ute i den friska luften. Kroppen kändes bra och passet blev trots den jobbiga natten ganska lyckat med 15 km @ 5:35 och 154 bpm (77%) i snittpuls.

I går vilade jag från löpningen , men idag var det dags igen. Hade ingen större lust att ge mig ut på lunchen då jag har mycket att fixa med och ska resa till Barcelona i morgon bitti och komma hem sent fredag. Janica är dessutom bortrest till i morgon kväll, så vi ses inte mycket den här veckan. Jag tvingade hursomhelst ut mig på lunchen för att genomföra det planerade intervallpasset. 5 st tusingar med 3 minuters vila stod på menyn. Jag sprang till Råstasjön och där betade jag åter igen av intervall efter intervall. Känslan var klart bättre än sist och jag fick till ett riktigt bra pass, vilket kändes enormt skönt med tanke på hur det känts på sistone. Hade inte programmerat in passet i klockan, utan fick gå på känsla, vilket visade sig vara fungera helt klockrent. Jag snittade 4:32, 4:33, 4:33, 4:33 och 4:32! Snacka om att gå som en klocka!

Dagens intervallpass blev klockrent!

I morgon bitti bär det som sagt av till Barcelona på konferens. Jag packar träningskläder och hoppas få till några löprundor. Vårt schema är rätt tajt, så jag är osäker om det finns några luckor, men det visar sig.

Första testet av New Balance MT101

Publicerat: oktober 1, 2011 i New Balance, skav, skor, trail, Träning, Utrustning
2

När jag såg New Balance MT101 på hyllan hos Paragon Sports i New York ville jag genast ha dem. Färgen och formen tilltalade direkt. De satt bra när jag provade dem och priset var inget att snacka om, ca 525 kr! Löjligt, jag tar två! Egentligen var jag lite sugen på NB’s nya Minimus-serie, men efter att ha titta på den insåg jag att de var FÖR minimalistiska för min smak. Eftersom jag redan har ett par VFF så ville jag ha något som erbjuder lite mer skydd mot stenar och rötter, något VFF inte gör nåt vidare bra.

Föregångaren till MT101 heter (go figure) MT100 och utvecklades med hjälp av Anton Krupicka och bröderna Skaggs, några av ultravärldens absoluta toppskikt, där Anton står ut som den långhåriga och skäggprydda ultraminimalisten som oftast ses springa bara i shorts och skor, vilka han ibland har modifierat själv för att få bort allt ”onödigt”.

Första passet efter hemkomsten från NYC var i tisdags och jag kunde inte låta bli att premiärspringa mina nya NB MT 101. Planen var att springa ett vanligt distanspass om 14 km, vilket jag tyckte passade bra som första test. Eftersom skorna är tänkta för trail så hade kanske Ursvik eller liknande passat bäst, men jag tog min sedvanliga runda ned till Haga och tillbaka. Det är ju mest löpning på stigar, så det passade ganska bra.

Redan efter några hundra meter kände jag hur pass minimalistiska skorna trots allt är. De erbjuder i princip ingen dämpning alls. Yttersulan erbjuder endast skydd mot stenar och rötter och är utrustad med en skyddande ”platta” klädd med mönstrat gummi för grepp. Den lilla dämpning som erbjuds är det innersulan ger efter. Även om jag numera är mer av en ”framfotalöpare” så ställde det ändå högre krav på vaderna. Efter en veckas konstant promenerande i NYC var mina fötter fortfarande lite ömma och fotsulorna uppskattade inte frånvaron av komfort alls. Drop’en (skillnaden mellan häl och framfot) är 10 mm, vilket kan låta mycket, men när dessa skor sitter på foten är känslan att de är helt platta.

När jag väl kom av asfalten och in på de mjukare stigarna ökade komforten och det kändes genast bättre. Skorna sitter som en handske på foten och den styva sulan skyddar mot allt hårt och ojämnt man kan tänkas trampa på i sin framfart. Jag tycker alltid att tempot dras upp automatiskt med tunna/lätta skor och det gällde även med dessa. MT101 väger in på nätta 260 gram i storlek 47, att jämföra med mina trotjänare TNF SingleTrack som väger 396 gram. Fötterna var som sagt fortfarade lite ömma, men löpningen flöt ändå på och tempot höll sig klart högre än tänkt. Det kan naturligtvis berott på att jag inte sprungit på över en vecka, men jag skyller ändå mest på MT101:ornas låga vikt och markkontakt. Greppet var fint på alla underlag och jag trampade på en hel del stenar och rötter utan att det gick i genom till fotsulan. Inga s k ”hot spots”, potentiella problemområden i form av kläm- eller skavsår, upptäcktes under passet. Jag hade förvisso ett par tunna Nike-strumpor med dubbla lager, vilket förmodligen hjälpte till extra, men ändå.

Väl hemma igen så summerade jag passet till 14 km @ 5:25 med 152 bpm (75%) snittpuls. Vaderna kändes ganska spända efteråt och jag insåg att 14 km kanske var lite för långt som premiärpass, men nu var det försent att ångra sig. Jag fick betala för det dagarna efteråt om man säger så.

Färgen påminner lite om kräldjur, eller hur?

Mönstret ser inte ut mycket för världen, men funkar fint.

Ett mer utförlig test, med en massa bilder, finner ni här.

Start spreading the news…

Publicerat: september 18, 2011 i Allmänt, Träning
1

…I’m leaving tomorrow! Jepp, i morgon bitti bär det av till New York för 6 dagars semester tillsammans med Janica. Resfebern har ännu inte satt in på allvar, men vi är förväntansfulla till max. Det är ju en hel del som måste ordnas då vi lämnar dottern hemma tillsammans med mormor.

Lite av träningsvärken från förra söndagen sitter faktiskt fortfarande kvar, men mest i form av stelhet. Trots det så har veckans träning flutit på ganska bra, bortsett från måndagens pass som blev lite extra smärtsamt, speciellt efteråt.

Veckans träning har sett ut som följer:

Måndag 13 km distans @ 5:40
Torsdag 12 km distans @ 5:30
Fredag 10 km lätt distans @ 5:45
Söndag 16 km distans @ 5:40

En lätt vecka med andra ord, men så är september något av en vilomånad för mig. dels pga att jag reser ganska mycket, men även för att det i princip är enda chansen till vila på hela året. Nästa vecka lär det inte bli mer än kanske två löppass i NYC, mer kommer inte finnas varken tid eller ork för. Vi bor granne med central Park, så det är ett måste att få till åtminstone en runda där. Vi får väl se hur det blir 🙂

Jag är ju barnsligt förtjust i m&m peanut butter, så ett eller flera besök i deras butik lär det bli.

 

 

Träningsvärk deluxe

Publicerat: september 13, 2011 i Allmänt, Gnäll och ursäkter, Träning
1

Tisdag morgon och träningsvärken är fortfarande påtaglig, för att inte säga helt dominerande. I söndags anordnade Jessica & Andreas Falk den första av flera, ännu ej planerade, gemensamma träningspass.Jessica är utbildad PT och de startade nyligen företaget JA träning för att ”slå ihop sina påsar” och erbjuda ännu mer i form av träning och coachning.

Jag tog en powerwalk runt Brunnsviken tillsammans med Janica på söndag förmiddagen, men missbedömde kraftigt hur lång tid det skulle ta att gå drygt 13 km och kom hem strax innan 13, då jag egentligen skulle varit i Edsberg. Lite låg på energi slängde jag mig i bilen och körde så lagligt jag kunde till Edsberg och väl framme, en kvart försenad, stod  Jessica, Andreas och deras barn samt Anna och Naiti och väntade på mig. Det hade blivit några avbokningar i sista sekund, så vi blev en mindre grupp än väntat, men det spelade ju ingen roll. Jag slapp skämmas inför en större grupp, vilket jag tyckte var skönt 🙂

Efter en liten stunds snack så satte vi igång med träningen och började med att värma upp med en kort jogg på ca 700 meter innan cirkelövningarna tog vid. Vi skulle göra 3 st övningar under 7 minuter och började med 20 st armhävningar, 20 st utfallshopp och 10 st step-up på en stock. Under dessa 7 minuter skulle vi försöka hinna så många sets som möjligt. Jag började med armhävningar och fick snabbt inse att jag suger på det. Övriga övningar gick utmärkt, det var bara armstyrkan som saknades. Efter 7 minuter pausade vi några sekunder och drack innan vi gav oss av på en kort löprunda igen. Väl tillbaka var det dags för nästa cirkelpass, vilket innebar grodhopp, 10 dips mot stock samt 3 knee tuck, där man står i armhävningsposition och drar knät först mot ena armbågen, sträcker ut benet bakåt, sen drar knät mot magen, sträcker ut benet bakåt och sist drar knät mot andra armbågen. Dessa övningarna gick lite bättre och jag kunde göra alla repetitioner utan att behöva ”fuska”. Kort drickapaus och sen jogg innan det var dags för sista setet som innebar djupa knäböj med upphopp, masken (från helvetet) samt magövning där vi låg på rygg och sköt upp fötterna mot himlen (vet ej vad den kan ha för coolt namn). Det var masken som ställde till problem för mig, i övrigt funkade det bra även denna gång.

Efter detta var det äntligen slut på ”tortyren” och vi bjöds på kaffe och eftersnack. Det var kul att se vad man var bra och dålig på och det var helt klart att jag kunde jobba mer på armstyrka. Benövningarna var inga problem alls, vilket var ”huvudsaken” på nåt sätt, men samtidigt är jag nästan pinsamt svag i överkroppen enligt min mått mätt. Dags för bättring!

Från vänster: Andreas, jag, Jessica, Anna och Sigurd. (C) Naiti

Segt som sirap

Publicerat: september 7, 2011 i Allmänt, Träning
4

EFter att ha stått på mässa en dag så var mina ben sega och fötterna ömma. Ute regnade det i princip oavbrutet och jag kan inte påstå att jag längtade efter att ge mig ut på dagens planerade distanspass. När jag steg ur taxin vid hotellet regnade det fortfarande ordentligt och jag gick upp på  rummet och funderade på hur jag skulle göra. Med gårdagens minst sagt blöta pass i färskt minne kändes det som jag fortfarande inte torkat helt. Efter nån timme sprack så molnen upp plötsligt och solen sken med full kraft. Först trodde jag bara det var ett trick för att lura ut mig för att sen dränka mig, men det höll i sig så jag bytte snabbt om och gav mig ut.

Ett stenkast från hotellet ligger en liten park och där beslöt jag mig för att förlägga dagens pass. Ena långsidan är ganska flack, medan andra långsidan först går brant uppför för att sen gå lika brant nedför. 6-8 lätta kilometer stod på schemat, vilket betyder ett tempo mellan distans och långpass, i mitt fall runt 5:50.

Jag trodde att segheten skulle ge med sig när jag värmt upp, men icke, det blev bara värre. Energin tröt likaså, vilket gjorde dagens pass till en lång kamp. Mitt energiintag under dagen var klart undermåligt, vilket förklarar en del.

Efter 7 km tyckte jag det fick räcka. Jag var nu hungrig som en varg och led av rejält lågt blodsocker. Efter duschen letade jag rätt på en sushisylta i närheten där jag inhandlade en stor portion blandade bitar och tog med mig till rummet. Laddad med en liter mjölk satte jag i mig större delen av sushitallriken och låg sen och kved av mätthet resten av kvällen 🙂

Höjdprofil från Garmin Connect

Upp i sadeln

Publicerat: september 6, 2011 i 24h, Allmänt, Träning
0

Veckan efter Skövde gick i lathetens tecken. Jag gav mig förvisso ut på två kortare rundor, men i övrigt så lät jag bli att anstränga mig i allmänhet, vilket faktiskt kändes riktigt skönt. Abstinensen lyste med sin frånvaro, vilket gjorde att jag kunde njuta av min vila.

Anna (Grundahl) SMSade mig söndagen efter Skövde och frågade lite försynt hur det kändes och om jag var sugen på Bislett (24-timmars inomhus). Jag hade ju knappt landat efter Skövde, så det kändes avlägset att anmäla sig till ett nytt 24-timmars, jag var inte ens säker på om formatet passade mig. Men som vanligt så är jag inte svårsåld på lopp, så jag började titta lite på vad det innebar. Bislett går sista helgen i november, så det finns gott om tid att både träna och formtoppa. Kanske vore det en idé trots allt?

Jag snackade med Magnus och han var på direkt. När jag på onsdagen hade möte med Andreas så fick jag även hans välsignelse, så nu var det svåraste kvar: att sälja in det på Janica.
Hon hoppade inte direkt jämfota av glädje när jag ställde frågan. Jag har en tendens att bli lite nitisk och manisk inför lopp, vilket kan skapa lite friktion, eller som Janica uttryckte det : sura gubben kommer fram. Jag kanske inte är superflexibel vad gäller min träning om man säger så.
Janica gav till slut ändå sin välsignelse eftersom hon visste att det betydde mycket för mig, tack älskling! Jag ska göra mitt bästa för att inte bli sura gubben!

Planen inför Bislett är densamma som inför Skövde, så där behöver jag inte tänka på något. Eftersom loppet går inomhus är klädval lätt. Att det dessutom är en 545 meter lång bana gör det enklare att få struktur på energi- och vätskeintag. Jag hade som bekant problem med 400 metersbanan i Skövde, då det blev fel i mina ”beräkningar”. Jag är lite fyrkantig, jag vet.
I Bislett kan jag göra som jag brukar, dricka varje kilometer (eller iaf var 1090:e meter).
Att Anna och Krille är där gör det ännu roligare, både för mig och Magnus. jag kan räkna hur ofta hon passerar mig t ex, det är ju alltid upplyftande 😉

I måndags fyllde jag 42 år och måndagen innebar även starten på min nästa träningsperiod. Under september kommer träningen gå lite på halvfart, dels för att jag påbörjar grundträningen och dels för att jag reser ganska mycket, både i jobbet och privat. Jag och Janica ska till New York i slutet av september, något vi verkligen ser fram emot. Förhoppningen är att hinna med nån runda i Central Park, men i övrigt lär det bli sparsamt med löpning.

I morse bar det av till Oslo för tre dagars mässa hos en av mina återförsäljare. Packade naturligtvis mina träningskläder och planerade ett distanspass innan middagen. Enligt en av mina kunder här i Oslo så skulle det komma in ett regnväder på kvällen, så min tanke var att komma ut innan 17-tiden. Regnvädret kunde inte klockan tyvärr och redan vid 15 var det här. Jag kom hursomhelst iväg vid 17-tiden och fick då nöjet att springa i ösregn. På schemat stod det 12-15 km och jag funderade allvarligt på att korta ned det ytterligare, men när jag väl kommit 6 km och kunde vända tillbaka så kändes det löjligt, så jag fortsätte. Jag var ju redan helt dyngsur, så det var lika bra att köra hela vägen.

Efter 7,5 km vände jag tillbaka och väl tillbaka vid hotellet kändes det superbra på alla sätt. Kroppen svarade bra och trots att jag fick några riktigt jävliga backar på vägen så kändes det aldrig minsta jobbigt. Det märks att jag har vilat på sistone.

Höjdprofilen ljuger inte, det finns rätt fina backar i Oslo! Började med en brant rackare direkt.

Från Garmin Connect
Resultatet blev 15 km @ 5:22, vilket är helt ok. Backarna sög rätt fint, men jag trummade på jämnt och passerade t o m en cyklist i en av de brantare, det var en av höjdpunkterna. Nu hoppas jag bara att klädern ahinner torka till i morgon, då är det dags för nästa pass.

Post Skövde

Publicerat: september 1, 2011 i Allmänt, Gnäll och ursäkter, Träning
2

Nu har det gått några dagar sen loppet och jag har haft lite tid att analysera och fundera på hur jag presterade. Jag är ju inte nöjd med att jag klev av tidigt, men samtidigt insåg jag att 100 km trots allt är en ok sträcka att springa. Jag har bara data från min Garmin och den visar ca 3 procent fel, men ger åtminstone en hyfsad bild över tider och tempo. Det tog ca 11:45h till 95 km, sen ytterligare 1:20h de sista 5,2 km. Stannade och pratade med Magnus en del, vilket förklarar varför så mycket tid gick på slutet. Bortsett från det så låg jag i princip perfekt på plan fram till 95 km vilket fortfarande glädjer mig. Det är viktigt att se de positiva sakerna och inte fokusera på det negativa. Jag lärde mig en massa saker under helgen lopp, saker som jag förhoppningsvis bär med mig inför och under framtida lopp.

Hade möte med Andreas i veckan och vi pratade av naturliga skäl mest om loppet, men även en del om kommande målsättningar och hans nästa lopp som är Spartathlon. Jag har analyserat mitt lopp in i minsta detalj och insett att jag förmodligen ”gav upp” lite väl lätt. Även om magen, och då pratar jag om magsäcken och framförallt magmunnen, inte tillät mig att springa så kunde jag varit lite mer vidsynt i att hitta lösningar. Jag kunde ju suttit still en stund och fått massage t ex för att sen testa igen. Det kanske inte hade hjälpt, men det hade varit värt att testa iallafall. Nu tror jag inte att jag hade kunnat fortsätta springa oavsett vad jag hade gjort, det hade gått för långt med magen och jag hade känningar i flera dagar efteråt, som om jag fått ett hårt slag i solarplexus ungefär.

Under mina gåpauser i Skövde fick jag ont i vänster fot. Något som förvärrades under hela loppet, men inte blev en showstopper i sig. Jag har haft det tidigare några gånger och det är förmodligen en led som är irriterad. När jag gick upp i lördags morse var foten svullen och jag hade en stor rodnad och det gjorde ganska ont att gå.

Jag vet att jag har exceptionellt vackra fötter, min fru påpekar det ofta.

Jag beslöt mig för att vila foten ordentligt innan jag gav mig på nån löpning igen. Idag kände jag ändå att det var dags att komma ut på en liten runda, oavsett hur foten kändes. Vid lunch snörde jag så på mig skorna och gav mig ut. Det blev ett distanspass t o r Haga som vanligt. Kroppen var rejält pigg efter fem dagars vila och jag hade ordentligt studs i steget. Värre var det med flåset som inte alls var på samma humör som kroppen. Det blev hursomhelst 8,5 km @ 5:30 med 158 bpm (79%) snittpuls. Oavsett resultatet så var det förbaskat skönt att komma ut och röra på sig, det känns som en evighet har gått sen Skövde, även om det samtidigt varit både skönt att lata sig lite och välgörande för kroppen att hinna hela sig ordentligt (bortsett från foten då).

Efter löpningen hade jag ont i foten igen, så vi får väl se om det blir ett besök till kiropraktor-Jenny så småningom, hon kanske kan rätta till det som är fel. Jag låter det bero några dagar till och tar sen beslutet.

Feber

Publicerat: augusti 24, 2011 i Allmänt, Träning, Utrustning
2

Nä, inte feber i form av förhöjd kroppstemperatur, utan snarare lopp- och resfeber. I vanliga fall blir jag lite uppjagad, eller snarare förväntansfull, inför lopp, men när jag dessutom ska resa bort och springa lopp så blir det lite värre, eftersom resfebern kommer ovanpå allt. Jag har packat ca 90% av det som ska med, så det mesta är gjort. Jag och Magnus har diskuterat logistik och strategi, så det mesta känns klart även där. Vi kör ned till Skövde på fredag morgon och planerar att vara på plats runt 10-snåret, vilket ger mig gott om tid att förbereda mig på plats. Fördelen med att åka bil till Skövde är att jag kan ta med mig i princip allt jag äger i löparväg, så att det finns om jag behöver något.

Energi och kosttillskott (godiset faller i båda kategorierna)

Inte allt jag äger, men åtminstone det viktigaste.

Enligt YR.no verkar vädret bli lite bättre än väntat. Den senaste prognosen visar att det först ska regna på lördag förmiddag, vilket i så fall betyder att det endast är de sista fyra timmarna som är i riskzonen. Nåt jag undrar är vad det är för väder och temperatur mellan 23:00 och 02:00 och varför de utelämnat det här. Kanske är en överraskning?

Från yr.no

Sista planerade löppasset gjordes igår, 7 km fartlek med 5 höjningar. För ovanlighetens skull (ironi) ned till Haga och tillbaka. Kroppen kändes toppen, det märks tydligt att nedtrappningen ger resultat. Höll ordentligt koll på tempot för att inte bränna mer krut än absolut nödvändigt. Benen börjar bli pigga nu, men den piggheten ska sparas inför helgen. Nu är det total vila fram till loppet. Det ska bli intressant att se vad ytterligare 2,5 dygn kan göra för formen.

Förra veckan fick jag plötsligt för mig att testa min vilopuls och hamnade på 46 bpm, vilket i de tabeller jag sett placerar mig i kolumnen ”utmärkt” eller ”atleter”, vilket jag får vara nöjd med. Jag upptäckte dessutom att min metaboliska ålder är 27 år, vilket kanske inte säger så mycket egentligen. Huvudsaken för mig är att den är under min kronologiska ålder.

Avslutar med en riktigt skön reklamfilm från Nike!

Trist prognos

Publicerat: augusti 21, 2011 i Allmänt, Träning
0

Kollade just hur vädret förväntas bli i Skövde under fredag och lördag kommande vecka och fick denna trista prognos. Nedersta stapeldiagrammet visar nederbörd och där ser man hur det ska regna som mest PRECIS när loppet går, intressant tajming va?

Det gäller att gräva fram vartenda plagg jag har och dessutom hitta mina regnkläder. Tur att jag åker bil och inte behöver bry mig hur mycket packning jag har med mig. Dessutom har jag ju världens bästa support i Magnus som hjälper mig under loppet, så jag är inte orolig. Naturligtvis föredrar jag om det inte regnar. Mycket hinner hända till på fredag, så än behöver jag inte fundera för mycket på det, men jag kommer ändå packa allt jag har för säkerhets skull.

Dagens pass bestod av 6 st 400-metersintervaller med 3 minuters vila. Rev av det passet runt Lillsjön ett stenkast från kollis. Kroppen kändes helt ok, jag var lite seg i skallen bara. Det var lunch och mitt blodsocker var nog lite lågt, vilket påverkade känslan negativt så klart. Passet gick enligt plan och det var skönt att få lite fart i benen. Intervallerna gjordes i ca 4:30-tempo, precis lagom snabbt för att inte slita på kroppen, men ändå låta benen känna på lite mer fart än normalt.

Nu blir det vila till tisdag, då absolut sista passet inför 24H görs, sen ska det vilas helt. Jag hoppas ha samma känsla i kropp och själ som jag hade inför TEC. Då fanns det energi så det räckte!

Nedtrappning

Publicerat: augusti 20, 2011 i Allmänt, Träning
0

Innan onsdagens löptur med Janica så hade jag möte med Andreas. Det mesta kretsade naturligtvis om 24-timmars och vi lade en del grundläggande regler på plats. Det är ju lätt att planera inför ett lopp, men desto svårare att följa planen när man väl springer. Det är ju alltid lätt i början, men på såna här lopp finns enormt mycket att tjäna på tålamod. Min primära målsättning är att ta mig längre än 161 km, allt över det får bli bonus.

Det märks att loppet är mindre än en vecka bort. Jag funderar mer och mer på hur jag ska springa och vad jag ska ha med mig. Tankarna snurrar kring just tempot och excelarket med uträkningar kring tempot är konstant uppe på min dator. Jag kan vara lite manisk när det gäller att räkna på mitt tempo, men det hjälper mig att få dryfta det tills jag känner mig nöjd.

Det värsta som kan hända är väl egentligen att jag antingen springer för fort i början och får gå mycket på slutet ELLER att jag springer för långsamt och kommer i mål med känslan att jag har mycket kvar att ge. Det är ju lite charmen med långa lopp, att lära sig disponera krafterna så optimalt det går. Att jag förmodligen kommer ungefär lika långt vid båda scenarierna är för mig oviktigt, det viktiga är att lära känna min kropp så gott jag kan.

I torsdags gav jag mig ut på ännu ett lugnt distanspass. Det blev en runda till Haga och tillbaka, vilket blev 7 km @ 5:35. Inte mycket att skriva hem om, snarare rätt trist och oinspirerat pass. Är som sagt ganska mätt på löpning, så ”vilan” fram till loppet kommer göra gott. Det är förvisso tre pass kvar, men de som återstår är bara sköna.

Idag är det lördag och dagen efter kräftskivan hos våra kompisar i Vallentuna, vilket betyder att jag är lite seg och trött. Det regnar i princip konstant här i Stockholm, så jag är glad att jag slipper ge mig ut och springa. Det blir nog pizza framför TV’n idag. Trots högst mediokert intag av öl så är jag trött och seg, det är nog kräftorna…

Äldre inlägg
Senare inlägg