Arkiv för kategori ‘Allmänt’

Sinnesjukt

Publicerat: augusti 23, 2012 i Allmänt, Träning
Etiketter:, ,
0

I några år har jag sneglat på Insanity, en träningsform där man kör ganska tuffa bitar högintensiv träning varvat med korta vilor. Jag har flera vänner och bekanta som kört programmet och gillat det. Jag råkade ”snubbla” över det i helgen och beslöt mig för att ge det en chans, så i måndags gjorde jag slag i saken. Programmet pågår i 63 dagar i sträck med endast söndag som vilodag, vilket passar bra eftersom jag springer långpass då. Att det just håller på i drygt 2 månader är det som tidigare fått mig att tveka, då jag nästan alltid har tränat inför något lopp och inte velat ha något som ”störde” löpträningen.

Första passet är ett fitnesstest som man sen gör om varannan vecka för att följa sin utveckling. Jag hade missat mellisen, men drog ändå igång strax innan lunch. 8 övningar och knappt en halvtimme senare låg jag genomsvettig och illamående på golvet. Låg sen där 5-10 minuter innan jag vågade ställa mig upp och släpa mig till köket för att få i mig energi snabbt som attan. Blodsockerskulden var total och det var ingen trevlig upplevelse. Efter lunch och annat kolhydratrikt så började jag så smått återvända till den här världen igen. Hade ju trots allt ett till pass att klara av, närmare bestämt 12 km distans, så jag hade inte hela dagen på mig att återhämta mig.

Medan Alicia tränade friidrott på Sollentunavallen passade jag på att genomföra mitt distanspass i skogarna i Edsberg. Jag led lite av Insanitypasset, men det flöt på mycket bättre än förväntat. Det kändes extra skönt att ha fått till två bra pass på en dag. Formen är så smått på väg tillbaka, men jag räknar med att det tar nån vecka eller två tills jag är tillbaka.

I tisdags körde jag det första ”riktiga” insanitypasset och fick då smaka på vad som komma skall. Träningsvärken från måndagen var brutal! Jag laddade med en PBJ på förmiddagen och drack Heed under själva passet för att inte får blodsockerfall igen. Det var sjukt jobbigt och svettigt, men förbaskat roligt! Snittade smått otroliga 143 bpm (72%) under drygt 45 minuters träning och nådde som mest 168 bpm (84%) i puls. Inte så pjåkigt.

I onsdags var jag först lite osäker på om jag skulle köra Insanity på lunchen och löpningen (12 km stege) på eftermiddagen eller tvärt om. Det blev Insanity på lunchen och det kändes som rätt beslut. Jag laddade med mellis och körde än en gång HEED under passet och då flöt det på utan problem. Jag tror att det hjälpte till att återhämta mig snabbare efteråt och inför löppasset, vilket är nog så viktigt. Löpningen funkade åxå bra, men jag kortade ned det till 10 km då planen var att antingen springa eller gå 6 km med Janica när hon kom hem. Tyvärr blev hon en timme sen pga SLs oförmåga att ge den service man betalar 790 kr/månad för.

Idag hade jag löpvila och dagens insanitypass hette Cardio Recovery, vilket visade sig vara just ett återhämtningsprogram med endast lite styrka, men desto mer stretch- och yogaliknande övningar. Skönt jobbigt var det och välbehövligt. Jag har haft träningsvärk på många ställen jag inte trodde fanns, vilket är precis så jag vill ha det. Insanity kommer göra mig starkare generellt och en bättre löpare i slutändan.

För övrigt är jag anmäld till SUM den 13 oktober, vilket jag verkligen ser fram emot. Jag har inte sprungit SUM på några år, så det ska förhoppningsvis bli ett kärt återseende. Mitt PB är dryga 5 timmar, så målet är naturligtvis sub5. Oavsett resultat så blir det ett bra långpass i vacker miljö.

På svensk mark

Publicerat: augusti 13, 2012 i Allmänt
Etiketter:
0
20120813-082008.jpg

Efter en halv laxbagel satt det fint med pannkakor med lönnsirap och jordgubbar!

 

Sitter i taxin på väg hem från Arlanda. Det är med visst vemod man kommer hem efter en så fantastisk vecka i NYC. Nu är det tillbaka till vardagen och verkligheten igen. Dags att ta tag i träningen igen på allvar, de senaste fem veckorna har det ju blivit högst sporadiskt. I NYC blev det iofs en hel del gång. Köpte en s k Fitbit, typ stegräknare med lite extra finesser, och registrerade uppåt 25000 steg per dag, vilket ger åtminstone lite träning.
Nu ska det bli åtminstone lite skönt att komma in i rutinerna igen, men jag saknar ändå NYC…

NYC

Publicerat: augusti 8, 2012 i Allmänt
Etiketter:,
0

Vid 15-tiden igår (måndag) kom vi så äntligen fram till The Alex Hotel i NYC. Resan gick bra, det enda som var trist var väntan till passkontrollen när vi landat. Vi fick vänta nästan 1,5 timmar i kön.

Efter att vi packat upp och gjort oss hemmastadda på rummet tog vi en sväng på stan, letade rätt på lite förnödenheter och när det blev dags att äta så köpte vi med oss asiatiskt från Lychee House, en restaurang jag hittat på Trip Advisor. Vi var helt slut framåt 22-tiden (4 svensk tid) och nästan varit uppe 24 timmar, så vi somnade ovaggade.

Idag blev det en dag på stan, mestadels i SoHo och Midtown. En del shopping, men inte hysteriskt utan mer avslappnat än vid tidigare besök. Vi är primärt här för att njuta! Det är väldigt lätt att shoppingen spårar ur när man ser de låga priserna på mycket. Löparskor kostar ju t ex hälften mot i Sverige, jeans från Levis är snudd på gratis om man väljer ”standardmodeller”, smink o dyl är också väldigt prisvärt.

20120807-194253.jpg

Hittade ett par sjukt snygga New Balance MR1400 för bara 700 kr!

Nu ska vi gå ut och äta middag och fortsätta att njuta av NYC…

Formbotten

Publicerat: augusti 4, 2012 i Allmänt, Återhämtning, Träning
1

I söndags kom vi så hem från vår underbara semester i Italien. Vi har haft tre fantastiska veckor och avslutningen i Venedig var verkligen perfekt. Körningen hem till Sverige under helgen gick relativt smärtfritt. Från Venedig körde vi på fredagen till den lilla staden Lauterbach utanför Frankfurt. Dit kom vi tyvärr ganska sent pga av en hel drös vägarbeten. I Österrike stod trafiken i princip still på ett ställe, men efter ett tag lyckades jag komma av motorvägen och kunde då köra parallellt med den istället. Det blev en av höjdpunkterna på resan hem, då vi passerade ett flertal små fantastiskt vackra byar. Det tog nästan 13 timmar att köra, så lite seg i skallen var jag allt, men framförallt hungrig och less på att köra.

Efter en fantastisk, om än sen, middag på hotellets brasserie så var det skönt att få komma upp på rummet och slappna av. Kollade OS-invigningen en stund innan ögonlocken stängde för natten. Dagen efter körde vi till Malmö och även den dagen blev det en hel del väntan i köer och några ”felnavigeringar” av GPSen, som istället för att leda oss runt t ex Hamburg, ledde oss rakt i genom och satte oss i eftermiddagstrafiken. Till Malmö kom vi efter 22, så det blev nästan 13 timmar i bilen igen.

På söndagen var det bara drygt 65 mils körning hem, en baggis vid det här laget. Väl hemma vankades det grillfest hos svärföräldrarna på kollis. Härligt!

Min högst bristfälliga träning under semestern, samt tre dagars bilkörning, satte verkligen sina spår visade det sig i måndags då jag gav mig ut på mitt första pass på länge. Att sitta still i bilen och spänna ben, vader och fötter i timme efter timme gör verkligen sitt. Planen var egentligen att ta en kort sväng för att rosta av, men valde att runda Brunnsviken och tog mig vatten över huvudet. Benen ville mer än flåset kunde leverera kan man säga. De sista kilometerna hade jag nästan tunnelsyn. 13 km @ 5:25 med rekordhöga 169 bpm (85% av HRmax) blev resultatet. Jag har nog aldrig hat så hög snittpuls tidigare.

I onsdags gav jag mig åter ut, men valde då en kortare runda för att slippa uppleva samma elände igen. Benen ville mer än hjärtat kunde leverera och även om det inte var lika smärtsamt som tidigare så var det allt annat än angenämt. 9 km @ 5:15 med 161 bpm (80%) var ju aningens bättre, men inte bra. Formen känns lååååångt borta.

Idag kom jag ut på ännu ett pass och nu kändes det lite bättre. Gav mig av från kollis och sprang en runda i närområdet. Sprang lite vilse bland villaområdena, men kom till slut tillbaka och kunde konstatera att jag gjort 13 km @ 5:27 med 161 bpm (80%). Fortfarande av banan alltså, men det kändes åtminstone bättre idag, vilket är nog så viktigt. Jag får ge det lite tid helt enkelt, för det lär ta ett tag att komma tillbaka i form.

I morgon drar jag ut igen och det blir det sista passet på drygt en vecka, för på måndag åker jag och Janica till New York för en veckas semester tillsammans för att fira hennes 40-årsdag som infaller i september. Det lär inte bli nån träning där, bortsett från de många mil vi brukar tillryggalägga till fots när vi är där. Efter NYC får jag ta tag i träningen på allvar igen helt enkelt. Jag har fortfarande inte hittat mitt nästa lopp, tills jag gör det fortsätter grundträningen.

20120804-180448.jpg
Här hemma i Sverige lyste solen med sin frånvaro, men några fina dagar hoppas vi få innan sommaren är över.

Bra avslut

Publicerat: juli 2, 2012 i Allmänt, Träning
Etiketter:, , , , ,
0

Veckan som gick var kanske inte den bästa i mitt liv, men det hade inget med träningen att göra. Träningen har flutit på ganska hyggligt, med ett undantag; onsdagens backintervaller fick avbrytas mitt i. Två bra pass med kettlebell & styrka blev det åxå, så i det stora hela är jag nöjd

I söndags åkte  Janica till Gotland för att jobba i Almedalen. Alicia sov över hos mormor och morfar, då det var sista chansen innan vi åker till Italien på fredag. Jag var alltså gräsänkling och såg ett ypperligt tillfälle att ge mig ut på ett lite längre långpass utan att behöva känna mig begränsad tidsmässigt. Via Twitter fick jag frågan från Camilla om hon kunde hänga på en bit, vilket jag naturligtvis tackade ja till. Det är ju sällan jag har sällskap, så det är extra kul de få gånger det händer. Vi möttes upp längs Edsviken och vi sprang ihop ca 2 mil tills det fick vara bra för henne. Hon ska springa 110 km i Trail Verbier-Saint Bernard.  på lördag, så hon behöver vila lite åxå.

Det blev många nya omgivningar under söndagens långpass

Vi snackade så mycket att jag slarvade med vätskan ganska ordentligt och i kombination med värmen var det något jag fick betala för efter drygt 30 km när yrseln satte in och jag fick krampkänningar i vaderna. Fram tills dess hade jag lunkat på i behagliga 6-minuterstempo, men nu fick jag ta fler gåpauser och försöka dricka ikapp både vätska och energi. På schemat stod 35 km, men min plan för dagen var att springa åtminstone längre än en mara och helst bortåt 50 km. Yrseln släppte inte, så jag siktade in mig på att åtminstone tangera maran och efter 42,4 km var jag hemma vid porten igen. En ultra blev det till slut, om än med nöd och näppe. 🙂

Snittempot stannade på 6:09 och snittpulsen hamnade på lite höga 150 bpm (75%) vilket jag skyller lite på värmen. Jag la mig i en grässlänt vid porten och då kom ett kort duggregn som var välkommet. En skön känsla att ligga där och låta dropparna kyla ned mig. En portion Recoverite med mjölk satt som en smäck efteråt.

När jag vägde mig efter passet hade jag tappat drygt 3 kg, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på distans och värme. Lägger man då till de dryga 3 liter vätska som jag druckit under passet så blir det totalt bortåt 7 kg (!) som jag gått ned, vilket verkligen förklarar yrseln och krampen. Fascinerande!

Idag blev det ett lätt distanspass om 12 km innan middagen. Jag hade slarvat med både vätska och energi under dagen, så det blev ett lite segt pass. Dock kändes kroppen fräsch, så långpasset satt inte kvar vad jag kunde känna. Alltid nåt. Nu blir det en dags löpvila med kettlebell- och styrketräning istället, det ser jag fram emot!

Mållös

Publicerat: juni 29, 2012 i Allmänt, Gnäll och ursäkter, Träning
Etiketter:, , , ,
6

Även om träningen rullar på och det känns bra så fattas ändå något viktigt, närmare bestämt ett tydligt mål. Jag avundas lite de som ”bara” tränar, utan att ha ett direkt mål. De flesta som tränar har naturligtvis åtminstone en vag målsättning med sin träning, såsom t ex viktnedgång, muskelbyggnad eller snabbhet.

Jag har också en generell målsättning med den träning jag utför nu. Löpträningen fokuseras mot sträckor mellan 150 och 250 km och styrketräningen fokuserar på funktionell styrka som ska hjälpa mig bli en starkare löpare.

Mitt problem är att jag måste ha ett mer tydligt mål för att inte tappa fokus. Utan ett tydligt mål har jag lättare att hoppa över ett pass eller inte prestera optimalt under ett pass. Dålig karaktär och motivation helt enkelt.

Det största problemet är att det inte finns något lopp som intresserar mig inom en snar framtid. Jag tittar på lopp som går i maj och senare nästa år, men det är för långt fram för att ge mig den spark i baken jag behöver.

Det jag sneglar på i närtid är 24-timmars i Bislett (Oslo) den 1 december. Fördelarna är flera: jämn temperatur, bra arrangemang, bra bana, lättillgänglig lokation samt att jag redan sprungit där en gång och nästa gång kan fokusera på att prestera optimalt. Första gången när ju alltid lite av en test. De nackdelar jag ser är att jag redan varit där och är ”rädd” att jag inte kommer tycka det är roligt igen. Det vore ju lagom kul att stå på startlinjen och bara känna ”usch, ska jag springa runt här i ett dygn IGEN?” istället för ”Nu jävlar kör vi ända in i kaklet! Ett nytt äventyr!” som är den känslan jag helst skulle vilja ha inför varje lopp. Största anledningen till att jag hoppade över Jättelångt är just att jag redan gjort det och det inte skänker något extra i form av upplevelse. Nu ska ju tilläggas att Bislett är en högst begränsad visuell upplevelse eftersom man springer i en vit korridor, så man får snarare göra en inre resa under tiden som kroppen sköter framfarten.

Så ligger det alltså till. Jag är lite splittrad…

Bild

Bislett 2011. Halvvägs in i loppet och jag får kämpar med magproblem, men håller humöret uppe.

Nästa år finns det som sagt ett flertal lopp som jag ämnar springa, men jag behöver åtminstone ett till i år. Jag funderar vidare, återkommer i frågan…

Baklängeslöpning…

Publicerat: juni 23, 2012 i Allmänt, Träning
Etiketter:
0

…är inget jag tänker syssla med, men däremot har det blivit några baklängesvarv i Ursviks milspår på sistone. Det började förra veckan när jag skulle göra 16 km distans och jag inte kunde komma på var sjutton jag skulle springa. Jag är så förbaskat trött på alla rundor här omkring, så jag beslöt mig för att ge mig av mot Ursvik, där jag inte varit på ett tag. Efter drygt 2 km var jag framme och valde då att springa det ”baklänges”, vilket gjorde att det kändes nästan nytt. Jag kände igen mig överallt, men såg allt på ett nytt sätt. Det kändes många gånger jobbigare åt det hållet, men det beror ju på att jag i princip kan springa det åt rätt håll i sömnen. Har nog sprungit 10:an nästan 100 ggr vid det här laget. Vissa backar var jävligare än jag kunnat tänka mig, men det gjorde det bara ännu roligare. Nu kommer jag uppskatta dessa mer när jag springer åt rätt håll 🙂 Tempot blev lite lägre då jag sparade lite extra på krafterna, men stannade ändå strax under 5:30.

Banprofil från Garmin Connect

Sen dess har jag varit tillbaka i Ursvik några gånger för fler varv både fram- och baklänges och det har varit riktigt roligt. Nu är jag van vid baklängesvarvet och kan driva på lite hårdare åxå, vilket gör det ännu roligare. Jag försöker i princip alltid ”pacea” mig så jämnt som möjligt under alla mina pass, det är bra inför lopp att kunna hålla ett så jämnt tempo som möjligt. Jämfört med 10:an i Enebyberg som jag berättade om för några veckor sen (Smultronstället) så är Ursvik tristare, men Ursvik ligger drygt 2 km bort, medan Enebybergsspåret är drygt 7 km bort. Jag vägrar att ta bilen till löpningen, annars hade jag nog valt Enebyberg.Alicia tränade friidrott på Danderydsvallen ett tag, vilket är en kilometer från Enebybergsspåret. Numera tränar de på Sollentunavallen och mig veterligen finns inget roligt motionsspår i närheten. Saknar redan Enebyberg…

Kettlebell- och styrketräningen går sisådär. Det blev ett uppehåll nån vecka, men nu är jag i gång igen. Det var nog bra för musklerna att få vila upp sig ordentligt å andra sidan. 🙂 Dessutom har jag fått några raska promenader med Janica de gånger hon inte kunnat springa pga migränrisken. Jag hade t o m lite träningsvärk efter en av dessa ”powerwalks”, vilket var oväntat. Måste trummat på bra helt enkelt.

Idag är det midsommardagen och vi planerar att ta en promenad idag och spara löpningen till i morgon. Lite sofftid är planerad åxå… 🙂 Glad midsommar!

Småseg avslutning

Publicerat: juni 10, 2012 i Allmänt, Träning
Etiketter:, ,
0

Veckan har flutit på ganska ok träningsmässigt. Efter onsdagens pass var det i torsdags dags för ett distanspass om 16 km. Mådde lite lattjo under förmiddagen och kom dessutom ut lite sent, men till slut så kunde jag snöra på mig dojjorna och komma iväg. Det flöt på ganska fint i början, men sen började magen göra väsen av sig igen vid 12 km och jag funderade på att korta av passet, men beslöt mig för att bita ihop och genomföra det trots allt. Fick ihop mina 16 km, men det kostade. Var rätt mör efteråt och återhämtningen tog lång tid. Det var nåt som inte riktigt stod rätt till, men jag kunde inte sätta fingret på det. På kvällen tog jag en timmes promenad med Janica, vilket var både mysigt och välgörande.

I fredags stack jag ut på ett lätt distanspass, men även då var det något som inte ville sig riktigt. Istället för 14 km kortade jag av det till en 10:a och fick nöja mig med det. Ibland ska man lyssna på kroppen och inte pressa sig i onödan.

Det blev inget Jättelångt för mig i år. Jag var anmäld, men innan jag betalade in avgiften så insåg jag att jag inte var sugen på att springa loppet igen. Jag har ju sprungit det nästan 3 ggr (bröt ju vid 48 km i fjol) och kände inte något direkt sug att gå upp tidigt på lördagsmorgonen för att ta mig till Norrtälje för buss till Grisslehamn. Det är ett fint lopp, men jag behöver mer än så för att jag ska krångla till en lördag för resten min familj. Min dotter rider ju på lördagar och Janica hade annat bokat, så det skulle bli meckigt. Dessutom hade vi bokat in en middag på stan med goda vänner, så fredagen blev enligt mina mått ganska blöt. Det hade fått väljas bort om jag skulle sprungit Jättelångt.

Idag var det dags för ytterligare ett lite snabbare långpass där tempot skulle ligga nära distanstempo. Jag lämnade dottern på ett kalas i närheten och gav mig ut. McDonaldslunchen hade inte riktigt satt sig tillrätta, så jag fick kämpa lite med det i början. Satte min Garmin på 5:40-tempo för att ha en ”pekpinne”. Rundade Brunnsviken och tog en sväng ut mot Stora Skuggan och Universitetet, för att sen passera Ulriksdals Slott och följa Edsviken en bit innan jag vände hemåt igen. Det var ganska varmt tidvis, men svalkade fint i skogen och skuggan, så det blev aldrig ett problem. Dock var inte kroppen riktigt med idag heller, vet inte vad det kan bero på. Hade inte det där bettet i steget som jag hade förra veckan, men kanske är det bara dagsform helt enkelt. Jag hade inga stora problem under passet, men det blev aldrig behagligt heller, vilket är lite synd. Knappt 28 km @ 5:37 blev det iallafall till slut. Helt enligt plan alltså.

Söndagens långpass

Den här veckan fick jag bara till ett styrkepass, så det får jag kompensera för nästa vecka. Beach 2012 står för dörren och jag kan inte ligga på latsidan om det ska bli resultat! 😀 Om knappt en månad är det dags att bila till Italien där vi stannar i tre veckor, gissa om vi räknar dagarna? Det är årets absoluta höjdpunkt!

Det tar sig så smått

Publicerat: juni 6, 2012 i Allmänt, Träning
Etiketter:, , , , , , ,
1

Senaste veckorna har flutit på riktigt bra träningsmässigt. Förra veckans höjdpunkt var ett pass med tusingar, närmare bestämt 8 st tusingar med 3 minuters vila emellan. Det passet bävade jag lite inför, men väl igång så flöt det på bra. Jag värmde upp ca 2,5 km genom att springa till Lötsjön, där jag sen rev av intervall efter intervall. Snittempot hamnade runt 4:35, vilket var klart godkänt för mig. Jag programmerade inte in tempot i klockan som jag brukar, utan försökte istället känna tempot. Hade en avvikelse på ca +/- 5 sekunder, så det funkade bra.

I söndags var det dags att köra det första av tre lite snabbare långpass. Det första var ett 24 km nära distanstempo. Det blev en sväng runt Brunnsviken och sen upp längs Edsviken och tillbaka. Passet flöt på fint och kändes bra hela tiden. Hade med mig vatten och även några gel som backup om energin skulle tryta. Vädret var bättre än under lördagen, när alla Stockholm Maraton-löpare fick sig en rejäl dos med elände, men bjöd ändå på en hel del variation i form av regn, sol, vind, kyla och värme om vartannat. Intressant kan man säga. Lördagens skitväder hade lämnat en hel del spår efter sig längs min runda i form av nedblåsta träd och grenar.

I går var det dags för ytterligare ett pass som jag bävar lite inför, nämligen Stege. Starta långsamt och öka, de sista två ska ”göra ont”. 14 km stod på schemat, så det var bara att bita ihop och göra sitt jobb. Startade extra lugnt för att värma upp ordentligt och ökade sen lite varje kilometer. Sprang längs Brunnsviken ned till Haga och förbi Bellevueparken och vände tillbaka efter 7 km. Tempot hade då nått 5 min/km och regeln är att varje kilometer ska vara snabbare än den förra. Det svåra är att öka precis lagom mycket, för det är lätt att ta i för mycket och då vara tvungen att öka ÄNNU mer kan vara svårt eller t o m omöjligt. Jag gjorde just det misstaget och fick se mina tider plana ut. Nästa gång programmerar jag nog min klocka…

Trots att stegen inte blev perfekt så är jag ändå nöjd med resultatet. Vid Haga Slott, vid ca 11 km, infann sig en riktigt skön känsla där jag flöt fram i 4:45-tempo, näst intill ansträngningsfritt. Jag var i Zonen, en grym känsla! Den senaste tidens tempohöjning har gett bra resultat. Kroppen och knoppen hanterar den ökade belastningen riktigt bra, men det känns att det sliter mer. Jag har oftare träningsvärk, men det beror även på att jag kör kettlebell- och styrketräning på mina löpfria dagar. Den totala träningsvolymen har ökat ganska rejält senaste månaden och jag ser resultatet i både tider och i spegeln. 😀

Idag blir det vilodag då dagen är fylld av andra aktiviteter. I eftermiddag ska vi gå ett tåg från Kungsträdgården till Skansen tillsammans med bl.a. Barncancerfonden där min fru jobbar. Generalsekreteraren ska motta en fana av kungen och det är en massa uppträdanden i samband med Nationaldagsfirandet. Hoppas att det blir ok väder!

 

 

Backintervaller

Publicerat: maj 24, 2012 i Allmänt, Träning
0

Idag var det dags att åter knyta bekantskapen med en gammal bekant, nämligen långa backintervaller. Det är nog typ 1,5 år sen sist tror jag och då var det vinter om jag  inte minns fel. Idag var det definitivt inte vinter, utan högsommarvärme som mötte mig när jag kom ut på lunchen. I schemat stod det 5-8 intervaller med 3 minuters vila, så jag programmerade in 8 intervaller i min klocka och gav mig av.

Värmde upp genom att springa knappt 3 km till backen mellan Haga Norra och Haga Södra. Där finns den enda backen i närheten som är 400+ meter och relativt jämn. Värmen var högst påtaglig och eftersom jag inte hunnit bli värmevan ännu så bävade jag lite inför intervallerna.

Första intervallen gick lite stolpigt och den kändes väldigt lång, men efter andra och tredje började jag bli van. Dock kände jag ganska tidigt att 5 intervaller förmodligen skulle räcka. Just den 5:e intervallen var den tyngsta och när jag avslutat den överlade med mig själv en stund innan jag beslöt mig för att springa en intervall till. När den 6:e intervallen avslutats var det lika bra att bita ihop och göra de sista två. Det kändes lite vekt att ge upp lixom. Sagt och gjort kämpade jag mig i genom de sista två och kunde med högt huvud (nåja, mentalt iaf) springa hem igen.

Väl hemma var det intressant att kolla hur passet förlöpt. Första intervallen gick i lite för snabba 4:03. Sen gick det 1-4 sekunder långsammare för varje intervall, bortsett från den sista som var nån sekund snabbare än den innan. Det syns tydligt på siffrorna att jag blev tröttare och tröttare. Jag brukar normalt gå som en klocka på intervaller, men idag släpade den klockan efter uppenbarligen.

Igår fick jag till en timme Kettlebell- och styrketräning, så nu börjar jag få kontinuitet. En gång i vecka räcker ju kanske inte så långt, men det är en bra början iaf. Planen för morgondagen är att upprepa det passet igen.

Äldre inlägg
Senare inlägg