20130520-074643.jpg

Så har jag lagt ännu en bra träningsvecka bakom mig. Den började lite knackigt pga att smärtan i stortån, som jag tjongade in i en rot i söndags, men blev bättre på slutet.

Måndagens pass fick kortas av en smula då det gjorde för ont halvvägs och även under tisdagens pass smärtande det, men först efter 3/4 av passet. Valde att vila helt från löpningen under onsdagen och det gjorde att jag på torsdagen kunde springa både på lunchen och tillsammans med Janica efter jobbet. Lunchpasset blev förvisso en extremt seg historia, men tån gnällde iaf inte. I fredags var jag gräsänkling några timmar på kvällen, så jag passade på att göra ett kvällspass runt Brunnsviken. Hade egentligen tänkt mig nåt längre, men det hanns tyvärr inte med. Valde mina Trailroc 245, som inte har något tåskydd att tala om, för att inte riskera att få ont i stortån igen och det funkade perfekt.

I söndags förmiddag gav jag mig av mot Ursvik för ett varv i Extremen. Det var kvavt och fuktigt och jag var lite seg, så jag beslöt mig för att gå helt på upplevd ansträngning och inte titta på klockan alls, förutom när jag ville kolla distansen.

Jag tog det lugnt och rundan i Ursvik var som vanligt både omväxlande och lite utmanande. Vädret växlade ibland och det var risk för regn, men så länge jag var ute så var det som tur var uppehåll. I Ursvik höll jag på att trampa på kopparödlan på bilden. Trots att den kröp mitt på stigen så var det lätt att ta den för en kvist eller rot. Jag stannade och tittade på den nån minut innan jag gav mig av.

Efter Ursvik sprang jag via Ulriksdal och ned till Haga Forum där jag vände hemåt för att till slut komma hem med 30 km i benen. Ingen lång runda, snarare precis lagom. Tempot låg strax över 6 min/km och pulsen på låga 144 bpm (72%). Riktigt nöjd med både tempo och puls. Pulsen har varit lite högre än snittet på sistone, så jag var orolig att nåt va på gång igen. Dessutom brukar värmen öka pulsen, men jag verkar ha acklimatiserat mig lite mer nu.

Veckan slutade på 82 km och räknat söndag-söndag blev det 111 km. Ännu en ganska hygglig vecka alltså. Denna veckan kör jag på ungefär som vanligt, men sen trappar jag ner inför Jättelångt den 8 juni. Hoppas på en fin dag i skog och mark mellan Grisslehamn och Norrtälje

Bild  —  Publicerat: maj 20, 2013 i Allmänt, Träning
Etiketter:, , , , , ,

20130513-185117.jpg

Det blev inga backintervaller i torsdags, utan jag njöt istället av att inte göra något alls och bara lata mig i solen. Lite träningsångest hade jag, men den försvann rätt snabbt.

I fredags fick jag till ett riktigt bra och hyggligt snabbt distanspass på drygt 16 km. Värmen var snudd på olidlig, men jag klagar inte. Det tar bara lite tid att vänja sig helt enkelt. Har man längtat så länge efter våren så vore det faan om man gnällde, eller hur?

Lördag förmiddag var det dags för Janicas första löptur för i år. Det var nästan ett helt år sen sist, så vi tog det extra försiktigt. Det blev den sedvanliga löpturen ned till Haga Slott. Jag tvingade henne att ta gåpauser med jämna mellanrum och även sänka löptempot när jag tyckte att det gick för fort. Hon var väl inte helt nöjd, men protesterade inte så mycket. För mig var det en perfekt återhämtningsrunda dessutom.

I söndags var det så dags att avsluta veckan med ett långpass, så vid 10-tiden styrde jag kosan mot Ursvik. Planen var att springa ca 35 km och tanken var att åtminstone göra ett varv i extremen (15km) och sen eventuellt ett varv till eller nåt annat.
Det tog emot lite i kroppen och jag kände mig inte i superform, pulsen låg högt kontra tempo, så jag fick slå av rejält på tempot. Jag hade sprungit 6 av de senaste 7 dagarna, så lite sliten borde jag kanske vara, men kroppen och ffa benen kändes helt ok. Det va flödet som saknades. Kanske var förkylningen på väg tebax?
Av nån anledning hade jag valt ett par strumpor som jag inte använt förut, såna med dubbla lager. De gjorde att jag gled lite i skorna, vilket resulterade i att mina tåspetsar började ömma efter ca två mil.
Efter ett lugnt varv i Ursvik valde jag att springa till Hagaparken. Det var skönt att slippa nedförsbackarna som gjorde extra ont i tårna. Jag slappnade dock av lite väl mycket, för plötsligt kängade jag till en rot med höger stortå och var i princip luftburen, vilt vevandes med armarna i ett fruktlöst försök att återfå balansen. Jag siktade in mig på en grässlänt och lyckades landa där och rulla runt innan jag fick stopp på färden. Med hjärtat i halsgropen och en smärtande stortå satt jag där en stund och funderade om nån sett mig och isf hur jäkla dum jag måste sett ut. Nåja, det bjuder jag på.
Linkade så sakteliga iväg och efter en stund kunde jag jogga försiktigt. Valde att springa raka vägen hem, det fanns inte en chans att jag skulle kunna springa några längre sträckor. Tur att det bara var fyra kilometer hem.

Passet slutade på 29 km i strax över 6-tempo, så det blev ok ändå. Totalt skrapade jag ihop 109 km söndag till söndag, med endast en vilodag, så jag var nöjd trots den smärtsamma avslutningen.

Det är bara en månad kvar till Jättelångt och planen är att komma i bra form inför det. Jag bara måste lyckas med det loppet, det får va slut med DNF’er nu.

Bild  —  Publicerat: maj 13, 2013 i Okategoriserade

20130509-140117.jpg

Förkylningen höll mig i ett stadigt grepp i en vecka, men i söndags vågade jag mig ut för att testa om jag vågade dra igång träningen igen. Det blev ett varv runt Brunnsviken, dvs 14 km, i lagom tempo. Allt kändes bra, men efter 5 km insåg jag att det kanske va onödigt att springa så ”långt” efter att varit sjuk, men då var det lixom för sent. Kunde ju inte gena över vattnet, så jag tog det lugnt och sprang klart.

I måndags gav jag mig åter ut på ett varv runt BV och det kändes fortfarande bra. Innan middag passade jag på att damma av kertlebellen och körde diverse övningar, något jag fortfarande lider av. Träningsvärken är olidlig!

I tisdags valde jag att springa mer asfalt runt BV och tempot blev därmed högre. Solen sken och det gick lite av sig självt. Varmt som attan, det märks att jag inte vant mig vid värmen ännu. Dock blev det aldrig ett problem, utan jag njöt bara. Jag älskar sol!

Även igår fick det, för fjärde dagen i rad, bli ett varv runt BV. Jag tvingade ned tempot rejält den här gången, något jag misslyckats med de andra dagarna.

Idag är planen att köra ett backintervallpass, men just nu njuter jag av solen i en solsäng på kollis, så vi får se om det blir vilodag idag. Kanske ska jag kosta på mig det och skynda långsamt efter förkylningen? Vi får se…

Bild  —  Publicerat: maj 9, 2013 i Allmänt, Återhämtning, Träning
Etiketter:, , , , , ,

BildEfter fredagseftermiddagens smått magiska runda i Ursviks Xtremspår var det svårt att hålla sig borta, så lördag förmiddag drog jag åter på mig skorna och drog till skogs. Att det var femte dagen i rad som jag sprang kändes konstigt nog inte av det minsta, utan kroppen kändes ungefär som vanligt. Solen sken och dagen till ära valde jag korta tights, linne samt min tunnaste vindjacka. Efter en halvmil åkte vindjackan av och jag sprang och njöt av solen mot huden, vilken känsla! Jag mötte många löpare under rundan, men ingen som var lika lättklädd. 

Jag höll ned tempot och fokuserade på att njuta av naturen och vädret. Stannade och fotade ibland och gick uppför de värsta backarna. Tempot var högst sekundärt. Jag hade inte heller bestämt hur långt jag skulle springa, det fick bli som det blev lixom.

Bild

Efter ett varv i Ursvik styrde jag kosan mot Ulriksdal där jag genade över berget genom i princip obanad terräng, vilket visade sig vara lite väl besvärligt, men samtidigt ganska roligt. Fortsatte mot Brunnsviken och ned till Haga Forum där jag vände hemåt igen. Jag hade insett att jag förmodligen behövde hinna till Bolaget innan stängning, så jag hade plötsligt en tid att passa. Lite synd, men så kan det bli. Bråttom hade jag fortfarande inte, så på vägen hem passade jag på att springa uppför Hagakullen som avslutning. På vägen upp möter jag en cyklist som kommer dundrande ner för stigen. Det var Krille, Annas (Grundahl) kille. Vi snackade en bra stund innan det var dags för oss båda att fortsätta träna.

Efter ett besök på Hagatoppen sprang jag hemåt och klockade exakt 30 km vid porten. Snittpulsen stannade på ganska höga 150 bpm, men det skulle få sin förklaring.
Väl hemma summerade jag dagen och veckan som gått och insåg att jag fått ihop 116 km de senaste 7 dagarna(!). Jag kände inte ett spår av dessa kilometer i kroppen, så det överraskade mig verkligen.

I söndags passade vi på att spendera lite tid i solen på kollis (nåja, det var ju iaf några minuters sol då och då) och när jag halvlåg i en solstol så var det som om nån tryckte på en knapp och jag blev plötsligt förkyld. Det kom från ingenstans! Nog för att jag haft förhöjd vilopuls ett tag, men det kom så plötsligt. Det eskalerade naturligtvis och under natten till måndag fick det fästa ordentligt och jag vaknade med täppt näsa och halsont.

Jag får ta några dagar och vänta ut det, men tröstar mig med att jag fick till en bra mängdvecka innan det slog till.

Eftersom både fru och dotter hade andra planer för fredagen och sov borta på var sitt håll så föll aktivitetsvalet av naturliga skäl på löpning. Hade lite lösa funderingar på långpass, nattlöpning m.m., men eftersom jag ville finnas hemma på kvällen och natten om ffa Alicia behövde min hjälp så föll till slut valet på ett mellanting.

Drog på mig mina Inov-8 Trailroc 255 och gav mig av mot Ursvik. Tog en flaska med HEED eftersom jag inte visste hur långt passet skulle bli. Ville inte begränsa mig genom att bestämma hur långt eller länge jag tänkte springa, utan mer låta det bli som det blev.

Skärmavbild 2013-04-26 kl. 22.39.44

Så här ser bansträckningen för Ursviks Extremspår ut numera. Helt klart en förbättring.

Kroppen har inte känts helt ok denna vecka. Långpasset i söndags var tungt på många sätt, hade ont i benen den sista halvmilen av 30 km. Vilade från löpning i måndags och körde ett Insanitypass istället. I tisdags blev det 14 km distans som var ganska ansträngande och pulsen låg knappt 10 slag över det normala. Även onsdagens 16 km distans var tyngre än vanligt, med hög snittpuls och nära nog tunnelsyn på slutet. Inget roligt pass alls, det tog tid att återhämta mig efter det. I torsdags var det dags för Alicia att träna en timme friidrott på kvällen, så jag hängde med och passade på att köra mina backintervaller under tiden. Det passet fungerade riktigt bra, men så är det kort åxå. Träffade på Camilla som var ute och tränade en adept, en snabb kille som körde tusingar så det rök om det.

Med blandade resultat bakom mig i veckan så var jag osäker på hur dagens pass skulle bli, så jag lyssnade väldigt noga på kroppen och tog det försiktigt. Sprang upp till Ursvik och anslöt till extremen ungefär 3 km in på spåret. Detta var första gången i extremen i år, så jag blev glatt överraskad när det visade sig att de dragit om stora delar av spåret. Det har nästan blivit ett helt nytt spår och dessutom klart mycket roligare än tidigare. Löpningen flöt på riktigt bra och jag njöt av varje sekund, snudd på runners high vid nåt tillfälle. För det mesta var det torrt och fint, men på flera ställen var det lerigt, blött och rejält upptrampat. Lyckades gå ner mig i några fina lerpölar, men skorna dränerade otroligt bra, så jag behövde inte springa med blöta och kalla fötter i många minuter.

IMG_4878

Efter en tur i Ursviks Extremspår tog det en stund att få skorna rena igen. Hinner förhoppningsvis torka lagom tills det är dags att skita ner dem i morgon förmiddag igen.

På tal om skorna så skötte de sig exemplariskt! Grymt grepp på alla underlag och precis lagom mycket dämpning för att fortfarande ha god markkontakt. De har mycket gemensamt med lillebror 245, men jag tycker ändå att de skiljer sig tillräckligt mycket för att motivera att ha båda i garaget. Jag kommer definitivt använda 255 på långpass och 245 på distanspass. Det enda negativa jag kunde hitta var att de har för bra grepp på asfalt. Jag gillar inte när sulan nästan suger sig fast i asfalten. Nu är det ju inte en asfaltssko utan en trailsko, så det är inget problem så länge man håller sig till trail. Jag sprang SUM i mina 245or och det var ju inga problem trots en hel del asfalt. Det var iofs inte speciellt roligt att springa med dem på asfalt, men det går.

Hursomhelst så gick dagens pass alldeles utmärkt och jag fick ihop ett hyggligt pass på 20 km. Planen är att hinna med ett långpass i morgon förmiddag innan mina tjejer kommer hem, så lite energi ville jag spara tills dess. Det blir nog ett besök i Ursvik igen, det var så förbaskat roligt!

Det fick bli pizza som återhämtningsmat, en riktig gräsänklingsmiddag framför TVn.

20130417-084953.jpg

Eftersom jag bara sprang 50 km under TEC i lördags så behövdes det ingen direkt återhämtning.
Förkylningen bröt inte ut, men halsen var fortfarande lite ”rå” i söndags.
I måndags morse flög jag till UK för två dagar på vårt HK i Aylesbury.
Där hade våren kommit och det var 16-17 grader och sol, fantastiskt! Jag hade packar träningskläder, så planen var att få till ett löppass.
Efter en lång dag, och med huvudvärk, kom jag till hotellet vid femtiden och svidade om och gav mig ut. Hade redan innan sett ut en kort runda som skulle bli runt 8 km, ganska lagom återhämtningsrunda.
Efter 2,5 km hittade jag en vacker kanal och avvek från kursen för att istället följa den. Det var en sån där smal kanal jag sett på TV, med en stig bredvid som man förr gick på för att dra båtarna med rep. Längs kanalen passerade jag flera kanalbåtar, många upprustade och fantastisk vackra. Jag passerade även under ett antal små söta broar. Det var lätt att glömma bort tid och distans när jag sprang längs kanalen och njöt av hela upplevelsen. Efter några kilometer insåg jag att jag inte passerade några vägar. Antingen fick jag vända tillbax eller fortsätta längs kanalen tills en väg dök upp. Inte helt genomtänkt, då båda alternativen gjorde min från början korta runda avsevärt mycket längre.
Jag fortsatte framåt, hittade till slut en väg och lyckades orientera mig tillbaka till hotellet. Klockan stannade på 12,5 km och det fanns inte mycket kvar i tanken. Lågt blodsocker efter en dags slarvande med maten.
På hotellet fanns ett fristående gym och där köpte jag en flaska proteindryck som sveptes på tre röda.
Det behövdes för att överleva till middagen. Efter middagen tog jag en promenad till närmsta Tesco för att leta efter sprayost till Alicia, men det hade de tyvärr inte. Jag fick iaf fem extra kilometer på stegräknaren, alltid nåt.
Somnade utan problem den kvällen kan jag säga.

Bild  —  Publicerat: april 17, 2013 i Okategoriserade

TEC sprack

Publicerat: april 14, 2013 i Gnäll och ursäkter, Lopp, TEC
Etiketter:, ,

Det blir inte mycket till rapport från årets TEC för min del, men det lilla som blev kan ni få höra.
Träningen upp till loppet har ju flutit på riktigt bra och jag hade stora förhoppningar att kunna prestera en hygglig tid på de 50 miles (80 km) som jag tänkte springa i år.
Fram till torsdagen innan loppet, när jag hade skräp i halsen på morgonen, var allt på topp. Jag mådde i övrigt bra, så jag trodde faktiskt att nåt hade fastnat i halsen. Det fanns ingen anledning till att jag plötsligt skulle bli sjuk. För övrigt är jag i princip aldrig sjuk. På fredagen var läget ungefär detsamma, inget hade ”brutit ut” men halsen kändes fortfarande sårig.

Lördag morgon var status samma, men jag brydde mig inte utan gjorde iordning mig och åkte till Täby, här skulle ju springas! Väl där var förberedelserna i full gång och likaså var duggregnet. Det skulle bli blött på banan minsann, oavsett om det slutade regna. Jag hade satt på mig mina lätta New Balance RC 1400, men bytte om till TNF SingleTrack när jag såg hur blött det var. NB RC 1400 är en renodlad asfaltssko med minimalt mönster och de skulle ge noll grepp i leran. Hade med mig mina Inov-8 trailroc 245 också som backup. Allt hängde på hur det såg ut på banan.
Planen var från början att köra med en handjagare isf rygga, men i sista sekund ändrade jag mig och tog min Salomonrygga. Lite tyngre, men så slapp jag ha nåt i händerna i drygt åtta timmar. Dessutom behövde jag bara fylla ryggan 2 ggr, innan start och efter 4 mil.

Träffade en massa bekanta och fram till start rann tiden snabbt iväg. Stod bredvid Sandra och Tobias som båda bytt ned till 50 miles, Sandra för att hon ska springa VM i 24 timmars om en knapp månad och Tobias för att han har problem med fötter och vader. Jag hade redan innan läst det på hans blogg och tänkt att han skulle bli ett bra sällskap om han inte sprang för fort, normalt sett är han bra mycket snabbare än mig.

20130414-180015.jpg
Tävlingsledningens information inför start

Starten gick klockan 10 och det bar av i makligt tempo pga trängseln de första 200-300 meterna, efter det släppte det och vi kunde springa i det tempo vi ville. På asfalt var allt frid och fröjd, men på grusvägarna var det blött och lite svampigt. Fötterna blev snart blöta och det var bara att inse att det skulle bli ett blött och kallt lopp. Det duggregnade fortfarande, men det fanns tecken på uppehåll, så vi var optimistiska. Sandra och Tobias hade regnställ på sig och de blev snart överhettade och jag hade tunn GoreTex-jacka och tyckte åxå att det var aningens varmt.

Första varvet var snart avklarat och jag bytte jacka samt lämnade mina vantar och gav mig ut på andra varvet, även denna gång med Tobias. Sandra hade redan hunnit iväg, vi såg henne några hundra meter fram. Det var skönt att ha bytt jacka och det duggade inte för tillfället, men det skulle snart ändra sig. Halvvägs in på varvet hann vi ifatt Sandra och ungefär då hade det börjat falla snöblandat regn. Mina händer hade blivit stelfrusna och det sved i dem. Tobias lånade snällt ut sina handskar och det räddade mina stackars fingrar, tack för det Tobias! Det var bara att inse att vädret skulle skifta oavbrutet genom loppet.

De två kilometer som gick genom skogen blev alltmer geggiga och tungsprungna. Mina skor dränerar riktigt dåligt, så de blev bara tyngre och tyngre. Varje gång jag trampade i en pöl så låg vattnet kvar i skon lång tid efteråt. Jag funderade på att byta till mina Inov-8, men kände inte att de skulle funka lika bra utanför skogen. Hade jag fått de inov-8 TRAILROC 255 som DHL slarvat bort på väg från Wiggle i veckan så hade de förmodligen varit helt perfekta, men det får jag ju aldrig veta.

Andra varvet passerades strax under två timmar och jag hämta raskt mina vantar igen och gav mig ut på nästa varv. Låg efter min initiala tidsplan, men fortfarande inom marginalerna för att klara 8 timmar. Mycket kan dock fortfarande hända med 6 mil kvar att springa. Tredje varvet gick även det bra och jag sprang även detta större delen med Tobias och Sandra. Tobias kände av sina skavanker och funderade på att hoppa av efter marathonpasseringen. Jag låg på så gott jag kunde och sprang ifrån dem några kilometer innan passeringen för tre mil. Ut på fjärde varvet och jag var nu ”ensam”, så jag lyssnade på podcasts och försökte hitta en egen rytm. Hade under andra och tredje varvet insett att min puls var väldigt hög trots lågt tempo och nu när jag var ensam kunde jag övervaka det mer frekvent. Låg hela tiden mellan 75-80%, vilket var alltför högt för 80 km löpning. Kände även lite tryck över bröstet och hade svårt att dra in fulla andetag, det blev lite ytlig andning lixom. Halsen kändes som tidigare, så jag började misstänka att förkylningen fått fart pga löpningen. Jag fick ta lite fler gåpauser på fjärde varvet, men höll fortfarande ett ok tempo totalt. Dock insåg jag att jag förmodligen inte skulle kunna göra 50 miles under 8 timmar, men det spelade mindre roll. Mitt PB är 9:57, så jag hade goda marginaler för att slå det.

Vid varvningen fyllde jag på ryggan med Perpetuem och stack återigen ut på ett ensamt varv. Det var nu glest mellan löparna, vilket det ofta blir på såna här lopp. Speciellt senare på kvällen när de flesta 50 milelöparna gått i mål. Trycket över bröstet och känslan av att inte kunna dra in ordentliga andetag började bli störande och det blev både fysiskt och mentalt jobbigare att springa. Tog längre gåpauser för att få ner pulsen, men allt kändes som en nedåtgående spiral. Mina skor vägde flera kilo av lera och väta, vilket adderade till eländet. När jag kom till skogspartiet fick jag lite krampkänningar i vaderna, som stickningar lixom. I övrigt kändes kroppen toppen, inte trött eller sliten i övrigt. Min kropp ska ju klara typ 100 miles, så denna distans var ju inget att orda om. Blev passerad av Sandra som såg väldigt stark ut. Frågade henne om Tobias klivit av som han sa och det hade han. Klokt beslut. Finns ingen anledning att pressa sönder sig. Säsongen har bara börjat.

Med några kilometer kvar till varvningen så tog jag beslutet att med största sannolikhet kliva av. Trycket i bröstet och svårigheten att ta djupa andetag gnagde och oroade. Irriterade mig en del över att det skulle ta slut, nu när kroppen i övrigt mådde toppen. Energi fanns det gott om och jag hade bara tre mil kvar, men rädslan att dra på mig något värre gjorde ändå beslutet hyggligt lätt att ta.

Inne i varvningen sprang jag först till bilen och bytte jacka medan jag funderade lite till över beslutet. Ringde hem till Janica och gick sen till tältet och meddelade att jag steg av. De klippte bort chipen från mina skor och la dem i en hink där andras chip hamnat före mina. Jag var iaf inte först att bryta, en klen men liten tröst.

Jag fick ihop ett hyggligt långpass på 50 km iallafall, inte att förakta. Åkte hem och duschade och åkte sen till svärföräldrarna där fru och dotter redan skulle spendera eftermiddagen medan jag sprang. Istället för den planerade snabbmaten på hemvägen efter 8 mil så fick jag god hemlagad mat istället, något positivt med att bryta fanns det. 🙂

Nästa lopp är Jättelångt om knappt två månader. Tills dess hoppas jag att jag kan få till lika bra träning som under de senaste veckorna, så att jag får lite revansch.

Trappar ner

Publicerat: april 8, 2013 i Allmänt, skor, TEC, Träning, Utrustning
Etiketter:, , , , ,

Med bara några dagar kvar till TEC så börjar det synas på Facebook, Twitter och annat att folk förbereder sig. Det blir lätt ett stort fokus på framförallt utrustningsfrågor och väderprognoser. Många går in i bubblan och fokuserar stenhårt, det är ju så mycket som måste stämma, famförallt om man ska springa 100 miles.

Jag vet att jag kommer bli stressad på fredag kväll när jag börjar fundera på om jag tänkt rätt och börjar ändra mina planer i sista minuten. Efter väderomslaget 2012 är jag lite bättre förberedd vad gäller just vädret. Är det 30 cm snö på lördag morgon så är det. Kan jag inte göra något åt det så tänker jag inte oroa mig, vilket för övrigt är mitt nya motto.

Efter förra veckans långpass så blev det bara Insanity på tisdagen, intervaller på onsdagen, 18 km distans samt Insanity på torsdagen och till sist 20 km distans på söndagen. Fredag och lördag vilade jag helt då vi hade andra planer. Dessutom måste jag trappa ner och låta kroppen återhämta sig ordentligt.

Den här veckan blir ganska lugn. Idag körde jag Insanity på lunchen, i morgon blir det ett distanspass och eventuellt Insanity och på onsdag är det ett kort intervallpass på schemat. Jag kanske lägger till ett lugnare Insanitypass den dagen. Torsdag och fredag är total vila.

Två dagars vila är precis lagom mycket för mig, det märktes speciellt i helgen. Distanspasset i söndags blev ett av mina bättre. Jag gick ut i ett mycket konservativt tempo och slog av på tempot så snart det kändes minsta ansträngande. Tittade aldrig på klockan, bortsett från några koll på distansen, utan förlitade mig på den upplevda ansträngningen.
Höll mig mest till asfalt, men valde fel väg vid Stora Skuggan och kom in på en isig stig som inte passade mina skor (NB RC 1400) något vidare. Fick istället springa på isen längs stranden nån kilometer innan jag kom till en väg som ledde upp till Lappkärrsberget och jag fick fäste under fötterna igen. Lite spännande detour. Passet slutade hursomhelst på 20 km @ 5:25 med 145 bpm (72%) i snittpuls. Inget sprintpass, men den låga pulsen till det tempot har jag nog sällan, om ens nånsin, haft.

20130408-202517.jpg

Jag har en längre tid letat efter ett par bra skor för mina Insanitypass och i lördags hittade jag äntligen ett par som både sitter bra och dessutom är snygga. Reebok R Crossfit Nano 2.0 är det väl tilltagna namnet. De fick visa färg under dagens pass och de levererade. Hittills har jag använt Vibram Fivefingers, men det har inte varit optimalt. Önskar bara att jag kunde ha de nya på fritiden åxå, men de ska bara användas inomhus tyvärr. Vill ju inte repa golvet å andra sidan. Kanske kan köpa ett par till? 🙂

20130408-181407.jpg

Träningen har flutit på riktigt bra på sistone. Det har blivit ett antal distanspass mellan 12 och 18 km, ett intervallpass på bandet, ett riktigt bra långpass på 37 km, ett lyckat backintervallpass samt ett antal Insanitypass. Jag har alltså inte legat på latsidan utan tvärtom kört på så hårt jag kunnat.
Jag valde dock att vila helt under skärtorsdagen, långfredagen och påskafton för att se om muskelfästet under knät blev bättre, men resultatet var marginellt bättre tyvärr.

Jag trodde kroppen skulle vara piggare än nånsin efter tre dagars vila, men riktigt så blev det tyvärr inte. Veckans långpass, och det sista inför TEC, blev iallafall en solig historia och gick via Danderyd och Djursholm till Ensta Krog i Täby, där starten för TEC går, och tillbaka via Mörby, totalt 35 km. Den snabba och lätta känsla som jag haft de senaste veckorna infann sig tyvärr inte, men i det stora hela var det ett lyckat pass.

Skärmavbild 2013-04-01 kl. 20.28.11
Måndagens långpass blev en solig och trevlig runda.

Om knappt två veckor är det åter dags för TEC. I år springer jag bara 50 miles, då tanken egentligen var att springa ett 100 miles lopp en månad senare. Det loppet känner jag dock inte att min kropp tillåter. Problemet med muskelfästet i vänster ben samt Plantar Fasciitis har gjort att jag inte fått till den träningsmängd som jag hade hoppats när jag anmälde mig förra året.

Nu får jag satsa på att göra ett bra TEC istället. Jag har ingen direkt målsättning med loppet eftersom det var tänkt som träning, så jag får åka dit och springa så fort jag kan helt enkelt, hur svårt kan det va? 🙂

20130402-200424.jpg
Sprang förbi Ensta Krog, starten för TEC, under måndagens långpass. Det var fortfarande en hel del snö och is de första hundra meterna från starten, men det hinner nog töa bort.

Sitter på Stadt Hotel i Lidköping och väntar på min middag och försöker förlika mig med tanken att jag inte tränar något alls idag. Har suttit i bilen hela dagen, bortsett från ett möte i Alingsås på eftermiddagen, och har inte rört på mig mycket. Packade löparkläderna och planerade att ta mig ut på en 14 km runda när jag kom hit, men det blev dels lite senare än jag trott och dels har jag lite huvudvärk och dessutom låg energinivå, så efter noga övervägande övergav jag tanken på löpning idag. Ett lätt beslut kan tänkas, men jag brottas verkligen med beslutet. Kanske kan te sig lite maniskt och jag kan nog hålla med, men samtidigt är det en tunn linje mellan att vara målinriktad och manisk. Jag hatar verkligen att stå över träning, men om det är någon gång som jag med gott samvete kan stå över så är det idag. Muskelfästet i vänsterbenet har plågat mig på nätterna och stört sömnen rejält, så en vilodag är att föredra. Bilkörning är dessutom det som gör mest ont.

Söndagens långpass blev riktigt bra. Enda planen var att få ihop 30 km, så jag valde att springa mot stan via Haga och Valhallavägen ned till Gärdet. Vek av mot Ropsten och över till Stora Skuggan, vidare till Bergshamra och Ulriksdal, för att till sist komma hem igen.
På vägen mötte jag TSM-grupper ett antal gånger och det soliga vädret lockade ut många söndagsflannörer. En riktigt härlig dag för löpning!

Kollade bara sporadiskt på klockan under passet för att hålla koll på distansen, tempot fick ge sig själv. Det blev 30 km i 5:30-tempo, nästan identiskt med förra helgens långpass. Pulsen hamnade på 148 bpm (74%), vilket jag var väldigt nöjd med. Lite lägre än förra helgen och lite snabbare, men så var det mer flakt den här gången.

Den här veckan stuvade jag om i träningen och valde att förlägga backträningen igår, även om det inte är optimalt att köra dagen efter långpass. Solen sken när jag bytte om, men väl ute möttes jag av isande vind och begynnande snöfall, det började bra. Sen glömde jag sätta igång klockan, så en kilometer fattades. På fötterna hade av valt trailskor, vilket visade sig vara helt fel val. Stigen upp till Hagakullen var belagd med is, så det blev till att improvisera. Jag testade även att springa uppför norra sidan, men dels var det för halt och dels alldeles för brant. Några intervaller gjordes på gång- och cykelvägen som jag kör mina korta backpass på, men den backen är för kort. Totalt fiasko alltså! Visste inte om jag skulle skratta eller gråta.

20130319-194204.jpg
Inte mitt bästa backpass…

Innan middag ville jag ta revansch och valde att köra ett av de längre Insanity-passen för första gången. En timme senare hade jag tömt kroppen på all energi och hade nästan blodsmak i munnen, men var iaf nöjd med dagens träning till slut.

20130319-194958.jpg
Ett rejält konditionspass!

Jag får ta nya tag i morgon när jag kommer hem. Huvudsaken är att jag får till den planerade löpningen den här veckan, övrig träning får komma i andra hand. En vilodag gör bara gott och förhoppningsvis kan muskelfästet bli lite bättre.